Nu vet jag flera som kanske kommer att reagera, men vänta hear me out.
Det har varit lite diskussion på det Svenska Ubuntu forumet angånde mina parti-politiska texter. De vill inte att Ubuntu ska relateras till politik utan det ska helt enkelt handla om just Ubuntu. Då min hemsidas RSS-feed var med i Ubuntu Sveriges allmänna feed så kom alltså en hel del av mina Piratåsikter per automatik med i Ubuntu Sveriges feed.
Detta är nu åtgärdat, och man kan numera prenumerera på enskilda kategorier – detta inlägg kategoriseras dock under både Ubuntu och Piratpartiet.
Hur som helst så har jag full förståelse för de på Ubuntu forumet och hade sedan en tid tillbaka faktiskt lagt till stöd för att kunna prenumerera på RSS-feed för enskilda inlägg – däremot hade jag inte bedd dem ändra. Min anledning var dock att det rent generellt blev för mycket off-topic-Ubuntu, inte bara att det blev för mycket Piratpartiet. Jag håller ändå med att Ubuntu inte ska relateras till annat än öppenhet och just Ubuntu.
Men saken är också den att anledningen till att jag blivit så aktiv inom Piratpartiet är pga. jag till viss del ser mina rättigheter att använda Ubuntu börjat försvinna. I och med tex Telekompaketet så ska man tydligen få reglera vad medborgarna har för OS på sina datorer. Visst kan det falla för Ubuntus fördel, men trots att jag personligen avskyr Windows så ska vem fan som helst ha rätt att köra det.
Jag ser också mina rättigeheter som aktiv deltagare av internet blåsa bort. Att länka fritt, att själv få bestämma på det sätt jag vill att omvärlden ska ta del av mitt privatliv, att posta inlägg i forum med förtroende.
Ubuntu är ändå bland det bästa som har hänt mig. Det må låta klyschigt, men det är sant. Jag mins såväl när jag för första gången testade Ubuntu – utgåvan var 5.10, Breezy Badger och jag kan än idag känna den kärlek som jag kände då när jag ser gamla bilder ifrån det. Kärleken växte och jag tog del av dess bakgrundsfilosfi. Att vara del av något större, inte vara ensam, karma och öppensinnighet.
Just öppensinnigheten är något som jag än idag utvecklas i. Att försöka se så långt tillbaka vad som kan ha orsakat något istället för att se det hemska resultatet. Att inte vara inskränkt i gamla tankar och princper. Att kunna testa honung i kaffet istället för vanligt bitsocker. Att se mer, och det viktigaste av allt – att bli en bättre människa. Kanske ännu finare – att bli en medmänniska.
All kod jag skriver, alla bilder jag tar som jag tror att folk kan ha användning för – släpper jag fritt på internet. Dock under förutsättningen att den som kopierar det gör samma sak med sitt resultat. Jag vill se mer att folk delar ickemateriella saker med varandra. Sånt som ändå inte kan ägas. Det är kod, och dem som helst skulle kunna ha skrivit det – med rätt kunskap. Det är en bild och vem som helst hade tagit dem med samma förutstättningar.
Hur fan jag nu ska sluta denna text utan att få det att låta som att jag propagerar för både Ubuntu och att det skulle vara räddaren i nöden på ett personligt plan eller att Piratpartiet är vår frälsare, det vet jag inte. Det spårade ur lite och jag blev tvungen att ta bort lite. Det lät verkligen skit dumt. Haha.
Hur som helst så tycker jag ändå att jag kan använda min filosofi om öppenhet och medmänsklighet som Ubuntu ingiver i en organisation som Piratpartiet. Det styr lite åt samma håll. Trots allt så har vi alla samma hemmaplan – Internet.
På tal om det så röstade majoriteten för ärende 138 som nu alltså gäller. Detta innebär i princip att man har samma rättsliga rättighet på internet som i den ”riktiga världen”.