Bradley Manning, personen som är misstänkt för att ha läckt hundratusentals dokument till Julian Assange och Wikileaks är nu på tal igen.
Ena sidan säger att han har fördröjt ”fredsprocessen”, andra sidan säger att han är en hjälte. Jag kritiserar det första och håller med om det andra. Men det är givetvis beroende på om han faktiskt är skyldig eller ej. Det är intressant att ta upp båda sidor av detta:
Vi åtgår ifrån att Bradley Manning är skyldig till denna historiska läcka med hundratusentals hemligstämplade dokument innehållande allt möjligt. För USAs skull, är detta inte bra. De har lagt näsan i blöt en hel del de senaste hundra åren och gått med i krig efter krig och försökt agera ”världspolis”. Detta var redan innan kritiserat, både inhemskt och ifrån utlandet. Att det sedan kommer fram information som beskriver hur de senaste krigen har haft inslag av olagligheter av div. typer spär givetvis på det hela. Folk pekar finger och säger; ”Var var det jag sa?”
Landets [USA] säkerhet kan komma på spel, namn släpps på andra förbrytare, folks positioner osv. Det försvårar även en världsfred, ja. Det är givet att det inte bara kommer att förbi ses, allt det som USA har ställt till med och utfört som dessa dokument visar. Man talar även om att digital hantering av saker som detta kommer att begränsas och ta ett steg tillbaka.
Men då har vi också andra sidan! Dokumenten visar hur USA har betett sig illa. Hur de gjort sig skyldiga till ev. krigsbrott. Dessa dokument har kanske fördröjt fredsprocessen, men är det inte bättre att denna process fördröjs och att, när den väl är här, bygger på sanning och lika villkor mellan länderna? Ifall den hade skett nu, och denna läcka inte existerat, hade den troligtvis byggts på lögner. Det är fantastiskt att dessa dokument har kommit fram i ljuset och att USA faktiskt får sig en tankeställare över vad de håller på med. Det är väldigt ironiskt över hur USA kämpade för sin självständighet för inte många hundra år sedan, för att själva idag styra andra stater och länder, världen runt.
Något som HAX tar upp i sin artikel, som jag anser vara exemplariskt, är det att internationell rätt står över den nationella tystnadsplikten och säger således att Manning hade rätt att uppge denna information för världen.
En liten detalj som jag anser vara spännande i DNs artikel är det som Fredik Lindvall säger, är det att man kommer att bli försiktigare med elektroniska dokument om detta kan bli vanligare. Lite som att behöva censurera sig eller ta andra kanaler för att dela information mellan berättigade parter. Lite som att ha FRA som lyssnar på en. Bara i detta fallet är vi, folkt, FRA. Men då är det givetvis inte okej heller.
Kontentan av det hela är att sanningen gör ont och det är självklart att USA vill låsa in Manning så långt det bara går för att han har ”skämt” ut dem och spridit landets hemligheter – särskilt infom ett så kritiserat ämne. Det spelar ingen roll vad det är det gäller; När man tror att man kan sjunga, men när man kommer till Idol-juryn får man en verbal känga innehållande sanningen att man inte alls kan sjunga. Smärtan för sanningen är dock propertionerlig antalet som det rör. Detta för i första hand USA, men i sin förlängning hela vår jord. Det är helt enkelt pinsamt.
Lite som att vi i framtiden inte får gå med i Förenta planeterna för att E=mc² inte stämmer. Det skulle vara riktigt pinsamt.