Blir kanske en bra dag ändå.

Inatt sov jag inte mycket – inte alls mycket. Osäker, för pigg och lustig. Kollade igenom en film på ingen tid alls, kändes det som.

Hade tänkt ta den enda tidiga bussen härifrån imorse, men var helt slut klockan sex och vaknade inte till förens lite över klockan sju. Då med ångest över vad som komma skall. Eller de val jag gjort och de jag kommer ta.

Egentligen låter det värre än vad det är. Det mesta har jag styrt upp nu. Ska tex. snart lämna in mitt hemmaprov, jag har kontaktat mina lärare om saker som ska göras innan terminen är slut osv. Men sedan också att jag ska tillbaka till Göteborg imorgon, men jag förlorade glöden för det. Min kära mor blev så sjuk så att de inte ska till Göteborg i helgen, Charles kommer inte heller. Nu har jag förvisso flera andra goda vänner som jag ska träffa, men gårdagens planer kanske blev för seriösa? Dessutom ska jag tillbaka till Västervik tills om en vecka igen, och så tillbaka på måndagen/tisdagen därefter.

Finns en stor anledning varför, men det känns svårt att tro just nu. Saker jag kanske bara inbillar mig – i båda riktningar.

Dagen ser ut att hålla på att räddas iallfall. Mår redan så mycket bättre – sittandes framför en varm, knastrande brasa och skrivandes på mitt hemmaprov. Utanför fönstret går solen upp på en klar himmel.

EDIT: Nu har jag även en så god vän så att min kära Henrik kommer och hämtar mig och skjussar mig till Västervik. Tack, min vän.