Jag älskar julen oerhört mycket – av flera anledningar. Atmosfären, känslan, kylan, värmen, människorna, maten, drycken och klapparna.
Jag har nu på senare dagar dessutom insett att jag är oerhört bortskämd. Och då menar jag inte i med att jag tycktes drunkna i klappar och frågade om jag verkligen hade varit så snäll under det gångna året, utan med hela firandet. Tidigare har jag inte tyckt att min släkt eller vårt firande varit så stort, men det är det. Vi är en massa folk och vi träffas nästan alla under julen. Det är jätte kul och det är lite tråkigt att höra om hur andra inte har det lika väl ställt inom sin familj eller släkt när vi istället diskuterar klapparna.
Kort sagt är jag och min familj bortskämda över lag när det gäller julfirandet. Vi har det jätte bra med allt firande och är så glada och trevliga – man träffas inte så ofta inom hela släkten. Det tillhör också att Mormor fyller år tre dagar efter julafton.
Och detta med julklappar är ett känsligt ämne bara det. Hela julfirandet är egentligen barnens högtid och klappar tillhör. Men julklappar har dessvärre fått en allt växande och för stor roll i julen. För mycket energi läggs på det. Det hela med julklappar ska vara för att man VILL ge en när eller kär vän en julklapp. Det ska inte handla om att man vill HA. Och sen så ska det ju faktiskt handla om att ge sådant som personen behöver. Sen kan vad man faktiskt behöva väldigt skilda saker. En varm tröja kan vara bättre än en leksak, men en basketboll kan gå igång kroppen och kan. ara bättre än en halsduk. Folk ser olika, var bara ett exempel.
Jag tänker inte ljuga och säga att det inte är otroligt roligt att få saker och att få öppna julklappar, men det är ännu roligare att ge bort något som den man gav det till blir oerhört glad för.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.
Kunskap ska delas