Tack, men…

closeDetta inlägg skrevs för 9 år 7 månader sedan, och om det är av karaktären åsikt, så reserverar jag mig för att jag mycket sannolikt kan ha ändrat den sedan dess. Är det en guide så kan det också vara så att det inte längre är applicerbart eller fungerar. Dock vill jag inte ta bort, eller orkar sortera, gamla inlägg och därför är det kvar.

Inga ord skänker mig tröst. Jag förstår all välmening, men inget av det ni säger är vad jag vill höra. Det finns inget jag vill höra. Inte av dem det inte rör. Jag är tacksam, men enkelriktad. Jag har redan mina tankar, mina scenarion och mina mardrömmar. Och dem har jag av ärlighet.

Tack, men det finns ingen tröst. Bara tid.