Inget att ha.

En av mina största farhågor är att jag är eller skulle bli en börda.
Att de jag ansåg som vänner skulle se mig som en börda och ett tvång att umgås eller prata med mig.
Att bli gammal och grå och inte kunna ta hand om sig själv. Anledningen till att jag hellre dör än att bli sjuk och jävlig.
Jag vill egentligen att det ska vara ett rent nöje att umgås med mig. Därför gör jag allt för att inte prata om saker som tynger mig. Vilket inte alltid går eller ger ett bra resultat.
Mina vänner och familj är i princip mitt allt. Att gå ensam i denna värld skulle vara ett helvete, istället för den snarlika himmel jag idag lever i – Trots min tyngda rygg, stundtals för djupa tankar och saknad.
Jag har inte mycket att gnälla över och kanske låter jag de tankar om värde och ifrågasättande ge resultat i rädsla för intet.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.