Konceptet att bli/vara brun.

Det är jävligt lustigt. Idag när jag jobbade i bar överkropp, gick en man förbi mig – han var bara tvungen att säga något till denna unge man som plockade skräp med go musik i hörlurarna – och säga: ”Du måste vara mer i solen!”.

Vad fan har han med det att göra? Visst, jag är blek – jag har alltid varit och kommer alltid att vara blek, det ligger i mina gener från min mors sida att ha dåligt pigment, samt att jag har ett konstant vitt linne på mig som skiner som månljuset när jag är i bar överkropp, och nog vill jag inte ha kvar detta linne utan en jämnare färg på min överkropp, men fortfarande: vem har att göra med hur bruu jag är. Stör det människor så mycket? Stör det människor så mycket att deras medmänniskor inte är tillräckligt bruna? Det är ett lustigt beteende.

Att ens bli brun av att vistas i solen är hudens reaktion på UV-strålar och försöker skydda huden för i framtiden bli utsatt för dessa UV-strålar. Detta görs genom att huden på ett sätt blir inflamerat och blir brunare: för att skydda.

I vårt samhälle ses en ”härlig” brun färg som något hälsosamt och att en person skulle vara frisk – något som är falskt då den bruna hyn endast indikerar hur bra en persons skyddspigment är. Och rent socialt så tänker jag att en ”vit” persons brunhet indikerar välfärd genom ledighet och möjlighet till semester.

Det är ett jävligt lustigt koncept att sola för att bli brun, och att människor har mage att kommentera andras ”brunhet” och annat som inte är upp till gemene person utan till endast dig själv.

”I am me”

I am me

In all the world, there is no one else exactly like me
Everything that comes out of me is authentically me
Because I alone chose it – I own everything about me
My body, my feelings, my mouth, my voice, all my actions,
Whether they be to others or to myself – I own my fantasies,
My dreams, my hopes, my fears – I own all my triumphs and
Successes, all my failures and mistakes Because I own all of
Me, I can become intimately acquainted with me – by so doing
I can love me and be friendly with me in all my parts – I know
There are aspects about myself that puzzle me, and other
Aspects that I do not know – but as long as I am
Friendly and loving to myself, I can courageously
And hopefully look for solutions to the puzzles
And for ways to find out more about me – However I
Look and sound, whatever I say and do, and whatever
I think and feel at a given moment in time is authentically
Me – If later some parts of how I looked, sounded, thought
And felt turn out to be unfitting, I can discard that which is
Unfitting, keep the rest, and invent something new for that
Which I discarded – I can see, hear, feel, think, say, and do
I have the tools to survive, to be close to others, to be
Productive to make sense and order out of the world of
People and things outside of me – I own me, and
therefore I can engineer me – I am me and
I AM OKAY

- Virginia Satir (26 June 1916 – 10 September 1988)

Lite nytt.

Sommarledig (i en vecka till) och passar på att göra lite ändringar. Jag kom fram till att jag ville ha ett enklare utseende, samt ha ett galleri för foton jag tagit igen – så säg hej till ett nytt tema och till Fotografi!