Etikett: Tankar

Karma.

Publicerat av Daniel Holm den 27 april, 2009

Ying Yang Jag har sedan en tid (par år tror jag faktiskt) trott på Karma. Jag antar att det kom i takt med Ubuntu och My name is Earl. För er som inte sett My name is Earl så är det en medelålders man som under hela sitt liv varit kriminell. En såndär skittjyv som snor små skit och är allmänt idiotisk. När han vinner på lotto så blir han omdelbart påkörd av en bil och läggs in på sjukhus – där får han höra på tv om något som kallas Karma. ”Do good things and good things happend, to bad things and bad things happend”, som han säger. Han börjar tro på det och finner rätt snabbt sin vinstlott som han tappade i krocken. Så fortsätter seriern med att han kryssar av dåliga saker han skrivit upp på en lista. Serien är verkligen en av mina absolut favoriter – den är skit rolig!

Med detta i baktanke och att Ubuntu är också lite som Karma. Man tar del av något fritt och man delar sedan vidare av det fria och så går det runt. Ubuntu är en gigantisk community med massor med folk som lägger ned sin fritid på att utveckla, förbättra och förnya ett fritt operativsystem. Så är det förvisso i hela GNU/Linux-världen (pretty much anyway).

Jag har likaså gjort mycket dumt i mina dagar. Aldrig något i stil med My name is Earl, men ändå lite smådumma saker. En gång klättrade jag upp i en flaggstång och tog en flagga, tex – många år sedan nu. Men det är inte jag syftar på – även att jag kanske borde ge tillbaka de flaggan. När jag gick i lågstadiet så var vi en gång ute i skogen (ha ha – jag vet att jag kommer ifrån skogen, men det är inte skog överallt 😉 med en mycket god väns far. Hela klassen var ute och skogen vi var i, gick deras får i – det var därför vi var där. Hur som helst så hittade jag en glasflaska som jag dumt nog kastade iväg och den gick givetvis sönder. Jag fick några stränga ord, skämdes, men sen var det inte mycket mer med det. Men under min barndom så kunde jag få oerhört dåligt samvete över vad som helst. När jag tex. var riktigt liten så kommer jag ihåg att jag vid ett tillfälle var tvungen att springa lika många gånger åt höger runt en vägg, som jag hade sprungit åt vänster om den. Jag trodde att det andra håller annars skulle bli ledsen.

Den där glasflaskan bet sig på så viss fast i mitt huvud och för ganska exakt ett år sedan så vandrade jag och en annan god vän (det var vi tre som umgicks när vi gick i skolan där) hemåt då jag fick för mig att jag ta mig fan skulle gå och plocka upp det där glaset. Sagt och gjort så kläddrate vi upp för ett berg och gick inåt skogen. Tyvärr så kom jag ju inte exakt ihåg vart jag hade kastat glaset – det var ju säkert 12-14 år sedan. Men när jag var på väg att ge upp så hittade jag en annan glasbit. Det var en flaskhals till en champagne-/vinflaska som bara låg där helt ensam på en sten. Jag tog nöjt med den och gick hem.

Något liknande hände i lördags när jag var ute med Roxy (hunden), efter att jag och Anneli hade kommit hem ifrån Henke. Jag gick förbi en skola i Västervik där det finns en stenmur runt om. Någon eller några hade slagit/slitit loss massor av stenar ur muren och slängt ner dem över hela gångbanan. Jag var först påväg förbi (jag skulle egentligen åt ett annat håll), men jag kom och tänka på det; ”Fan, så många gånger som någon annan säkert fått plocka upp efter mig eller mina vänner efter att vi hållt på med små fasoner och bus, jag kan gått ge tillbaka”. Sagt och gjort – jag plockade upp varenda sten på gångbanan och la fint upp dem på muren igen och gick sen nöjt hem.

Men saken är också den att jag inte tror att Karma nödhändelsevis är något övernaturligt. Jag tror mer att Karma kan vara något som sitter i ens egna huvud. Har man gjort något dumt så sitter det i bakhuvudet och man klantar sig och gör sig illa. Har man däremot inte gjort något dumt så finns det ingen i bakhuvet (haha, det lät kul) och man kan lugnt kliva över vilken hög tröskel som helst.

3 kommentarer

Hur fan skriver jag?!

Publicerat av Daniel Holm den 26 april, 2009

Hur fan skriver jag?

När mina texter faller ut till text så är det oftast direkt ifrån hur jag skulle sagt det utan baktanke eller ren tanke om vad det är jag säger. Detta är givetvis på gott och ont och lite en fråga av modifikation – det beror lite på ämnet.

Därför kan ibland mina texter vara lite osammanhängande och rent av glida av det grundliga ämnet.

Det tillhör också att jag inte läser igenom mina texter när de väl är klara. Detta är av två skäl:
1. Hade jag sagt det så hade jag inte kunnat spola tillbaka och säga om det.
2. Jag är lat och orkar inte läsa allt.

Det finns dock lite undantag med detta. Ibland ser jag hellre en välformulerad mening än annat, ibland måste jag rätta informationen och ibland när jag snabbt ser ett stavfel eller får feedback om hur slarvigt stavat det är (skyller på att jag spillt kaffe i datorn).

Men det hela beror också på vad texten gäller. Är det tex en guide om hur du gör X i Ubuntu så kommer det att förändras för att det ska bli så pedagoiskt som möjligt.

Så ifall ni någon gång undrar varför i helvete jag glider av ämnet, säger emot mig själv, blir mer/mindre personlig då texten fortgår eller dyl. så vet ni nu varför.

Unedited and Uncut.

Kommentarer är stängda

Självförtroende.

Publicerat av Daniel Holm den 26 april, 2009

För en tid sedan så had jag och en vän en diskusion angående självförtroende. Han frågade mig för en tid sedan när jag fick mitt bra självförtroende – något som jag aldrig har tänkt på innan.
Han berättade vidare att han hade börjat (för flera år sedan) att säga: – ”Fan vad snygg du är.”, i spegeln varje dag när han gick upp. Utefter det så växte hans själförtroende och är idag nog den vän med allra bäst självförtroende.

Självförtroende är oerhört viktigt i dagens läge – många har det fast de inte anser sig ha och andra som tror sig har det istället inte alls.
Jag har mycket gott självförtroende. Jag anser mig själv som ett riktigt kap. Jag är sofistikerad, intelligent, rolig, omtänksam, allmänbildad, förnuftig, fantasifull, lekfull, sjunger bra, skriver bra, pratar bra, är djup i mina tankar, balanserad, glad som fan och jävligt snygg. Listan kan göras betyligt längre – men som personen på Wikipedia sa när jag bara klistrade in texten ifrån min ”om mig”-sida för att jag senare skulle fylla den med faktiskt info om mig – ”Detta är inte en kontaktannons”.

Jag har kort sagt jävligt bra själförtroende, och detta är något som alla borde ha. Det är de allra flersta värda – ett gott självförtroende. Frågan som min gode vän frågade om när jag fick mitt goda självförtroende fick mig att tänka efter. Under mitt andra år på gymnasiet så var jag otroligt deprimerad i ett par månader. Det var kall, mörkt och jag var ensam, saknade kärlek och min familj. Jag låg hemma och stirrade in i väggen, tänkte igenom livets alla stora frågor och grät mig till sömns. Det var en hemsk tid, men jag tog mig igenom den och slog tillbaka starkare än vad jag någonsin hade varit tidigare. Jag visste precis vem jag var, vad jag ville ha och vart jag ville. Det är här som mitt självförtroende tog fart. Jag klarade mig ur denna mörka tid helt själv (med viss hjälp ifrån vänner, solljus och kärlek). När sommaren sedan kom och jag kände mig så jävla oövervinnerlig så mötte jag även mitt livs kärlek – Anneli.

Anneli hade jag varit hemligt förälskad i, i flera år (fyra tror jag) och hade drömt om. Vi träffades och vi båda föll. Tack vare henne så har mitt självförtroende sedan fortsatt att växa. I hennes ögon känner jag mig lika rolig, snygg, allmänbildad och allt det andra som jag också ser mig. Men mitt självförtroende beror också på mina vänner och familj. Hos dem så känner man sig älskad och man känner sig bekräftat (i brist på annat ordval).

Jag har under flera ”epoker” av mitt liv haft diskussioner angående självförtroende – med kvinnor i synnerlighet. Något som jag tycker är fasansfullt och tråkigt. Jag vill inte helt skylla på alla reklamer med halv-nakna, (för) smala och nedsminskade kvinnor. Många tjejer/kvinnor ser sig ju (tyvärr) givetvis tjocka och fula när de ser div. reklamer, banners och annat på TV/stan. De får komplex på sin egen kroppsform. Men jag tror ändå att fler tjejer/kvinnor får sitt dåliga självförtroende och missnöje för sin egen kropp pga. av de kvinnor som faktiskt rör sig omkring än. Man har börjat förstå att de som finns på TV och dyl. bara är överdrivet och inte riktigt på riktigt.

Tyvärr så verkar det inte alltid spela så stor roll vad min pojkar/män säger om det då de gärna bryr sig mer om den tredje personen. Och visst kan man förstå detta. Jag ser gärna kvinnor som ser på mig och anser mig var läcker. Det är en liten boost. Även att det inte är värt ett skit i längden. Nu halkar vi också in på ett annat ämne som relaterar till allt detta och det är det med attraktionen i förhållanden. För det hör till just det att (jag tror) de allra flesta inte bara klär sig snyggt för att vara snygg för sin make/maka/flickvän/pojkvän eller för sina vänner (självklart är det det också), utan man vill gärna visa upp sig för de som man inte känner. Man vill visa upp sig helt enkelt. Detta behöver inte ha någon betydelse för vänskap eller rellationer, utan det är bara självförtroende-boost.
Men det är också tyvärr så att ju längre in i ett förhållande som man kommer, desto mer bekväm blir man. ”Jag har honom/henne reda, jag behöver inte göra mig snygg eller spela romantisk längre”, är nog tyvärr något som många har snurrandes runt i sitt huvud utan att egentligen mena något illa eller att man för ens den delen, tänker på vad man tänker. Det är nog här som förhållanden spriker, enligt min åsikt. Att fortsätta ha en attraktion för sin respektive är otroligt viktigt. Detta går också hand i hand med självförtroended.

För att återgå till det jag tidigare skrev om så tror jag också att kvinnor har enklare för att få lågt självförtroende. Män tänker inte riktigt i de banorna och bryr sig inte riktigt lika mycket om kroppens volym, eller utseende rent generellt (och de ska de inte heller – skriver en bok om ämnet). Jag hoppas och tror dock att detta kommer att förändras och att kvinnor kommer att få ett bättre synsätt på sig själva och varandra. Givetvis kommer det fortfarande att finnas kvar de där jävlarna som kommer att kalla dig tjock för att du väger ytterslite över medel, eller de där jävla pojkjävlarna som bryr sig mer om det yttere än det inre. Skit i dem, de är inte ens värda skiten under skorna.

Men självförtroende handlar om mer än bara det yttre. Det handlar om att känna sig självsäker i div. situationer som tex. att tala inför publik/grupp, stå upp för sig, stå fast vid tankar och idéer, mm. Men se skillnaden på rädsla, nervositet och att inte vara självsäker.
Det tillhör också att vara självsäker när det gäller andra saker. Jag har en vän som i sommras var lite osäker över en tjej han gärna ville tala med. Saken är den att man måste vara självsäker även här. Jag ser mig själv som en person som kan få och vinna vem som helst. Det ända jag behöver är tid med personen. Och nu menar jag inte tid som i flera år utan tid som i att jag faktiskt får tid med personen. För att det är faktiskt så att det är likadant med alla. Vem som helst kan vinna vem som helst hjärta. En ”opopulär” person kan få vilken ”populär” (tänk dig en typisk Amerikans teenage-film) person som helst. Det som ofta är problemet är att den ”populära” inte vill veta av den ”opopulära” just för att han/hon är ”opopulär”.

Det jag vill ha sagt med detta är att ni alla – gör som min vän och ställ er framför spegeln och se det vackra i er. Se det positiva hellre än det
negativ, stå på er och skit i de andra.

Min älskade Anneli har ett gott talesätt; ”You laugh because I’m different and I laugh because you are all the same”.

6 kommentarer

Tankar om sömn.

Publicerat av Daniel Holm den 22 april, 2009

Att sömn är otroligt viktigt – det hoppas jag att du vet. När man sover så (defragmenteras) rensas hjärnan och kategoriserar dagens händelser, sparar närminnet i långtidsminnet, stärker imunförsvaret och mycket, mycket annat.

Vet ni alla att man faktiskt drömmer varje natt? Hurvida ni kommer ihåg drömmen eller ej är inte relevant, men man drömmer tre-fyra drömmar per natt. Det beror lite på REM-sömnen.

Det sägs ju också att man ska sova ca åtta timmar per natt och det håller jag till viss del med om – men jag älskar att bara sova sex timmar. Det är verkligen helt underbart då jag tycker att dygnet är för kort. Jag finner helt enkelt inte den tid jag behöver var dag.

Men har ni varit med om det någon gång att ni sovit mer än åtta timmar och ni känner er fan så mycket tröttare än när ni brukar sova ca åtta timmar? Jag har en lite rolig teori angående det;

Jag tror att det beror på att kroppen som sagt behöver åtta timmars sömn, men när man sover – säg tio timmar istället, så börjar ”sömnklockan” om och när man då vaknar så han man bara sovit i två timmar istället. Man har alltså börjat om sin sömn.

Tja, jag tror att det kan stämma – vad tror ni?

Föresten, har ni svårt att sova så finns här lite tips av en som också haft sömnproblem under några perioder av mitt liv:

Håll det svalt i sovrummet, ca 18 grader.
Ha iallfall två kuddar av olika typ. En hård och en mjuk – det kan vara jätta skönt att bytas om lite.
Byt lakan ca två gånger i månaden, eller iallfall så det känns relativt fräscht hela tiden.
Ha rummet ordentligt nedsläkt. Ljus bara stör ögonen.
Ha inte TVn eller datorn igång när du ska sova – du kommer bara att fastna eller störas av den.
Se till att bara göra sånt i sängen som man ska göra i sängen. Jobba inte, ät inte – kroppen kan missförstå och tro att sängen är en plats där man är vaken – så ska det ju inte vara.
Försök att hålla lite rutin på när du lägger dig, eller iallfall håll en jämn tid som du är vaken och igång.
Sov inte småtimmar innan du ska sova, det stör rytmen.

God natt och sov så gott.

Kommentarer är stängda

Det bästa med att resa som teknik-/prylnörd.

Publicerat av Daniel Holm den 22 april, 2009

Imorn bär det iväg mot Västervik med morsans nya soffa för att sedan fira min kära mor på hennes födelsedag. Det blir nog dessutom att stanna i Västervik resten av helgen då jag ska få lite hjälp av min kusin med matten och att jag ska dela ut flygblad för Piratpartiet, Västervik.

Detta innebär att jag får packa den stora väskan för jag kommer att ta med mig en del. För det är faktiskt bland det roligaste när man ska någonstans – att ta med sig sina tekniska prylar!

Datorn, Bluetooth-headsetet, mobilen, systemkameran och deras laddare, TV-kortet, 230V-12V spännings-transformator för bruk i bilen, extra mus, PS3-handkontrollen, minneskortsadapter, LED-Lampa, LAN-kabel, datakabel mobil-dator och annat kul. Jag kan liksom inte få nog av det – jag är en riktig prylnörd. Elektronik är det bland det roligaste som finns!

Jag är heller inte ensam om min pryl-fettisch då jag känner flera som jag. Folk som har bilen full med massa roligt såväl trådbundna som trådlösa tekniker, små skärmar, datorer och annat. Annat folk lägger sin månadspenning på kläder och dyl. vi köper nya prylar. Ibland kan det vara helt onödiga, men ack så roliga saker. För min del så har det inte blivit så mycket av det, men jag känner däremot hur det sprätter i fingrarna när jag ser något kul som en Bluetooth mus, en ny laptop, en mulifjärrkontroll eller något annat kul med en elektrisk krets i.

4 kommentarer

Vi är inte som alla andra.

Publicerat av Daniel Holm den 19 april, 2009

Jag glömde att ta upp en sak i texten jag skrev igår.

Den äldre generationen har inte bara vårt att förstå sig på vår teknik, vår tankegång och våra åsikter – de har också svårt att sätta namn på det som sammanställer oss alla under ett tak. De vill gärna att vi ska ses som anarkister, kommunister, rasister eller dyl. Men det finns inget sådant som passar in på oss – något som är ovist och ovant för dem.

Även att många av oss kanske inte delar alla åsikter runt om kring så är detta inte så relevant i dagsläget. På internet finns ingen hudfärg så det rasismen kan inte spela någon roll. VI vill ha lagar, men inte de som står idag – för de har ingen logisk grund. Vi vill ha Allemansrätt på Internet med!

Efter gårdagen så märkte man tydligt av de som man diskuterade med att de gärna skulle sätta ett sådant samlingsnamn på oss. Men det går helt enkelt inte. I är inte blå, vi är inte röda – vi är lila, vi är piratpartister.

Och vad skulle vi annars heta? Lilapartiet, Fildelningspartiet, Kulturpartiet, WWW-Partiet. Nej, Piratpartiet klingar mycket bättre än klyschor och larv. Vi spelar helt enkelt bara vidare på det namn som de gett oss. Man ska ha kul också!

Kommentarer är stängda

Framtiden är vår.

Publicerat av Daniel Holm den 19 april, 2009

Tidigare idag så var jag ute på stan och delade ut Piratpartiet flygblad i ett par timmar. Döm av min förvåning vad våra blad gick åt snabbt. Det som gjorde mig extra posetiv var att även medelålders män och kvinnor har fått upp ögonen för vad som har hänt och vad som är på väg att hända. Det är många som – trots deras brist på syn eller åsikt angående fildelning i sig – uttrycker sitt missnöje mot de stränga straff som de fyra dömd The Pirate Bay-grabbarna fick.

Det roligaste var nog då det kom fram några som även ville tala lite om saken. Framför allt så höll jag en diskussion med en fysiker och en egen företagare, ”Sedan länge”, som han uttryckte det. Han var mest oroad över patenten som han var aning beroende av.

Fysikern tyckte inte riktigt om det namn som vi bär och var emot att man gratis skulle få ladda ned hur som helst. Han ville, liksom vi, att det skulle finnas bättre tjänster för att kunna ta del av lagligt material. Jag gav honom Spotify som praktexempel och menade på att vi också gärna ser lagliga tjänster. Det handlar inte riktigt om hurvida det kostar eller ej – det handlar om kostnaden och det handlar om bekvämligheten. Givetvis ska artister ha betalt, men det kan ju finnas andra vägar än igenom skivbolag. Det är ju faktiskt de som förlorar pengarna. Artisterna får bara en större publik (både fysiskt på konsert och virtuellt). Skivbolagens dagar kanske helt enkelt är över, de trycker ju ändå bara ner folket, publiken och våra politiker.

Den egna företagaren hade däremot mer åsikter om patenten. Han var ansåg att Sverige skulle falla ihop utan den. Fel. Det som jag tycker är så tråkigt är hur alla är så otroligt pengaberoende. De ser bara skatter i form av guld och juveler framför passion och glädje. Jag tror inte att Sverige står och faller på patentfrågan. – ”Ingen kommer vilja tillverka något”. Jo då. Finns det ett behov finns det en kund. En behövande kund är ändå beredd att betala. Det kanske snarare skulle vara så att man skulle sluta det aktiva letandet efter en produkt som man ska få människan att vilja använda än att behöva. Jag lade fram exemplet på mitt programmerande. Allt jag personligen gör i form av bilder och kod – lägger jag ut för vem som helst att använda. All min kod finns på internet. Ta det, förbättra det – och ha kul! Mannen frågade mig hur jag skulle tjäna pengar på det. Tja, skulle jag bli tillfrågad att utföra ett arbete åt ett företag, säg att de behöver en lokal tjänst för arbetarna. Ja, då får jag fortfarande lön för det. Sen ser jag ju gärna att den kod jag skrivet öppnas fritt. Om det nu är upp till mig så är svaret givet. Men är det inte upp till mig så är det inte så mycket jag kan göra tyvärr. I slutänden så har jag ändå skapat den produkt som efterfrågades. Mannen dykte att jag då gick emot mina egna normer. Tråkigt att höra, men han har väl all rätt att så tycka det. Jag håller däremot inte med. Jag tillade även att i framför allt medicinisk patent borde sluta bry sig så mycket om pengarna och mer om människan.

En kvinna jag talade med var först lite ifrågasättande. Skyddat privatliv var inte så viktigt, hon hade vitt mjöl i påsen. Ja, det må hon ha, och lika så anser jag mig ha det. Men jag ser det ändå vara fel att en mediaindustri ska vara bakom dessa lagar för att ingen köper deras skivor. Men jag uttryckte mig mer så att det inte ska finnas sådana tjänster som ska kunna missbrukas. Att sammanställa information som man sedan kan uttnyttja mot gemene person.

Det var också otroligt roligt att träffa lite medpirater. Jag har inte träffat några okända (personer jag inte känner) piratpartister sedan jag delade ut valsedlarna i Kalmar län 2006, och det var jätte kul. Detta till trots så diskuterade vi vilt och skojjade fritt med varandra och jag tyckte att det rent allmänt var skit gött.

Men den roligaste nyheten av allt är att vi gått upp över sju tusen – 7000 – medlemmar sedan domen mot TPB-gänget föll. 7000 – det är en helt makalös siffra. När jag skriver detta så var vi 23 575 medlemar. När vi Linköpingspirater möttes i morse så var vi ca 20 500 medlemar.

EDIT: Tydligen så gick vi upp ca 10 000 medlemar på två dygn.

Det man har lärt sig idag är att äldre människor kanske inte alltid förstår oss ”unga”. Det är lite ”ung och dum” stämpel över det. De påpekar vårt namn och relaterar till Sumalia-piraterna, de tror att vi bara vill ha allt – gratis. Allt är ju inte helt sant och allt är inte helt falskt. Kultur vill och ska vara fritt, men givetvis ska skådespelare och artister ha betalt för sina arbeten. Piratpartiet är vårt nam för att det är ni som döpt oss till Pirater och vi bara spelar på det vidare:

– ”Vi kallas pirater. Vi kallas pirater för att vi står för medborgarrätter, för att vi tror på framtiden, och för att vi vill bygga om för en ny generation.” Rick Falkvinge, talet ifrån Stockholm idag, där ca 1000 personer var med och demonstrerade för domen mot The Pirate Bay-gänget.

I en artikel i DN så står det att det mest var unga på demonstrationen i Stockholm. Givetvis är det, det. Det är vi som är morgondagen – framtiden. Det är vi som en dag kommer att ta över regeringen, Sveriges arbetsplatser, parkbänkar, villor och bryggor. Men efter idag så ser jag att betyligt fler är intresserade än ”unga”.

Då jag också kommer ifrån Loftahammar/Västervik och det är väldigt dött där så har jag även fått upp lite tankar om att försökta få igång något där. Jag tror att det kan vara viktigt att besöka gymnasiet och tala med eleverna där. Det är trots all minst 500 nya väljare bara där. – Forumtråd.

Jag avslutar med de väl valda orden:

”Internet är IRL
Domen är LOL
Framtiden är VÅR”

Kommentarer är stängda

Jag hatar att vara sjuk.

Publicerat av Daniel Holm den 17 april, 2009

Ibland det värsta som finns är att vara sjuk. Och då menar jag inte lite huvudvärk eller snuvig näsa. Nej, jag menar feber och allt annat skit på samma gång – jag hatar det! Framförallt febern. Den gör en helt tom på energi. Hjälplös och lelös. Det är skit helt enkelt.

Men vet ni vad som är värre än att vara sjuk? Och då snackar vi inte om korrupta politiker eller idiotiska lagar, nej då snackar vi om att vara sjuk en vecka efter haft lov – då man var hemma och kodade – en vecka man egentligen inte får missa och som man dessutom har ett PROV PÅ!

Jag blir så förbannad.

Jag mådde ganska bra på måndagen, då jag var ledig, men på tisdagen så vaknar jag och mår skit. Och då tänker jag; ”Hmm, om jag stannar hemma vilar idag så är jag nog frisk imorn, istället för att gå idag och vara sjuk resten av veckan.”

Sagt och gjort – Jag har varit hemma hela jävla veckan. Tack för den.

Nej, att vara sjuk är verkligen bland det värsta som finns. Det finns inget gott i det. När det nu fortfarande är så vackert väder så vill man dessutom bara ut.

Jag kommer ihåg den där reklamen som gick när man var barn för någon jätte bra nästäppa sak. I reklamen så hängde en man över en bunke med varmt, ångande vatten och hade en handduk ver huvudet. Mannen säger: – ”Ni kvinnor gnäller över att föda barn – då har ni aldrig haft en riktig förkylning”.

När jag såg detta så trodde jag inte så mycket på det. Visst att jag inte mådde så värst bra när jag hade feber, men det gick väl. Men ju äldre man blev, desto värre blev det. Man kan fan knapp röra sig när man har feber nu längre. Det är ett jävla skit.

2 kommentarer

Att programmera.

Publicerat av Daniel Holm den 10 april, 2009

Jag beklagar min lysande frånvaro 😛 Det har varit mycket programmerande av SixA de senaste dagarna, men det ger även goda resultat – se tidigare inlägg.

Det är faktiskt otroligt roligt att programmera. Tidigare har jag hållt på väldigt mycket med hemsidor i HTML+CSS+PHP och det är fantastiskt att se sina små förändringar i CSS eller PHP göra skillnad. Just CSS och PHP gjorde även en sådan revolution hos mig, personligen.

Samma sak är det med att nu skapa program. SixA är byggt i Python med en Bash-baserad bakgrundskod av en kille i Portugal, Fillipe. Och nu de senaste dagarna så har jag mer och mer förstått vad den är principiellt som min kod gör. TIll en början är det mycket klippa och klistra ifrån andra guider man kan hitta. Sedan blir det att testa att ta bort en del och se vad som händer, sedan ta bort mer, strippa ner det så att endast det som jag faktiskt vill ha är med. Sen bygger man vidare på det med de funktioner man vill använda.

Det om är så befriande är att allt som jag gör, är rena funktioner som använder sig av bibliotek som kommer med Ubuntu. Jag behöver inte återuppfinna hjulet eller definera ikoner (vissa enskilda fall behöver jag visst det, för tillfället, men det är för SixAs ikon) – det är fantastiskt. Detta gör ju mitt arbete klart snabbare, lättare och absolut betyligt snyggare.

Det absolut roligaste var när jag gjorde klart min tray ikon så att jag faktiskt kunde avsluta den, utan att behöva göra det i en terminal. Nu gör den precis vad den ska göra, inget mer, inget mindre.
Det var även skönt när jag tillslut klurade ut hur jag skulle fånga upp signalera ifrån GUIn. Nu kan man som sagt, faktiskt trycka på en knapp och det händer något. Marvellous.

Så kort sagt är det helt fantastiskt att programmera och se hur sitt verk tar form.

Det ska dessutom bli helt underbart att få använda mitt program. Jag längtar tills jag kan sitta med min fina SixAxis och spela Oblivion med den.

Nu låter jag sådär nördig igen, men det gör inget. Jag hörde nämnligen min far och Filip diskutera mina datorkunskaper för en tid sedan och det de sa gjorde mig väldigt glad. De sade det att det finns datornördar och så finns Daniel – En nörd som även går ifrån datorn.

Men föresten så tror jag att definitionen av nörd har rubbats. Och då gällande det mesta nörd-relaterade:

Spelnörd – Vem som helst sitter numera och spelar. Fotbollsnördar spelar spel där de coachar, hockeynördar spelar NHL spel, flickvänner spelar WoW (tack gode gud, inte min) och systrarna spelar Sims. Det är alla. Och mycket är pga. spel som Guitar Hero och Wii sports. Man spelar dem när man festar, sällskapar osv.
Datornörd – Alla nördar vid datorerna numera. Visst så finns den där andra datornörden kvar som programmerar, hackar osv. Men även dessa har tagit del av en större utsträckning. Facebook, forum, Twitter, The Pirate Bay. Alla sitter vi här och där. Många har flyttat sina konversationer till internet, tilllika sina vänner. På gott och ont givetvis.

Gränserna mellan nörd och inte nörd har börjat att suddas ut tack vare vår virtuella verklighet. Nu gäller det vara att få in de rättigheter som vi behöver och vill ha där med. Ha, nu fick jag in det med – Rösta på Piratpartiet 😉

Försten så har jag mina funderingar på att starta upp lite grunder för hur man börjar programmera i de (skript)språk som jag behärskar. Vad tror ni?

Kommentarer är stängda

Bärbart är det som gäller.

Publicerat av Daniel Holm den 7 april, 2009

Att jag är en nörd i de flesta sammanhang, det vet ni säkert – and I’m okay with it.

Som tex. sitter jag nu på balkogen i solskenet och läser, skriver och jobbar. För det är ju faktiskt så att allt inte är rent nöjde, trots att jag finner det som väldigt kul. Annelis hemsida ska idag breddas, jag ska få ordning på gallerimodulen och SixA ska jävlar i mig få eld i baken.

Det som är det extra sköna med att, som nu, sitta på balkongen och ”nörda” är att jag inte längre har en sladd efter mig. Jag har trots allt en laptop – en makalös sådan. Den har följd med i vått och tort – ordagrant. Men batteriet slets ut ovanligt snabbt och jag har sedan ett bra tag tillbaka varit fast med strömkabeln vart jag än skulle. Batteriet höll lagom för att logga in, innan strömmen tog slut och datorn surrades av.

Nu är det ändring på det, då jag fått mitt nya batteri. Dock så fick jag det faktiskt för nästan en vecka sedan, och jag har använt det flitigt. Men det är verkligen helt underbart att äntligen vara fri (i ca 100-120 min). Därför så sitter jag och njuter lite extra på vår balkong.

Ni andra som har bärbara datorer och/eller mobiler och som är oroliga över hur ni ska använda batteriet så ska jag berätta det för er. Det är så att i bärbara datorer och mobiler så sitter det Lithium-Jon batterier, och dessa behöver ni inte alls oroa er för. Huvudsaken är at ni använder dem. Så länge ni gör det som kommer de att hålla väldigt länge. Se tex mitt gamla batteri som ett exempel, jag använde det knappt alls och därför påskyndades nedbrytningen av cellerna i den (tillsammans med mitt värmeproblem som jag hade). Vissa säger att det kan vara bra att, när man får en ny mobil, att ladda upp den över natten och sen är det bara och köra igång.

Jag säger; Starta upp telefonen, låt batteriet ta helt slut, ladda sedan upp den tills batteriet är fullt (du behöver inte ladda en hel natt) och sedan är det bara att använda det.

Så ni som har bärbara datorer, låt dem ladda ur helt lite då och då. Starta upp datorn och låt den vänta i BIOS eller dyl. Ladda sedan upp den igen.

Tillbaka till arbetet.

Kommentarer är stängda