Hoppa till innehåll

Kategori: Okategoriserade

Uppskatta verkligheten.

Publicerat av Daniel Holm den 28 oktober, 2010

Hur ser du på världen? Är den grå? Även en solig dag? Är den ljus även när det regnar? Uppskattar du, som jag, regnet mot fönstret, eller hur stormar går fram? En fågels kvitter, de gula löven? Saker som kanske ligger lite närmare är antagligen blommor, grönska och soliga dagar. Och visst är de vackra? Men det finns så mycket mer i denna värld som är vackert. Möjligheterna ovan är bara ett fåtal av det som jag ser omkring mig, uppskattar och ler åt. Att ligga i sängen medan regnet slår mot fönstret är njutfullt. Att vandra till jobbet eller skolan medan fåglarna kvittrar är njutfullt. Att grilla, en kväll, vid vattnet medan solen går ned är njutfullt. Se hur himlen reflekteras. Jag väljer att inte använda paraply när det regnar för att jag älskar att låta det blöta ned mig. Man lever bara en gång och det gäller att ta vara på saker och ting. Se det positiva i det. Ibland är saker jobbiga. Och det kan vara tråkigt att sommaren är över. Men det är snart sommar igen, tiden går och det är bättre att ta vara på tiden som är och se allt det vackra som finns runt omkring en. Bara öppna dina ögon och de sig omkring. Vart som helst. Överallt. Och skit i vad annat folk säger om det. Var ärlig och berätta när du tycker att handgjord duk är fin, när ett gammal ruckel ändå är fint konstruerat. När himmelen färgas rosa, fast du inte tycker om rosa.

Kommentarer är stängda

Krig hemma som i utlandet.

Publicerat av Daniel Holm den 26 oktober, 2010

Det är två typer av skjutningar som har uppmärksammats den senaste tiden.
Den ena är den unge svenske mannen som sköts ihjäl och två till skadade i kriget i Afghanistan.
Det andra är skjutningarna i Malmö.
Det är helt klart den sistnämnda som är det som jag blir oroad och som jag tycket är viktigast.
För det är såhär: I Afghanistan är det i krig. Dessa skadade och dödade svenskar var/är soldater som representerar Sverige i ett krig. I ett krig. I krig krigar man och man löper per automatik risk för att dödas. Det är något som dessa unga män borde och lär vetat om och det är något vi alla andra också måste förstå.
Visst är det tragiskt att människor dör och jag kan inte tänka mig hur personens närmaste måste känna sig, men, tragiskt nog, så är detta hur det fungerar. Man kan fråga sig om dessa män dödat någon och hur den dödas närmaste känner för det. Vad sägs om sorg och ilska?
Däremot så förstår jag rubrikerna i den mening att det inte är så ofta som svenskar dör i krig – vilket underbart för att vi ska ju vara en krigsneutralt land. Vi har inte varit i krig på ett par hundra år. Vi hjälpte Finland med 8 260 frivilliga svenskar under det Finska Vinterkriget, men det var ju inte direkt Sverige som var med utan frivilliga.
Nej, det otäcka pågår nu i Malmö där fem skjutningar på fem dagar har inträffat. Polis har ingen aning, trodde att det kanske var flera skyttar, men tog det sedan tillbaka. De utger också att kriminella gäng nu är ute efter skytten vilket inte gör saken bättre.
Våld föder våld och gör saken direkt sämre. Oskyldiga löper då större risk att utsättas. Nej, låt polisen göra sitt jobb. Dock behövs samhällets stöd och vidare dess tilltro för att polisen kan sätta dit skytten/skyttarna. Men folk kan fortfarande hjälpa till för att saken ska gå bättre och/eller snabbare.
Skottlossningen måste helt enkelt stoppas! Det är rent fruktansvärt att något som detta har skett och fortgår i Sverige.
Det är här som skott i allmänhet är ovanliga och där folk dör av det är det riktigt otäcka. Det är sådant som inte sker och det är precis så det ska vara.
Urban Anjar skriver detta på sin blogg, och jag kopierar det direkt för det var oerhört bra skrivet:
Däremot är det viktigt att nya skjutningar förhindras. Det kan göras om många rör sig i stan. Om hundägarna tar en sväng med jycken genom de skumma buskagen, om hemvärn och orienterare övar skallgång i parker och skogsområden. Om fackföreningar och partier uppbådar sina medlemmar till nattvandringar. Om Lottakåren serverar kaffe till nattvandrarna. Om präster och imamer går ut och möter sina församlingsmedlemmar ute i natten. Om jägarna sätter sig på pass — men utan vapen förstås. Om alla som har en kamera tar nattbilder på alla som är ute och rör sig om de som hellre kör bil skaffar en sökarlampa och glider omkring och kollar. Om Röda Korset finns därute och plåstrar om alla skavsår. Om alla rädda och ensamma får sällskap på vägen hem. Om det händer blir det väldigt svårt för det fega aset att smyga runt och skjuta folk i ryggen. Att det dessutom gör livet surt för inbrottstjuvar och våldtäktsmän är en ren bonus.

Kommentarer är stängda

Söndagar.

Publicerat av Daniel Holm den 24 oktober, 2010

Ja, söndagar. Veckans vilodag. Jag är inte speciellt kyrklig eller alls religiös, men jag ser ändå söndagen som något speciellt.
Det handlar inte alls om religion eller något som skulle kunna relatera till det, utan det handlar om att det är veckans sista dag.
Söndagen borde ses som ett vändande blad. Det är ett skifte av dagar och skapar en fortlöpande framtid – igen.
En ny vecka, nya utsikter – full med möjligheter!
Söndagar är en vilodag och det är precis det som man ska ha den till. Bara slappna av. Var bakis om du vill, se en massa filmer. Träffa lite släkt och/eller vänner. Mys ihop dig i soffan med din älskade.
Du kan ju givetvis göra vad som helst, som att plugga eller städa med. Men det är skönt att göra det avslappnat och lugnt.
Söndagar är något fint och ska uppskattas.

Kommentarer är stängda

River en vackerdröm.

Publicerat av Daniel Holm den 16 oktober, 2010

Håkan Hellström. Skulle jag någonsin uttrycka att jag har en idol så skulle det vara han. Han melodier han fängslat mig och jag har drunknat i hans texter. Han mellansnack har, tillsammans med andra bäcker små, fått mig att ordna till mitt vokabulär och tala som man vanligtvis bara skriver. Värderingar, fantasier och passion.

Han var en person som inte speciellt många gillade på min sida Sverige. Inte så många i mina kretsar iallfall och jag var väl inte speciellt förtjust i honom heller till en början – innan jag faktiskt började lyssna på honom och var som borta. Och detta hindrade mig inte ifrån att fastna hårt och fann att jag kunde relatera till hans texter på flera plan och igenom alla hans skivor. Det lär jag dock inte vara ensam om. Jag har gjort det allra mesta till hans musik som man skulle kunna tänka sig – levt. Har ännu inte lyssnat på hans nya skiva, men den senaste singeln är fantastisk.

Nu är detta inte en recension. Inte heller ett avgudningsinlägg. Nej, nej – Dels för att jag inte är speciellt förtjust i hela grejen med kändisar, PR och autografer, men också för att jag egentligen ville gratulera herr Hellström på för 10 magiska och underbara år – och för att tipsa dom denna underbara video:

 

Tack för allt, min herre.

Kommentarer är stängda

Kostymer.

Publicerat av Daniel Holm den 13 oktober, 2010

Idag är den internationella kostymdagen (suit up day) och givetvis är jag uppklädd helt i firande av denna dag.
Dels för att jag tycker att det är en rolig grej, dels för att jag älskar karaktären Barney i serien How I Met Your Mother och dels för att jag tycker att kostymer är skit snyggt och att jag är riktigt snygg i dem.

Men faktum är att det verkligen inte alltid ha varit så. Jag har innerligt avskytt kostymer – finkläder över lag. Velat klä mig sletet och rockigt.
Sa att jag ville ligga naken i min kista om/när jag dog och skulle begravas.

Det har aldrig varit någon kultur för kostym omkring mig. Inte av far eller andra män i min familj. Inte av vänner. Och, troligtvis lite efter att jag är uppvuxen på landet, så har kostymer relaterat till stadsbor – alltså förakt och fördom. Men tiderna ändras.

När man skulle sluta nian så skulle man tydligen ha kostym på sig. Jag tror minsann att alla hade det. Och det var snyggt – min första kostym. Kostym är dock relativt dyrt. Man använder det ju faktiskt inte så ofta – vanligtvis. Men jag vill det! Jag använde dock inte min första så mycket i början, men är glad att jag hade den nu i efterhand.

Inför studenten köpte man sig en till kostym och ville ha en som inte var som den första. Jag minns att jag ville spexa till det hela en liten, liten del och tog en rosa slips. Efter det så började vi av någon anledning att använda kostym oftare inom gruppen. Eller egentligen var det jag som fick för mig om att jag ville ha det oftare.

Jag låter det vara osagt av vad som kan ha påverkat mig för jag minns inte riktigt när det startade. Vi började ha grabbmiddagar i kostym – några av oss iallfall. Jag ville ha kostym vid tillfällen utöver de vanliga. Jag hade ju börjat använda skjortor till vardags och då vill man ju vara lite uytterligare klädd vid högtider och andra speciella evenemang och händelser.

Kostymen/kostymerna dök fram lite då och då. På kalas, bröllop, midsommarafton, julafton, speciella kvällar, när jag vill överraska min flickvän med en ros på stan och dyl. Jag trivs i dem och känner mig, på ett mycket bra och positivt sätt, formell, sofistikerad, stilig och lite klassisk. Jag vill ha fler kostymer. Jag tittar gärna på dem och det är det enda klädesplagg (även om det egentligen är flera) som jag är intresserad av när jag är på stan. Jag vill ha tradionella gubbgrejer. Gråa kostymer i grovt tyg.

Jag tycker inte att kostymer behöver eller är synonymt med affärsmänniskor. Jag tror verkligen inte att jag är influerad av varken det eller USA. Det har nog mer blivit att det inte är vanligt med folk i mina kretsar, eller ålder att ha kostym och jag gillar det. Jag klär mig gärna med den. Kombinerar med slipsar och skjortor. Det är fantastiskt och det är roligt!

Men jag försöker inte smita undan med att jag tycker det ser mer respektabelt och ordentligt ut, för det gör det ju. Det hela med att de ska ha sina vikstreck och att dessa måste bevaras så man måste vika dem speciellt och hänga dem. Att man inte kan tvätta dem hur som helst. Det är mer jobb och därmed ett annat värde. Jag älskar jeans, jag har det alltid när jag inte har kostym – vilket inte är så ofta som det kanske låter – och har alltid haft. Men det är ju slit och släng-kläder.

Kläder som jag kan springa i för att spela fotboll, basket, klättra i träd, leka i gräset, kasta mig i buskar eller vad fan som helst. Nog att jag har klättrat i träd och kraschlandat i gräs med kostym med, men det är ändå ett platt som jag generellt sett är försiktigare med än andra kläder där jag inte bryr mig.

Kostym är syggt och det kommer jag säkerligen att fortsätta med.

3 kommentarer

Livet därefter.

Publicerat av Daniel Holm den 26 september, 2010

Hemma i Sverige iden sedan ett par dagar tillbaka efter en fantastisk resa med allt vad det innebär. Har verkligen haft en underbar resa med min kära.

Väl hemma så är det nu dags för min första hemtenta. Tyvärr kan jag inte riktigt förmå mig till att komma igång. Jag har bestämt mig för att läsa ut böckerna jag har innan jag sätter igång och skriva. Men när jag väl kommer igång med läsningen så vandrar mina tankar iväg på annat.

Hur stökigt det är här hemma, hur jag saknar Londons smågator, hur jag vill komma utanför dörren och ta en promenad, träffa mina vänner och familj, tänker tillbaka på sommaren, svunnen tid i Loftahammar, livet, att spela gitarr, att skriva en inlägg, en bok, hur jag längar efter min älskade och hur jag ibland kan känna mig som ett arsel.

Kanske är jag fortfarande för hård mot mig själv, kanske är det andra parter det handlar om. Disken är nu iallfall klar och det känns mycket trevligare här hemma. Ska iväg och slänga massa skräp så att doften av kaffe får övertaget.

Jag måste komma igång och skriva. Men jag är pratsjuk – både grunda och djupa ämnen. Och kelsjuk är jag med.

Ska nog ändå ta mig ut så jag får använda min keps… Men först ska jag skriva en uppgift om staten.

Och så har ju valet också varit medans vi har varit borta. Sverigedemokraterna, 5%? Fy fan. Folk borde skämmas. Både de som röstat och de som förkastar de som har. Jag sympatiserar inte alls med detta hemska parti, men jag vill ändå vända på frågan och se till varför folk faktiskt röstar på dem. Nog om detta for now,

Kommentarer är stängda

Katter och stadsbor.

Publicerat av Daniel Holm den 18 september, 2010

Ska man nu vara envis och ha katt när man bor i en storstad så låter man den antingen:

  1. Aldrig gå ut – För då kommer den aldrig att få veta något annat.
  2. Låt den vara ute på sitt egna bevåg.

Annars ger man fan i att ha katt i storstan! Man har inte katt i koppel. Punkt. Jävla. Slut.
Att ha katt i koppel är näst inte plågeri!

Katter är inget som hundar, vilka mår bättre av disciplin. Katter har man haft sedan de egyptiska civilisationerna och har ansets som gudnära djur. I Sverige och på den sidan jag kommer ifrån så har man dem för att jaga möss och råttor.

Att ha husdjur för att fylla ett behov är egoistiskt och jag låter resten vara osagt. Jag har själv haft både hund och katt. Skulle jag välja så väljer jag hund då de ger tillbaka lika mycket kärlek som man ger. Får jag ett annat val så ger jag fan i husdjur över huvudtaget då jag vet att jag inte har tiden att ta hand om en hund och jag anser inte att människan är berättigad i att bestämma över djurs öde bara för att det inte passar en själv.


Katter blir inte vilda av att få vara utomhus, de mår snarare bättre av det få de kan ta hand om sig själva och blir inte automatiskt påkörda i en ekvation av Katt+Bil=Död katt.

När jag var liten så tog vi till och med in vildkatter i hemmet. Det lustigaste de gjorde var att ta in ormar för att visa hur duktiga de varit – och de var de fan! Även om vi som människor i dagens läge kanske inte värdesätter ormar i hemmet.

Att gå ut med katt i koppel är idioti och är, tyvärr, ett bevis på vad folk på landsbygden har om folk i staden.

4 kommentarer

Start spreading the news, I'm leaving today.

Publicerat av Daniel Holm den 18 september, 2010

Gott folk, vänner och familj. Jag finner mig själv överraskad och fylld av kärlek. Jag hade inte givit upp om kärleken, men ändå lagt den på hyllan för en tid då jag fann min älskling. Min Amanda.

Vi firade i dagarna sex månader och det är som man säger: tiden går fort när man har roligt.

Jag vet att jag sagt det tidigare, men det tåls att upprepas: Jag har aldrig varit lyckligare.

Detta var dock innan min födelsedag. Men innan det så vill jag utryckligen berätta att Amanda har fortsatt att förvåna och överraska. Vi har lockat fram sidor hos varandra som vi inte trodde fanns.

I sexmånaderpresent tog hon med mig till ett slott. I födelsedagspresent gav hon mig en resa, tillsammans med henne, till London!

Imorgon åker vi.

Jag känner mig spänd, exalterad men lugn och förväntansfull. Jag behöver väl inte säga att jag aldrig blivit given något som detta tidigare. En upplevelse utan dess like.

Jag har fortfarande aldrig varit lyckligare. Amanda är allt jag slutat upp att våga drömma om för att inte krossa mitt hjärta då jag trott att jag skullle finna att det inte fanns.

Mina damer och herrar. Jag beger mig snart för första gången till London, England. Jag önskar er all lycka och tackar er för detsamma.

På återseende.

PS. Jag vet att jag missar valet, men jag tror att ni kan fixa det iallfall, inte sant? DS.

Kommentarer är stängda

Norra och Södra Älvstranden – En uppgift.

Publicerat av Daniel Holm den 18 september, 2010

 

Daniel Holm, 100918

SM1110, Göteborgs Universitet

 

Uppgift 1 – Älvrummet.

 

Besöket i Älvrummet var lovande, inte nog för den stora, informativa modellen över både norra och södra Älvstranden, men också tillhörande information över de områden som är aktuella att bygga på och/eller förändra. Som tex:

Stora Torp – Inga bilar behövs. Garage under mark för lek.

Sannegårdshamnen – Moderna hus.

Skeppsbron – Grönskande tak och väggar

 

Även att det är öppet, de ser det som ”fullständigt demokratiskt” så kommer det alltid att finnas invändningar. Det vackra i det är dock att det känns som att saker och ting är på gång, det känns seriöst – även om det handlar om en turistattraktion som Göteborgshjulet. Jag har bara bott här i ett år och ser ändå Göteborg som relativt exotisk och ser det garanterat inte på samma sätt som berättigade invånare – än.

Några viktiga saker som jag tycker är viktiga att se till under sådanahär projekt:

 

Bil-, Cykel- och Kollektiv-trafiken och Bostäder

Projekten i Älvrummet ser ut att vilja ha en begränsning på biltrafik dels ur ett miljöperspektiv och dels för att låta naturen få flöda och ge lekplatser åt barnen. Man vill ha parkeringsplatser under mark för samma anledningar. Istället ska det bli enklare att cykla eller åka kollektivt dit man ska – vilket är gott ur ett miljömässigt perspektiv och, enligt mig, ger än trevligare miljö. Projektet vill bygga 20 000 nya arbetsplatser, men får redan idag kritik för att personer som tar bilen till jobbet kommer att få gå lite extra. Istället så blir trafiken en knepig fråga för Södra Älvstranden1.

Att det råder brist på bostäder i Göteborg är det ju ingen som helst tvekan om. Vilket gör det viktigt, och är viktigt i detta projekt att just utveckla bostadsområden och även bygga nya.

 

”Öppenhet är nyckelordet”

Projektet för att bygga ut och utveckla de nya älvstränderna ses som öppna, demokratiska och låter alla göteborgare vara med och bestämma2. Stadsmuseet har utställningar över sidorna och låter även folk få komma med förslag inför framtiden. Elever på skolor3 och universitet har egna projekt att bidra med4. Viktigt att faktiskt låta människor vara med och bidra och delge idéer och kritik.

Även att det finns stort intresse och ambitiösa människor här i Göteborg, så finns det fortfarande de som är konservativa och vill låta det vara som de alltid har varit. Låta varven vara kvar istället för att bygga bostäder, tex.5.

 

Hållbar utveckling

I sin helhet ser jag att Älvrummet och hela Älv Utveckling AB har stora framtidsambitioner som verkligen skulle kunna bli något. Med självförsörjande, passiva hus som ska minska koldioxidutsläppen med upp till imponerande 75%(!), hålla värmen kvar bättre6, mer parker, livligare stadsliv och massor med andra spännande idéer för att förliva Göteborg inför framtiden.

Dock kan man inte göra alla nöjda och och vissa lär aldrig bli7.

Kommentarer är stängda

Tiden går, minsann.

Publicerat av Daniel Holm den 15 september, 2010

Tiden står verkligen inte stilla. Sommaren är sedan länge slut, hösten är över oss. Några veckor av min tid på universitetet har redan passerat. Om fyra dagar är det det efterlängade valet och jag och min älskade Amanda flyger till London för ett par dagar.

Sex månader har idag gått och jag har aldrig – aldrig – varit lyckligare.

Kommentarer är stängda