(Mar)Drömmar.

Jag anser att jag minns de drömmar jag har väldigt väl. Minns platser, detaljer, folk och händelser. Men igår morse hade jag en mardröm som jag helt förskräckt vaknade ur. I drömmen uppstod händelser och dilemman som jag själv inte varit med om, utan nära och kära. Slutligen skedde något som jag inte minns. Min älskade försvann ifrån mig på cyckel och när jag då vaknade så kände jag en sådan känsla av svek och skam.

Detta bestod hela dagen. Jag kunde utföra de sysslor som jag tänkt, men känslorna låg och pyrde i mitt sinne. Att drömmar verkligen kan ska en sådan realism och känsla. Oftast brukar jag förstå att det är en dröm, eller lura mig själv att tro det i drömmen, för att sedan få mig att vakna.