Hoppa till innehåll

Etikett: Vinter

Tredje dagen i fjäll.

Idag skyter jag. Jag har lärt mig att åka snowboard. Äntligen kan jag (både ta mig upp för alla liftar själv och) åka ner för en backe utan att falla, och kan själv avgöra vart jag är påväg. Och bromsa därtill. Dock var jag påväg ut i liften vid ett tillfälle. Men jag är ändå nöjd. Jag är intet bra, men jag kan.

Faktum är att jag har åkt flera gånger i backar denna gång – inte som dag ett då jag bara klarade av en…
Bilden knäppte jag på sista åket, och på vägen ner, då kände man: Fan. Lite mer.

Sedan fick jag möjligheten att prova på längdskidor och åka i spår. Det gick skapligt, men lite annorlunda. Men roligt som fan.

Detta har varit en fantastisk upplevelse. Miljöerna är som av en annan värld – något jag inte riktigt tänkte mig finnas på denna distansen. Jag är glad över att haft en lätt, men välförjänad, semester. Detta ska minsann göras om.

Kommentarer är stängda

Andra dagen i fjäll.

Andra dagen fortsätter med viss skepsis, men fast bestämdhet att det helt enkelt ska gå bra. Dock öm och stel i kroppen. Satsar allt med detsamma, bara för att inte räds att åka ner för de, för mig syntes, branta backarna. Eller backen. Tog rejält med fart och tyckte att det gick rätt bra. Sedan slår jag mig värre än allt tidigare. Men det var upp igen och sedan så kändes det minsann som att jag började få kläm på detta satans påfund att binda fast sig på en planka och åka ner för en massa backar. Det började rent av bli riktigt roligt!

Glädjen att ännu inte brutit något, trots alla vurpor. När vi skulle hem på lunch, och bara skulle ta en sista backe innan, så ska jag se när Amanda ska åka i ett hopp. Något går fel och hon landar på sin hand. Iväg til Mora Lasarett efter lunchen, och mycket väl var den en fraktur i handen. Inget mer åkande den dagen. Men det gick ändå förvånadsvärt fort på akuten.

Kommentarer är stängda

Första dagen i fjäll.

Första gången på snowboard. Över huvud taget första gången i denna typ av miljö tillika vinterlandskap. Första gången i en backe. Det finns mycket att säga om mina tankar gällande det att stå högst upp i en av dessa backar och där inse vad det är man är påväg att utsätta sig för. Tankar om brutna ben och hjärnskakningar, om inte bråd död. Ändå slängde jag mig ut för dessa backar och lär ha sett ut som en helikopters rotorblad som kom rullande och bullrande ner för branten. När man väl kommit en bit och man tänker att backen snart bör vara över så kommer det mer, och brantare.

Och jag måste erkänna att jag ibland inte ville resa på mig igen, eftersom jag så fort som jag kommit upp, föll år andra hållet.

Jag har slagit mig värt det jag spenderat på liftkort och lån av snowboard med tillhörande känga. Men det som ändå faller mig i tanken nu när jag ligger här stel och mörbultat är det: Imorgon kör vi igen. För fy fan så roligt det är.

Och, som sagt, denna miljö är fantastisk. Aldrig har jag sett ett fjäll eller snö på det sätt som här. Aldrig har jag sett solen skina över berg, skog och vatten som här. Jag känner mig privilegierad.

Nu ska jag ut och fota lite.

Kommentarer är stängda

På ett tåg.

Jag åker tåg. Ett fortskaffningsmedel, vars sträcka jag så många gånger befunnit mig.
Jag minns tankar, känslor och händelser och det känns lite som en resa genom tiden.
Utanför fönstret är det vit och kallt. Jag fylls av kärlek och skönhet av sikten. Snöbeklädda träd, isande vatten, hus med infallna tack och övergivna, nerklottrade tågvagnar. Jag ser det som skönhet. Som något vackert och en del av vår kultur hellre än sorg och ilska för det gamla och ungdom.
Snön får mig att tänka på min barndom. Tåget får mig att tänka på min tonår. Vänner och flickor. Fester och känslan av att bli vuxen. Resor mellan detta och dessa. Människor jag känt, människor jag förträngt. De uppstår som klara minnen i mitt huvud. Och glädjen eller sorgen som var förknippad med dem.
Resor mellan hem och ett åldrande jag. Resor som en gång var mellan skola och hem; hem och underhållning; gammal hem och nytt hem;. Resor mellan Loftahammar och Västervik, sedan från dem till Linköping, och nu ytterligare från Linköping till Göteborg.
Så mycket utanför fönstret anspelar på ett minne. Om saker som ligger mig så nära hjärtat att det gör ont att inte alltid minnas dem. Men också känslan att det är därför jag inte alltid kan känna dem. De är tunga och jag var någon annan då.
Endast kärleken och glädjen finns var som minnen på en resa igenom en snötäckt idyll.

Kommentarer är stängda

Vårsol och barndom.

Idag skiner åter solen och smälter bort snön som igår föll så överraskande. Idag är det skönt att vara ute – ändå sitter jag för tillfället inne. Jag jobbar, hos en vän, med kaffe och till spektakulär filmmusik. Musiken fick mig att tänka på kyrkans orgel. Och det fick mig att tänka på skolavslutningarna i grundskolan. Det var nu så länge sedan, men ändå minns man det, som man säger, som igår.

Hur man stod uppställda längst fram och sjöng i kör till orgelns toner. Man var liten, ens små bekymmer kändes då så stora – och har inte alltid förändrats. Sommaren, som var livet, framför sig. Jag minns att jag alltid fick höra hur jag hördes väldigt tydligt ibland de andra rösterna i kören. Jag minns att jag då inte uppskattade att befinna mig en kyrka. Jag är inte på något sätt religiös. Idag ser jag det som charmigt. Jag går gärna på julmässan. Eller vid advent. Akustiken.

Ibland saknar jag den tiden som barn – även att jag aldrig någonsin(!) skulle vilja gå tillbaka till den tiden. Jag tänker på sommarkvällarna i Loftahammar. Hur man förlitade sig på cyckeln som sitt ända transportmedel mellan Loftahammars stränder, skog. ICA och café. Det var tider. Tider även i den mån att man hade en tid att vara hemma på kvällarna/nätterna. Hur jag sjöng när jag sent cycklade hem, för att inget otäckt höra – jag trodde hårt på spöken.

Man kan som sagt, sakna den tiden ibland. Sommrarna i Loftahammar kommer att följa mig resten av livet, och jag vet att de ibland kommer att hemsöka mig. Ängarna, skogen, stränderna, husen. Pulsen.

Kommentarer är stängda

Vilken jävla vinter.

Jag har faktiskt inte klagat alls på vintern – hittils. Nu är jag plötsligt trött på det. Varför? – För att jag skulle åkt hem till Göteborg idag, väntade tills imorgon och nu ska det komma upp till fyra decimeter snö! Helvete…

Allt planerande inför denna helg har verkligen gått i stöpet. Sebastian och Cornelia ska ha inflyttningsfest imorgon och jag skulle åka härifrån tillsammans med Henke och Rikard. Henkes bil gick åt helvete, fann ingen annan och skulle åka själv. Nu lär det inte bli så. Inte som det var tänkt iallfall. Möjligt om jag hittar ett annat sätt att ta mig fram på.

Jag vill verkligen hem till Göteborg…

Kommentarer är stängda

Fantastiska, soliga vinterdag.

Ser ni en lika blå och vacker himmel som jag när ni ser ut igenom fönstret? Jag hoppas att ni gör för det är underbart. Nåväl så har det varit soligt de senaste dagarna, men jag har missat alla utom denna. Har varit uppe hela natten – I did it! Ska jag vara hålla mig några timmar till så är det ett dygn. Jag har inte känt mig såhär pigg på en vecka!

Problemet brukar vara att jag tillslut ändå blir sliten och går och lägger mig tidigt på morgonen – inte idag. Suttit och spelat Fallout 3 hela natten och när jag tillslut såg att det var ljust ute och hur solens strålar nådde topparna på husen utanför fönstret så tog jag kameran och gick bort till två olika berg för att fota lite. Bilder kommer sedan.

Dessutom bokade jag tvätttid – som börjar om en 20 min – och så handlade jag lite dessutom.

Funderar på om jag ska ta en rejäl promenad vid 15-16 – då tvättstugan är klar. Njuta av solskenet. Kanske är lite sent, förresten.

Vilket fall så är jag övertygad av att jag kommer att älska våren här i Göteborg.

Kommentarer är stängda

En fantastiskt, solig vinterdag.

En helt underbart solig vintertag så tog jag kameran och gick rakt ut i den skog där jag och min kära Mormor brukade leka när jag var barn. Anade att solens strålar skulle bryta sig in ibland träden och jag fångade en del av dem.

Vidare tog jag en promenad mot havet för att se de miljoner reflektioner i havet. Och än mer fina bilder fick jag. Hur havets små vågor strök mot den snötäckta och oberörda stranden.

Under hela vandringen så fick jag se väldigt många typer av djurs spår i snön. Rådjur med kidd, möss, harar och ett som jag inte lyckats bestämma än.

Här är några favoriter ifrån dennda dag.

Sunny Snowpath
Sunny Snowpath

Vass isbit.
VassIsbit

Vinterns små vågor.
Vinterns Vågor

Havets solreflektioner en vinterdag.
Havets Solreflektioner En Vinterdag

Kommentarer är stängda

Julgransjakt på Gotland med Google Maps.

Min gode vän Marcus har precis åkt till Idre för att jobba över säsongen. Det tillhör också att han har skaffat sig en ny mobil – en iPhone 3GS… Ja, jag försökte få honom att välja en Android-baserad.

Och som lite kul tänkte jag att vi kunde ta och använda oss av Google Latitude under tiden han var borta. Dels för att jag ville se exakt vart det är han jobbar och för att jag reser väldigt mycket och han då lätt kan se det.

Google Latitude innebär helt enkelt att man delar med sig av sin postition till angivna kontakter. Ens position får man via mobilen, då via mobilnätens lokalisering eller GPS, eller sin dators IP-adress. Man kan också sätta manuella platser.

Egentligen detta inte är så kul – för er. Men det får mig fortfarande att le.

Jag satte min postition till mitt inne på Gotland och sa till Marcus att hitta mig. Såhär löd diskussionen:

(14.44.37) Daniel Holm.se:
kolla vart jag är nu då 😛
(14.45.37) Marcus:
va gör du där :P:P
(14.45.49) Daniel Holm.se:
haha. letar julgran 😉
(14.45.59) Marcus:
haha

 

Julgransjakt på Gotland.

– ”Var det inte mer?”
– Nope, det var bara det som jag ville dela med mig av.

Kommentarer är stängda