Idag fick jag ibland de varmaste ord jag någonsin fått. Ord som jag trånat efter att bli tilldelad.
Jag ser gärna att jag står ut ur mängden. Att jag inte är som alla andra män i min ålder – kanske inte som alla andra män i vilka åldrar som helst. Visst är jag kanske inte helt ensam om min kombinaton av intressen, språk, kunskap, kärlek, tankar och vänner – men jag tror knappast att det är många av oss.
För ett par år sedan så fick jag den första av dessa två, främsta, vackra kommentarer. Jag minns inte hennes exakta ord men det var något i stil med att jag borde höra till en annan tid. En mer sofistikerad och respekterande. Mycket handlade om mitt ordföråd och mina formuleringar.
Kanske handlar mitt liv om att få mina tankar bekräftade? – För denna underbara mening betydde guld för mig. Att jag faktiskt inte är en i mängden. Vad kan jag säga?
Hela min barndom så ville jag bli som alla andra. De killarna som tjejerna var kära i spelade fotboll. Jag varken gillade eller gillar fotboll. Eller inte speciellt mycket iallfall. Men jag spelade det för att passa in. I never did.
När åldern steg, bytte skola så insåg man mer och mer att man inte ville vara som alla andra. Hålla käften och aldrig ifrågasätta (mer om det i ett annat inlägg). Ännu äldre så är jag nu fullständigt säker på att jag inte vill vara som alla andra. Jag jobbar inte för att bli, utan jag bara är den jag är – annorlunda.
Egentligen var det inte bara dessa värmande ord som jag fick, utan de var fler som hon skrev. Dock så tillkom detta och gav mig värme omkring mitt hjärta.
Tack, du fantasiska kvinna för dina så värmande ord. Jag ska aldrig glömma dem.