Jag och mitt självförtroende.

Jag är en ganska stor förespråkare för att alla verkligen borde ha ett riktigt gott samvete. Men samtidigt är jag väldig försiktig angående att det inte ska gå dem (eller mig) över huvudet då de människor som har för bra självförtroende ofta är ena jävla arslen.

Men då kommer vi till det om jag kanske är den personen? Är jag ett arsel? Det kanske jag är, men verkligen inget något som jag vill vara så det är kanske dags att se över saken och ändra det till det bättre.

Saken är den att jag har två grupper som kommenterar mitt självförtroende den senaste tiden och det är verkligen två sidor av ett mynt. Den ena säger att jag har ”sjukt dåligt självförtroende” och den andra säger att jag har ”sjukt bra självförtroende”.
För det första: Whats up with all the ”sjukt”? Är det så sjukt?
För det andra: Vilket är sanningen, om ens något av det?

Visst att jag, som sagt, tycker att jag har bra självförtroende, men är det för mycket? Gör det mig till en dålig person eller till en god? Det hela ger mig en väldig skepsis.

Jag har väldigt lätt för att dela med mig av egna tankar, erfarenheter och kunskap till var man och/eller kvinna. Rör det så mycket mitt självförtroende, verkligen? I vissa punkter så kanske jag slår mig själv i spillror och jag känner mig hemsk, men jag delar med mig av det med. Dels för att försöka få andra att inte begå mina misstag (vilket samtidigt motrstävar min teori om just värdet att själv göra sina misstag) och dels för att det förklarar min stollighet.

Eller är det kanske istället så att jag är som jag är och snattrar som fan för att jag tvärtom är osäker? Jag vet inte alls hur jag ska bete mig imellanåt. Om det kanske är ett undermedvetet att jag vill bryta ett mönster, låẗer jag vara osagt. Jag vill trots allt inte vara som alla andra.

Vad ni tycket får ni gärna berätta – hur ska jag annars kunna bli den jag en dag vill vara?

4 svar på ”Jag och mitt självförtroende.”

  1. Klart att du Hr dåligt själförtroende det har jag med men man vill inte gärna att folk ska veta det . Därför snackar vi för mycket ibland för att dölja det. Men visst vissa dagar har man vara as bra självförtroende och då drar vi bara nytta av det och snackar me än vanligt eller bara njuter av det:) men så är det så att om vi nu har dåligt självförtroende så är det bara dom allra närmaste som vet om det, och ingen annan kan yttra sig pm det
    och du daniel I love you man ;) <3

  2. Jag börjar också tro att du i grund och botten har ganska dåligt självförtroende. Du snackar massa det vet du ju själv, men gör du det för att försöka vara någon du inte är? Utvecklas till en person som du gärna hade varit. Det är inget fel med det iofs, för jag tror man får bättre självförtroende genom att ’låtsas’ att man har det. Att man sen under skalet egentligen är ganska osäker på sig själv och hur man bör bete sig är kanske inte lika lätt att ändra på. Det är lätt att skapa en ny image utåt, men det som finns på insidan kan vara både svårt och smärtsamt att ändra på.

    Eller är det så att du haft dåligt självförtroende innan, men att du utvecklats och blivit mer säker på dig själv, fått en bild av hur du vill vara som person?

    Jag känner dig inte så bra ännu, vi har väl trots allt bara träffats fyra gånger? Som jag sa igår verkar det utåt sett som att du har väldigt bra självförtroende, men man kanske får en annan uppfattning när man lär känna dig.

  3. Tack så hemskt mycket för era kommentarer! Det uppskatas verkligen innerligt.

    Men nu känner jag istället att jag kanske håller på att låsa in mig i ett hörn. Jag har ett gott självförtroende, men det är lite av en sakfråga. Jag beter mig gärna som mig den jag är, vilket jag oftast gör, men ibland känner jag mig ändå kritisk. Vill vara alla till lags och det är den jag vill vara. En riktig gentleman, ställer upp, är ärlig, öppen och är bara snäll. Den senaste tiden har jag istället vänt på frågan och tänker istället att ifall någon då inte uppskattar mig för den jag är, för jag har ingen image, jag låtsas inte vara någon jag inte är – jag vill bara en dag bli en man som man ser upp till. Tycker de inte om mig för denne person som jag är så är det fel person.

    Det passar mer in på sin sanna kärlek. Tex. så ringer jag gärna, troligtvis skulle jag ringa för tidigt och för ofta. Men för de som skulle tycka det är inte den rätta för mig.

    I kärlek har jag nog ändå inte så bra samvete. Kanske vet jag eller har det som finns för att alla skulle kunna falla för mig, men vad tar livet vägen då?

     

    Jag måste nog gå med Gabriellas andra alternativ. Jag har haft otroligt dåligt självförtroende, men det är något som förändras. Till och med mellan en dag till den andra. Men när vissa saker förändras dramatiskt så tar jag samtidigt åt mig. Jag får dåligt samvete, kan inte sova. Kanske har jag stött på en balanserat plats i mitt egna hjärta, för jag mår trots allt toppen.

    Men som sagt; Jag tror jag styr in mig själv i ett hörn nu – hur kommer jag ut?

  4. Jag tycker det här med självförtroende är ett intressant ämne. Men jag blir lite förvirrad av ditt inlägg. Du skriver om både samvetet och självförtroendet som om det var samma sak? Eller menar du att dem är förknippade med varandra? Hur menar du i så fall?

    För alla har ett samvete, mer eller mindre. Men jag skulle inte säga att det har med varken självkänsla eller självförtroende att göra.

    Jag anser även att man inte blir ett as/arsle/skitstövel bara för att man har ett för bra självförtroende. Det har snarare i så fall med helt andra saker än självförtroendet att göra. På ett sätt kan jag däremot förstå dig, det finna många som blir dryga just för att de anser sig vara bäst, men jag skulle nog ändå vilja säga att det i så fall är på grund av en avsaknad av respekt och ödmjukhet gentemot andra människor snarare än självförtroendet.

    Och dessutom skulle jag återigen vilja uppmärksamma på att det finns något som kallas självkänslan.Själv så tycker jag det är mycket lättare att förstå andra och sig själv om man vet om både självkänsla och självförtroendet. Och skillnaden dem emellan. För självkänslan är just synen på ens egen värde, medan självförtroendet har med ens vetskap om vad man kan och klarar av att göra.

    Vet inte om det här hjälpte, men kanske kan du se på saker och ting ur ett annat perspektiv nu.

Kommentarer inaktiverade.