Hoppa till innehåll

Etikett: Data

Viktigt med backup och säkerhet.

Jag sätter ett väldigt stort värde på mina filer; på min data. Jag har drygt (om jag inte minns fel) ~40k bilder från de senaste tio åren. Från dagar, tider, händelser som aldrig kommer igen. Texter jag skrivit, filmer jag filmat, sånger jag sjungit. Massor. Därtill kommer denna hemsidan, min kod, alla projekt av diverse slag. Jag har helt enkelt mycket som jag inte vill förlora.
En gång gjorde jag det – eller nästan; jag lyckades återställa mer eller mindre allt – och det var hemskt. Jag grät nästan. Det var 2007.
Idag, just nu, sitter jag och fixar med ytterligare en säkerhetsbackup. Det är som att jag blivit beroende, fixerad av att ha backup! Att jag tar backup på backup på backup. Detta är lösningen jag har idag:
På min laptop ligger det som är viktigast i form av arbete: dokument och kod. Lite bilder och lite video- och musik-projekt. Allt ligger i mitt egna, privata moln. Det molnen kör en backup till en annan server, tillsammans med alla hemsidor. Backup av detta görs också till en separat, extern disk. Detta plus att lokala kopior av samtliga filer ligger på ytterligare en disk. Allt är krypterat. Totalt ligger mina filer på fem (5) olika platser lite varstans.
Då tänker jag ibland det, att tänk om jag en dag skulle tappa minnet? Så jag skulle glömma mina lösenord (jag har sju (7) olika säkerhetsnivåer av lösenord). Då är jag liksom körd. Eller om jag skulle gå bort så har ingen tillgång till mina filer ändå.
Det med just kryptering leder mig in på en extra tanke om ifall man skulle bli bestulen: Jag såg en föreläsning om en ”hackare” vars dator en gång blev stulen. Han lyckades få tillbaka den då han lyckades få åtkomst till den, minns inte exakt hur. Tesen han drev var iallafall balansen av att inte kryptera/säkra datorn nog, och lyckas få tillbaka sin dator, eller att kryptera/säkra datorn och aldrig få se den igen.
Det är en fin balansgång, men jag kör huvudsakligen att jag inte lär få se sakerna igen. Min laptop kräver tre lösenord för att start upp, så den lär inte kunna användas, till exempel. Därför är det ytterligare av vikt att inte låta sina kära filer ligga endast på ens aktuella dator. Mina leksaker ”ringer” dessutom hem när de får möjlighet, vilket ökar chanserna att visst få tillbaka dem.
Jag läste dessutom häromdagen hur det är av största värde att ha tre kopior av allt. En som man ”kör”, en backup som ständigt körs, och en långsiktig sådan som man lägger undan någonstans – inte på samma plats som den första backupen.
Ett tips till även er, alltså: gör backup. Saker går sönder eller försvinner på olika sätt. En vän till mig tappade sin mobil och glaset sprack. Ingen åtkomst till telefonen då touchen försvann, liksom filerna. Nu lyckades jag troligen rädda dem ändå, men det var inte lätt. Nu gör hon backup av alla sina bilder till sitt moln.
Problemet är ju även det, iallafall med viss typ av backup, att ifall något dumt görs av en själv, som att ta bort en fil som man inte tänkt ta bort, eller att ett virus letar sig in, är att backup ofta tar med de ändringarna. Så då vill man ha en historisk backup med ändringar som man kan återgå till om man så vill. Så att man ändå får tillbaka den filen som man förlorade sådär klantigt.
Jag minns när jag var barn och spelade NHL 99 något oerhört. Som jag spelade det… Körde med Toronto Maple Leafs och vann varenda match lätt, med brutalt höga poäng, minns jag. Hur som helst, jag vet inte vad jag gjorde men jag råkade ta bort den sparningen. Allt försvann, och det kan göra ont än ida. Skämt åsido. Det gör ont att förlora filer, vilket i sig är spännande. Jag kan ju känna mig stressad över hur jag måste säkra mina filer. Just att jag lägger tid på backup gör att jag vill ta mer backup. När ska det liksom sluta? Jag får lämna det digitala livet bakom mig och förlita mig på penna och papper; och negativ. Men då måste jag köra allt brandsäkert och köpa en massa lådor, och då måste jag… och då måste jag…
Ja, ni fattar 😉

Kommentarer är stängda

Lite nyheter om servern.

Igår tog jag och min vän Sebastian, och installerade om servern med senaste Ubuntu Server LTS (12.04.1) och passade även på att byta lite komponenter i servern.

Innan hade vi förra Ubuntu LTS installerad (10.04), vilket då har körts dygnet runt i två år. Servern hade betett sig lite annorlunda, och inte låtit särskilt bra från dess lagring, så vi pasade nu på att ersätta den förra lagringen med nya diskar i RAID, för ökad säkerhet för data – något vi inte haft tidigare.

Och så är det alltid gött med ett uppdaterat OS på servern – vilket nu är nytt och fräscht, och rent från gammal data.

Lite mer RAM satte vi i med.

Så nu bör servern leva ett bra tag till, och nu även ha mindre nedtid. Allting bör vara upp och igång igen, som vanligt.

Enjoy

Kommentarer är stängda

Avancerad datoranvändare?

Läste på Påvels Blogg (http://pavel.frimix.se/2012/08/29/avancerade-anvandare/) om vad han ser som avancerade användare. Jag fann texten spännande och valde att skriva kort om min egna uppfattning.

Till att börja med så delar jag Påvels uppfattning om vad en avancerad användare är. Det är inte den som sitter med den ”coolaste” mjukvaran (ville skriva top notch), eller den mest använda. Den bästa. Det handlar så mycket mer om hur de faktiskt använder dem, och som Påvel beskriver det, att kunna använda de rätta verktygen för en uppgift.

Man är inte avancerad för att man sitter i Photoshop. Beskära bilder kan man göra i Paint.
Paintbild
En bild som jag gjorde i Paint på min första laptop.

Jag använde Photoshop när jag gick på gymnasiet. Jag lekte med allt möjligt, men det är så otroligt mycket mer möjligheter i det programmet än vad jag ens kom i närheten av, även att jag gjorde en hel del.

Photoshopbild
Vad jag gjorde i början när jag lekta med Photoshop.

Idag använder jag Gimp, som är opensource, vilket jag alltid varmt rekommenderar till de som frågar mig vad de ska använda för program för att ändra färger och beskära. Även det är dock avancerat, och fullt av möjligheter. Så avancerat att jag inte har en aning om hur majoriteten av det fungerar eller ska användas till. Trots det skulle nog många se mig som en avancerad användare – och om jag ska vara ärlig så ser jag nog mig lite som det med..

Det jag gör med de foton jag tar, kan man i princip göra på en mobil med Instagram. Inte riktigt, men i princip.
Foto

Man är inte heller avancerad bara för att man kan lite av en ordbehandlare eller kalkykark. Det är grundläggande datorkunskap. Sådant man lär sig i Data A på gymnasiet.

En avancerad handlar, för mig, mycket mer om att ta de kanske inte så vanliga vägarna. Inte de mest använda, eller traditionella. Utan att lösa en uppgift på sitt egna sätt. Har du bara tagit efter någon annan så har man ju  egentligen inte lärt sig så mycket, om man jämför med personen du kanske lärde dig av, som (vi förutsätter,) lärde sig det på egen hand.

Det kan vara vad som helst. Använda en annan port till din BitTorrent-klient. Fixa ett saknat paket eller bibliotek.

Det jag säger är egentligen att man är betydligt mer avancerad om man inte sitter med properietär, top notch-mjukvara. Det är inte avancerat att sitta i Windows och leka med Photoshop. Det är avancerat att sitta i GNU/Linux och hitta dina egna lösningar på hur du vill fixa din bild.

Kommentarer är stängda

Windows 8…

Dags för Microsoft att släppa ett nytt Windows. Windows 8 är runt hörnet, och ska, enligt dem själva, vara bättre än Windows 7.

Vara bättre än ens föregångare torde ju vara rätt enkelt, men jag tvivlar på att de fixar det. Jag vet, Windows 7 sög också (inte lika mycket som Vista, dock), men det är bara så det är. Dels satsar det på sitt Metro-gränsnitt så mycket, att det som folk gnäller på när det gäller att byta från WIndows till Linux eller Mac OS X – utseendet – kommer att appliceras på deras egna operativsystem. Det kommer att bli en inlärningsperiod. Och nu drar jag många över en kam, men Windows-användare känns redan lite konservativa. Nej, folk kommer fortsätta köra sitt Windows XP med på tok för dålig säkerhet osv.

Microsofts Windows har, i princip, bara blivit sämre. XP var bra när det kom – för mer än tio år sedan. Vista rörde runt i smeten, försökte satsa på säkerhet, men gjorde bara användarna förbannade, vilket ledde till att den säkerheten stängdes av. Windows 7 var ändå bättre, men inte bra. Windows 8 kommer inte bli bättre.

Microsofts storhetstid var mellan att IBM tog dem under singa vingar för deras egna PC, fram till att Vista släpptes. Och då ska man inte tala om Windows Millenium – freud! Windows 98 var min favorit. Sen gick det i princip utför.

Chefen på Valve har till och med uttalad sig om Windows 8, och har själv sagt att det kommer bli en katastrof för PC-världen. Det är hårda ord – och jag tror inte att de är utan tyngd. Spelmakare kommer att lämna denna platform och satsa allt mer på Linux. Det lovar jag. Steam och Left 4 Dead, Serious Sam, m.fl. är redan på väg, och mer kommer det att bli!

Dock ser jag det som att det är bra att Microsoft fortfarande satsar. Dels för att vi behöver någon att slå på fingrarna, och att det är stimulerande med konkurrens på operativsystemsmarknaden.

2 kommentarer

Tiden och tekniker bara går och går. (+Bildserie)

Tiden går. Allt utvecklas. Om ett par dagar släpps Ubuntu 12.04 LTS, och det har finslipats. Jag har nu kört Ubuntu som primärt operativsystem i sex år. Och vilken skillnad det är, samtidigt som känslan är densamma. Men inte bara pga. operativet i sig, utan också all teknik runt omkring, eller support för hårdvara i Linux-kärnan.

Jag minns när man fick använda ndiswrapper för att få igång 11Mbit WLAN-kort. Eller när Atheros kort fick installeras med reverse engineered moduler, eller Ubuntu hade en bredare lista med ”maskinvara” som man var tvungen att installera moduler med stängd källkod.

Det är onekligen spännande hur allt tar sig framåt. Moores lag står kvar och mina datorer blir allt bättre – även om jag satsar på batteritid. I och med Ubuntu 12.04 LTS, håller nu min laptop i ca åtta timmar på batteritid. Min förra håll på sin höjd i tre timmar. Den innan det i två timmar. Innan det i en. Strömsparfunktioner utvecklas och börjar verkligen ta sig – väntar med spänning på morgondagens batterier.

Hur USB-enheter nu monterar sig själv och man inte behöver köra egna mount kommandon:
$ sudo mount /dev/sdc1 /media/extern

Nu kör Ubuntu på hårt för att revolutionera utseendet i ett grafiskt operativsystem. Unity, HUD, färger, indicatorer. Systemet blir mer enhetligt. Det kunde det vara innan med, med GTK- mot QT-lägret, men ändå en rätt ful enhetlighet. Nu ser saker så mycket snyggare ut med nya versioner av både GTK och QT som ger bättre support för anpassning av färger, eller av generella systemanpassningar.

Säkerheten har också gått så mycket framåt. Bara UFW – det är helt underbart! Leka med IPTables är ingen barnlek och jag ser skillnaden när jag mekar med min Linux-baserade router. SSH, nya Mosh. SHA1, Hash, Salt, RSA, AES.

Och hastigheter! Som sagt, mitt första WLAN var 11Mbit. Idag kör jag 300Mbit och 1000Mbit på LAN. Mitt PS3 är uppkopplad till min filserver. Jag kör redudant backup som automatiskt kör backup på alla mina filer i realtime (BareShare). Mitt internet är ett 4G-USB-modem.

Det är bara gött hur allt utvecklas.

Kommentarer är stängda

Ubuntu och menyrevolution – HUD.

Det händer att man får höra – och ser det givetvis själv – att Ubuntu, eller egentligen alla Linuxdistributioner, efterliknar sina properietära konkurrenter Windows och Mac OS X. Menyer, muspakaren, skärmsläckare, knappar, notifieringar – till och med ikoner. Det är lite tråkigt när man tänker på det, samtidigt som man tänker: ”Men hur skulle det annars se ut eller fungera?”

Faktum är att det inte hänt så mycket med det grafiska skrivbordet på en dator sedan det introducerades. Compiz gör det roligare och mer användbart, men det är fortfarande en muspekare, menyer osv.

Canonical, företaget bakom Ubuntu har tänkt vidare på detta, vilket jag anser vara fantastiskt – äntligen ska det tystas att vi, FOSS-nördar, slutar ta efter och kopiera! I nästa version av Ubuntu, 12.04 – Precise Pangulin – så försvinner våra gamla menyer.

Det nya förslaget kallar de för HUD – Head-Up Display. Även att jag inte är klart såld på det, så finner jag det väldigt intressant. Det är så att jag funderar på min egna vana. När jag vet vart menyalternativet finns, vill jag ju helst inte behöva söka efter det. Men å andra sidan, när jag inte vet så är det värre.

Och vidare så använder jag bara Synapse för att öppna program, hitta filer osv., så varför inte. Ska bli spännande att se. Och kul med lite nytt. HELT nytt.

8 kommentarer

Review: SparkleShare.

I have a lot of images, code projects, documents, game saves and such, and I want to take good care of them, especially my images – they are the most valuable possession I’ve got. That’s why I need a simple and safe backup solution. Earlier I just had an external harddrive, but thats not simple, nor have the security that I need. That’s why I used Dropbox for a while. It was rather cheap and had everything that I needed, except encrypted transfer and I didn’t know what happened with them across the Atlantic Ocean. So I started to look for alternatives – safe, secure, encrypted and I also wanted them to be Open Source so that I could have it running on my own server. GNU/Linux support and a client for Android was also needed.

I found SparkleShare that seemed to be a great solution and had pretty much all that I needed: Open Source, using SSH, rather simple to set up on my own server, webui and an Android client. I started to use it and have been using it since late september, 2011. But…

SparkleShare uses Git to store files and keep a history of changes made to my files. Git is created by the same author as of the Linux kernel, Linus Torvald, and were created for the development of the Linux kernel. Keep revision history, a linear development with the possibility to maintain paralell development branches – version control. For this, it’s perfect! I use Git for my project nowdays (I used Bazaar before). The company I work for has started to use it, too.

That Git is created to development of software does, however, not make it capable as storing files, in my opinion. Now I have 60GB+ of images from the past ten year of my life – that is not optimal for Git and it’s version control. For the everyday user that want’s a Dropbox alternative, this is really not the best solution. Perhaps for a person writing his/her Ph D, it would be great. But with a lot of files, which itself creates much data and uses a lot of storage, you dont need to have a history larger then the files/directory itself.

Installation
Installing SparkleShare (server) is pretty straight forward (I’ll post a guide soon). Just install SSH, Git and a few other packages on your server, and you’re good to go. This is a real plus. Also the client is also very easy to install. It comes with packages for most of the well used GNU/Linux distros, and also Mac OS X – not Windows yet. It’s also to build from source. You just install the client, copy the SSH key to your server and start a guide to add your share.

But I’d say this is too hard for new users. Well, if you’re already running your own server, I suppose it’s not that hard, but using its own SSH keys – without a password – is not something I like to do. But that can also be taken care of, altough it also might be a little to hard for the faint of heart.

Installing the WebUI – that is necessary for the Android client – is a little harder. It has a strict dependancy of package version, which I’ve had som issues with. Once up and running, it is incredibly easy to add your Android device, just by scanning a QR code.
The Android client is somewhat a different project – the WebUI too – then SparkleShare. It works to download your stored files, not anything more. You can’t upload any files, which I very much would like. Perhaps in an later version.

Usage
Once installed and up and running, SparkleShare takes care of your files. By using Git the files are compressed before uploaded, and the transer is safe by it’s usage of SSH. But I’m not satisfied. It’s hard to upload a lot of files. I wanted to upload all of my 60GB+ images at once, but SparkleShare didn’t seem understand that I added the files. Instead I had to remove them and upload them seperately. It worked, but the compression takes a long time, and if the connection between server and client gets broken during upload, the compression has to be restarted. Also, as I was saying, having a history copy of the files on the client, takes of a LOT of storage space.
Smaller files, like my documents is no problem – of course since the’re smaller.
With the Nautilus addon, it is easy to get back an old version of an edited file just by right clicking on it.

SparkleShare is just a indicator applet, which is simple and works great. Altough I would like to see some info about the sync, like transfer speed, which files, just like the Dropbox indicator. Also I miss sync over LAN, bandwith limit and being able to pause specific shares – ie. so that I can start SparkleShare to only sync my documents while in school, when I don’t want to use up my battery and all of my CPU to compress my images.

Besides that, SparkleShare runs fine in the bakground. If I were to already have uploaded all of my images, the compression wouldn’t take so much time, nor would it be as big of a problem, but the local Git history copy, and Git itself, makes it a little less of ”fun”.

Conclusion
SparkleShare is great for easy sync of small files, not for bigger ones. It’s also great if you’re developing some small software, which you don’t really use Git for yet, but still want’s the version controll and being able to upload it – automatically – to GitHub or perhaps your own Git server.

I would say that SparkleShare is not yet ready for daily use and to drop out of you Dropbox use, or alternative.

Git is simply not the best way to get people from the closed, you-dont-know-where-or-what-theyre-doing-with-your-files, clients like Dropbox, and start to use free and open source ones. For me, version controll is not as important as a simple and secure backup solution. I’d say SparkleShare using Rsync would be a better way of doing this.

Perhaps Rsync could be used together with a simple script that saves a deleted file for a while, before it’s completely deleted. And perhaps having preferences to set which files/dirs needs to have version control.

I’m sorry to say that I’m leaving SparkleShare to find, or develop, a new backup solution not using Git.

19 kommentarer

Back to nerd table.

Senaste tiden – sedan mars eller så – har varit brutalt fylld av så mycket jobb, skola eller privatliv, att jag inte funnit tiden till att nörda. Och vet ni vad? Jag vill/behöver få nörda. Koda lite eget, testa lite nya program som kanske kan ersätta ett tidigare (testar nu Tomahawk som erstättare till Banshee och Spotify).

Dels känns det som att man bara följer med i flödet – mainstream – och det är inte riktigt jag. Nu är ju förvisso LIbreOffice standard i Ubuntu, likaså Banshee. Men jag är inte helt okej med andra förändringar – Unity har jag inte ens skapat mig en ordentlig uppfattning om.

Sedan så förlorade jag kod till några av mina småprojekt som jag kodat på; bla. ett pythonskript som postar en bild till Twitter direkt ifrån Nautilus (eller stand-alone). Nu måste jag koda om den, eller göra något nytt. Eller måste – jag VILL!

Häromdagen – dagen innan jag skulle skriva en tenta – fann jag just Tomahawk och ville testa det. Det kommer mer test av det, men det finns ett plugin för bla. Spotify, som jag då ville testa. Som ett barn på julafton laddade jag ner koden och försökte kompilera, gick inte. Kollade beroenden igenom felmeddelanden och apt-cache search, försökte igen; gick inte. Gjorde om proceduren en gång till och fick igång kompileringen och lade in ”resolvern” i Tomahawk; gick inte… Visade sig vara en bugg med nyare libspotify som nu ska fixas – jag blir sugen på att fixa det själv.

Jag ljög lite nu förresten… jag har faktiskt satt upp Sparkleshare på en egen server för att ersätta Dropbox och det kommer snart en review av detta.

Det är gött att nörda.

1 kommentar

Datorer.

Jag har arbetat i många år med datorer och något som man har lärt sig av dem är att de kan vara läskigt oförutsägbara.

Jag fick problem med mitt 3G-modem häromdagen och när jag inte kunde få igång det efter flera tillvägagångsätt så begav jag mig till min operatörs närmaste butik och lämnade in den.

Fick tillbaka modemet samma dag – med uppdaterad firmware och nytt SIM-kort – och när jag idag skulle testa det så ville de fortfarande inte fungera. Jag testar återigen flera sätt – wvdial, connman. Inget fungerar. In och ur med modemet, flera init-signaler, testar med i mobilen, inget. Ofono / modemmanager, inget. Testar olika datorer, inget.

Sen åter i min laptop så hoppar det helt plötsligt igång – utan att jag gjort ett enda skit.

Kommentarer är stängda

Wolfenstein: Enemy Territory blir öppen källkod!

Det är många projekt och div. nyheter som numera säger att företag satsar eller vill prova på öppen källkod. Vapenföretag som släpper egna CMS-system, Nasa som släpper sitt molnprojekt och nu id Software / Splash Damage som släpper det ökända multiplayerspelet Wolfenstein: Enemy Territory under GNU General Public License (GPL)!

 

Ett fantastiskt spel som har många år på nacken, men med, fortfarande, många spelare blir nu öppen källkod – fantastiskt det med.

 

Anledningen ska vara för att bredda moddares kunskap mer ur ett mer ingående perspektiv i spelet och för att låta communityn förbättra spelet i sig.

 

Det ska komma en press release inom en snar framtid, men källkoden finns redan att tillgå:

Orginalpost.

Kommentarer är stängda