Etikett: Folk

Att ha, eller inte ha Facebook.

Publicerat av Daniel Holm den 7 april, 2010

Jag har under en lång tid tänkt att jag ska radera mitt Facebook-konto.
De olika anledningarna har varit flera. Bland annat har det varit mycket av denna överdrivna hype som har varit. Men allt snack om det och hur stor del den har fått av vardagen, har också varit betydande.
Det är inte så att jag föraktar andra Facebook-användare, men jag ser däremot högre på personer som inte har ett. För missförstå mig inte, det är fortfarande ett otroligt initiativ och en förträffligt sätt att ha kontakt med ens vänner.
Anledningen till att jag har behållit mitt konto är att jag vill finnas tillgänglig på ett snabbt och enkelt sätt, vilket det är ett jävligt bra verktyg för. Sen kan man via Facebook, ordna kontakt över MSN, Jabber, Skype eller mobilnummer.
Nu, för att komma fram till ett resultat, eller en sammanfattning, snarare; Jag kommer att behålla mitt konto. Jag är inte inne speciellt ofta, även om jag är inloggad på chatten via Empathy.
Jag vill inte att saker ska vara så svart-vita. Att antingen inte ha Facebook eller att vara konstant aktiv och nöta skiten ur hela Facebook.
Jag är inloggad via Empathy (som har support för i princip alla IM-protokoll), jag har det kopplat till Gwibber (flera sociala medier i ett program), men skrollar oftast igenom det för att läsa kvittringar, jag är inne på själva sidan någon gång ibland.
På detta vis lär det fortsätta och jag ser det helt inte som att det kommer att förändras. Jag använder Twitter rätt aktivt och har det kopplat till Facebook, nör jag väl är inne, så kollar jag vad det närmaste som skrivits är – av mina närmaste – och kanske skriver jag något till svar. På så vis är det bekvämt. Som andra bekvämligheter på internet så är det just det att samtalet består, även att man går offline.
Jag är inte svart eller vit, jag är en gråskala. Jag trivs här.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Vikten av att begå sina egna misstag.

Publicerat av Daniel Holm den 8 mars, 2010

Vissa misstag måste man helt enkelt begå själv. Det duger inte att någon annan gör det.
Misstag som man ofta gör själv och alltså inte lyssnar på andras kunskap angående ämnet är kärlek. Du kommer att vara olyckligt kär i både den som inte vill ha dig och den som redan har ett förhållande. Du kommer dessutom bli krossad av att leendet denne gav dig var längre ifrån kärleksfullt än vad du kunnat tänka dig.
Misstag gör vi alla, vissa fler eller oftare än andra, men vi begår dem. Vissa misstag lär vi oss av, andra inte. Som vissa kärleksrelaterade misstag kommer du göra om. – Flera gånger. Däremot kanske du inte kör allt för fort en gång till, hoppa över ett hustak eller spela in en video där du inte sjunger så bra som du trodde.
I kärlek så kommer du att falla för fel personer. Vissa av dem kommer du inte känna dig väl med och vissa kommer inte känna sig väl med dig. Men du kommer också givetvis att falla för rätt personer och du kommer att må bättre än någonsin. Du kommer även att uppleva hur en som du inte ser som rätt för dig, kommer att falla för dig. I antingen naiv tro att så inte är fallet, i osäkerhet och/eller i att du är ärlig så kommer du dessutom att såra denne.
Du kommer att göra fel, du kommer må skit och du kommer att ångra dig. Men för denna gång så kommer du bli starkare. Även att du delvis skulle göra om samma sak igen så skulle det ändå inte bli riktigt lika hårt.
Vissa saker måste du göra och du kommer aldrig att göra om dem, medans andra kommer igen.
Ofta är det ju så att äldre faktiskt har erfarenhet av den situation eller sits som du befinner dig i. Oftast så lyssnar man inte, eller iallfall inte i den mån att du faktiskt gör det som de hänvisar om.
Du tror att det är annorlunda, att de har fel, eller inte vet något om detta. Ofta har de det. Men jag tycker nog ändå inte att du ska lyssna.
Man blir starkare av att själv begå misstagen. De blir ärligare och sundare. Dessutom så faller alla pusselbitar, allt du fått lära dig under din tid, på plats när tiden är rätt. Allt kommer att kännas fantastiskt och kanske ser du tillbaka till alla misstagen med ett leende. Det är ju trots allt pga. dessa som du befinner dig där du just nu är.

Kommentarer är stängda

Intelligens i ens tolkning?

Publicerat av Daniel Holm den 20 februari, 2010

Påpekas var man eller kvinnas intelligens utefter deras tolkningar av händelser och kommentarer?

Är det bevis på att man är ointelligent när man misstolkar saker av alla dess slag?
Som när en stackars person (minns inte om det var en man eller kvinna eller vartifrån) skickade in en insändare i tidningen och inte förstod hur kommunen kunde låta MC Donalds starta inne i staden. Hon trodde att det var ett kriminellt MC-gäng, inte en snabbbadskedja vid namn McDonalds.

Säg att du har ett prov och du har pluggat en del, läst vad som krävts. Provet består av den del statiska frågor som det egentligen bara finns ett svar på, och flera frågor där du får spegla dina tankar – dina tolkningar.

Bättre tolkningar är lika med bättre betyg. Så är det ju. Menar inte att det är något bra eller dåligt, bara en tanke jag fick.

Att förstå sig på sammanhanget, tolka det till sin fördel och faktiskt få det ur sig, måste ju vara det som har en stor bidragande effekt över vad som anses vara intelligent eller ej, eller de som anses vara intellektuella eller ej.

Allmänt gehör och läsa det som inte direkt står. Det är imponerande och jag vet flera vänner med denna egenskap – lika många utan. Vilket också är väldigt intressant just då dessa människor befinner sig på en viss intellektuell skala och deras kunskap om att tolka är synonym.

Kommentarer är stängda

Vart man passar in.

Publicerat av Daniel Holm den 23 januari, 2010

Att det bästa jag någonsin gjort är att flytta till Göteborg gör sig allt mer till känna. Det är förvisso skönt att komma till Östkusten en sväng, såhär emellanåt. Att få träffa familj och vänner är fantastiskt. Men jag saknar även mina vänner i Göteborg när jag är här, och själva Göteborg med allt vad det innebär.
Vissa saker förändras aldrig här, medans vissa gör det konstant – och inte alltid till det bättre.
Dumhet kommer och går. Saker man älskat vill man tillslut inte komma tillbaka till.
Uppseendeväckande blickar, kommentarer och idioter. Men glädje, kramar och vänner.
Jag har hittat min plats och folk som inte förstår är förblindade. Jag tar min hatt dit det bär, och det är där den uppskattas.
De bästa tiderna här är över, även om man ibland vill återuppleva dem – sång i slottsruinen lär jag inte tillåta att glömmas.
Men det är det orörda landskapet som man drömmer om härifrån. I rätta mängder av alla årstider är det makalöst och en fullständig sommar är glädje och lycka i massor. Men det är främmande händer som gör det grått och inte till vad det var.
Kommer man tillbaka?
Det är så mycket jag vill visa.
En livstid.
Bita ihop och gå vidare.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Förlöjligad.

Publicerat av Daniel Holm den 16 december, 2009

Allt är verkligen inte skit. Verkligen inte. Nog att jag just nu känner för att börja asgarva åt mig själv och absolut inte visa någon vördnad och förlöjliga mig själv till sömns, men jag känner samtidigt en annan känsla; Mod, styrka och värme.

Saker blir inte alltid som man tänkt sig och kanske får jag inte vara lycklig för att det jag tror skulle göra mig lycklig är fel. Att jag gjorde fel, att det är fel val eller oriktigt.

Olyckligt kär kanske jag är. Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte om jag håller mig för att vara eller att jag håller mig för att inte vara. Slutet kom iallfall ärligt och uppfriskande. Jag har länge hållit mig ifrån att säga detta, men kanske är jag ändå inte redo för att nytt förhållande.

Just för att jag nyligen kom ut ur ett väldigt långt. Anledningen till att jag inte velat säga det är för att det låter som; – ”Äh, jag bryr mig inte. Jag var ändå inte redo”. Så är verkligen inte fallet utan jag bryr mig, men känner samtidigt en viss lättnad. Tänk om man fått det man ville och sen inte kunde uppfylla dennas tanke om kärlek för jag inte är laddat sedan den senaste utkörningen. Det har jag förvisso haft i åtanke hela tiden, men jag har velat vara redo! För samtidigt känner jag mig inget annat än monogam. Holmen dig för en lång tid sedan.

Dock finns all säkerthet till att jag är helt över Anneli. Jag har varit säker på det rätt länge, men efter en hetsig diskussion så fick man kastat i ansiktet att jag inte kommit över henne och att det var därför som jag uttryckte mig som jag gjorde. Jag höll inte med, men blev ändå osäker efteråt. Nu är jag dock som sagt ännu säkrare på att så är fallet – både nu och då.

Jag känner däremot tyvärr fortfarande viss ilska. Samtidig glädje. Men ilska. Och jag står fortfarande fast vid en del av det jag sa. Moralen saknas.

Kanske är det som Gabriella sa, att man måste vara riktigt nere för att kunna komma upp. Nog att det var en kort nedtid, men jag fick ut mycket av det. Kanske är tiden orelevant? Kanske var jag bara trött då? Och grinig?

Att aldrig haft en chans ifrån början ger en ändå det förnuftet att man då inte gjort något fel under resans gång. Och det var ju egentligen detta som jag ville skulle skett ifrån början.
Men samtidigt råkade jag komma i en situation som är så löjlig så det finns inte och att jag inte såg den komma! Haha, ja. Jag säger nog det. Jag ska förlöjliga mig till sömns och imorgon fortsätter mitt glädjerus!

Någon som vill ha lite?

Godnatt, mina kära vänner!
Pöss!

1 kommentar

Aldrig få vara fullkomligt lycklig.

Publicerat av Daniel Holm den 15 december, 2009

Som några av er vet, tror jag på karma. Och som jag berättat tidigare så tror jag nödvändligtvis inte på den traditionella karman utan en mer mental. Gör du något dumt så kommer du för eller senare att sätta dig i skiten. Är du däremot vänlig och snäll så kommer du att se klart.

Något jag har fått lära mig den mycket hårda vägen är att jag aldrig får vara helt lycklig. Det är alltid något som kommer att få mig på knä och jag får återigen jobba hårt för att resa mig.
Jag har två egentliga teorier, eller kanske tre.

1. Jag vill alltid ha mer. Att jag kanske aldrig är riktigt nöjd med det jag har. Jag anser mig egentligen alltid nöjd, men kanske är jag blind för verkligheten.

2. Att jag måste få vara med om all denna skit för att en dag bli den jag vill bli. Kanske är det undermedvetet, kanske är det den vägen som jag är menad att ta – dock så är jag svajig i tankar om ödet.

3. Finns igen egentlig anledning. Det är helt enkelt så att universum inte tillåter mig att vara lycklig.

Varför, frågar ni er kanske nu. Varför säger du såhär? För att det har skett allt för många gånger. När något väl flyter så går något annat i stöpet.
Mitt hjärta och min hjärna vandrar inte samma väg tillsammans och kan inte fungera samtidigt.

Lycka i skola, olycka i kärlek.
Lycka i kärlek, olycka i skola.

Det är den absolut vanligaste – eller kanske märkbaraste – händelsen. Men det finns så mycket mer. Säg att det går väl i både hjärta och sinne så skulle något annat hända. Förlorar mina vänner, blir tvungen att amputera benet (ja, det var ett skämt 😉

Ta de exempel när jag ska sätta upp en ny server. Allt är fixat med el, bandbredd, plats, installationen, backup eller vad som. Då kommer en liten skit grej att gå åt helvete vilket ändå kommer göra servern obrukbar tills jag fixat allt.

Det är i vilket fall alltid något som bryter glädjens linje. Kanske är jag just nu extra dyster, kanske lite för negativ, men saken är också den att jag hela tiden måste förbehålla mig den tanken att det snart kommer att gå åt helvete. Ta extra vara på situationen, på livet. Skulle kunna vara min lott. Skulle lika gärna kunna hända vem som helst av er – säger inte att det är bara jag och jag vill inte ha er jävla sympati! Jag vill bara få ner dessa tankar i text. Varken mer eller mindre.

Jag hoppas nog bara på för mycket och ser hoppet i det minsta. Jag är egentligen en optimist. Oroa er inte, jag mår faktiskt jätte bra. Vilket påvisar 1.

Kanske är jag bara blind?
Kanske är jag bara sjuk?

– Daniel, res dig. Du kan inte falla igen om du inte står.

Kommentarer är stängda

Meningen med livet är lycka.

Publicerat av Daniel Holm den 15 december, 2009

I tidigare inlägg skrev jag om livet som ingenting. Det finns ingen mening. Som oreligös så finns det inte. Du lever, du går i skola för att få jobb, du får jobb, bildar familj, dör och dina barn går i samma spår.

Men det gäller att skapa sitt egna syfte.

Det huvudsakliga syftet är ändå att bli lycklig. Det ultimata. Bli kär, ubilda dig till något roligt så att du får ett toppenjobb, skaffa barn för att du vill skapa något med den du älskar, dö lycklig. Att du på din dödsbädd ser tillbaka på ditt liv och ler.

Lev med människor som får dig att känna dig trygg, uppskattad och livfull. Kom ut. Var inte rädd.

Gör allt idag, imorgon är det försent. Gör allt idag, för var det roligt kan du göra om det imorgon.

(Precis när jag skulle posta så fick jag ett Fortunemeddelande som sa att jag kommer gifta mig inom ett år och skilja mig inom två. Vilken ironi. Tur att jag får 288 meddelande per dag. Rolig läsning, dock. Man kanske skulle lägga till det på var sida som laddas? Hmm..)

Kommentarer är stängda

Jag Stöter på Dig.

Publicerat av Daniel Holm den 14 december, 2009

Jag var i ett tidigare inlägg osäker på hur jag bar mig åt när jag stötte på någon. Jag gör egentligen varken mer eller mindre än det jag normalt skulle göra.
När jag träffar en ny person så följs det alltid av att jag skakar hand och säger mitt namn. Här är det ingen skillnad. Jag är nyfiken av natur och frågar gärna allt ifrån hur det är, vad hon gör, framtidisutsikt eller vad som, till livets stora frågor.

Men så slog det mig. Svaret är självklart! Den person som jag visar extra intresse för ger jag min tid. Min tid är det absolut dyrbaraste och värdefullaste som jag har. Finns inget som sätter sig över den.

Det är hur jag prioriterar min tid för andra som gör skillnaden. Vem jag väljer att vara med just nu, just då. Eller vad jag gör. Om jag pluggar eller ser en film. Vilket som ger mig mest värde för situationen eller för framtiden.

Mitt extra intresse av en kvinna är att jag ger henne min tid. Det är lite som sången ”Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.” (Bara att jag inte är inlåst till just den morgonen. Det är en fin låt, men nästan lite mans-dum. ”Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där, jag aldrig ger dig”.)

För den kvinnan jag ger mitt intresse för går oftast före det allra mesta. Säg att jag måste plugga. Jag vill dessutom göra något annat för att inte bara plugga. Kanske vill jag spela ett spel, bygga någonting, skriva ett inlägg, ringa en vän. Men vid min tid och mitt intresse så kommer jag att välja bort det för att då en kort tids möte eller diskussion med den jag då är intresserad av.

Annars finns det inte mycket annat. Tycker jag att en kvinna är vacker så kommer jag säga det. Ifall jag tycker hon är trevlig så säger jag det. Ifall komplimangen och intresset faller på samma person så är det inte mycket annat än en slump. Iallfall delvis. Givetvis hör utseendet till det ev. intresset. Dock inte i det stora hela. Dock är det i mina ögon, se du ifrån dina. Och så också att ifall man nu får spendera tid med henne så lär ju fler situationer för komplimanger ske.

(Och man ska ge komplimanger! Såvida man faktiskt tycker det man säger. Tycker du däremot det inte så håll käft och ljug inte.)

Det hela kanske låter väldigt dumt, men den kvinnan som fått mitt intresse är den som är värd min tid. Det är precis som mina närmaste vänner och familj är värda den mer än de som inte står mig lika nära.

Kommentarer är stängda

Socialt sketet-Facebook-media.

Publicerat av Daniel Holm den 14 december, 2009

Facebook är så jävla överdrivet och överskattat.

– ”Tack för ikväll.”
– ”Tack själv.”

Säger man inte det innan man går?! Upprepa det för upprepandets skull – online. Att man ska göra allt skit på Facebook. Glömma bort det andra i llivet.
Folk åker till varandra för att ses – och sitter på Facebook.

Facebook i sig är ett oerhört gott initiativ och en toppen idé!
Ett anstikte, en profil på internet.

Men bara för det så behöver man inte fylla det med skit. Dela med sig av varenda helvete som finns och gå med i var skit som finns.

Jag fårstår helt att vissa vill dela med sig av div. Jag bloggar inte bara för att göra skillnad, skapa en tanke och uppfattning. Jag bloggar också för att bli av med mina tankar. Rensa huvudet. Det var iallfall därför som jag började blogga.

Nu har jag också börjat twittra. Eller jag hållt på i ett halvår och det är gött. Slänga ut snabba tankar, snabba händelser, kommentarer eller vad som. Skönt med fantasin att någon faktiskt lyssnar.

Man kan twittra en länk till en nyhet istället för att skriva av den själv. Sen både twittrar och bloggar jag för att kunna läsa det i framtiden – vilket är underbart!
Läste nyligen ett inlägg ifrån tre år sedan och jag sitter, komiskt nog, i en rätt snarlik sits.

Twitter är i mångt och mycket ”Vad tänker du på” som finns på Facebook. Dock är man begränsad till 160 tecken.
Men det är här som gränser fan får tillkomma! Men behöver inte upprepa allting dag in, dag ut. Inte de konstanta ”nu lägger jag mig”, ”god morgon”, ”kaffe” eller ”Nu ska jag skita”. Skriv det du just nu tänker på.

Svältande barn, uteliggare, miljöproblem, FRA, IPRED, ACTA, Politik, Korruption. Att du saknar den du älskar eller annat som är kul att veta. För det är ju också så att det är praktiskt.

Jag och min kära far pratar inte mer än kanske max en gång i veckan. Inte för att vi inte vill utan för att vi bara inte gör det. Istället läser han mina twittringar så vet han ändå vad jag styr med. Och är man kanske bara nyfiken på hur det är med någon så är det ett bra sätt att kolla Twitter eller då kanske Facebook.

Men allt beöver fan inte kretsa runt det och jag vill inte ha alla jävla skit notifieringar tryckta in ansiktet på mig! För trots att jag avskyr Facebook rent praktiskt, älskar det rent teoretiskt så kollar jag ändå till det. (Via Gwibber).

Jag skulle gärna ta bort mitt konto men jag kommer inte att göra det pga. flera anledningar. Dels så är det som sagt ett gott iniativ och det kanske mognar så småningom. Dels så är internet mitt yrke och dels så är det så stort att det kan vara nödvändigt för att folk ska kunna få tag på mig för att senare byta kommunikationsplattform.

Åh, precis nyss stoppade polisen en bil precis utanför huset. Det var kul att se att Västervikspolisen åker runt även på söndagsnatten. (Twittrat).

Kommentarer är stängda