Etikett: Religion

Döden – Så länge skutan kan gå.

Publicerat av Daniel Holm den 20 juni, 2010

Döden är en del av livet.

Jag är inte rädd för döden. Jag tror inte på ett liv efter döden och då finns det heller inget att vara rädd för.

När döden väl kommer så är det inte mycket att göra än att göra sig redo och ta emot den.
Men det är klart att jag inte direkt ser fram emot det. Det finns ännu så mycket som jag vill få se, som jag vill uppleva och som jag vill göra.

Jag är tokig nog och tro att jag kommer att förändra världen. Men andra saker som att få se mina systrar växa upp och bli vuxna kvinnor med familj.
Och givetvis att själv bli äldre, utvecklas, gifta mig, om rätt kvinna kommer till mig och tillsammans med henne få barn, skaffa hus och allt annat som jag anser ingår.
Att bli förälder och äntligen få dela med mig av allt det som jag har lagt på mig under mitt liv. Jag älskar allmänbildning och mycket är för att jag ska kunna svara på alla de frågor som mina barn kommer med.

Även att se mina vänner bilda familjer, få lovande arbeten, utvecklas till enorma människor. Att jag vill kunna behålla kontakten med mina bästa vänner och låta våra eventuella barn få träffas, att våra respektive fruar och män kan komma överens.

Få ut och resa för att se andra kulturer, annat landskap. Såsom regnskogen, pyramider, hav, savanner.

Det finns så mycket som jag vill se innan jag dör, men skulle jag dö imorgon så skulle jag ändå vara nöjd.

Jag tror som sagt inte på ett liv efter döden. När den infinner sig så är det slut. Alla elektriska signaler, alla kemiska reaktioner – de slutar och du är borta. Du finns inte mer och du kommer inte till varken en himmel eller helvete.

Dock har jag en evig rädsla för att jag skulle ha fel och att mitt helvete skulle vara att ligga i ett evigt vakum, utan känsel, döv, blind och fast i endast dina egna tankar.

Men livet är kort. Och man ska ta vara på all den tid som man har. Att vara ute och ha roligt med de som man älskar. Men man måste också få ha sina tysta, enskilda stunder, annars ser man inte kontrasten.

Kommentarer är stängda

Flytt, kyrkor, barn och flickvänner.

Publicerat av Daniel Holm den 29 mars, 2010

Jag har skrivit och pratat om det förrut, men det återkommer allt oftare att pratas om: Saker förändras. Personer växer och det blir nytt liv och ny rörelse.

Mitt barndomshem ska nu säljas och det är mycket som sker där. Jag var där i helgen och tömde lite ur huset. Slängde en del. Och det är väldigt mycket tankar och minnen som strömmar upp. Allt är dock positivt. Jag minns känslor jag haft, dofter jag har känt. Visst är det lite tråkigt att inte kunna leva ut sommaren i Loftahammar på det vis som man gjort i så många år. Men jag vill bli av med det, gå vidare. Inte har huset som en säkerhet att falla tillbaka till.

Försäljningen av huset är ett resultat av att min far har flyttat till Lidköping. Jätte roligt och en stor förändring – för alla.

Jag bor nu i Göteborg och det finns ingenstans som jag hellre skulle vilja bo. Jag är förälskad och min kärlek har blivit besvarad – jag har en flickvän! Även innan jag blev tillsammans med Amanda så var jag oerhört lycklig. Jag skulle inte vilja ha något annat, vara någon annanstans. Som ni säkert kan tänka er, är jag ännu lyckligare nu.
Och det är även där som det sker mycket förändringar. Hur jag har börjat se på kärlek, närhet. Och att denna unga kvinna är något helt annat än vad jag har varit med om, ellet mött tidigare.

Andra har även dem flickvänner. Vissa är lyckliga, andra inte. Det är inte så mycket att lägga vikt på ur ett förändrings-perspektiv, utan vikten ligger på det att de som fortfarande har sina flickvänner ur mitt gamla grabb-gäng har haft det under en lång tid. Sebastian och Cornelia har varit ihop i tre år, bott ihop i Gbg i ett år. En annan Sebastian blev nyligen pappa! Han är nummer två av mina vänner som blivit pappa. Johan, som var först är inte längre tillsammans med modern till sin dotter, men han har däremot börjat plugga igen och göra något med sitt liv.

Igår fyllde min kusin/bror, David år. Han fyllde 20 år. Det gör även min syster i år. Jag minns väl när jag fyllde 20, för det känns som att det inte var så länge sedan. Det var det inte heller. Jag bodde i Linköping, och jag tror det var en tisdag. Jag gick iallfall till bolaget och köpte mig en flaska Grants Whiskey. Det var en man där som pratade högt och glatt om sin son som var pilot.

Andra vänner blir även de nyförälskade, och finner äntligen en som är beredda att ge. Att följa med i satsningar, flytta till andra regioner av Sverige, till andra jobb.

Jobb har jag fått nya och bättre tankar och perspektiv om. Jag ska satsa på mitt företag och alla mina webbprojekt under hela juli. Bo i Göteborg, få uppleva sommaren med min flickvän och våra vänner, på västkusten. Sitta på internet-caféer och vid vattnet hela dagarna och pumpa ut idéer och utnyttja all min inspiration. Juni ska jag ut och tågluffa.

Många tankar och debatter förändras också. Diskussioner om hurvida man ska vara kvar i Svenska Kyrkan, eller inte. Lämna något man ändå inte följer. Argumenten för och emot, handlar mycket om tron eller ej, pengarna man sparar, men kanske mest att ifall man vill gifta sig i en kyrka, en dag, att man då lär finna någon som då är kvar i Svenska Kyrkan – om man nu gått ur den själv.

Det är mycket som händer. På kort tid. Dock så är tiden relativ och har inte en all för stor vikt.

Livet är fantastiskt och nu är det dessutom vår. Solsken, blommor som börjar komma upp ur marken. Kärlek och värme.

Kommentarer är stängda

Meningen med livet är lycka.

Publicerat av Daniel Holm den 15 december, 2009

I tidigare inlägg skrev jag om livet som ingenting. Det finns ingen mening. Som oreligös så finns det inte. Du lever, du går i skola för att få jobb, du får jobb, bildar familj, dör och dina barn går i samma spår.

Men det gäller att skapa sitt egna syfte.

Det huvudsakliga syftet är ändå att bli lycklig. Det ultimata. Bli kär, ubilda dig till något roligt så att du får ett toppenjobb, skaffa barn för att du vill skapa något med den du älskar, dö lycklig. Att du på din dödsbädd ser tillbaka på ditt liv och ler.

Lev med människor som får dig att känna dig trygg, uppskattad och livfull. Kom ut. Var inte rädd.

Gör allt idag, imorgon är det försent. Gör allt idag, för var det roligt kan du göra om det imorgon.

(Precis när jag skulle posta så fick jag ett Fortunemeddelande som sa att jag kommer gifta mig inom ett år och skilja mig inom två. Vilken ironi. Tur att jag får 288 meddelande per dag. Rolig läsning, dock. Man kanske skulle lägga till det på var sida som laddas? Hmm..)

Kommentarer är stängda

Hemma och illamående.

Publicerat av Daniel Holm den 12 mars, 2009

Idag är jag hemma. Mår fan inte alls bra. Vet inte riktigt vad det är. Huvudet värker och det trycker i bröstet. Jag som aldrig brukar ha huvudvärk, tar det som ett tecken när jag väl har det. De få gånger jag har haft det så har jag oftast varit på gränsen från att ligga till sängs. Så nu ska jag lägga mig och vila, hoppas på att bli bättre, och sen sätta mig och plugga. Läsa lite Kemi och Fysik är jag lite sugen på. Så jävla tråkigt att missa skolan. Även att det kanske ä jobbigt att gå upp vid 6.00 så är det ändå så jävla skönt när man kommer upp. Sex timmars sömn är bland det goaste som finns. Men jag älskar verkligen att vara tillbaka i skolan. Lära sig nya saker varje dag, är det som jag lever för. Men Det blir nog trots allt ett tekniskt basår till hösten iallfall. Höst, åh våren, sommaren. Det ska bli underbart. Igår var föresten Jehovas och hälsade på igen, och denna gång bjöd jag in dem. Det var ett ganska intressant ämne och inte alls som jag trodde. Även att de väldigt religiösa. De pratade om något som de kallade för ”Guds kungarike” och skulle modernt kunna beskrivas som en regering som styr världen under gud. Och ingen kommer någonsin att behöva dö igen. Sen talade vi lite om hudfärger och hur människan befolkade världen. Och även att det var intressant att lyssna på dem så ser jag det som en omöjlighet i mitt huvud. Biologiskt så skulle det betyda inavel och invaliditet. Att ingen kan dö skulle överbefolka världen. Det bästa som de ändå sa var att de såg bibeln som en helhet, hellre än att ta in varje ord som de står. Mycket bra. Och sen ett motargument mot att Gud skulle finnas som jag alltid använt var att han inte skulle tillåta världen att se ut såhär om han gjorde. Men det är tydligen ett slags prov, eller prövotid, enligt Jehovas. Inte har de gjort mig ett dugg mer troende. Men det var ändå intressant. När jag dör är mitt liv slut och inget mer händer. Jag är borta för evigt. Det tror jag. Men samtidigt tror jag på andra saker, som spöken. Kanske lite dubbelmoral, men det tar vi i ett annat inlägg.

Kommentarer är stängda

Snack med Jehovas.

Publicerat av Daniel Holm den 19 januari, 2009

Jag är ingen stor beundrare av religon eller religioner. Jag hatar dem faktiskt. Skrev redan i sjuan på det Nationella provet i svenska om hurvida världen troligtvis kanske skulle se bättre ut, utan religion.

Om detta nu är sant låter jag vara osagt. Idag kom iallfall två män och plingade på hos mig och Anneli. De var ifrån Jehovas och de har varit här tidigare. Och jag har faktiskt sagt till vissa i min närhet att jag ska låta dem komma in på en kopp kaffe och en diskussion någon gång. Tyvärr blev detta inte idag då vi precis skulle äta. Men jag välkommande iallfall tillbaka dem på en kopp kaffe vid ett annat tillfälle.

Jag tror på meteriella saker och fast egendom – jag är inte en kommunist (även om det kanske är en bra baktanke med det, men inget mer om det nu – vill heller inte ha någon ilsk kommentar över hurvida kommunism inte bara bygger på det. Jag vet). Min dator är min dator och jag vill både ge och ta emot julklappar och födelsedagspresenter. Även att jag älskar John Lennons låt ”Imagine”, så sympatiserar jag inte med delen av texten som lyder; ”Imagine not possesions”.

Jag är alltså ingen man av religion. Jag är dock både döpt och konfirmerad – men detta av rent traditionella skäl. Jag tror inte på en överman, en som skapade världen. Jag är en fysiker och jag tror på teorierna i naturvetenskapen om Big Bang och allt därefter. Jag tror på Kvarkar och Laddningar. Men jag tror däremot även på Karma.

En stor anledning av detta, komiskt nog, är av komediserien ”My Name is Earl” – en fantastisk serie med en hel del budskap mellan alla hysteriskt roliga skämt och händelser.
Dock så tror jag inte på Karma som Earl gör när han ser upp mot himmelen. Jag tror på Karma precis som Murphys lag (även kallad Holm’s Första Lag alt. Lagen om alltings jävlghet). Shit happends, liksom.

Jag tror kanske mer på Karma som på ett mer psyiskt sätt. Om jag skulle tex råna en bank – vilket är oerhört dumt, med tanke på det jag utsätter personal och andra människor för, plus att jag faktiskt själ – rena pengar dessutom. Så skulle jag få oerhört dåligt samvete. Jag skulle få så dåligt samvete så jag troligtvis skulle tänka på det hela tiden. Jag skulle missa gå av bussen och kommer försent till skolan, jag skulle inte kunna sova, mina arbeten går åt helvete, jag släpar fötterna i marken då jag går och grubblar, vilet nöter sönder mina skor, jag skulle glömma bort att stanna vid ett rödljus, jag skulle glömma att betala maten på ICA. Alla dessa är rena exempel och säg då att jag skulle åka dit på att jag i det sista exemplet, inte betalar min mat så skulle Polisen även kunna koppla mig till Bankrånet, troligvis för att jag skulle försäga mig. Allt detta är dåliga saker som hände mig personligt.

Skulle jag på andra sidan stoppa en rånare när jag är på banken (inget snack om hurvida jag vill spela hjälte eller om detta skulle vara möjligt, tack) så skulle jag istället gjort något bra och jag skulle le igenom dagarna. Jag skulle sova gott på natten, fått en gratis glass en sommardag, blivit hälsad på av främlingar, i min sinnesfulla ro och därigenom klara alla prov gallant.

Men i vissa fall kan jag trots denna teori tro att det ändå finns något övermäktigt. Jag är nog lite som min älskade Mormor – jag tror på änglar. Förvisso kanske detta är en viss dubbelmoral, en fuck it, jag är verkligen inte perfekt.

Som av slut så vill jag verkligen påpeka att jag inte hatar alla religösa som kristna, muslimer, buddister, judar och såååå vidare. Verkligen inte. Jag bara ogillar den propaganda de har blivit itryckta.

En mer fördjupande text om min syn på religion är påväg. Något jag har mekat med i många år. Jag vill att den ska vara perfekt.

I vilket fall, dessa två Jehovas vittnen som var och hälsade på idag är välkommna tillbaka, vid ett bättre tillfälle, på en kopp kaffe så ska vi ha oss en diskussion.

Ska fråga dem hur de ser på Open Source.

4 kommentarer