Hoppa till innehåll

Kategori: Okategoriserade

Ge mig havet!

Nu har jag äntligen lite ledigt. Hela tre dagar för att vara exakt. Det tillhör väl att jag egentligen bara jobbat fem dagar i streck, men att det har känns som betydligt mer ifall man ser till allt som hänt runt omkring, förutom arbetsdagarna. Sjungit på en krog, hämtat möbler, tagit en natttur till Linköping, vinglat hem i mörkret osv.

Dags för lite ledighet nu med andra ord. Men det blir inget slöande här inte! (Förutom min relativa sovmorgon till lite efter tio idag). Just nu så ska jag få igång min nya virtuella server så jag kan åka och byta ut den i Västervik. Men jag ska sätta mig ute och fixa det strax. Imorgon så ska lägenheten tömmas. Och tyvärr så jobbar Anneli och alla andra som jag har frågat om hjälp, så det blir att flytta ut hela skiten helt själv.

Men det är inget av detta som lockar lika mycket som att jag idag tänker ta årets första dopp. Så jag har längtat. Det är mycket senare än vanligt, som jag hoppar i plurret i år. Lite tråkigt, men det ska jag ta igen. Så fort far och Anneli slutat arbetet för dagen så sticker vi ut till ett par klippor till havs. Jag känner mig fan lite som en badkruka som inte varit i än.

Men vad hett och gött det är ute. Inne på rummet som jag befinner mig i nu (en kort, kort stund till) så är det hela 27 grader och det är för varmt för att ens gå i kalsongerna. På med shorts och ut i havsbrisen.

Det känns verkligen helt fantastiskt att jah återigen befinner mig i Loftahammar. Detta barndomshem. Jag blir lika kär i denna plats varje år. Allt det gröna, allt folk, allt liv och givetvis solskenet och som ett resultat – värmen. I vattnet med er!

På vintern bor det knappa tusen personer här – på sommaren så bort det ca 30 000. Det säger en hel del om det liv som uppkommer. Och så mycket trevligt folk man möter med! Framförallt när man ändå sitter på deras gemensamma nämnare – den lokala butiken. I förrgår fick jag möjligheten att träffa en kvinna ifrån Miami. Som en shock. För jag är oerhört fascinerad av att det kommer människor till lilla Loftahammar ifrån alla de platser runt om på jorden. Hela vägen ifrån Miami.

Det är läckert.

Nej, kom hem mina vänner och så ger vi oss av!

PS. Piratbio-planer på G. DS.

2 kommentarer

Att sola är för brudar.

Nog älskar jag solsken och uppskattar det högt ovan mycket, mycket annat – men jag tycker inte om att sola.

Sola är något som jag helt enkelt inte har varken ro eller tid för. Kanske det ena som ett resultat av det andra. Jag är oerhört blek av min natur – har riktigt taskigt pigment, vilket jag fått av min kära mor och hennes far, som också var blek som jag.

Under hela mitt liv har jag fått höra hur blek jag är, något som störde mig till en början, men nu har avgått. Skiter i vilket. Men när det inte gjorde så var jag ju gärna ute och solade för att få lite mer färg och när jag väl får färg så ser det riktigt gött ut. Men trots detta så vägrar jag att gå ut och steka på gräsmattan eller i en solstol bara för att bli brun.

Ska jag ”sola” så ska det vara i samband av att jag ändå sitter/ligger där jag är och bara tar av tröjan/linnet. Det händer ofta att jag går med bar överkrop när jag är ute, också. Och när jag jobbar ute i trädgården. För visst är det väl inte fel med lite färg, det är inte det jag säger. Utan jag syftar helt på att ligga still i solen för att bli brun. Finns så mycket mer och bättre saker man kan göra än ligga där.

Det är förvisso något som flera också känner av och har då gjort en premiss och solar i ett solarium. Nog tar det kortare tid och ja, jag har också gjort det. Bla. när min älskade Anneli skulle komma hem ifrån Spaninen för över ett år sedan – men jag tycker nästan det är ännu värre! En maskin för att bli brun…

Nu menar jag inte heller att jag fördömmer alla som solar och vill att ni ska sluta, nej, nej. Bara ni män – sluta vara så jävla ömma om ert utseende, ni är ju män!

Nu ska jag dricka mitt kaffe och sen ska jag ut och jobba i solskenet.

Kommentarer är stängda

Bröst.

Varför denna eviga kamp och snack om bröst? Vet ni det kvinnor att vi män troligtvis frågar oss själva lika mycket varför denna fascination av bröst, som ni gör?
Kvinnas bröst har varit en fråga under en lång tid, och under en lång tid har jag haft mina funderingar angående varför det just finns denna fascination av kvinnans bröst. Inte bara ifrån mannens sida, men också kvinnans.
Men nu så börjar jag nog äntligen att komma fram till ett svar.
Det korta svaret är att män inte har egna bröst.
För så är det ju faktiskt. Nog att vi har ett bröst och att vi på detta har ett par bröstvårtor och att man kan ha stora bröstmuskler, men vi har ändå inga bröst. Och allt som vi män inte har – vill vi ha. Vill se, lära känna.
Och dessutom så spelar saken in att de oftast inte syns. Nog att man ser dess konturer och form – men en tröja kan ljuga. Det är precis som kvinnor och ben. När jag var liten så snackade farsan alltid om kvinnor och snygga ben, men jag fattade inte. Det var väl inget speciellt – men nu på de senaste åren så har det bara slagit till och kvinnans ben är oerhört vackra och en sensation för ögonen.
Varför? Jo, för att kvinnor kan ha jeans eller andra byxor på sig. När de väl inte har det så ser man på den otäckta kroppsdelen lite extra. Huden spelar även den en stor roll. Hud relaterar till närhet och intimitet – kärlek.
Bröst är det likadant med. Visst, vi män kan vara helt borta vid åsynen av även klädda bröst, men man ser ju ändå deras eventuella volym även ifrån utsidan.
Men att vi män hela tiden klär av kvinnor med blicken fördärvar jag! Det är ett löjligt resonemang. Jag har gjort det två gånger. Varför jag vet att det just är det? Jo, för att jag kommer ihåg de gångerna oerhört bra. Den första gången snackade vi om saken och jag var tvungen att testa, den andra gången var jag full och ville testa igen. Det är helt enkelt inte intressant.
Men att vi män inte har egna bröst att leka med, tror jag har en stor betydelse av denna fixsering som vi har här i världen. Givetvis så kan och beror troligtvis lite av den äldra generationens uppfostran – för kvinnor är inte helt ute på att inte prata om deras och varandras bröst heller.
Jag tror att det faktiskt i vissa fall kan vara männens fruar/flickvänner som gärna snackar på mer om sina och andras bröst än vad vi tänker, eller ens bryr oss om.

2 kommentarer

Uppe igen på ny plats.

Halloj och välkommna tillbaka!
Jag är ledsen för nedtiden – vet inte exakt vad som hände, men servern hade frysit. Och då jag befann mig tio mil ifrån den så var det inte lika snabbt och enkelt att fixa den igen.
Jag tog dessutom tillfället i akt och flyttade på servern till Västervik där den nu står lite rymligare och framförallt närmare där jag nu bor, vilket är Loftahammar. Västervik ligger ca fem mil närmare och jag har en hel del vänner och familj där.
Men det ska komma fler nyheter. Inte nog med att jag ska satsa på att helt ersätta mina andra servrar och istället börja virtualisera, men jag måste ta och fixa temat här på sidan med. Och fixa lite annat som kommit med uppdateringar av div moduler.
Men just det med virtualiseringen ska bli riktigt rolig. Tänkte installera en Ubuntu-baserad server och sen installera två virtuella servar på den. En webb- och en filserver.
Dessutom så har jag en drös med inlägg att posta, bla;
Två veckor med HTC Magic och Android.
Skägg.
Bröst.
Bloggare.
Vissa texter anser jag vara viktigare att tänka igenom än andra.
Förudom de ovan så måste jag ju också berätta om mitt Midsommar-firande, men det får bli en annan dag, nu ska jag sova.
Natti.

Kommentarer är stängda

Updateringen en bit på vägen.

Sådär, då är jag klar för idag. Är lite lagom trött efter min första arbetsdag och vill mysa lite med Anneli till en bra film.
Sidan kom ändå en bit på vägen och jag fick till min nya, vänsta panel. I den ska händelser som hela tiden kan förändras ligga. Jag tänkte återigen ta upp bildbloggning och twittra gör jag konstant så den ska med ligga där. Eventuellt så kommer jag lägga till min FriendFeed där och man nu se mina senast skrobblade låtar.
För mig så funkar sidan toppen, förutom att det går att skrolla en del i sidled, utan att det egentligen finns något där. Vet inte om det är en bugg i webbläsaren eller i min CSS-kod.
Jag gjorde en omröstning i den förra noden, där ni kan rösta hur sidan ser ut. Jag behöver mest feedbacken för att kunna fixa till det som inte ser ut som det ska. Det går även bra att kommentera antingen detta inlägg eller själva omröstningen.
Övriga uppdateringar är nyare versioner av alla moduler och även en tilllagd som gör det möjligt att direkt (bla) twittra, bokmärka, Digga osv, mina inlägg, artiklar och poster.
Hoppas att ni blir nöjda!

1 kommentar

Schemalagd 'Theme-update'.

Senare under kvällen så ska jag ta och uppdatera temat lite här på hemsidan. Bättre integration med andra internetservices och dyl. ligger på listan för hög prioritering.

Så ifall ni skulle komma hit och sidan ser ut helt åt helvete så vet ni varför. Men förhoppningsvis så ska det gå smärtfritt.

Dessutom så ska jag återigen fåtag på ett konto på Drupal så att jag faktiskt kan lägga upp mitt Drupal-tema där! (tillsammans med ett gäng flera teman.)

See you on the other side.

1 kommentar

Krönika: Två år sedan min egna student.

Det har gått två år sedan min student och det känns som att jag fortfarande sitter i samma jävla sits som då. Visst har jag fixat mina betyg lite bättre, och mognat en del, vuxit som person och medborgare. Men jag känner mig ändå lite ångestfylld.

Vad gör jag med mitt liv? Jag är ju ännu väldigt ung och har en bra bit fram till ”mina bästa år”, men jag befinner mig ändå i en sits som jag vill ur.

Studenten känns ändå som i förra veckan. Hur ledsen men glad jag var – splittrad. Med en lättnad fick jag gå ut och en tyngd föll. Men samtidigt kände jag mig inte redo för den vida världen. Vilket har resulterat i vart jag befinner mig nu.

  • Sedan jag tog studenten så har jag;
  • Gått två dagar på folkhögskola (bytte till) –
  • Gått på Komvux, men pendlandet gick inte ihop med ekonomin.
  • Varit en slacker och sovit hela dagarna, knackat kod hela nätterna.
  • Startat eget företag – lärt mig en massa CSS och PHP.
  • Jobbat på ICA.
  • Flyttat till Linköping.
  • Jobbat som telefonmäklare (jävla telefonförsäljare).
  • Skrivit mitt första program.
  • Pluggat på komvux.
  • Flyttat tillbaka till Loftahammar.

För två år sedan – på min student, så stod jag och hade stort problem med min slips. Aldrig behövt knyta den själv och jag hade tappat bort min hjälplapp som jag fick på Dressman. Tack vare detta så blev jag givetvis försenad och Jocke och Hanin, som jag skulle gå med till champagnefrukosten fick vänta på mig.
Natten till studenten sov jag hos min kusin David, som idag tar sin student.

För övrigt var min student helt underbar. Trevlig champagnefrukost, i skolan var det frukt- och bär-frukost. Jag hade förvisso ingen bira, men de som hade stod på andra sidan cyckelbanan och drack för att man såklart inte får dricka på skolgården.
En sväng till kyrkan för att lyssna på vacker musik och sång. Fick även höra alla som varit betydligt duktigare än en an. Sedan gick vi ett stort tåg, alla studenter på ett led, tillbaka till skolan. Väl där fick vi lite mat och alkoholfri cider. Efter det att man var mätt och belåten så gick vi upp till vår del av skolan och bara satt där. Våra lärare mötte oss återigen, gav oss våra betyg och gav oss en kram hejdå.

Nu skulle snart längtan och väntan vara över. Men innan den var så fick vi vara med om den värsta väntan någonsin. Det kändes som en evighet att behöva vänta på att få springa ut ur dörrarna på skolan. Ut i den ”fria” världen.

Det är faktiskt en sak som jag saknar oerhört mycket nu på senare år. Något som jag inte tyckte lika bra om under den tid som jag faktiskt utövade det – Skolavslutningarna. Nog var det mysigt att stå och sjunga framför alla föräldrar i Loftahammars kyrka, men det var inte förens jag sakta gick ut ur St. Petri kyrkan i Västervik på min student som jag verkligen uppskattade det. Det var över, det var slut.

Samtidigt som jag skriver detta och känner att jag förvisso saknade min student och för den sakens skull; alla mina tidigare skolavslutningar med allt vad det innebar, så känner jag absolut ingen avund för alla studenter. En tid alla någon gång behöver gå igenom – fatta allvaret, skaffa jobb, flytta. Allt det är sedan länge bakom mig. Visst så pluggar jag fortfarande och jobb är något som jag ibland fortfarande inte känner mig redo för.

Saken är ändå den att jag ändå är påväg någonstans nu – äntligen. Dock två år försent. Jag hade tänkt redan när jag valde Teknikprogrammet (en vecka innan jag började), att jag ville bli civilingenjör. Sedan tillkom suget at gå på Chalmers. Dock är jag inte riktigt där än, men jag är på mycket god väg. Göteborg flyttar jag till efter sommaren och en vacker dag kommer jag ha förändrat världen.

Kommentarer är stängda

Föräldrar och Ubuntu (dator generellt).

Kom nyligen hem ifrån min mor och systrar i Västervik. I panik så tog jag och Anneli en sväng till Västervik för att införskaffa de studentpresenter vi inte har haft råd med förens nu.

Efter handlandet så blev det mat, fika och sen lite nördande. Jag har allt mer börjat använda Google Calender för att lagra vad som ska hände i mitt liv. Allt ifrån fester, födelsedagar, arbetsdagar/skoldagar till tv-program.

Självklart vill jag då också se att de i min omgivning använder sig av denna fantastiska tjänst då det är så lätt att del kalendrar med varandra och på så vis veta när en annan har tid för något, eller inte.

Idag fick jag alltså min mor till att börja använda Google Calender. Google Mail (GMail) har hon använt under en tid, och har även där kommit igång med det och satt och mailade med en gammal kompis in på små-timmarna.
Så nu så delas bla. våra arbetsscheman med varandra.

Min kära mor är dessutom en Ubuntu-användare, och har använt det lika länge som Gmailen – alltså i nästan två år tror jag. Ett och ett halvt iallfall :P.
Min farmor och farfar är även de Ubuntu-användare. Jag tycker helt enkelt att det inte finns någon anledning för någon av dem att köra något annat än Ubuntu. Ubuntu är ändå så mycket snabbare, stabilare och enklare än vad Windows generellt sett är. Syster Matilda kör även Ubuntu. Syster Jenny kör Ubuntu. Min älskade Anneli kör Ubuntu. Annelis syster Annica kör Ubuntu. Vi ska även få hennes föräldrar att börja köra Ubuntu. Hennes andra syster Jessica ska jag återigen få över.

Då fattas bara min kära far och min andra syster Amanda – och ni ska veta att jag försöker. Jag ska fixa iordning Kubuntu åt farsan på ett USB-minne så ska han få se på något som jag tror han mer skulle uppskatta än Ubuntu och Gnome. Just KDE och likheten med Windows är nog något som även Amanda skulle känna igen sig bättre i. Men även The Sims-serien har satt sina spår varför just Amanda inte valt Ubuntu. Men nu då The Sims 3 är släppt och då det funkar prima i PlayOnLinux så kanske det är dags att slå ett slag igen.

Ska bli gött att återigen köpa ett spel. Har inte köpt ett spel sedan ETQW kom ut julen 2007. Och det är inte att jag har laddat ned spel, för det har jag inte, utan att det helt enkelt inte funnits spel som man velat ha eller som man haft tid att spela. Eller för att jag inte tänker köpa mig ett spel åt mig själv förens ett PlayStation 3 är i min ägo.

Det jag skulle komma till är ändå att det är oerhört kul att visa sina föräldrar (och farföräldrar) ett och annat iband. Även att farsan redan kan det mesta (inom Windows, mohaha!). Men inte morsan. Idag har jag också visat henne Pidgin (IM i Ubuntu), hur hon ska spela musik och dyl.

Något som jag även har uppskattat oerhört mycket nu i och med valet är deras support för Piratpartiet. Det ska det ha ett riktigt stort tack för.

Nej ni. Nu är det dags att sova tror jag. Natti.

Kommentarer är stängda

Kanothajk.

I torsdags så började något som förhoppnigsvis kommer att ske flera gånger – ytterligare förhoppningar om redan i sommar. Jag och min gode vän Filip var på en kanothajk.

De ursprungliga planerna var att det skulle vara jag, FIlip, Henke och David, att vi skulle försöka vara ute två nätter, att vi skulle hyra en extra kanot osv. Som ni då förstår så ändrades detta. Varken Henke och David följde med. ”Annat som måste fixas” och ”Tråkigt väder”. Det ena mer förståligt än det andra.

Dock så trotsade jag och Filip väderleksrapporterna som antydde till storm och ett jävla regnväder. Vi paddlade ut i torsdags kväll! Vi paddlade oss fram till en liten ö som vi tyckte såg bra ut och gick i land.

I land så bar vi upp alla grejer och gick sedan runt ön för att leta efter en bra plats att göra vårt vindskydd på. Kraven var bla. att det skulle vara lite skyddande träd ifrån havet så det inte blåste rakt in i vindskyddet, lagom plats för att kunna sätta upp vindskyddet (i form av pinnar och en pressening) mellan två eller flera träd, och att vi skulle kunna ha en brasa utan att tända på skogen.

Den lilla ön var inte alls stor. Marken var mjuk eftersom det egentligen bara var en massa mossa på ett berg. Ett resultat av detta var att ön var fylld av nedfallna träd, då dessa inte kunna få sin rötter att gå så djupt. Stora träd var det dessutom vilket visar hur härligt fuktigt det måste vara för dem där.

När vi hittade en läglig plats så satt vi igång och började bygga och tände sedan en brasa. Brasan fick värma både oss och maten. Men så kallt var det faktiskt inte ute ändå. Maten bestod av det numera kallade Råjvióli och Bullens korv. Efter maten snackade vi skit och spelade munnspel.

Runt omkring halv tolv så gick vi och la oss och snackade lite. Men jag somnade inte speciellt lätt – var helt enkelt för pigg. Men så småningom vaknade jag, men vaknade omkring tre av regnet. Vid fyra vaknade Filip och vi snackade lite innan vi gick upp. Frukost vid lite innan kl sex och vid sju var vi påväg hem. Frukosten bestod i sin tur av köttsoppa och ärtsoppa.

Innan vi begav oss så tog jag mig friheten och täljde in datum och våra initialer som vi sedan stack i marken på vår matplats, sedan paddla vi hem. Det var tydligen bara fyra grader ute, men det var ändå skönt. Kanske mindre skönt för händerna, men det gick helt smärtfritt. Vi paddlade en annan väg hem och skojade lite.

Väl hemma (efter en lång pratstund hurvida vi skulle bära hem kanoten eller lämna den på stranden vi utgick ifrån) så tog vi ytterligare en frukost och somnade sedan sött ett par timmar senare framför TVn och Discovery Channel.

När vi senare vaknade så åkte vi förvisso till Linköping och hämtade min mobil, och sedan till Västervik och tog en öl med några vänner. Jag hade gärna varit ute ytterligare en natt, och jag hoppas att det blir så nästa gång.

Slutligen så tyckte jag ändå att vi hade tur med vädret. Visst, det var inte solsken och varmt, men det var ju ingen storm som de snackade om.

 

Se alla bilder ifrån hajken här: http://www.danielholm.se/bildgallerier/resor/kanothajk

Karta över resan och platserna här: http://maps.google.com/maps/ms?msa=0&msid=110045910551436055953.00046bdc171d592069e65

2 kommentarer

Valdagen #3 – Resultatet.

Grattis mina vänner, vi tog 7,1%!

Det ger oss ett mandat till EU-departementet. Detta är vad vi har kämpat för.

Visst kan man se att med en sådan procentenhet, att man gärna skulle ha fler mandat, men att ha Christan Engström i Bryssel är ett oerhört stort steg. 2006 fick vi bara 0,34%.

Jag vill tacka er alla som gjorde denna fantasiska dag möjlig! Det har varit en resa.

Och jag vill tacka er alla som var med oss på Västerviks valvaka – ni gjorde verkligen min dag. 20 pers som försöker fixa en internetdelning, det är grejer. Det var fantastiskt sällskap och för er som missade det så kan ni se vår tidigare broadcast ifrå Bambuser här; kommer…

Jag hade ringt in VästerviksTidningen och de kom faktiskt; http://vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4952739
Dessvärre fick jag inte tala med dem, men det blev en bra artikel och jag tror även att min kusin David fick det sista ordet.

Men jag tror i och med artikeln att det är Moderaterna i Västervik som rivit ner våra affischer. Det är helt och hållet egna spekulationer –  det är deras grova missnöje som får mig till denna tanke.

Men det spelar ingen som helst roll för vi fick ta mig fan ett mandat och Christian Engström till EU-departementet! Vi ska vara stolta! Stolta som fan!

Nu är jag däremot så trött att jag bara måste sova, men jag lovar att morgondagen är en ny dag, med nya händelser och imorgon ska jag skriva lite mer och dessutom lägga upp lite bilder. Om en vecka ska jag ge blodprov för att börja ge blod – Sharing is Caring.

Idag skrev vi historia!

Kommentarer är stängda