Kategori: Okategoriserade

Blir kanske en bra dag ändå.

Publicerat av Daniel Holm den 4 december, 2009

Inatt sov jag inte mycket – inte alls mycket. Osäker, för pigg och lustig. Kollade igenom en film på ingen tid alls, kändes det som.

Hade tänkt ta den enda tidiga bussen härifrån imorse, men var helt slut klockan sex och vaknade inte till förens lite över klockan sju. Då med ångest över vad som komma skall. Eller de val jag gjort och de jag kommer ta.

Egentligen låter det värre än vad det är. Det mesta har jag styrt upp nu. Ska tex. snart lämna in mitt hemmaprov, jag har kontaktat mina lärare om saker som ska göras innan terminen är slut osv. Men sedan också att jag ska tillbaka till Göteborg imorgon, men jag förlorade glöden för det. Min kära mor blev så sjuk så att de inte ska till Göteborg i helgen, Charles kommer inte heller. Nu har jag förvisso flera andra goda vänner som jag ska träffa, men gårdagens planer kanske blev för seriösa? Dessutom ska jag tillbaka till Västervik tills om en vecka igen, och så tillbaka på måndagen/tisdagen därefter.

Finns en stor anledning varför, men det känns svårt att tro just nu. Saker jag kanske bara inbillar mig – i båda riktningar.

Dagen ser ut att hålla på att räddas iallfall. Mår redan så mycket bättre – sittandes framför en varm, knastrande brasa och skrivandes på mitt hemmaprov. Utanför fönstret går solen upp på en klar himmel.

EDIT: Nu har jag även en så god vän så att min kära Henrik kommer och hämtar mig och skjussar mig till Västervik. Tack, min vän.

Kommentarer är stängda

Vilken dag.

Publicerat av Daniel Holm den 3 december, 2009

Visst att jag inte riktigt fått allt gjort som jag borde eller hade velat, men åh, vilken dag. Känner mig så otroligt konstruktiv!

Sedan jag gick upp så har jag tagit ut det jag ställde in i förrådet igår, paketerat det i de lådor som de ska vara i. Tex. vardagsumsgrejer i en låda, kök i ett annat – som det ska vara, som sagt. Sen har jag staplat upp allt så högt det går så att det tar upp mindre golvyta. Jag har dessuom kastat lite skit.

Gjort det lite julmysigt på mitt nuvarande och mitt gamla rum. Kastat en säng, möblerat, rensat. Jag har även bytt gardiner! Det är nog första gången i mitt liv som jag gör det själv och på eget bevåg.

Jag har hälsat på min kära mormor och dessutom jobbat lite så högst troligt, säkrat mitt sommarjobb för den kommande sommaren.

Bokat biljetter, talat med lärare och vänner.

Men som sagt så är det lite plugg som fått ta stryk – men dagen är inte över.

Kommentarer är stängda

Musik i tankarna.

Publicerat av Daniel Holm den 3 december, 2009

Några av de låtar, eller snarare klipp ifrån de delar av texterna som jag sitter och nöter i mitt huvud.

”Sluta drömma om det ljuva livet, du kommer aldrig vara med om det.”
Håkan Hellström – Kom Igen, Lena!

”Under köksfläkten röker mamma cigaretter..”
Florence Valentin – Vårt Hem, Vår Borg.
”Du kommer gå långt.”
Florence Valentin – Du kommer gå långt.

”Jävla karlar varför ska det va så förbannat svårt och ni två se upp så att ni inte också blir sånna jävla svin.”
Marcus Krunegård – Ibland gör man rätt, ibland gör man fel.

”It’s not gonna come out like I wanna say it cause I know you’ll only change it.”
Ben Folds feat. Regina Spektor – You don’t know me.

”Vatten, eld och måne flyter bort i en dröm – Den är hundra, den är hundra.”
Magnus Uggla – Okänd värld.

”Mitt liv är en sprucken spegel, inget är vad det ser ut.”
Eldkvarn – Hunger Hotell.

Om någon frågar vem du är, res dig, se dem i ögonen och säg…”
Montt Mardié – Det bästa i världen.

”Lost in a labyrinth, hiding for insanity.”
David Jr. – One more day.

”Start spreading the news.”
Frank Sinatra – Theme of New York.

Oroa er inte, jag mår underbart – dessa texter snurrar ändå runt. Tidigare har jag oftast bara velat lyssna på musik som personiferar mig, nu är nästan allt underbart. Min mor röker inte under köksfläkten, men andras jag känner kanske gör, tex.

1 kommentar

It's a little bit funny…

Publicerat av Daniel Holm den 2 december, 2009

Jag mår fortfarande oerhört bra – inte nog med att jag äntligen tömt mitt gamla ”lager” på alla mina möbler, datorer och skit. Eller att jag har tagit några riktigt fina bilder, eller att det varit ett underbart väder hela dagen, eller att man fått lite trevlig pratstund med min far – utan jag blir tilldelad så mycket hjälp, kärlek och vackra ord.

Dock så har jag ändå en lustig känsla i mitt bröst. Vet inte riktigt vad det är.. Rädsla, förhoppning, längtan, oro? Att det finns saker som jag skulle vilja ha sagt? Saker att göra?

Jag mår dåligt när människor i min närvaro mår dåligt. Dock så är det snart helg och då ska jag minsann få upp deras humör. På lördag går bilen mot Göteborg med mig, min mor, mina systrar och Charles. Med familjen, min, ska jag på Liseberg och ha lite julmys. På kvällen är det champagnefest.

Jag vill ändå önska alla lycka. En sån lycka som jag tycks ha. Snart händer väl något så att min lycka vänder. Tills dess får jag njuta av den.

Kommentarer är stängda

Tack, jag mår bra.

Publicerat av Daniel Holm den 1 december, 2009

Det kommer fler vänliga ord. Faktiskt ifrån den person som sa det första till mig. Tack ännu en gång. Dina ord förgyller mina tankar.

Jag kommer alltid att finnas här för vänliga människor. Att få tala ut eller be om hjälp eller råd.

Jag mår bara så jävla bra nu. Är hemma i Loftahammar, hos min kära far. Huset get så mycket minnen. Alla sommrar med spring på stränderna. Festerna, vännerna, kärleken.

Detta ska inte bli ett långt inlägg. Satt precis igång lite musik (då jag inte behöver lyssna på den ur varken hörlurar eller min laptops högtalare så vill man ju passa på) och 3 Doors Downs låt ’Be like that’ kom igång. Jag älskar den låten. Den påminner om högstadiet, pupertet och vänner.

Nu är det dock så att jag är där jag vill vara. Det finns ingen annans skor som jag hellre skulle vilja gå i.

Kyss

Kommentarer är stängda

Mållös…

Publicerat av Daniel Holm den 1 december, 2009

Idag fick jag ibland de varmaste ord jag någonsin fått. Ord som jag trånat efter att bli tilldelad.

Jag ser gärna att jag står ut ur mängden. Att jag inte är som alla andra män i min ålder – kanske inte som alla andra män i vilka åldrar som helst. Visst är jag kanske inte helt ensam om min kombinaton av intressen, språk, kunskap, kärlek, tankar och vänner – men jag tror knappast att det är många av oss.

För ett par år sedan så fick jag den första av dessa två, främsta, vackra kommentarer. Jag minns inte hennes exakta ord men det var något i stil med att jag borde höra till en annan tid. En mer sofistikerad och respekterande. Mycket handlade om mitt ordföråd och mina formuleringar.

Kanske handlar mitt liv om att få mina tankar bekräftade? – För denna underbara mening betydde guld för mig. Att jag faktiskt inte är en i mängden. Vad kan jag säga?

Hela min barndom så ville jag bli som alla andra. De killarna som tjejerna var kära i spelade fotboll. Jag varken gillade eller gillar fotboll. Eller inte speciellt mycket iallfall. Men jag spelade det för att passa in. I never did.

När åldern steg, bytte skola så insåg man mer och mer att man inte ville vara som alla andra. Hålla käften och aldrig ifrågasätta (mer om det i ett annat inlägg). Ännu äldre så är jag nu fullständigt säker på att jag inte vill vara som alla andra. Jag jobbar inte för att bli, utan jag bara är den jag är – annorlunda.

Egentligen var det inte bara dessa värmande ord som jag fick, utan de var fler som hon skrev. Dock så tillkom detta och gav mig värme omkring mitt hjärta.

Tack, du fantasiska kvinna för dina så värmande ord. Jag ska aldrig glömma dem.

Kommentarer är stängda

Känslor är inget man styr över.

Publicerat av Daniel Holm den 1 december, 2009

Håller på att posta inte helt klara inlägg för att.. ja, få dem postade. Här är ännu ett.

Känslor är inget man styr över. Vilket både har sina för- och nackdelar.

Fördelen är att du kan fatta tycke för de mest annorlunda och härliga människorna. Nackdelen är att de kan krossa dig för att denne inte känner detsamma. Eller att man kanske krossar sig själv.

Det ända som man kan göra med det, eller göra åt det, är att tygla sina känslor. Något som ibland kan vara lättare sagt än gjort.

Över lag så tror jag dock att kvinnor kan styra sina känslor lite mer än vad män kan. Vet däremot inte hur pass mycket det är något som de faktiskt kan styra över eller om det är undermedvetet. Men jag ser det ändå som att de/ni kan det. Den uppfattningen som jag fått under mina år.

Vidare kanske att kvinnor kan gömma sina känslor mer omedvetet, medans män får kämpa för det som fan. Dölja det i form av ilska eller dyl.

Alla dessa känslor man kan få och/eller har. Kärlek, hat, svartsjuka, glädje, sorg. Det är inte så mycket som man helt enkelt kan styra över. De kommer, de går. Det ända som man faktiskt kan göra och som skiljer oss, och gör oss till de vi är, är att dölja det, vända på det eller handskas med det.

Blir du svartsjuk, prata om det eller skärp dig. Är du ledsen men ändå försöker hålla kontakt med en f.d. eller kanske olyckligt kär i din väns pojk- eller flickvän så kan man ju försöka hålla glädjen uppe av andra anledningar. Försöka komma över det.

Känslor är inte alls lätta att handskas med, och de förändras.

Ibland vet du varför du har dem, ibland inte. Som att du ogillar en person för att denne beter sig som ett arsel. Men så finns det ju också fall då man direkt känner att man inte gillar vissa personer. Ofta är detta för att ni är så lika, det bildar konkurrens.

Men var samtidigt konstant lycklig att du faktiskt har känslor och inte bara är ett skal.

Kommentarer är stängda

Inre smärta.

Publicerat av Daniel Holm den 1 december, 2009

Håller på att försöka få ut alla mina opostade inlägg och detta är ett som jag skrev för några månader sedan. Bara postar den.

Vi bär alltid smärta inom oss – jag vet att jag gör. Det är kanske vi dricker som vi gör, pratar vulgärt som vi gör. Vi hävdar oss på andra vis istället.

Det går aldrig riktigt över, däremot kan man kanske gömma det, eller gräva ner det djupt. Men då när det väl kommer upp så kommer det fort och jävligt hårt – oftast full som ett as.

Klart att vi grabbar snackar med varandra, men det krävs ett speciellt band mellan en själv och den som man isåfall skulle vilja prata med.

Många anser sig nog som alfahannar och de är dessa som är de som får ta på sig alla andras problem, säga att det ordnar sig. Eftersom det ändå är en del som är, eller anser sig vara denne så kan det ibland bli svårt. Ingen vill lägga sig och visa känslor.

Och visst kan detta som resultat bli att vi anses ha kort stubin eller att vi överreagerar, det känns faktiskt rätt logiskt när ni säger det.

Vi blir på bra humör just för att vi klarade av att bli det.

Tycker dessutom att det är underbart att prata om något som ligger mig så nära till hjärtat och som jag själv har tänkt på så oerhört mycket.

Kommentarer är stängda

Ge blod.

Publicerat av Daniel Holm den 30 november, 2009

Idag var jag för andra gången och gav blod. Jag tycker att ni alla ska göra det. Är ni nålrädda? – Försök iallfall. Se det som en chans att övervinna rädslan. Går det inte så går det inte.

Att ge blod är en fantastisk känsla. Inte nog med att kroppen genast kommer igång och tillverkar nytt, friskare blod, men själen mår dessutom bra – du har gjort en otroligt god gärning! Man mår helt enkelt helt fantastiskt!

Anledningen till att jag faktiskt kom igång och gav blod är via devisen ”Sharing is Caring”, via Piratpartiet. Jag hade länge tänkt att börja ge blod, men tog tillslut tag i det och gick och gav lite blodprover.

Ge blod är inte farligt. Du tappas på 4,5 dl, vilket är knappt 10% av din kropps blodvolym. Det tar 10-20 min, du får en fika efteråt. Dessutom så får du en gåva, om du vill. Jag fick tex. ett paraply idag, en väska senast. Det gör heller inte ont att ge blod (förutom, möjligtvis sticket). Och har du bara ätit och druckit som du ska så kommer du att må så bra så.

Dessutom så är sköterskorna så otroligt trevliga och uppskattande. De får en att må ännu bättre!

Att ge blod räddar liv. Det kan vara ditt, en närastående, en du älskar eller en vilt främande person. En person som du kanske aldrig skulle få chansen att möta om du inte gav lite blod någon gång.

Finns inga som helst nackdelar med att ge blod – gör det du med!

http://www.geblod.nu/

2 kommentarer

Jag är tillbaka.

Publicerat av Daniel Holm den 30 november, 2009

I form av att både hemsidan är uppe igen och att jag, personligen, funnit mig själv igen.

Jag har varit mycket osäker om en hel del den senaste tiden. En del att vänja sig vid och man behövde återhämta sig. Men nu är jag nog fan tillbaka.

Som jag tidigare skrivit om, denna säkerhet man känner när man är i ett förhållande. Man är på toppen av världen, har det alla andra söker. Man kan göra, få och fixa allt.
Detta känns som att det är rätt tillbaka nu. Eller inte att jag har allt det som alla andra söker, för det har jag inte. Dock är jag tillbaka till den självsäkra jag som jag en gång var. Nu med den skillnaden att jag är äldre, mer livserfaren, ärlig och mognare.

Det tog sin tid, det gjorde det. Men nu är jag sedan ett nån vecka, tillbaka. I samtal, utföranden, skrivande.

Den värsta tiden är under den här desperationen man kan känna. Under tidigare avbrott av förhållande så har man sökt en grov lycka bland andra kvinnor. Eller de senaste gångerna så har jag snarare sökt mig tillbaka till ett gammalt ex. Skillnaden denna gång är att jag inte har känt denna desperation. Visst har jag saknat kvinnlig närhet, det har jag ju berättat om. Men denna gång har det inte varit i form av ersättning eller sk. rebound, utan ärlig. Mindre generell, mer specifik.

Däremot har jag varit oerhört osmidig ifrån vissa tillfällen. Kastat ut de mest dumma kommentarer (i osäkerhet), och även tändare. Varit lite tillbakadragen, men ändå framåt. Detta gick ju inte alltid riktigt ihop…

Tänkte mycket, väldigt mycket och kom in i de banorna att jag kanske tänkte för mycket. Nu tycker jag inte det är fallet. Dock så har jag funnit mig i viss osäkerhet och kanske tänkt för mycket på det istället för att bara vara den som jag är – vilket jag tycker att jag äntligen är tillbaka i.

Den gamla glade, Daniel som är vild, social och sjunger – helt nykter.

EDIT: Har dessutom kommit igång med mitt gitarrspelande, vilket också givit upphov till att jag börjat skriva lite eget. Och lite mer poesi med.

Kommentarer är stängda