Ibland kan man finna sig så insmetad i texter, i låtar. Att man kan personifera sig med dem. De kan vara texter av lycka eller av olycka. Kanske båda. Man har dem, man lyssnar på dem, man ser sig i dem.
Jag har fastnat oerhört mycket för In Flames Evil in a Closet. Jag funderar på hurvida jag är min egen ondska. Att jag bringar mig själv min egna olycka. Kanske är det så och kanske är det inte. Oavsett vilket så ser jag det som mänskligt och jag skiter i vilket. Det viktiga i vår natur är att vi ska vara medvetna om sina brister och ifall de är brister som sårar andra på ett omotiverat vis, hålla dem i schack.
Däremot ska man inte göra det för motverkande. Inte göra det bara för att det är brister – för alla har vi dem. Att prata för mycket, för mycket om djupa ämnen, för mycket drickande, för mycket ondska, för mycket vänner, dålig prioritering, dåliga vänner, lättirriterad, känslig. Alla har vi brister och vissa kan man eller ska man inte förändra. De gör oss mänskliga och det som är viktigt är att kanske istället leva med dem men inte låta sig påverkas i en sådan allvarlig grad.
Att finna människor som inte direkt måste tycka om dem, men ändå accepterar dem.
We were one in words
You finished my sentence
I can never attract tomorrow
It pushes me asideI sink in waters deep
Your presence kept me floating
Far from depths where secrets lie
Maybe in another lifetime
I could be the first you meetI once read a poem
Held my breath
But that moment’s gone
First time I felt life somewhat hurts
I need an option, a reason and some hopeYell at me, I want to be your light that shines
But my ground is shaking and I might fall
I wish that I could say… I wish that I could be your evil… your evil in a closetYell at me, I want to be your light that shines
But my ground is shaking and I might fall
I wish that I could say… I wish that I could be your evil… your evil in a closet
Om jag nu är min egna ondska i min garderob vad är då din?