Etikett: Tankar

Håller på att försöka få ut alla mina opostade inlägg och detta är ett som jag skrev för några månader sedan. Bara postar den.

Vi bär alltid smärta inom oss – jag vet att jag gör. Det är kanske vi dricker som vi gör, pratar vulgärt som vi gör. Vi hävdar oss på andra vis istället.

Det går aldrig riktigt över, däremot kan man kanske gömma det, eller gräva ner det djupt. Men då när det väl kommer upp så kommer det fort och jävligt hårt – oftast full som ett as.

Klart att vi grabbar snackar med varandra, men det krävs ett speciellt band mellan en själv och den som man isåfall skulle vilja prata med.

Många anser sig nog som alfahannar och de är dessa som är de som får ta på sig alla andras problem, säga att det ordnar sig. Eftersom det ändå är en del som är, eller anser sig vara denne så kan det ibland bli svårt. Ingen vill lägga sig och visa känslor.

Och visst kan detta som resultat bli att vi anses ha kort stubin eller att vi överreagerar, det känns faktiskt rätt  logiskt när ni säger det.

Vi blir på bra humör just för att vi klarade av att bli det.

Tycker dessutom att det är underbart att prata om något som ligger mig så nära till hjärtat och som jag själv har tänkt på så oerhört mycket.

När jag blir trött så blir jag lätt väldigt vimsig. Jag glömmer vad man nyss pratade om och blir nog lite jobbig.

Då jag generellt sett är väldigt tankespridd och att jag hela tiden tänker på de mest lustiga sakerna så kan saker gå väldigt snabbt när jag försöker framföra vissa av tankarna.

Tankespriddheten gör också att jag lätt glömmer bort vad man nyss pratade om, som sagt. Ämnena faller och det ena relateras med det andra.

Men just detta med att jag kanske inte får fram det jag vill ha sagt och att jag blir missförstådd, är något som jag tänkt på allt mer den senaste tiden.

För jag har fruktansvärt dålig humor och kan skämta om de mest dumma sakerna ibland och alla i min omgivning förstår inte att det faktiskt är eller var ett skämt.

Som att säga till en tjej -”How are you doin’?” med riktigt, riktigt kasst utfåll. Det är ju hysteriskt kul! Men vissa tar det nog hellre som att; ”Den där stollen kan inte ens säga en Joey-kommentar rätt.”

Men främst så kommer de dåliga skämten vid samma trötthet som misstolkningar i diskussioner och när tankespriddheten har gjort sitt – när jag är väldigt trött. Som nu.

När jag är pigg så är jag helt mig själv. Lugn, sansad och håller mina tankar i styr och för mig själv.

Som tur är så blir jag inte trött på detta vis särskilt ofta. Blir på LAN, när för mycket skit kommer samtidigt tillsammans med dålig sömn, full och borde sova och när man som idag; åkt långt, sovit lite och gjort massor.

Utmattad men hel-nöjd.
Godnatt.

Jag har problem med att hålla tider – det är tyvärr sant. Dels hör det till hurvida intresset för det jag vill till är och dels för att jag är en tidsoptimist.

Detta är verkligen ett dilemma ifrån mina föräldrar då min far är en person som ofta är väldigt tidig och min mor som också är en tidsoptimist. Jag är alltså resultatet av denna kombination och jag märker det själv.

Tex. ifall jag ska se till att vara och möta eller hämta upp någon vid en viss tidpunkt så räknar jag snabbt ut när jag skulle behöva gå för att vara framme i tid – inkl. tidsbuffert! Räknar alltså med ev. förseningar och dyl. Trots detta så kan jag ibland bli sen. Oftare är jag då tidigare än nödvändigt, men jag är ändå sen ibland. Nackdelen med denna beräkning är att det bara tar in mig själv, inte vänner eller ev. flickvänner.

Detta gör att de kanske tar det lugnare för att jag ännu inte är klar, eller tar det lugnt. Men då när jag väl är klar för avfärd så är inte de. Detta är alltså inte deras fel utan tillbaka till min tidsoptimism – ”Äh, de hinner och likaså gör jag”.

Dock så finns det en annan som som är viktig att ta upp angående detta: Jag är jävligt tidseffektiv! Säg att jag då ska möta upp någon för att ta med hem till mig. Jag ska vara där om en timme. Då kan jag göra mig i ordning, städa mitt rum, rensa papper, skriva en låt, spela lite gitarr, skriva ett inlägg, kolla mailen och leka med annat (tex tagga bilder i mitt album)-  allt detta på en timme! Men anledningen till att jag kommer ibland kommer sent vid dessa tillfällen är att jag säkert såg bussen jag skulle med, gå ifrån en ytters liten bit bort.

Detta vill jag inte tala om för att försöka komma undan eller som undanflykt utan som en förklaring. Jag försöker verkligen komma i ordning med detta och bli i utmärkt tid – det är på rätt god väg.

För tyvärr så kan mina förseningar anses som respektlös mot den som får vänta. Detta är verkligen inte så jag ser det, men förstår att folk kan komma in i de tankebanorna.

Men som så mycket annat så får man ta detta med en nypa salt. Vänta en minut kanske inte är så farligt, men 5+ är kanske värre. Framförallt om det är kallt eller taskigt väder. I get that och jag har själv blivit utsatt.

Som sagt är jag en stor tidsoptimist – tidseffektiv, men tidsoptimist ändå. Skulle jag bara ge fan i ett av allt jag får för mig att göra innan jag ska iväg så skulle få igen de där sekunderna som fick mig att missa den där bussen.