Daniel Holm

Det händer att man får höra - och ser det givetvis själv - att Ubuntu, eller egentligen alla Linuxdistributioner, efterliknar sina properietära konkurrenter Windows och Mac OS X. Menyer, muspakaren, skärmsläckare, knappar, notifieringar - till och med ikoner. Det är lite tråkigt när man tänker på det, samtidigt som man tänker: "Men hur skulle det annars se ut eller fungera?"

Faktum är att det inte hänt så mycket med det grafiska skrivbordet på en dator sedan det introducerades. Compiz gör det roligare och mer användbart, men det är fortfarande en muspekare, menyer osv.

Canonical, företaget bakom Ubuntu har tänkt vidare på detta, vilket jag anser vara fantastiskt - äntligen ska det tystas att vi, FOSS-nördar, slutar ta efter och kopiera! I nästa version av Ubuntu, 12.04 - Precise Pangulin - så försvinner våra gamla menyer.

Det nya förslaget kallar de för HUD - Head-Up Display. Även att jag inte är klart såld på det, så finner jag det väldigt intressant. Det är så att jag funderar på min egna vana. När jag vet vart menyalternativet finns, vill jag ju helst inte behöva söka efter det. Men å andra sidan, när jag inte vet så är det värre.

Och vidare så använder jag bara Synapse för att öppna program, hitta filer osv., så varför inte. Ska bli spännande att se. Och kul med lite nytt. HELT nytt.

Jag tycker att det har gått snabbt - det från att man började tala om "Smart TV" till att Canonical idag släppte Ubuntu TV.

Det är helt enkelt Ubuntu som är byggt för att kunna installeras och köra på morgondagens smarta TV-apparater. Det ska funka precis som en av dagens TV-apparater, fast ändå inte; man ska kunna sköta allt från en fjärrkontroll; man ska inte behöva ha annan teknik inkopplad för att kunna hyra en film, kolla på YouTube, eller se på foton. Allt som behövs är en fjärrkontroll, resten fixar detta Unity-baserade gränsnitt.

Jag sitter nu med mitt PS3 som mediastation och är helt klart nöjd, men min nästa TV får gärna ha Ubuntu TV installerat.

Inbyggda funktioner:

• Enkel integrering med broadcast, internettjänster och -applikationer.
• Modernt TV visande med sökning, titta, spela in och spela upp.
• Miljoner med filmer och TV-serier som kan streamas över internet när man vill.
• Delad-skärmupplevelse med iOS, Android och Ubuntu-enheter.
• Pausa på en enhet, fortsätt uppspelning på en annan.
• Ubuntu One.
• Ett ramverk för applikationer.

Läs mer

I have a lot of images, code projects, documents, game saves and such, and I want to take good care of them, especially my images - they are the most valuable possession I've got. That's why I need a simple and safe backup solution. Earlier I just had an external harddrive, but thats not simple, nor have the security that I need. That's why I used Dropbox for a while. It was rather cheap and had everything that I needed, except encrypted transfer and I didn't know what happened with them across the Atlantic Ocean. So I started to look for alternatives - safe, secure, encrypted and I also wanted them to be Open Source so that I could have it running on my own server. GNU/Linux support and a client for Android was also needed.

I found SparkleShare that seemed to be a great solution and had pretty much all that I needed: Open Source, using SSH, rather simple to set up on my own server, webui and an Android client. I started to use it and have been using it since late september, 2011. But...

SparkleShare uses Git to store files and keep a history of changes made to my files. Git is created by the same author as of the Linux kernel, Linus Torvald, and were created for the development of the Linux kernel. Keep revision history, a linear development with the possibility to maintain paralell development branches - version control. For this, it's perfect! I use Git for my project nowdays (I used Bazaar before). The company I work for has started to use it, too.

That Git is created to development of software does, however, not make it capable as storing files, in my opinion. Now I have 60GB+ of images from the past ten year of my life - that is not optimal for Git and it's version control. For the everyday user that want's a Dropbox alternative, this is really not the best solution. Perhaps for a person writing his/her Ph D, it would be great. But with a lot of files, which itself creates much data and uses a lot of storage, you dont need to have a history larger then the files/directory itself.

Installation
Installing SparkleShare (server) is pretty straight forward (I'll post a guide soon). Just install SSH, Git and a few other packages on your server, and you're good to go. This is a real plus. Also the client is also very easy to install. It comes with packages for most of the well used GNU/Linux distros, and also Mac OS X - not Windows yet. It's also to build from source. You just install the client, copy the SSH key to your server and start a guide to add your share.

But I'd say this is too hard for new users. Well, if you're already running your own server, I suppose it's not that hard, but using its own SSH keys - without a password - is not something I like to do. But that can also be taken care of, altough it also might be a little to hard for the faint of heart.

Installing the WebUI - that is necessary for the Android client - is a little harder. It has a strict dependancy of package version, which I've had som issues with. Once up and running, it is incredibly easy to add your Android device, just by scanning a QR code.
The Android client is somewhat a different project - the WebUI too - then SparkleShare. It works to download your stored files, not anything more. You can't upload any files, which I very much would like. Perhaps in an later version.

Usage
Once installed and up and running, SparkleShare takes care of your files. By using Git the files are compressed before uploaded, and the transer is safe by it's usage of SSH. But I'm not satisfied. It's hard to upload a lot of files. I wanted to upload all of my 60GB+ images at once, but SparkleShare didn't seem understand that I added the files. Instead I had to remove them and upload them seperately. It worked, but the compression takes a long time, and if the connection between server and client gets broken during upload, the compression has to be restarted. Also, as I was saying, having a history copy of the files on the client, takes of a LOT of storage space.
Smaller files, like my documents is no problem - of course since the're smaller.
With the Nautilus addon, it is easy to get back an old version of an edited file just by right clicking on it.

SparkleShare is just a indicator applet, which is simple and works great. Altough I would like to see some info about the sync, like transfer speed, which files, just like the Dropbox indicator. Also I miss sync over LAN, bandwith limit and being able to pause specific shares - ie. so that I can start SparkleShare to only sync my documents while in school, when I don't want to use up my battery and all of my CPU to compress my images.

Besides that, SparkleShare runs fine in the bakground. If I were to already have uploaded all of my images, the compression wouldn't take so much time, nor would it be as big of a problem, but the local Git history copy, and Git itself, makes it a little less of "fun".

Conclusion
SparkleShare is great for easy sync of small files, not for bigger ones. It's also great if you're developing some small software, which you don't really use Git for yet, but still want's the version controll and being able to upload it - automatically - to GitHub or perhaps your own Git server.

I would say that SparkleShare is not yet ready for daily use and to drop out of you Dropbox use, or alternative.

Git is simply not the best way to get people from the closed, you-dont-know-where-or-what-theyre-doing-with-your-files, clients like Dropbox, and start to use free and open source ones. For me, version controll is not as important as a simple and secure backup solution. I'd say SparkleShare using Rsync would be a better way of doing this.

Perhaps Rsync could be used together with a simple script that saves a deleted file for a while, before it's completely deleted. And perhaps having preferences to set which files/dirs needs to have version control.

I'm sorry to say that I'm leaving SparkleShare to find, or develop, a new backup solution not using Git.

Nu är det åter den gamla omställningen att inte skriva fel år vid datering. 2012 är här, året som jorden tydligen ska gå under på. Jag har funderat en del vad man ska göra denna dag, den 20 oktober, för att uppmärksamma detta datum. Men det är en tid fram till dess, och iställer vill jag ägna en stund åt att blicka tillbaka på det gångna året.

Januari: Jobbade på Volvo, Torslanda, på datoravdelningen. Spelade en hel del PS3 och webbutvecklade paralellt. Läste boken '100 åringen som klev ut ur fönstret och försvann'. Fick min HTC Desire HD och pluggade OpenSource-filosofi på Götebogs IT-universitet.

Februari: Bönnerna kommer te stan 3. Forsatte med jobb, läsning, studier och spelande. Träffade en gammal vän och hans nyfödda dotter.

Mars: Snörade på skridskorna för att ta sig en sväng på tjärnet, rakade av mig håret. Avslutade min tid på Volvo. Mor och systrar kom och hälsade på en helg, Bytte ut min filserver mot en MyBook World Edition, som jag lade in Debian på.

April: Satt igång med webbutveckling på heltid. Tog mig upp på Skansen Kronan. Våren kom tidigt och fantasiska dagar stundar i solskenet.

Maj: Införskaffade mig en ny router som skulle kunna dela ut mitt mobila bredband - en Linksys WR1043ND. Försökte få igång allt med DD-WRT, utan resultat. Börjar träffa Amanda allt mer igen.

Juni: Amanda och jag blir officiellt ett par igen. Jag får igång min router som jag vill ha den - med OpenWRT. Följer med syrran och hennes pojkvän för att hämta deras hundvalp. Innan spenderar de en vecka hos mig i Göteborg. 30-årskalas för min kusin Petter. En fantastisk Midsommar med gott om vänner, i det gamla huset, LoftahammarNjuter av sommaren, läser 'Svarta Tjurar' av Evert Taube.Juli: Besöker för första gången Botaniska Trädgården. Fortsätter med arbete, och annat. Dock mer gitarr än tv-spel numera. Jag och en vän, Sebastian, flyttar det näst sista ifrån det gamla huset till Göteborg. Plockar med Amanda till Västervik för en helg.Augusti: Fars blivande fru fyller 50 och det är kalas. Jag och Amanda tar en veckas semester tillsammans och njuter på bla. hennes föräldrars sommarställe. Far och Nina gifter sig.

September: Jag fyller år, jag skaffar en ny laptop (Asus U31SD). Jobbar två veckor som IT-konsult på Nobel Biocare, Göteborg. Sätter igång med mina studier på Göteborgs Universitet. Går programmet: Samhällsvetenskaplig miljövetenskap. Amanda fyller år och vi firar dagen med att gå på West Side Story - min första visit på Operahuset och en riktig musikal; fantastiskt!

Oktober: Pluggar, läser 'Den förlorade symbolen'. Jobbar hårt med ett webbprojekt.

November: Bönnerna kommer te stan 4 går av stapeln. Rakar skägget efter en skäggtävling. Matilda och hennes vän hälsar på. Julpyntar och tar den första julfilmen tillsammans - Scrooge. Plugg och liv fortsätter att gå.

December: Kom aldrig till Jul på Liseberg, men njuter av juletider, den första snön. Pluggar, skriver hemtenta, firar jul och nyår i Västervik. Jobbar med webbutveckling.

Det har varit en fantastiskt år. Jag har aldrig varit lyckligare än vad jag är nu, och jag hade inte kunnat ha det mycket bättre. Jag är oerhört bortskämt.

2011 var året som jag på riktigt förstod vilka underbara människor jag har omkring mig. Som jag äntligen tog steget in i universitetslivet och mot mitt mål. Som jag fick en bätte förståelse för det politiska, en egen bild på olika ismer och deras samband. Som kärleken växte sig starkare än någonsin. Året som jag börjar känna mig rätt bra på gitarr. Accepterande av de ekonomiska styrmedlen. Ett växande ansvar.

Ett fantastiskt år, som sagt. Men 2012 har all kapacitet till att bli än bättre.

Gott nytt!

Sådär, nu är alla juldagarna över: Julafton; Juldagen; Annan dag Jul. Jag älskar julen och det är alltid med lite vemod man närmar sig nyårsafton - som jag avskyr.

Det är just det med att man redan har ätit sig på tok för mätt ett par dagar i streck. Julaftonen med sällskapet, maten, alla TV-programmen är över. Och klapparna.
Det är ljuvligt att få dela ut sina paket som man med omsorg har införskaffat. Det är spännande att se när personerna öppnar sina paket och igenom deras ansiktsuttryck, hoppas att de är passande. Och så sina egna klappar därtill! Denna spänning när man sitter där med dem - jag känner mig alltid lika bortskämt - som dränkt, och öppnar dem. Vad är det i?! Man känner på densiteten, vikten, storleken. Det är helt fantastiskt.

Det är en ära att få klappar vid jul och jag blir alltid lika glad. Men som sagt, sen tar allt slut och allt man byggt upp under så lång tid har sitt slut. Det är inte på något sätt så att jag egentligen hade velat stanna kvar på denna dag, men det känns ändå lite tråkigt när dagen väl är över. Dock känner jag en otrolig glädje över julen som helhet. Denna har varit fantastisk, även att man kanske har saknat vissa personer, eller hade velat ge lite mer till lite fler.

Något som jag däremot blir rent av ledsen över, är den förbannade kapitalismen som växer sig större. Jag är medveten om att jag kan ses som en bidragande effekt, även att jag anser att jag inte är något kapitalist. Jag såg precis en musikvideo (nedan) där Jon Hendern skrivit en låt baserad på alla missnöjda personer som kvittrade (tweted) sin ilska över att inte fått en iPhone, iPad, iPod eller bil (bland annat). Och just deta tycker jag är rent av förjävligt! Det är precis vad jag skrev om innan jul när Expert hade sin reklam om att ge bort en mobil i julklapp. Mobiler är dyra - även om de rent tekniskt innefattar massor för priset - som fan och det blir toppskiktet som ger bort dessa dyrgripar till sina barn i julklapp. Med tanke på att majoriteten av nämnt kvitter kom ifrån USA, så byggs min irritation och förakt mot dem på. Jag hoppas att vi i Europa inte kommer att fortsätta ta efter landet på andra sidan havet när det kommer till konsumtionsvaror. Det är inte hållbart över huvud taget!

Klappar ska införskaffas igenom omsorg och kärlek, och vad personen behöver - inom rimligt pris. En mobil är en enkel sak att önska sig och, enligt mig, något extremt. Stor barnfamiljer, ska de behöva ge en iPhone till alla sina barn? Men maten, värmen och kläderna då?

Jag tror att vi har en bit kvar innan vi är där, även om elektronikkedjorna gärna ser att vi inte är. Och jag tänker fan inte ge bort sådana saker. Framförallt inte när det ställs sådana krav på det.

God fortsättning och gott slut!

Bradley Manning, personen som är misstänkt för att ha läckt hundratusentals dokument till Julian Assange och Wikileaks är nu på tal igen.

Ena sidan säger att han har fördröjt "fredsprocessen", andra sidan säger att han är en hjälte. Jag kritiserar det första och håller med om det andra. Men det är givetvis beroende på om han faktiskt är skyldig eller ej. Det är intressant att ta upp båda sidor av detta:

Vi åtgår ifrån att Bradley Manning är skyldig till denna historiska läcka med hundratusentals hemligstämplade dokument innehållande allt möjligt. För USAs skull, är detta inte bra. De har lagt näsan i blöt en hel del de senaste hundra åren och gått med i krig efter krig och försökt agera "världspolis". Detta var redan innan kritiserat, både inhemskt och ifrån utlandet. Att det sedan kommer fram information som beskriver hur de senaste krigen har haft inslag av olagligheter av div. typer spär givetvis på det hela. Folk pekar finger och säger; "Var var det jag sa?"

Landets [USA] säkerhet kan komma på spel, namn släpps på andra förbrytare, folks positioner osv. Det försvårar även en världsfred, ja. Det är givet att det inte bara kommer att förbi ses, allt det som USA har ställt till med och utfört som dessa dokument visar. Man talar även om att digital hantering av saker som detta kommer att begränsas och ta ett steg tillbaka.

Men då har vi också andra sidan! Dokumenten visar hur USA har betett sig illa. Hur de gjort sig skyldiga till ev. krigsbrott. Dessa dokument har kanske fördröjt fredsprocessen, men är det inte bättre att denna process fördröjs och att, när den väl är här, bygger på sanning och lika villkor mellan länderna? Ifall den hade skett nu, och denna läcka inte existerat, hade den troligtvis byggts på lögner. Det är fantastiskt att dessa dokument har kommit fram i ljuset och att USA faktiskt får sig en tankeställare över vad de håller på med. Det är väldigt ironiskt över hur USA kämpade för sin självständighet för inte många hundra år sedan, för att själva idag styra andra stater och länder, världen runt.

Något som HAX tar upp i sin artikel, som jag anser vara exemplariskt, är det att internationell rätt står över den nationella tystnadsplikten och säger således att Manning hade rätt att uppge denna information för världen.

En liten detalj som jag anser vara spännande i DNs artikel är det som Fredik Lindvall säger, är det att man kommer att bli försiktigare med elektroniska dokument om detta kan bli vanligare. Lite som att behöva censurera sig eller ta andra kanaler för att dela information mellan berättigade parter. Lite som att ha FRA som lyssnar på en. Bara i detta fallet är vi, folkt, FRA. Men då är det givetvis inte okej heller.

Kontentan av det hela är att sanningen gör ont och det är självklart att USA vill låsa in Manning så långt det bara går för att han har "skämt" ut dem och spridit landets hemligheter - särskilt infom ett så kritiserat ämne. Det spelar ingen roll vad det är det gäller; När man tror att man kan sjunga, men när man kommer till Idol-juryn får man en verbal känga innehållande sanningen att man inte alls kan sjunga. Smärtan för sanningen är dock propertionerlig antalet som det rör. Detta för i första hand USA, men i sin förlängning hela vår jord. Det är helt enkelt pinsamt.

Lite som att vi i framtiden inte får gå med i Förenta planeterna för att E=mc² inte stämmer. Det skulle vara riktigt pinsamt.

Och så fortsätter lögnerna ifrån sveriges politiker mot det svenska folket. FRA, som bara i sin tur var en omstriden lag, har nu ändrats till det som våra politiker lovade inte skulle hända; att inga andra skulle då en direkt insyn i den spaning som FRA utför. Givetvis är den alltid lika checka fru Ask i fören.

Det är av flera anledningar som detta görs till en vagel i ögat:

• Alliansen och Socialdemokraterna håller med om något som de båda borde stå emot! Liberala som vill få insyn i privatliv - "va?!". Eller socialister som tycker att det ens behövs? Det är inget annat än skevt!
• Sveket efter att löften om att detta inte skulle ske. Att det inte skulle FÅ ske. Nu är det ett faktum.
• En otäck insyn i vårt privatliv.
• Ett fruktansvärt verktyg i fel händer. Vad skulle ni säga ifall Sverigedemokraterna fick majoritet och fick för sig om att bli riktigt radikala och extrema och uttnyttja detta verktyg?
• Fel sätt att jaga externa/interna hot. Terrorism och barnpornografi sker inte på det öppna internet. Krypterade samtal kan man använda enklast igenom att bara använda Skype - et vida använt och kommersiell mjukvara för kommunikation. Mannen som sprängde sig själv i Stockholm för ett år sedan hade skickat mail till SÄPO, ändå hände ingenting! Ifall mail, som FRA lär snappa upp (med tanke på att den mesta internettrafiken hoppar fram och tillbaka över gränsen) men som det ändå inget händer med. Eller Anonymous som fann, och hackade, ett gäng barnpornografiska siter. Vad gjorde FRA då?
  Det är bättre, och viktigare, att bekämpa detta vid rötterna! Att hjälpa folk som håller på med barnpornografi istället för at förkasta dem direkt, eller att ta ur våra trupper ur Afghanistan - eftersom vi ändå inte har något som helst där och göra!
• Det hela är bara ytterligare ett steg mot polisamhället.

Bra gjort, regeringen med vänner. Bra gjort.