Hoppa till innehåll

Kategori: Okategoriserade

Canonical and Ubuntu.

It’s been a rather stormy few days the last week, during UDS (Ubuntu Developer Summit). Ubuntu, the free and open source Linux distribution is created, and financed by Canonical, a private company based in London, UK and run my Mark Shuttleworth.

Mark told world that Ubuntu will be moving away from the six-month-release, and instead will be using ”rolling releases”. That means, that Ubuntu, earlier, was released as a new version every sixth months – two Ubuntu releases a year. Now Ubuntu won’t be released in that way, but you’ll always have the latest Ubuntu packages. You download Ubuntu, you use it, you upgrade your packages when they’re updated, and you won’t ever need to to a large version update again.

This really enoyed a LOT of people. Some that even distanced themselves from the Ubuntu community, which, as they put in, had been compromised. I for one, love the idea, since I always want newer packages, but don’t really like to use the alpha/beta releases of Ubuntu since they are too unstable to work with while I really need my computer to work to be able to do my studies, and work. A rolling release solves that problems, and minimizes the stress on the community and on the developer team. More focus on making the coherence and convergence, instead of resolving issues that will become obsolete, or even come back when a later code is written. It’s much better to have a rolling release, develop a new feature, and when that actually is finished, package it and start using it in Ubuntu.

Take Unity for example, although it’s probably been a somewhat good thing to released it part by part for the masses to try out, it’s been a long way for it to finish and actually win the users over from Gnome or KDE. A big project like that should probably work better by being released while finished and polished.

I don’t see anything from Canonical, or Mark, that would compromise the Ubuntu Community. Actually it’s a been ironic that so many take so much for granted, and hate changes, while still coming from Windows and were willing to change to Ubuntu because of the boring nothing-is-changing-Windows. I have full confidence for Ubuntu, for Canonical and for Mark Shuttleworth. They are doing a great job! And even if some community members takes off, there are plenty behind them, ready to take on their work.

Ubuntu wouldn’t be much without it’s community, but the community wouldn’t be anything without Ubuntu. And Ubuntu is created my a private own company – don’t forget that. Mark spends his own, private, money to develop a OS, that he thinks is the future (and I do too). His own money, and his own time. I think we should be thanking him more, then criticize him for the things that might not fell our void in our hearts.

I really think Mark knows what he’s doing. Ubuntu Touch will revolutionize our way of using our phones and tables, as well as Ubuntu will on our desktop and server rooms. Our homes, and our workspace. He also knows that this won’t be forever and that he has a limited amount of time – that’s why he chose the rolling releases, that’s why they created their own display server, Mir, and why they created Unity – a UI for every, and all, devices.

Mark has just shifted into a higher gear, and I applaud him for that.

 

4 kommentarer

Ubuntu-fanboy.

Jag börjar smått förstå hur det måste kännas för Apple-fanboys när de har en keynote. Om en timma ska Ubuntu släppa något nytt, och bevisen pekar på en tablet från HTC. Jag är lite pirrig.

 

Jag har använt Ubuntu som mitt primära OS sedan 2005, och mitt enda OS sedan 2006-2007. Jag är väldigt förtjust i det, och jag är faktiskt en av dem som uppskattar Ubuntus förändringar.

 

När jag började använda Ubuntu istället för Windows så var det för att jag sökte något nytt – något med frihet. Ubuntu underhåller sig själv nu och ger mig nya saker utan att jag behöver äventyra min frihet.

 

Jag gillar Unity, det är simpelt och snyggt. Och jag är väldigt förtjust i HUD för det är något helt nytt! GNU/Linux-communityn har länge arbetat för att ta fram alternativ till proprietär mjukvara som existerar för OS X och Windows, men utan att göra dem på ett alternativt sätt – de har alla liknat och fungerat som sina alternativa, proprietära, program.

Kontorsprogrammen, har liknat varandra, och menyerna – och jag ser inget fel i det, i sig, för hur många andra sätt kan man göra det på? Men HUD är nytt, och något som man aldrig sett förut. Unity är enhetligt och modulärt och tillåter vem som helst att bygga ut det.

 

Sedan smartphonens entré har jag velat köra Ubuntu på den. Jag minns hur jag var i kontakt med någon telefontillverkares support för att höra mig om möjligheterna att flasha Ubuntu på den – det var väldigt länge sedan. Och inte gick det. Sedan kom Android och slog på stora trumman, och jag tycker om Android – men det är inte Ubuntu. Samma sak gäller på tablets, och även om det går att installera Ubuntu på den, så har det inte funnits ett användargränssnitt som faktiskt har gjort det behagligt att använda det.

 

Så kom Ubuntu Phone! Åh, vilken grej. Jag visste det!, tänkte jag när nyheten var lös. Och även detta gränssnitt, Ubuntu Touch, med Unity och all dess funktionalitet, såg nytt ut. Det är nytt. Jag vill ha det. Swipe-dit, swipe-dit. Ett gränssnitt för media, och enkelt att hoppa mellan applikationer. För det är något som jag stört mig på i Android – finns inget Alt+Tab på ett smidigt sätt. Nog har de att man kan lista alla applikationer som körs, men jag vill inte ha de animationerna, eller den latensen som uppstår i hoppen. Jag vill hoppa direkt från en applikation till en annan ”utan att passera Gå”. Smartphones eller tablets kommer inte kunna ersätta min dator om man inte kan multi-taska på det viset.

 

Ubuntu Touch ska släppas nu i veckan, kanske tillsammans med den påstådda tableten nu vid kl 17, och jag kommer flasha det på min telefon så fort det bara är ute för min telefon.

Samma sak gäller Ubuntu Touch för tablets, och som fungerar på min. Båda vilket jag antar kommer att ske med tanke på den enorma community som finns.

 

Så fort Ubuntu TV kommer så kommer jag vilja ha det med, och jag ser verkligen med spänning på hur den utvecklingen sker, nu när även smart-TV blir allt mer utbrett.

 

Jag älskar Ubuntu, med en förändrades mitt sätt att se på världen – öppenhet och frihet. Det har blivit en synonym. Jag vill ha Ubuntu på alla mina enheter för att jag tycker att det är fantastiskt, och framtiden. Jag är väl helt enkelt en Ubuntu-fanboy.

 

EDIT: Det var Ubuntu Touch för tablets, och det var magiskt.

Kommentarer är stängda

TPB AFK

Såg på den omåttlig omtalade The Pirate Bay – Away From Keyboard (TPB AFK) häromdagen. Den var spännande och välgjord, men ändå så saknar jag en del i den.

Man får välja de tre huvudpersonerna bakom TPB: Gottfrid Svartholm Warg, Fredrik Neij och Peter Sunde (även om Peter Sunde skulle kunna räknas bort bland de bakom TPB). Man får följa dem under rättegången emot dem i TPB-målet och lite vad som händer däromkring. Och även att det är spännande att se dessa personer i en seriös dokumentär och inte på något YouTube-klipp, intervju eller från själva rättegången (även att detta också förekommer) så är det en dokumentär som, för mig, innehöll mycket man redan visste om. Bortsett från fruar, barn och dyl.

Det som jag saknar, och som borde ha belysts mer, är själva problematiken bakom hela grejen. Det som orsakade rättegången, spektaklet. Nog uppskattar jag att höra Monique Wadsted skrattretande erkänna vilken bubbla hon lever i där hon helt förnekar piratrörelsen och vår politiska existens och närvaro i bla. Europaparalamentet. Rättegången var politisk, det är som Sunde själv sa, och det är viktigt att det kommer med. Man bevisar det genom att ta upp domarens hån mot professorer (eller snarare dennes kränkande ifrågasättande) som drivit forskning om att fildelning kan vara positivt. Likaså att domaren helt givet är jävig.

Det var en bra dokumentär med bra musik, hur den filmats, och så. Men den levde inte helt upp till förväntningarna. Den hade gärna fått vara längre så att de hade kunnat fördjupa sig i flera av de frågor som uppstår. Men just framförallt belysa problemet som gjort detta så stort.

Det är en thriller, och jag känner mig smutsig när jag ser den. Som att jag har gjort något dumt, fast jag inte har det. Jag känner med personerna när domen faller, och när de ifrågasätts, när personer omkring dem ifrågasätts. Det jag uppskattar med dokumentären är att den inte alls är romantisk – man får se huvudpersonerna för vad de är. Man får inte en känsla av tillhörighet på det viset med huvudpersonerna. Nog så känner jag för dem angående målet, och nog är de inflytelserika, men där stannar det. De är lite stereotypiska.

TPB AFK är dock en dokumentär som jag starkt rekommenderar alla att se.

Kommentarer är stängda

Tredje dagen i fjäll.

Idag skyter jag. Jag har lärt mig att åka snowboard. Äntligen kan jag (både ta mig upp för alla liftar själv och) åka ner för en backe utan att falla, och kan själv avgöra vart jag är påväg. Och bromsa därtill. Dock var jag påväg ut i liften vid ett tillfälle. Men jag är ändå nöjd. Jag är intet bra, men jag kan.

Faktum är att jag har åkt flera gånger i backar denna gång – inte som dag ett då jag bara klarade av en…
Bilden knäppte jag på sista åket, och på vägen ner, då kände man: Fan. Lite mer.

Sedan fick jag möjligheten att prova på längdskidor och åka i spår. Det gick skapligt, men lite annorlunda. Men roligt som fan.

Detta har varit en fantastisk upplevelse. Miljöerna är som av en annan värld – något jag inte riktigt tänkte mig finnas på denna distansen. Jag är glad över att haft en lätt, men välförjänad, semester. Detta ska minsann göras om.

Kommentarer är stängda

Andra dagen i fjäll.

Andra dagen fortsätter med viss skepsis, men fast bestämdhet att det helt enkelt ska gå bra. Dock öm och stel i kroppen. Satsar allt med detsamma, bara för att inte räds att åka ner för de, för mig syntes, branta backarna. Eller backen. Tog rejält med fart och tyckte att det gick rätt bra. Sedan slår jag mig värre än allt tidigare. Men det var upp igen och sedan så kändes det minsann som att jag började få kläm på detta satans påfund att binda fast sig på en planka och åka ner för en massa backar. Det började rent av bli riktigt roligt!

Glädjen att ännu inte brutit något, trots alla vurpor. När vi skulle hem på lunch, och bara skulle ta en sista backe innan, så ska jag se när Amanda ska åka i ett hopp. Något går fel och hon landar på sin hand. Iväg til Mora Lasarett efter lunchen, och mycket väl var den en fraktur i handen. Inget mer åkande den dagen. Men det gick ändå förvånadsvärt fort på akuten.

Kommentarer är stängda

Första dagen i fjäll.

Första gången på snowboard. Över huvud taget första gången i denna typ av miljö tillika vinterlandskap. Första gången i en backe. Det finns mycket att säga om mina tankar gällande det att stå högst upp i en av dessa backar och där inse vad det är man är påväg att utsätta sig för. Tankar om brutna ben och hjärnskakningar, om inte bråd död. Ändå slängde jag mig ut för dessa backar och lär ha sett ut som en helikopters rotorblad som kom rullande och bullrande ner för branten. När man väl kommit en bit och man tänker att backen snart bör vara över så kommer det mer, och brantare.

Och jag måste erkänna att jag ibland inte ville resa på mig igen, eftersom jag så fort som jag kommit upp, föll år andra hållet.

Jag har slagit mig värt det jag spenderat på liftkort och lån av snowboard med tillhörande känga. Men det som ändå faller mig i tanken nu när jag ligger här stel och mörbultat är det: Imorgon kör vi igen. För fy fan så roligt det är.

Och, som sagt, denna miljö är fantastisk. Aldrig har jag sett ett fjäll eller snö på det sätt som här. Aldrig har jag sett solen skina över berg, skog och vatten som här. Jag känner mig privilegierad.

Nu ska jag ut och fota lite.

Kommentarer är stängda

Trafikavgift i fördel till förlorade parkeringsinkomst.

Sedan årsskiftet har man i Göteborg haft trafikavgift för att passera stan [1] – något som jag personligen, rent objektivt, är positiv till. Givetvis, och dessvärre, kommer en del att komma i kläm och det kommer att missgynna en del. Men jag är för allt som ökar chanserna för att minska trafik som egentligen är frånkommande, tex. personer som tar bil till jobbet som egentligen kan åka kollektivt, eller till och med gå.

De första siffrorna från dessa tullar visade sig vara positiva och man hade redan tjänat in en del, och det verkar fungera bra. Nu kommer då Göteborgs stad och säger att de har förlorat 1.1 miljoner kronor på en vecka pga. att det åker färre bilar i stan pga. trafikavgiften. Jag vet inte säkert om det var tänkt att landa som något negativt, men jag tog det som att de helt klart menade på att detta inte var bra. Men då blir jag kritisk:

Dessa tullar, denna trafikavgift, var ju tänkt att minska trafiken (somliga menar annat, och en del annat lär finnas med) i stan. Så är det, och det har givit resultat. Bra är det med! Och då kommer de samtidigt och gnäller för att de förlorat pengar för att bilar inte längre parkerar.

Vet ni vad man gör då? Jo, då slår man två flugor i en smäll och tar bort parkeringsplatserna – som ändå skulle ses som en uppmuntring till att kunna ta bilen in till stan – och istället bygga studentbostäder där, eftersom det är en otrolig, och ohållbar, brist på dessa – samtidigt som det är en tung efterfråga. Om inte studentbostäder, så bygg parker och låt innerstan rensas på otäck luft och ersätt det med lite ny och fin.

 

1. http://sv.wikipedia.org/wiki/Tr%C3%A4ngselskatt_i_G%C3%B6teborg

Kommentarer är stängda

Varför så tyst?

Jag har varit väldigt passiv nu under en ganska lång period. Tidigare så brann jag för Piratpartiet, för Ubuntu, för foto osv., men det kommer inte riktigt ut så mycket nu för tiden.
Det har givietvis varit, det typiska, pga. tidsbrist.

Anledningen är att jag börjat på Göteborgs Universitet, och jag kände att jag ville förklara mig lite. Och anledningen till det är helt enkelt att jag läser så mycket nyheter, lyssnar på debatter – och utbildningen, vilket jag kommer till – och att jag egentligen håller på att sprängas av saker att skriva om, men gör det inte.

Med detta sagt så ville jag berätta lite om min utbildning. Jag läser alltså på Göteborgs Universitet, på ett program som heter Samhällsvetenskaplig Miljövetenskap, förkortas SMIL.
Jag blir alltså utbildat, som namnet antyder, inom miljö och samhällsvetenskap. Det andra året, vilket jag läser, får man välja en inriktning, och givetvis valde jag statsvetenskap och läser nu om politisk teori och internationell politik. Läste precis klart en kurs om bla. offentlig förvaltning och hela det svenska systemets uppbyggnad.

Jag utbildar mig till detta i tanken om att faktiskt bli poltiker på heltid en dag – det är det jag brinner för. Men för tillfället så tar själva utbildningen upp all tid och energi som finns för den. Något jag egentligen vill ändra på och istället kunna skriva om allt jag lär mig. Nåväl, det är en dröm och man får se vad som händer. Hursom helst, så vill jag utbilda mig så att jag har en grundlig kunskap för politiska system, dess aktörer osv.

Och anledningen till att jag vill utbilda mig så att jag har den kunskapen är helt enkelt för att jag anser att de stora poltiska eliterna som vi idag har i Sverige, inte har den kunskap som jag anser att de bör ha för att få inneha den position de har. Ni kan säkert räkna ut vem/vilka jag menar, men jag väljer att inte nämna några namn just nu.
Med det sagt så menar jag inte att man måste ha en ordentlig utbildning för att kunna bli politiker, för det är inte så det fungerar i en demokrati. Där ska vem som helst få möjligheten. Men vissa postioner kanske man bör lägga en extra tanke bakom personen som man tillsätter. Alt. ge den en chans, men när det faktiskt inte fungerar, avsätta.

Det är iallafall en otroligt spännande utbildning! I vissa fall får man ökat fortroende, medan man i andra fall får förlorat. Ett återkommande problem inom vårt system är ansvarsutkrävandet. Man talar ofta om att ministrar får avgå när något inom deras departement har gått åt pipan, men egentligen så har regeringen det fulla ansvaret då beslut tas kollektivt. Detta är ett exempel bara. Så egentligen ska man kräva hela regeringens avgång när det går åt pipan. Något man kanske inte tänker på alla gånger. Detta eftersom vi inte har ministerstyre – något jag är positiv till att vi inte har. Men det försvårar ansvarsutkrävandet av våra politiker – att avsätta regeringen är ju verkligen mer dramatiskt än att avsätta en ansvarig minister, som man kanske gör i andra länder.

För att runda av, och inte gå in för djupt, så ville jag förklara mig då jag fortfarande brinner för politik, för Piratpartiet, för Ubuntu och för fotografering och annat vackert, men att jag för tillfället utbildar mig till att kunna bli bättre på det i framtiden. Jag hoppas att jag snart kan komma igång och engagera mig aktivt igen.

Kommentarer är stängda

Lucia

Idag är det alltså lucia, något jag minns som något mysigt som barn. Man var med i tågen som antingen stjärngosse eller tomtenisse. Man övade någon gång i veckan i några veckor, och det hela avslutades med att föräldrarna till barnen i skolan kom och såg det hela i Byggdegården. Ingen kyrka där inte.
För jag ser inte att lucia idag har något med religion att göra. Precis som jag ser på jul, så har det kommit att bli kultur och inte något att göra med tro. Och när det kommer till lucia är det tur det, med tanke på vad den stackaren blev utsatt för; tortyr och annat hemskt.
Därför ser jag inte heller något behov att fira lucia i någon kyrka, utan det kan firas precis vart som.
Jag tycker att folk blir så upprörda av sådana bagateller, istället för att njuta av gemenskap och myset nu inför jul.
Det är ett jävla liv om att pepparkakor är rasism – idiotiskt, för det är det inte. Att jämställa pepparkakor och svarta är väl mer rasism än att inte haka upp sig på sådant.
Att jul, lucia och dyl. är kristligt stämmer inte längre. Det är där rötterna finns, men Sverige är fullständigt sekulariserat och det är numera ren kultur och tradition än något annat.

Kommentarer är stängda

121212 – Lite ändringar. Responsive web.

Jag fick för mig om att uppgradera Zen, som min hemsidas tema bygger på, till en nyare version med stöd för responsive web (sidan ställer om sig beroende på din enet) rakt upp och ner, vilket fick en del element på sidan att inte se ut som tidigare tänkt. Därför planerar jag nu att ställa om hela sidan till ett tema som initialt kommer att vara väldigt avklätt, och sedan kommer att utvecklas succesivt.

All fokus kommer att hamna på texten istället. Innehållet. Resten kommer sen.

Kommentarer är stängda