Månad: februari 2013

Uppföljning, Piratpartiet och Rättighetsalliansen.

Publicerat av Daniel Holm den 26 februari, 2013

Idag var det alltså dags för Piratpartiet att uttrycka hur de tänkt sig att fortsätta angående hoten från Rättighetsalliansen att antingen bryta internetaccessen till The Pirate Bay, eller pröva saken som civildomstol.

De valde att klippa kablarna. Detta är faktiskt helt rätt gjort och jag vill visa min support för detta val. Även att jag fortfarande ser detta hot som ett grovt övertramp som bara inte får förekomma i demokratin Sverige 2013, och att jag egentligen gärna hade velat sätta mig emot Rättighetsalliansen rent principellt, så önskar jag inget ont till de stackars privatpersoner, som sitter på dessa positioner inom Piratpartiet som blev hotade av mediamaffian.

Rättghetsalliansen har noga tänkt över detta mål och det finns egentligen bara en utväg, och det är denna. Jag hade inte velat se våra fantastiska aktiva medlemmar skadas av böter och fängelse för detta, och få sina liv förändrade för evigt. Det är inget som någon inom partiet kan kräva av dem. Och precis som Troberg säger, så måste man välja sina strider duktigt – detta var inte en av det värdet. Jag vill ha kvar dem där de är, och att de ska ha möjligheten att i politikens långsiktighet ändra lagar för att inte göra det möjligt att hota politiska partier, och dess styrelse. Och att det inte ens skulle vara någon idé att stänga siter som The Pirate Bay, för att det faktiskt skulle vara fullständigt lagligt på alla sätt och vis.

Men inte är The Pirate Bay borta pga. detta. Man la sig under svenska Piratpartiets internetaccess för att man trodde att detta skulle uttrycka en fristad. En plats under ett politiskt parti som därmed skulle betyda säkerhet och, som Engström skrver; trodde skulle betyda immunitet. Något som tyvärr bara tillämpas honom själv, Andersdotter, och andra parlamentariker (även svenska ledamöter). Det verkar inte finnas någon immunitet säker nog från mediamaffian. Inte heller går det att få bort The Pirate Bay från internet, som nu istället har fått två internetaccess’, från norska, respektive, katalanska piratpartierna. De har nu redundans. En uppkoppling har blivit två – som en hydra.

Med det sagt har idag The Pirate Bay bytt namn till The Hydra Bay.

Nu är dock inte detta slut än och eventuellt kommer Piratpartiet att polisanmäla Rättighetsalliansen för olaga hot.

Kommentarer är stängda

Rättighetsalliansen hotar Piratpartiet.

Publicerat av Daniel Holm den 19 februari, 2013

Idag mottog Piratpartiet ett brev från Rättighetsalliansen – f.d. Anti-piratbyrån – med ett hot. Brevet löd, att om inte Piratpartiet slutade med att leverera internetaccess till The Pirate Bay, så skulle de ta till rättsliga åtgärder mot alla i styrelsen, m.fl. Detta har Piratpartiet fram till den 26 februari på sig att lyda…

Detta är ett övergrepp. Piratpartiet är ett politiskt parti, och med det kommer en del möjligheter, som t.ex. politiks frihet när det kommer till fall som detta. Som Piratpartiets partiledare, Anna Troberg, väl påpekar så finns det inget olagligt med att leverera internetaccess.

Se det som att leverera brev, eller tillhandahålla väg, och bli anmäld för brotten som ev. begås där. Posten för breven som levereras, för att de innehåller olaga hot, eller Trafikverket som får stå för stöldgods eller smuggling som sker på vägarna. Det är orimligt. Men detta har varit känd sedan innan, i samband med privata aktörer som pressar, hotar, internetleverantörer för att de har hemsidor på sin internetlina som inte faller dem in i smaken – på ett eller annat sätt (läs: ekonomiskt intresse).

Dock är den stora skillnaden nu att dessa privata aktörer, har gett sig på ett politiskt parti i en demokrati.

Det ringer varningsklockor. Ska privata aktörer, företag och organisationer, bestämma våra lagar? Sverige är en djupt rotad demokrati med dessa anor sedan lång tid tillbaka. Vi anses vara kunniga och duktiga på området, men detta är ett stor slag mot fel riktning. Att en organisation som detta ens vågar ta steget att skicka ett hotbrev till ett parti är rent av vulgärt och förskräckligt.

Vi ska bevara vår demokrati och inte låta de med pengar ta över makt och bestämma vad som är rätt och fel. Vi måste sätta oss emot och visa att vi på intet sätt accepterar beteenden som detta och att vi aldrig heller kommer att göra det.

Kommentarer är stängda

Ubuntu-fanboy.

Publicerat av Daniel Holm den 19 februari, 2013

Jag börjar smått förstå hur det måste kännas för Apple-fanboys när de har en keynote. Om en timma ska Ubuntu släppa något nytt, och bevisen pekar på en tablet från HTC. Jag är lite pirrig.

Jag har använt Ubuntu som mitt primära OS sedan 2005, och mitt enda OS sedan 2006-2007. Jag är väldigt förtjust i det, och jag är faktiskt en av dem som uppskattar Ubuntus förändringar.

När jag började använda Ubuntu istället för Windows så var det för att jag sökte något nytt – något med frihet. Ubuntu underhåller sig själv nu och ger mig nya saker utan att jag behöver äventyra min frihet.

Jag gillar Unity, det är simpelt och snyggt. Och jag är väldigt förtjust i HUD för det är något helt nytt! GNU/Linux-communityn har länge arbetat för att ta fram alternativ till proprietär mjukvara som existerar för OS X och Windows, men utan att göra dem på ett alternativt sätt – de har alla liknat och fungerat som sina alternativa, proprietära, program.

Kontorsprogrammen, har liknat varandra, och menyerna – och jag ser inget fel i det, i sig, för hur många andra sätt kan man göra det på? Men HUD är nytt, och något som man aldrig sett förut. Unity är enhetligt och modulärt och tillåter vem som helst att bygga ut det.

Sedan smartphonens entré har jag velat köra Ubuntu på den. Jag minns hur jag var i kontakt med någon telefontillverkares support för att höra mig om möjligheterna att flasha Ubuntu på den – det var väldigt länge sedan. Och inte gick det. Sedan kom Android och slog på stora trumman, och jag tycker om Android – men det är inte Ubuntu. Samma sak gäller på tablets, och även om det går att installera Ubuntu på den, så har det inte funnits ett användargränssnitt som faktiskt har gjort det behagligt att använda det.

Så kom Ubuntu Phone! Åh, vilken grej. Jag visste det!, tänkte jag när nyheten var lös. Och även detta gränssnitt, Ubuntu Touch, med Unity och all dess funktionalitet, såg nytt ut. Det är nytt. Jag vill ha det. Swipe-dit, swipe-dit. Ett gränssnitt för media, och enkelt att hoppa mellan applikationer. För det är något som jag stört mig på i Android – finns inget Alt+Tab på ett smidigt sätt. Nog har de att man kan lista alla applikationer som körs, men jag vill inte ha de animationerna, eller den latensen som uppstår i hoppen. Jag vill hoppa direkt från en applikation till en annan ”utan att passera Gå”. Smartphones eller tablets kommer inte kunna ersätta min dator om man inte kan multi-taska på det viset.

Ubuntu Touch ska släppas nu i veckan, kanske tillsammans med den påstådda tableten nu vid kl 17, och jag kommer flasha det på min telefon så fort det bara är ute för min telefon.

Samma sak gäller Ubuntu Touch för tablets, och som fungerar på min. Båda vilket jag antar kommer att ske med tanke på den enorma community som finns.

Så fort Ubuntu TV kommer så kommer jag vilja ha det med, och jag ser verkligen med spänning på hur den utvecklingen sker, nu när även smart-TV blir allt mer utbrett.

Jag älskar Ubuntu, med en förändrades mitt sätt att se på världen – öppenhet och frihet. Det har blivit en synonym. Jag vill ha Ubuntu på alla mina enheter för att jag tycker att det är fantastiskt, och framtiden. Jag är väl helt enkelt en Ubuntu-fanboy.

EDIT: Det var Ubuntu Touch för tablets, och det var magiskt.

Kommentarer är stängda

TPB AFK

Publicerat av Daniel Holm den 13 februari, 2013

Såg på den omåttlig omtalade The Pirate Bay – Away From Keyboard (TPB AFK) häromdagen. Den var spännande och välgjord, men ändå så saknar jag en del i den.

Man får välja de tre huvudpersonerna bakom TPB: Gottfrid Svartholm Warg, Fredrik Neij och Peter Sunde (även om Peter Sunde skulle kunna räknas bort bland de bakom TPB). Man får följa dem under rättegången emot dem i TPB-målet och lite vad som händer däromkring. Och även att det är spännande att se dessa personer i en seriös dokumentär och inte på något YouTube-klipp, intervju eller från själva rättegången (även att detta också förekommer) så är det en dokumentär som, för mig, innehöll mycket man redan visste om. Bortsett från fruar, barn och dyl.

Det som jag saknar, och som borde ha belysts mer, är själva problematiken bakom hela grejen. Det som orsakade rättegången, spektaklet. Nog uppskattar jag att höra Monique Wadsted skrattretande erkänna vilken bubbla hon lever i där hon helt förnekar piratrörelsen och vår politiska existens och närvaro i bla. Europaparalamentet. Rättegången var politisk, det är som Sunde själv sa, och det är viktigt att det kommer med. Man bevisar det genom att ta upp domarens hån mot professorer (eller snarare dennes kränkande ifrågasättande) som drivit forskning om att fildelning kan vara positivt. Likaså att domaren helt givet är jävig.

Det var en bra dokumentär med bra musik, hur den filmats, och så. Men den levde inte helt upp till förväntningarna. Den hade gärna fått vara längre så att de hade kunnat fördjupa sig i flera av de frågor som uppstår. Men just framförallt belysa problemet som gjort detta så stort.

Det är en thriller, och jag känner mig smutsig när jag ser den. Som att jag har gjort något dumt, fast jag inte har det. Jag känner med personerna när domen faller, och när de ifrågasätts, när personer omkring dem ifrågasätts. Det jag uppskattar med dokumentären är att den inte alls är romantisk – man får se huvudpersonerna för vad de är. Man får inte en känsla av tillhörighet på det viset med huvudpersonerna. Nog så känner jag för dem angående målet, och nog är de inflytelserika, men där stannar det. De är lite stereotypiska.

TPB AFK är dock en dokumentär som jag starkt rekommenderar alla att se.

Kommentarer är stängda

Tredje dagen i fjäll.

Publicerat av Daniel Holm den 7 februari, 2013

Idag skyter jag. Jag har lärt mig att åka snowboard. Äntligen kan jag (både ta mig upp för alla liftar själv och) åka ner för en backe utan att falla, och kan själv avgöra vart jag är påväg. Och bromsa därtill. Dock var jag påväg ut i liften vid ett tillfälle. Men jag är ändå nöjd. Jag är intet bra, men jag kan.

Faktum är att jag har åkt flera gånger i backar denna gång – inte som dag ett då jag bara klarade av en…
Bilden knäppte jag på sista åket, och på vägen ner, då kände man: Fan. Lite mer.

Sedan fick jag möjligheten att prova på längdskidor och åka i spår. Det gick skapligt, men lite annorlunda. Men roligt som fan.

Detta har varit en fantastisk upplevelse. Miljöerna är som av en annan värld – något jag inte riktigt tänkte mig finnas på denna distansen. Jag är glad över att haft en lätt, men välförjänad, semester. Detta ska minsann göras om.

Kommentarer är stängda

Andra dagen i fjäll.

Publicerat av Daniel Holm den 7 februari, 2013

Andra dagen fortsätter med viss skepsis, men fast bestämdhet att det helt enkelt ska gå bra. Dock öm och stel i kroppen. Satsar allt med detsamma, bara för att inte räds att åka ner för de, för mig syntes, branta backarna. Eller backen. Tog rejält med fart och tyckte att det gick rätt bra. Sedan slår jag mig värre än allt tidigare. Men det var upp igen och sedan så kändes det minsann som att jag började få kläm på detta satans påfund att binda fast sig på en planka och åka ner för en massa backar. Det började rent av bli riktigt roligt!

Glädjen att ännu inte brutit något, trots alla vurpor. När vi skulle hem på lunch, och bara skulle ta en sista backe innan, så ska jag se när Amanda ska åka i ett hopp. Något går fel och hon landar på sin hand. Iväg til Mora Lasarett efter lunchen, och mycket väl var den en fraktur i handen. Inget mer åkande den dagen. Men det gick ändå förvånadsvärt fort på akuten.

Kommentarer är stängda