Är det ändå inte rätt intressant hur man kan vilja vara ledig när man jobbar, men man avskyr att vara arbetslös bla. för just det att man inte har något att görs och går runt och drar?
Det är väl egentligen inte så konstigt då vi människor verkar ha en omrättad hunger. Man vill alltid ha mer och det finns alltid mer att hämta. Gräset är grönare på andra sidan.
Jag har för tillfället två jobb och känner mig för tillfället lite som en arbetsnarkoman. Jag jobbar som vanligt på vardagarna med jobb ett. Jobbar med jobb två på resor till och från jobb ett, på jobb etts lunch, på kvällar och på helger. Det har varit mycket nu och lite stressigt. Men det är kul. Och jag vill fortsätta ha det som så. Blir ett arbete trist så gör man inte sitt bästa och då får man antingen se till att det blir kul igen, eller byta jobb.
Men nu i helgen väntar en välförtjänad ledighet, med koppling till löning så att man kan ta sig till hemtrakterna och träffa en del vänner, släkt och familj.
Jag funderade häromdagen på vad man skulle göra om man aldrig mer behövde arbeta. Om man fann sig i ett ekonomisk oberoende. Jag kom fram till att jag skulle studera. Jag skulle plugga, plugga och plugga. Livet ut. Lära mig allt det som jag så gärna vill veta. Läsa alla de där böckerna. Men i samma tanke så vill jag ju inte lägga på mig all den kunskapen, för att den sedan skulle försvinna tillsammans med mig. Nej, jag vill ju sätta nya sinnen i rullning. Lära ut min och världens kunskap, få folk att ifrågasätta. Det räcker inte med att fylla Wikipedia. Med detta sagt så skulle jag ju ha ett jobb iallafall. Även om jag redan var ekonomiskt oberoende, och inte skulle behöva någon lön, så är det ett jobb. Och jag skulle inte vilja vara utan det.
Postad med Drupal Editor ifrån Android