Jag måste faktiskt säga att jag tycker om Polisen. Visst, jag gör saker som man inte borde göra, eller snarare kanske att jag gjorde sånt man inte borde gjort och om eller när man då åker fast så uppskattar man nog inte lagens långa arm så värst, men de är ju faktiskt där för alla våras säkerhet och rättsväsende.
Faktum är det att jag i sommras såg att polisen var i Loftahammar och jag blev så glad att jag gick ut och tog dem i hand för att visa min uppskattning. Mopedister som för ett jävla liv är förekommande och jag har själv varit där. Man var ju livrädd för polisen när man hade moped, min lät nämnligen som fan. Men Polisen ska trots allt visa upp sig. Oavsett om det hänt nåt eller ej.
Man lär sig, som alla vet, av sina misstag. Vissa lär sig av att de gör något dumt själva, utan att någon kommer till skada. Vissa lär sig av att de gör något dumt och någon tyvärr kommer till skada. Och vissa lär sig av att åka dit för Polisen innan något händer. Nu är inget av det kanske det bättre, men jag uppskattar ändå att jag varit med om det förstnämnda och att jag blev en bättre person av det.
Att pojkar ofta kör för snabbt när de precis tagit körkort är vi nog alla överens om. Jag har varit där och jag gjorde det. Men med tiden så mognar man. Det är inte alltid man faktiskt behöver vara med om något, kanske räcker det med närheten av det. I början så stötte jag ofta på Polisen när man kanske precis saktat ner efter en omkörning eller att man för engångskull tog det lugnt och tillslut så inser man att det helt enkelt inte är värt det. Nu ska jag inte låta som att jag nu är vuxen och klar det pojksträck, för tyvärr är jag nog inte det. Oavsett hur stort eller litet det är.
Men skulle då Polisen ta mig på bar gärning så har jag mig själv, och endast mig själv att skylla. Jag får helt enkelt stå för det och ta det. Inget mer att göra och jag skulle faktiskt uppskatta det efteråt. Och det är likadant med mina vänner. Jag hoppas att Polisen tar dem med när de gör något olagligt. Det ska inte vara någon skillnad.
Polisen är något jag lärt mig att uppskatta mycket i efterhand. Inte för att jag någon gång åkta fast av dem, eller behövt deras hjälp, men det infinner sig ändå en viss trygghet bara igenom att de faktiskt visar upp sig. I Västervik tycker jag att de har blivit bättre på att visa upp sig och i Göteborg ser man dem varje gång man är utomhus.
Idag var jag och farsan var påväg till min systers födelsedagskalas när jag en stund innan hade gjort en omkörning. Efter kom en Mercedes som dessutom körde om mig på heldragen linje. Efter den bilen kom en Saab, också i en jävla fart och började dessutom blinka. Jag tänkte det att ”Va fan, vad alla är stressade idag” och valde att inte lägga mig i ytterfältet. Då drog bilen igång blåljuset och jag la mig fort som fan i ytterfältet och den körde om. Saaben körde ifatt Mercedesen och satt återigen igång blåljuset. Man ska inte kämpa eller stressa sig fram i trafiken.