Hoppa till innehåll

Månad: juli 2009

Splittrad över ledighet.

Jag ligger fortfarande kvar i sängen… Testar förvisso att blogga ifrån min Android-mobil, men det känns ändå bittert. Förvisso är det samtidigt jätte skönt att få sova ut och att vakna och faktiskt få ligga kvar. Nu är det dock andra dagen i rad som jag gör detta. Idag vill jag bara ut, men jag vet inte alls vad jag vill göra. Klipp gräset är redan klart, men efter det då? Bada kanske? Eller åka någonstans?
Eller kanske bara ta ett glas Cola och sätta mig på en sten och programmera?
Men men en sak som är otroligt skönt är att man får en chans att tänka över lite saker. Snart flyttar jag till Göteborg och det finns en del att fundera på; Vilken säng skulle jag ha? Vilka andra möbler? Vilket sätt skulle jag plugga på? Ska jag jobba samtidigt, isåfall satsa på mitt eget eller något annat?
Men nu håller inte detta längre, nu ska jag upp.

Kommentarer är stängda

Jag litar inte på andra.

En av mina brister är det faktum att jag har otroligt svårt att lita på andra – och då när det gäller deras omdömme eller tankar. Det är inte så att jag inte litar på deras ord, för det är en annan brist jag har – tror alltid att min nästa är ärlig. För det är heller inte riktigt det som att jag inte litar på folk, handlar om.

Det är mer att jag inte litar på att de låser dörrarna, kör för fort i en lånad bil, visst städade efter sig osv. Och det finns faktiskt en anledning till att jag är såhär – för att det hela tiden händer.

Se den första laptop-lagen (aka Daniel Holm’s fjärde lag): Man lägger aldrig en laptop på golvet! Det av flera anledningar:

  • De allra flesta bärbara datorer suger in luft underifrån – ligger den då på golvet så suger datorn in en massa skit som damm och smuts.
  • Folk kan trampa på den.
  • Folk kan snubbla på den.
  • Folk kan tappa saker på den.
  • Mfl.

Och trots detta så är det ta mig fan alltid någon som får för sig om att golvet är en bättre plats för min laptop än den plats som personen själv ville roffa åt sig. Dessutom så kröker folk ofta kabeln på datorn, vilket i sinom tid kommer att förstöra den.

Sedan hör det även till min paranojja att jag hela tiden kollar så att alla dörrar till hemmet är stängda och låsta. I en lägenhet är det inte så jobbigt. Finns bara en dörr, och skulle man bo högt upp så gör det inget att fönstren är öppna, för vem klättrar upp, och skulle de så skulle säkert folk bli misstänksamma. Men om det är som nu, att jag bor i ett stort hus med sju in-/utgångar och minst ett fönster i varje rum så blir jag som panikslagen. Jag kollar alla dörrar när jag lägger mig, kollar dem innan jobbet, jag kollar dem när jag ska iväg osv. Och ta mig fan att jag ibland behöver göra det med! Man torde ju anse det som en skitsak att låsa dörren bakom sig, som var låst när man gick ut – men icke! Det har aldrig varit någon större fara som så, då jag är såhär paranoid och upptäcker det hela tiden – men va fan!

Och när det sedan gäller att bära saker så har jag också svårt för att låta vem som helst bära vad som helst. Det gäller både hurvida personen som ska lyfta X klarar av den tyngden Y som X har. Men också, ifall X skulle vara av ett längre föremål och slå sönder antingen väggar/inredning eller själva föremålet (X) som denne bär.

Men för att även återgå till datorer, eller egentligen allting som man håller i och inte så lätt kan diskas eller tvättas (= elektronik) så är det nästan alltid ett krav att personen som ska hålla i det har rena händer. Detta innebär att man inte får hålla på med min laptop när man ätit fet mat som tacos, pizza eller revben, eller heller ätit chips eller dyl. Varför? Jo, för att det lämnar av sig fett, givetvis. Och det är fan ibland det värsta jag vet att trycka på ett kladdigt tangentbord (som det dessutom fastnar en massa annat skit på), eller använda en fet musplatta som man knappt kan röra muspekaren med.

Det är då heller inte tillåtet att fotografera med vår älskade systemkamera när man gjort ovanstådda heller. Och inte pilla med min touch-mobil. Det må låta larvigt, men så håller mina grejer längre, och är dessutom fräschare under denna tid. Man ska helt enkelt inte vara fet eller kladdig om händerna – det lämnar spår.

Fler saker jag ibland inte kan lita på folk om eftersom det har hänt:

  • Släcker lamporna/ljusen.
  • Stänger dörren till toan.
  • Stänger fönstret.
  • Återgår så datorn var när de fick låna den.
  • Lämna tillbaka saker som de tog dem.
  • Kablar som inte läggs/rullas ihop på ett sätt så att man enkelt kan få ur dem.
  • Lägger i rätt CD/DVD i rätt jävla fodral!
  • Lämna kablar på golvet för att de inte kan lyfta på fötterna och snubbla på dem.
  • Osv.

Det hela är sannslöst, jag vet och något jag jobbar på, men vissa saker är helt enkelt för värdefulla för att vissa drullar ska få hantera. Och se nu inte på detta fel. Även att jag har vänner och familj som är dessa ”drullar” och att jag har vänner och familj som anser mig vara en ”drulle” så tycker jag att de är fantastiska människor oavsett.

2 kommentarer

Ibland är man bra dum i huvudet.

Denna dag har inte varit en speciellt bra dag. Ärlig talat så har den varit helt åt helvete.

Den började förvisso relativt bra, möjligtvis aning sent. Men vädret var helt fantastiskt och det gjorde saken god. Tanken var ju dessutom att man skulle vara ute och njuta av det fantastiska vädret – men det blev allt annat än detta.

Det endta ”ute” jag har varit idag är antingen turerna mellan bilen, Henke, ElGiganten, den korta promenaden till en god vän 300m bort, eller promenaden ifrån Hemköp. För att komma till sak angående vad titeln säger så, när jag kom hem till mor ifrån Hemköp så gick jag in med varorna och fann Anneli sovandes på soffan. Vi som skulle till FIlip och sällskapas lite, fastnade istället med Annelis nya iPod Nano, som jag gav henne i förrgår och nya hörlurar idag.

Vi skulle testa video på spelaren och skulle lägga över ett ny-enkodat klipp. Men då minnet var fullt så skulle hon börja ta bort lite musik hon inte längre ville ha på den. Då kom det första kruxet. En bugg i mjukvaran som bla. Rhythmbox och Exaile har använder för att ge support för iPod orsakar det att när man tar bort en musikfil, så tas den inte riktigt bort. Filen listas inte längre i någon av de program som har support för iPod, men den ligger kvar och tar utrymme. (Och nej, de hamnar inte i .Trash)

Efter lite Googlande så kom vi fram till programmet gtkpod, som fungerade utmärkt. Med detta så kunde Anneli ta bort filer, och att de faktiskt försvann, men de som var borttagna sedan innan, men inte hade försvunnit ifrån spelaren låg kvar, och eftersom de inte listades längre så hittade inte ens gtkpod dem.

Mer Googlande, kopierande av de gamla musikfilerna, ett par resets av spelaren senare, men utan framgång, gick jag panikslaget över till att helt enkelt ta bort musikfilmappen. gtkpod fixade så fint i ordning hierarkin igen och jag lade tillbaka de filer som Anneli skulle ha. Nu hade hon allt utrymme som hon skulle ha igen – dags att lägga in videon.

ICKE! Det gick inte, inte så att det fungerade iallfall. gtkpod stödde inte formatet (.m4v) som Arista Transcoder hade valt åt mig för just iPod. Desperat så kopierade jag då bara in klippet i en Video-mapp och hoppades på det bästa, vilket inte alls gick. Så nu måste jag bara fixa det.

Det absolut värsta var nu bara det att det hade gått säkert en och en halv timme sedan vi skulle vara hos Filip. Och då jag var – well, som jag brukar bli när jag har andra planer, är lite trött och får datorproblem; tyst, bitter och otroligt förbannad, så fastande vi ytterligare en tid hemma. Och ju mer tiden gick, ju mer dåligt samvete fick jag. FIlip som var ensam hemma och vi skulle sätta oss ute i gräset och kanske ta en öl eller två, och sedan kolla på en film. Det blev alltså inget av detta och jag blev än mer deppig…

Och inte nog med detta, utan Anneli ville ner på stan för att kolla priset på en tatuering, vilket hon inte fick för att jag tvunget skulle fixa hennes nya iPod.

Nu sitter vi här, ingen öl, inget tatuering, ingen video på iPoden och med jävligt dåligt samvete (då även Henke senare ringde och kolla om vi var på stan, vilket jag gärna velat i dagens fantastiska väder) – det har minsann varit en jävla dag och jag är ett stolpskott.

Men gött är det att ha hemsidan uppe igen. Välkommen tillbaka!

1 kommentar

We are back!

När jag var och bytte den gamla servern mot den nya så satt jag mig och började skriva på en välkomsttext – en text som slutligen inte alls stämde. Men nu, en vecka senare så är det ta mig fan igång!

Såhär löd den;

Nu är äntligen alla hemsidor tillbaka – i alla dessformer; databaser, filer, säkerhet.

När jag väl kom till servern så gick det mycket smidigt. Köra igång den gamla servern, göra den backup jag inte hann med sist, applicera dem på den nya (virtuella) webbservern.

Men det gjorde ont på vägen dit. Hemsidorna har ju varit nere i nära en vecka. Men kort sagt så känns det ändå gött för då fick jag chansen att fixa klart och börja använda min nya server. Den ska ge en hel del mer kräm. I princip lika mycket kraft som min bärbara feting – ca dubbelt så många bogomips som den tidigare servern.

Den största nyheten är dock att webbservern körs virtuellt. Så den nya servern är mera en virtual host för flera andra servrar som ligger helt skilda ifrån varandra (bla. webbservern och min filserver) – utan att dra mer ström! Så man kapar energikostnaderna, vilket i sig är bättre för miljön.

Annars är (/ska) allt vara tillbaka i sin ordning! Skulle det dock inte vara det så hör gärna av er. Antingen igenom att kommentera detta inlägg eller använda kontaktsidan.

Trevlig helg 😉 (min börjar nu, slutar på fredag.)

 

Detta är något som skulle stämma in bättre;

Välkommen tillbaka! Jag beklagar verkligen nedtiden för både användare och besökare – väldigt tråkigt med en sådan lång nedtid. Men nu är det som sagt igång igen – även om vissa tjänster inte är igång än, men dock inget som ni märker av.

Allt gick utmärkt fram till att jag skulle applicera en backup. FIler ansågs vara skadade, och jag kopplade inte ihop orsaken förens igår. Vägen dit var ännu mer problematisk:

  • Den virtuella webbservern frös så fort den fysiska disken monterades, och den var tvungen att monteras, annars skulle det inte finnas nog med plats. Lösningen var tillslut självklar; skapa en virtuell disk, med tillräckligt med plats och lagra den på den utsatta webb-disken.
  • När den väl kom igång så stängdes alla virtuella gäster ned när jag loggade ut – detta pga. jag tydligen valt att kryptera min hemmapp.
  • Backupen av den gamla webbservern filträd gick inte alls bra – enligt outputen – kom senare på varför: för att jag hade använt symlänkar till vissa sidor för enklare administrering av uppdateringar för Drupal och dess moduler.
  • När något av dessa felade, och man behövde starta om servern så fick jag ringa till en vän som var i närheten av servern (jag är fem mil bort) och be honom göra en hård reboot, då servern av någon anledning inte kan ta emot en reboot signal.

Allt detta gjorde det till ett (inte så stort) problem (i sig), men då jag sommarjobbar varenda dag och har annat att göra utöver det, så har det inte varit så lätt. Men när jag väl klurade ut allt så gick det smärtfritt och hemsidorna satts upp halv sju i morse under frukosten.

Nu ska jag bara fixa lite CSS-buggar här på sidan (funderar även på nytt tema) och sen ska jag posta alla de inlägg jag skrivit vid sidan av.

Natti

Kommentarer är stängda

Ge mig havet!

Nu har jag äntligen lite ledigt. Hela tre dagar för att vara exakt. Det tillhör väl att jag egentligen bara jobbat fem dagar i streck, men att det har känns som betydligt mer ifall man ser till allt som hänt runt omkring, förutom arbetsdagarna. Sjungit på en krog, hämtat möbler, tagit en natttur till Linköping, vinglat hem i mörkret osv.

Dags för lite ledighet nu med andra ord. Men det blir inget slöande här inte! (Förutom min relativa sovmorgon till lite efter tio idag). Just nu så ska jag få igång min nya virtuella server så jag kan åka och byta ut den i Västervik. Men jag ska sätta mig ute och fixa det strax. Imorgon så ska lägenheten tömmas. Och tyvärr så jobbar Anneli och alla andra som jag har frågat om hjälp, så det blir att flytta ut hela skiten helt själv.

Men det är inget av detta som lockar lika mycket som att jag idag tänker ta årets första dopp. Så jag har längtat. Det är mycket senare än vanligt, som jag hoppar i plurret i år. Lite tråkigt, men det ska jag ta igen. Så fort far och Anneli slutat arbetet för dagen så sticker vi ut till ett par klippor till havs. Jag känner mig fan lite som en badkruka som inte varit i än.

Men vad hett och gött det är ute. Inne på rummet som jag befinner mig i nu (en kort, kort stund till) så är det hela 27 grader och det är för varmt för att ens gå i kalsongerna. På med shorts och ut i havsbrisen.

Det känns verkligen helt fantastiskt att jah återigen befinner mig i Loftahammar. Detta barndomshem. Jag blir lika kär i denna plats varje år. Allt det gröna, allt folk, allt liv och givetvis solskenet och som ett resultat – värmen. I vattnet med er!

På vintern bor det knappa tusen personer här – på sommaren så bort det ca 30 000. Det säger en hel del om det liv som uppkommer. Och så mycket trevligt folk man möter med! Framförallt när man ändå sitter på deras gemensamma nämnare – den lokala butiken. I förrgår fick jag möjligheten att träffa en kvinna ifrån Miami. Som en shock. För jag är oerhört fascinerad av att det kommer människor till lilla Loftahammar ifrån alla de platser runt om på jorden. Hela vägen ifrån Miami.

Det är läckert.

Nej, kom hem mina vänner och så ger vi oss av!

PS. Piratbio-planer på G. DS.

2 kommentarer