Etikett: Tankar

Ta ditt ansvar – Bränn dina minnen! WD29.

Publicerat av Daniel Holm den 7 juni, 2010

Jag finner mig relativt mållös. När jag först började läsa om WD29 så tyckte jag att jag direkt förstod dess innebörd. Ack så fel jag hade. Innebörden av den var allt för skrämmande till en början, men efter gårdagens resa hem till Göteborg så infann sig snart mer rädsla och jag förstod allt mer dess praktiska innebörd.

Written Decleration no 29 är ett tillägg till datalagringsdirektivet som ny ytterligare ska lagra alla våra sökningar som tex. utförs på Google eller andra sökmotorer. Som så många gånger tidigare så är den uttalade meningen för detta förslag att man ska stoppa barnpornografin.

Det finns helt enkelt så oerhört många motsägelser och naiva utmaningar i detta så det är löjligt. För en som faktiskt agerar och utför sig på internet, vet att barnpornografin inte finns att tillgå på det öppna internet (det internet som vi vill ha bestående). Nej, detta material finns på dolda platser som bara de som sysslar med det, vet vart det ligger.

”Jag har hängt på nätet i 20 år i år och inte snubblat över det en (1) enda gång, och då tittar jag ändå på porr gärna och ofta.” – Rick Falkvinge.

Igenom att ge sig på och lagra sökningar på det öppna internet så kommer man alltså inte att finna det som man hävdar att man söker efter. Och jag är rätt säker på att så också är fallet för de som gärna skriver på för WD29. De vet att de inte finner denna typ av material heller, utan det är något annat som de vill åt.

“Jag skiter väl i om syftet är att stoppa barnporr. Tala om vad det är ni VILL GÖRA, så ska vi titta på om det är rimligt eller inte, oavsett vad ni påstår att syftet är.” – Johannes Forssberg.

Jag finner det hela väldigt oroande. Vad är det de vill ha all information till? För det kommer ju bli allt som är vässentligt om en som lagras i dessa databaser. De skulle ha våra positioner vid samtal, vad vi skriver i mail och SMS, vilka vi hör av oss till, vad vi säger. Men också informtion om vår hälsa, våra politiska åsikter, vår religion, våra hobbies, våra sexuella preferenser, våra resplaner, våra matvanor, våra konsumtionsmönster, våra livsval och vår smak på livet.

Vi måste även fråga oss om vi verkligen vill att staten skall få tillgång till all denna information?

Jag googlar oerhört många gånger om dagen. Och även att det inte är efter bombrecept eller barnpornografi så vill jag inte att detta ska lagras. Anledningen är enkel:
Människor ser vad de vill se.

”Till exempel tenderar människor att söka och ”se” mönster, indicier och företeelser även där inga mönster, hållbara indicier eller företeelser finns. Vittnespsykologin erbjuder ett oändligt antal exempel. Militära erfarenheter visar att den som är satt att bevaka ett litet utsnitt av verkligheten lätt kan drabbas av ”mentala hägringar”.” – Henrik Alexandersson.

Och det är egentligen inte bara det att jag inte vill att staten ska se vad det är som jag googlar efter, utan den kan lika gärna vara min flickvän.
Jag älskar tex. allmänbildning. Jag vill gärna veta lite om allt. Så jag kan sitta på Wikipedia och läsa om allt ifrån stanism, könssjukdommar, droger, hemoröjder till Foo Fighter.

Tänk själv vilka tankar du får ifrån dessa få sökord. Vill du att polisen ska komma och hälsa på för att du inte berättat för staten att du har AIDS, vilket de nu tror för att du har läst om det på Wikipedia. Nej, det är klart att du inte vill.

Precis som att jag inte vill att min flickvän ska tro att jag har hemoröjder. Men jag har googlat efter dem. Lite kuriosa är att jag var tungen att googla på det igen då jag blev osäker på hur det stavades. Vilket också för in mig på ett annat använingsområde för Google – rättstavning. Jag använder faktiskt Google till just det. När jag är osäker på ett ord så googlar jag det och får då också ett ”menade du X?” Hur många sökord som inte strömmar in ifrån mig bara för en sådan sak.

Lagar och direktiv som dessa är en ren samhällsfara. Man kan inte lita på att det är ärligt folk som har enkel åtkomst till våra informationsdatabaser över hela svenska folket. Det finns alltid folk som inte borde vara där. Skulle du kunna säga att du absolut inte skulle röra denna databas för att kolla upp vad en möjlig partner som du har sneglat lite på, brukar googla på? Lite ”osyldigt” kikande, kan tyckas. Nej, det är Pandoras box och den är då vidöppen!

Det är ett extremt farligt verktyg som helt enkelt är för farligt för att existera. Inte ens den oskyldigaste av oskylda går helt fri förbi. Människan är för nyfiken och för utförskande för detta.

Samtidigt som detta direktiv är på gång så klubbas en ny lag igenom här i Sverige som ska stoppa all typ av barnpornografiskt material.

Denna lag gör det alltså olagligt för dig att inneha semesterbilder där barnen var just barn. Små barn och nakna på stranden. Denna lag gör det också olagligt att inneha bilder på dig själv ifrån innan du blev 18 och myndig.

Från och med den 1 juli iår, så har du fått ett ansvar att bränna dina gamla fotoalbum innehållande dina barns uppväxt, din egna uppväxt. Också du som har bilder på din partner eller kompis när ni var och nakenbadande på den där enskilda badstranden eller solvärmda klipporna den där vackra sommardagen.

Jag har själv ett riktigt tjockt fotoalbum ifrån min uppväxt. Jag har tiotusentals bilder ifrån mina senaste år. Mina bilder är mitt liv. Det är det som för mig är ovärderligt. Tider som aldrig kommer igen. Situationer som aldrig sker ännu en gång. Det är det värdefullaste jag har i min ägo.

Men nu får Du inte behålla dina oersätterliga bilder och minnen. Ditt ansvar är att bränna och radera. Jag får inte behålla mina bilder.
Tar du inte detta ansvar så får du fängelse. Tar jag inte dett ansvar så får jag fängelse.

Är detta rimligt? Är det?

Kommentarer är stängda

Sommarlov.

Publicerat av Daniel Holm den 2 juni, 2010

http://twitpic.com/1t5oar

Andre juni och solen skiner precis som den ska under denna månad. Det ett fantastiskt väder och en god start på kommande sommarlov. Jag ska faktiskt ta mig ett fullt sommarlov för första gången sedan jag slutade åttan.

Denna sommar ska jag arbeta med vad jag vill, vilket kommer att bli mycket foto, gitarr, hemsidor, Python, kanske lära mig .Net (för att senare kunna knäcka extra, fick som tips av en kille), skriva och bara vara kär och galen.

Mitt sommarlov har tekniskt sett inte börjat – börjar på fredag. Men denna vecka befinner jag mig i Västervik och det känns verkligen redan som ett sommarlov, som man minns det.
Igår satt man hos Henke hela dagen och snackade skit, drack kaffe och spelade TV- och datorspel. Tog ett par öl och mötte upp fler vänner på briggen. Vandrade hem tidigit i morse efter en hittat Geocache och en fantasisk soluppgång.

Mitt sommarlov ska få fortsätta i denna gamla, unga anda. Idag är det, som sagt, fantastiskt väder och jag ska ta mig ut till havet med Roxy och Henke. I dag ska det njutas av sommarens första värmande strålar – Det är juni!

Kommentarer är stängda

Slumpen fyller vår vardag.

Publicerat av Daniel Holm den 31 maj, 2010

Jag vet inte om det är så att jag ännnu inte har förstått det, eller om jag bara inte tycker att det är så jobbigt. Jag har iallfall flyttat ifrån det som jag har kallat mitt hem sedan den fjärde september 2009. Fredagen bestod av generellt packande och lördagen utav flyttande.

Efter många år så slängde jag min gigantiska Cola-burk. La allt för mycket för den och fick inget utav den. Men den fortsätter bara att kosta i form av utymme och skit, så jag kastade den. Tillsammans med min hela soffgrupp, som inte heller den, fick plats, gjorde de sällskap på tippen.

I vilket fall så är nu lägenheten tömd, städat (tack till Joakims föräldrar) och borta. Allt jag äger finns nu i ett förråd och väntar, liksom jag, på ett nytt hem. Får mitt sommarboende den 14 juni och tills dess får jag bo hos min älskling. Dock nästa vecka, då jag för tredhe gången på mindre än en vecka åker mellan Göteborg och Västervik.

Jag tror ändå att det är nummer två av mina tankar om mitt förra boende som gäller. Det var förberett och gick enkelt att flytta. Nog att man trivdes, men man kände ju ändå att det var ett tillsvidare-boende. Det var inte ett ”riktigt” hem för mig i en sådan mening.

Jag har satt igång och leta en jävla massa lägenheter. Mellan 50-60 har jag redan sökt. idag så pratade jag lite med en gammal tjejkompis som precis fått lägenhet. Hennes tips var att ringa ca tre gånger om dagen och fråga efter lägenhet.

Efter det skulle jag och Amanda träffas och fika och jag berättade detta på vägen dit. På vägen därifrån stöter vi på en gammal killkompis till Amanda som råkar vara påväg och ska säga upp sin lägenhet. Istället slutade det med att jag följde med honom hem till honom för att kolla på lägenheten, som han då kunde tänka sig hyra ut i andrahand.

Det var ett kap och ifall han nu får hyra ut den så är den min. Tänk vad slumpen kan ställa till det. Om Kicki inte SMSat tidigare som det varit sagt, så vi hade gått tidigare. Kanske hade vi inte träffat på denna Jonas. Kanske inte heller om vi gått senare.

Med utsikt över hela Göteborg, ifrån tioende våningen, fräsch lägenhet, ordentligt ljudisolerat, fiber-anslutning och rätt bra hyra så hoppas jag att jag får spendera mina kommande år och kalla det för mitt hem.

Tänk att jag som planerat att spendera min sommar med att söka lägenhet kanske fick en innan den ens börjat. Jag är, som sagt, påväg till Västervik för min sista vecka på komvux – förhoppningsvis för alltid.

Kommentarer är stängda

Jag sprängs!

Publicerat av Daniel Holm den 27 maj, 2010

Det är av kreativitet som jag snart sprängs. Jag är fylld och det vill ut!

Jag är fylld av allt: Få ner alla tankar i text, skriva låtar, spela gitarr och piano, fota, göra klart mina program, skapa ett nytt tema till denna sida. Jag vill helt enkelt skapa. Bidra till kulturen.

Det har smygit sig ut lite, men jag måste hålla det inne i ytterligare en vecka. Min sista vecka i skolan. Sista skolan på komvux. Det är snart sommarlov och jag kan äntligen få leva ut dessa upplopp som fyller mig. Det är ju just detta som jag ska ha mitt sommarlov till. Eller snarare därför som jag inte har ett direkt sommarjobb.

Jag har så många bollar i luften, och det är av ren vilja. Jag vill göra allt av det och denna sommar ska bli min frihet för detta. Att tömma min lista med saker, att få ur mig alla tankar som tynger eller glädjer mig.

Men det är inte bara kreativitet som ska få min kärlek och min tid, utan min älskade flickvän. Faktum är dock att mycket av det som får mig att nästan sprängas av kreativitet är just tack vare henne! Det finns så mycket i mig som vill få utlopp för mina tankar och känslor för henne. Jag har ett lager med påbörjade texter.

Det är hon som är min frihet. Det är hon som räddar mig ifrån mig själv.

Kommentarer är stängda

Ge mig en fast punkt.

Publicerat av Daniel Holm den 25 maj, 2010

Jag är trött. Jag vill ha något som är helt och fullständigt mitt eget. Mitt egna hem med mina möbler, mina prylar, mina stekpannor och kastruller. Mina egna bestick.

Jag vill ha ett hem. En fast punkt i mitt liv. Nog att jag bott i Göteborg under nio hela månader. I gott sällskap och god lägenhet, men det har inte helt och hållet varit mitt. Jag har haft mina saker i väskor under sängen. Kläder som överfyllde min byrå såpass att jag inte fick tvätta för ofta för att allt helt enkelt inte fick plats.

På fredag tömmer jag det som varit mitt hem de senaste nio månaderna. Fram tills i söndags, då jag kom hem ifrån en fantastiskt helg (ren semesterhelg, faktiskt), har jag inte velat flytta. Men i söndags när jag då kom hem så kände jag bara hur jag ville komma framåt. Hur mycket jag inte vill skjuta på detta. jag vill att det ska bli överstökat och jag vill ha mitt egna hem.

Jag är trött att halvt bo i en resväska. Det har varit så under en allt för lång tid och nu är det snart slut på det. Dock är sommaren kvar med ett annat boende. Men när den väl är över så hoppas jag på att funnit det hem som jag ska bo i så länge som jag själv önskar. Att inte behöva vara beroende av andra över min boendesituation. Det och att slippa åka ett ett par vändor till och från Västervik, varje månad. Det är massor med pengar som jag sparar. Pengar som jag kanske kan lägga på ett bättre boende och/eller en resa tillsammans med min flickvän, Amanda.

Det har varit en god tid i den lägenhet där jag bott. Men den blev så mycket längre än vad det var tänkt. Samtidigt hade jag aldrig kunnat ana vart jag hade varit vid det här laget då.

Nej, nu vill jag ha mig ett fast boende i Göteborg. En fin lägenhet som jag kan fylla med mina saker. Jag har sökt massor med lägenheter, och det kommer att bli mer – det är ju bla. det som jag ska syssla med på mitt välförtjänta sommarlov. Jag har inte haft ett arbetsfri sommar sedan jag var 14. Det ska bli riktigt gött att få ta det lite lugnt. Dock kommer jag jobba på annat vis, förvisso…

Vilket fall: Jag behöver en lägenhet i Göteborg. Någon som vet en?

Kommentarer är stängda

Kollektivt nördande.

Publicerat av Daniel Holm den 6 maj, 2010

I tankarna som fann sig om att bo och leva i Göteborg så fanns ju givetvis spårvagnarna. Jag fantiserade om att sitta och plugga/jobba/roa sig framför datorn påväg till skolan, eller vart man nu var påväg. Att bara ha datorn i en enkel väska, att det skulle vara vår och inte skulle behövas särskilt mycket kläder.

Idag tog jag denna fantasi till practice och sitter nu, faktiskt, på bussen påväg till en fika med Sebastian och Cornelia. Det är en fin vårdag och jag tycker att jag har varit rätt duktig. Pluggat, tvättat och diskat. Var uppe tidigt därtill.

Vilket fall: Sitta och nörda framför datorn på Göteborgs lokaltrafik – Check!

PS. Dessutom så får man ju en chans att visa upp Ubuntu för nyfikna blickar, där man åker. DS.

Kommentarer är stängda

Att ha, eller inte ha Facebook.

Publicerat av Daniel Holm den 7 april, 2010

Jag har under en lång tid tänkt att jag ska radera mitt Facebook-konto.
De olika anledningarna har varit flera. Bland annat har det varit mycket av denna överdrivna hype som har varit. Men allt snack om det och hur stor del den har fått av vardagen, har också varit betydande.
Det är inte så att jag föraktar andra Facebook-användare, men jag ser däremot högre på personer som inte har ett. För missförstå mig inte, det är fortfarande ett otroligt initiativ och en förträffligt sätt att ha kontakt med ens vänner.
Anledningen till att jag har behållit mitt konto är att jag vill finnas tillgänglig på ett snabbt och enkelt sätt, vilket det är ett jävligt bra verktyg för. Sen kan man via Facebook, ordna kontakt över MSN, Jabber, Skype eller mobilnummer.
Nu, för att komma fram till ett resultat, eller en sammanfattning, snarare; Jag kommer att behålla mitt konto. Jag är inte inne speciellt ofta, även om jag är inloggad på chatten via Empathy.
Jag vill inte att saker ska vara så svart-vita. Att antingen inte ha Facebook eller att vara konstant aktiv och nöta skiten ur hela Facebook.
Jag är inloggad via Empathy (som har support för i princip alla IM-protokoll), jag har det kopplat till Gwibber (flera sociala medier i ett program), men skrollar oftast igenom det för att läsa kvittringar, jag är inne på själva sidan någon gång ibland.
På detta vis lär det fortsätta och jag ser det helt inte som att det kommer att förändras. Jag använder Twitter rätt aktivt och har det kopplat till Facebook, nör jag väl är inne, så kollar jag vad det närmaste som skrivits är – av mina närmaste – och kanske skriver jag något till svar. På så vis är det bekvämt. Som andra bekvämligheter på internet så är det just det att samtalet består, även att man går offline.
Jag är inte svart eller vit, jag är en gråskala. Jag trivs här.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Sann kärlek.

Publicerat av Daniel Holm den 4 april, 2010

På en fest för en tid sedan så kom ett sällskapsspel upp med div. frågor för att starta lite diskussion. Kortet som fick igång mig mest var det om ”Sann kärlek” existerade.

Jag är övertygad om att den gör det. Och det är faktiskt inte för min egen skull, som jag tror att så många andra vill tro på sann kärlek för. Nej, det är just för att jag vill att mina vänner, mina nära och kära, ska finna sin sanna kärlek. Jag vet att den finns där ute, problemet är att finna den.

Jag har alltid sagt: ”Sluta leta och du skall finna”, Och detta är en sanning med modifikation. Man kan kanske inte sitta hemma konstant och invänta att den sanna ska råka ringa på fel dörr, eller dyl. Man måste fortfarande ut, leva, vara öppen för det. Öppen, men inte hoppfull.

Går man ut, söker, hoppas så slutar det ofta med att man sårar sig själv och som resultat så tror jag att man tillslut ger upp och slutar tro på den sanna kärleken.

Jag var tillsammans med min före detta i drygt tre år. Under en period av denna tid så trodde jag ju faktiskt att hon var den rätta. Visst kan man skylla på att jag var ung, osv, men det trodde jag, oavsett. Jag var bestämt att flytta till Göteborg med eller utan henne, för tillslut så svalnade allting allt mer. Och att då få den tanken om den rätta, den sanna, krossad (succesivt) borde väl om något, fått mig att tänka om angående den sanna kärleken. Men så är absolut inte fallet.

Jag gjorde slut med min dåvarande för att jag ville låta henne få andra chanser. Att kanske själv finna den sanna kärleken. För jag var ju övertygad om att hon inte längre var min och det skulle vara allt annat än rättvist att låta henne gå vidare med mig som ett typ av tidsfördriv.

Jag finner det lite deprimerande och ledsamt att vissa människor inte kan tro på sann kärlek. Varken åt sig själv eller åt en annan. Kanske är den sanna kärleken inte redo för dig just nu, eller du för den, och därför kommer man inte finna den. Man måste inse själv att man inte kan vara för krävande. Att man kanske inte alls ska kräva, för den sanna är ändå på. Precis som för dig, är inte den sanna krävande. Inte på ett irriterande eller betungande vis. Att se skillnad mellan krav och handlingar.

Det finns inte bara en sann kärlek där ute. Det finns flera som skulle kunna passa dig. Istället för en som målar så kanske du finner en som jobbar som fiskare och båda dessa göra en påverkan på dig så att du kommer att finna dig själv som den lyckligaste. Det kommer inte vara samma sak, det är inte samma utångspunkt och tillika inte samma slutresultat. Men du kommer ändå arr vara lycklig.

Allas sanna kärlek finns därute. Dock kanske inte alla ser den – av olika dess anledningar. Som att de inte vill, de är blinda, de förstår inte osv. Men sedan gäller det att inte heller tumma på den ”perfekta”. Den perfekta är ett felvrängt uttryck som jag tänkte skriva om nästa gång. Men det handlar mycket om att den perfekta kanske inte är perfekt. Att det är relativt.

Kommentarer är stängda

Flytt, kyrkor, barn och flickvänner.

Publicerat av Daniel Holm den 29 mars, 2010

Jag har skrivit och pratat om det förrut, men det återkommer allt oftare att pratas om: Saker förändras. Personer växer och det blir nytt liv och ny rörelse.

Mitt barndomshem ska nu säljas och det är mycket som sker där. Jag var där i helgen och tömde lite ur huset. Slängde en del. Och det är väldigt mycket tankar och minnen som strömmar upp. Allt är dock positivt. Jag minns känslor jag haft, dofter jag har känt. Visst är det lite tråkigt att inte kunna leva ut sommaren i Loftahammar på det vis som man gjort i så många år. Men jag vill bli av med det, gå vidare. Inte har huset som en säkerhet att falla tillbaka till.

Försäljningen av huset är ett resultat av att min far har flyttat till Lidköping. Jätte roligt och en stor förändring – för alla.

Jag bor nu i Göteborg och det finns ingenstans som jag hellre skulle vilja bo. Jag är förälskad och min kärlek har blivit besvarad – jag har en flickvän! Även innan jag blev tillsammans med Amanda så var jag oerhört lycklig. Jag skulle inte vilja ha något annat, vara någon annanstans. Som ni säkert kan tänka er, är jag ännu lyckligare nu.
Och det är även där som det sker mycket förändringar. Hur jag har börjat se på kärlek, närhet. Och att denna unga kvinna är något helt annat än vad jag har varit med om, ellet mött tidigare.

Andra har även dem flickvänner. Vissa är lyckliga, andra inte. Det är inte så mycket att lägga vikt på ur ett förändrings-perspektiv, utan vikten ligger på det att de som fortfarande har sina flickvänner ur mitt gamla grabb-gäng har haft det under en lång tid. Sebastian och Cornelia har varit ihop i tre år, bott ihop i Gbg i ett år. En annan Sebastian blev nyligen pappa! Han är nummer två av mina vänner som blivit pappa. Johan, som var först är inte längre tillsammans med modern till sin dotter, men han har däremot börjat plugga igen och göra något med sitt liv.

Igår fyllde min kusin/bror, David år. Han fyllde 20 år. Det gör även min syster i år. Jag minns väl när jag fyllde 20, för det känns som att det inte var så länge sedan. Det var det inte heller. Jag bodde i Linköping, och jag tror det var en tisdag. Jag gick iallfall till bolaget och köpte mig en flaska Grants Whiskey. Det var en man där som pratade högt och glatt om sin son som var pilot.

Andra vänner blir även de nyförälskade, och finner äntligen en som är beredda att ge. Att följa med i satsningar, flytta till andra regioner av Sverige, till andra jobb.

Jobb har jag fått nya och bättre tankar och perspektiv om. Jag ska satsa på mitt företag och alla mina webbprojekt under hela juli. Bo i Göteborg, få uppleva sommaren med min flickvän och våra vänner, på västkusten. Sitta på internet-caféer och vid vattnet hela dagarna och pumpa ut idéer och utnyttja all min inspiration. Juni ska jag ut och tågluffa.

Många tankar och debatter förändras också. Diskussioner om hurvida man ska vara kvar i Svenska Kyrkan, eller inte. Lämna något man ändå inte följer. Argumenten för och emot, handlar mycket om tron eller ej, pengarna man sparar, men kanske mest att ifall man vill gifta sig i en kyrka, en dag, att man då lär finna någon som då är kvar i Svenska Kyrkan – om man nu gått ur den själv.

Det är mycket som händer. På kort tid. Dock så är tiden relativ och har inte en all för stor vikt.

Livet är fantastiskt och nu är det dessutom vår. Solsken, blommor som börjar komma upp ur marken. Kärlek och värme.

Kommentarer är stängda

Återkommande vetskap och tankar.

Publicerat av Daniel Holm den 21 mars, 2010

Amanda fick mig att kolla en, sedan länge, arkiverad blogg, innehållande en stor del av min gymnasietids tankar. Intressant, sorgligt och hysteriskt roligt med det som fyller raderna och inläggen.

Det är även intressant, det att tankar som man kanske tror att man inte tänkt, är återkommande. Att vetskapen skildras, förändras och utvecklas.
Men även skrämmande hur saker har framskridit. Som min oro över Datalagringsdirektivet, som nu ligger framför oss.

Tänkte dela med mig av några av de bästa kommentarerna som jag då lade i text:

Magnus Uggla gjorde en låt som heter ”Gud, jag ska bli bra!” och det ska jag mig ta mig fan också! Kanske dumt att säga ta mig fan… äh! Jag ska bli riktigt bra! På massor! Inte bäst men bra. Jag ska bli något.

Har ni hört The Ark’s låt: ”Tell me this night is over”?
Varje gång jag lyssnar på den en sen kväll då det känns som att det bara är jag som är vaken så gråter jag nästan… I min ensamhet så vill jag bara att någon ska ringa och säga; ”Kvällen är slut. Det är natt och du behöver gå och lägga dig. Det finns en dag imorgon också.”

Svenskar har blivit fega kräk som inte vågar stå för något och inte vågar säga ett skit om något, förens de blivit bra jävla dragna!

Kom ihåg det killar! Om en tjej säger att du är söt så inbilla dig inte något för det betyder inte ett skit för henne. Säger hon att du är undebar och vacker så be henne att gifta dig med dig! Du kommer inte finna någon bättre. En tjej som säger ett sådan ord som vi killar också säger är att behålla!
Att jag inte tänkt på det förut.

Låt oss nu se om jag om ytterligare fyra-fem år, tänker att jag är lika jävla dum nu, som jag nu tänker att jag var då. Fy fan…

Kommentarer är stängda