Det som definierar dig är dina val och människorna runt dig; det som får dig att skratta och le, det som får dig att gråta.
Kommentarer är stängdaKunskap ska delas
Det som definierar dig är dina val och människorna runt dig; det som får dig att skratta och le, det som får dig att gråta.
Kommentarer är stängdaDet är jävligt lustigt. Idag när jag jobbade i bar överkropp, gick en man förbi mig – han var bara tvungen att säga något till denna unge man som plockade skräp med go musik i hörlurarna – och säga: ”Du måste vara mer i solen!”.
Vad fan har han med det att göra? Visst, jag är blek – jag har alltid varit och kommer alltid att vara blek, det ligger i mina gener från min mors sida att ha dåligt pigment, samt att jag har ett konstant vitt linne på mig som skiner som månljuset när jag är i bar överkropp, och nog vill jag inte ha kvar detta linne utan en jämnare färg på min överkropp, men fortfarande: vem har att göra med hur bruu jag är. Stör det människor så mycket? Stör det människor så mycket att deras medmänniskor inte är tillräckligt bruna? Det är ett lustigt beteende.
Att ens bli brun av att vistas i solen är hudens reaktion på UV-strålar och försöker skydda huden för i framtiden bli utsatt för dessa UV-strålar. Detta görs genom att huden på ett sätt blir inflamerat och blir brunare: för att skydda.
I vårt samhälle ses en ”härlig” brun färg som något hälsosamt och att en person skulle vara frisk – något som är falskt då den bruna hyn endast indikerar hur bra en persons skyddspigment är. Och rent socialt så tänker jag att en ”vit” persons brunhet indikerar välfärd genom ledighet och möjlighet till semester.
Det är ett jävligt lustigt koncept att sola för att bli brun, och att människor har mage att kommentera andras ”brunhet” och annat som inte är upp till gemene person utan till endast dig själv.
Kommentarer är stängdaI am me
In all the world, there is no one else exactly like me
Everything that comes out of me is authentically me
Because I alone chose it – I own everything about me
My body, my feelings, my mouth, my voice, all my actions,
Whether they be to others or to myself – I own my fantasies,
My dreams, my hopes, my fears – I own all my triumphs and
Successes, all my failures and mistakes Because I own all of
Me, I can become intimately acquainted with me – by so doing
I can love me and be friendly with me in all my parts – I know
There are aspects about myself that puzzle me, and other
Aspects that I do not know – but as long as I am
Friendly and loving to myself, I can courageously
And hopefully look for solutions to the puzzles
And for ways to find out more about me – However I
Look and sound, whatever I say and do, and whatever
I think and feel at a given moment in time is authentically
Me – If later some parts of how I looked, sounded, thought
And felt turn out to be unfitting, I can discard that which is
Unfitting, keep the rest, and invent something new for that
Which I discarded – I can see, hear, feel, think, say, and do
I have the tools to survive, to be close to others, to be
Productive to make sense and order out of the world of
People and things outside of me – I own me, and
therefore I can engineer me – I am me and
I AM OKAY
– Virginia Satir (26 June 1916 – 10 September 1988)
Sommarledig (i en vecka till) och passar på att göra lite ändringar. Jag kom fram till att jag ville ha ett enklare utseende, samt ha ett galleri för foton jag tagit igen – så säg hej till ett nytt tema och till Fotografi!
Kommentarer är stängdaUbuntu 14.04 LTS Trusty Tahr står för dörren. Jag kör den ny på min nya laptop (Sony Vaio Pro 13) och det är onekligen en go utgåva med en del nytt. Vad som inte är lika nytt är Ubuntus inloggningsljud, vilket inte har blivit ersatt på många, många år.
I september förra året (2013) gick spelet Mass Effects kompositör, Sam Hulick, ut med att han var en Ubuntu-användare och gärna stod till tjänst, ideellt, med att skapa nya ljud till Ubuntu. Det uppstod en kontakt med gänget på Canonical och Sam fick bland annat med en ringsignal i Ubuntu Touch (”Sam’s Song”). Sedan blev det tyst.
Nu har dock Sam släppt ett nytt inloggningsljud, icke-officiellt dock, vilket låter gött och är enkelt att installera.
Originalskriptet för installation finns här. Dock gjorde jag några få modifikationer och mitt installationsskript kan laddas ner här.
Det gamla skriptet flyttade filerna, mitt kopierar, samt spelar upp ljudet när installationen är färdig. Installationen är enkel och du behöver bara extrahera filen och köra install-skriptet. Läs README vid problem.
Ljudet är dessutom licensierat under Creative Commons BY-SA 4.0 – och är alltså komponerat och producerat av Sam Hulick.
Det är dags. Det är gjort: jag har avslutat alla mina medlemskap i Piratpartiet.
Varför?Av den enkla anledningen att jag inte sympatiserar med dem längre. Piratpartiet delar inte alla mina värderingar och känns inte som ett valbart alternativ för Svensk politik längre. Med det sagt kommer jag troligtvis att fortfarande rösta på Amelia Andersdotter i EU-valet, för jag anser att Piratpartiet fortfarande behövs i EU-parlamentet. Dels i form av kritiken mot många av de internationella avtalen, men också för en syn på att EU som institution bör reformeras. Men i svensk direkt politik så känner jag inte att det är något att ha. Partiet känns idag för populistiskt för att jag ska kunna stanna.
Jag värnar fortfarande om min frihet, valfrihet och rätt till integritet, men det gör andra partier också som är med följdsamma mina värderingar. Skolan är till exempel för mig en hjärtefråga – välfärd för alla generellt – men Piratpartiet åsyftar en informationsutbildning. Det följer piratideologin, men inte min. Det låter för mig som källkritik, och det är givet och bör snarare understrykas som så istället för att all fokus ligger på vad i princip internet har att erbjuda. Det finns mer. Men, som jag sa, frihet står fortfarande mig nära om hjärtat: jag ser hellre frihet än säkerhet med vad det idag innebär i form av övervakning, vapen och teknik. Frihet som människa. Rätten till privatliv. Men det räcker inte för att jag ska stanna – det har gjort, men gör inte längre.
Ju mer jag har läst bloggar av partiets medlemmar ju mer har jag kommit ifrån. Min utbildning har lett mig på andra vägar, för att inte tala om hur jag inte alls varit uppdaterad med Piratpartiets partiprogram.
Det har varit en lång tid. Jag har varit medlem i åtta år. Jag har varit valkretsledare, valbar till riksdagen, administratör osv. Jag har varken tid, lust eller intresse att fortsätta i ett parti som inte står för allt som jag söker för såväl svensk politik, som internationell. Det räcker inte med USA-kritiken. Det behövs bättre välfärdspolitik och bättre miljöpolitik, än vilken teknik och information som ska användas. De når inte grunden, roten, till problemet. Inte roten i mig.
Adjö.
I samband med att det nu talas så mycket om det fria skolvalet och segregation så tänkte jag ta tillfället i akt och tipsa om mitt paper jag skrev i en kurs i pedagogik jag hade förra året.
Med nöje.
Skolvalet – En fråga om makt och segregering.: 140327 – Paper, ref.fix
Jag och god vän bestämde oss för att avsluta Penumbra serien med Requiem som avslut – något vi har försökt oss på tidigare vid flertalet gånger, men det har alltid varit något som sabbat det: drivers, bluetooth, glömda kablar, ingen storskärm osv.
Nu gav jag mig fan på att gå igång det och då jag har ett diskret grafikkort i min dator så skapade det lite extra rynkor i pannan.
Jag fick detta felmeddelande: ./penumbra.bin: error while loading shared libraries: libfltk.so.1.1
Efter lite sökande så löste jag det (jag tror iallafall att det var detta som löst det) genom att installera nvidia-cg-toolkit:i386 och nvidia-cg-dev:i386. Jag kör alltså ett 64-bitsystem och troligtvis var det 32-bitsbibliotek som saknades.
Se även till att köra wrappers-filerna och inte de som slutar med ”.bin”.