Ibland behöver man leka.

Igår så kom äntligen den vackra vädret tillbaka till Loftahammar och skärgården. Jag hade sedan tidigare bestämt mig för att jag i under inga som helst omständigheter skulle bada minst två gånger innan denna vecka var slut. Igår kom det första av de två doppen och min sommars andra dopp.

Jag och Sebastian åkte ut till Henke på Långö för att hoppa ifrån ett berg i solskenet, vilket vi med gjorde. Vattnet var fruktansvärt kalls, men jävligt gött. Uppfriskande och stärkande. VI simmade ifrån ön vi hoppade ifrån, över till en lite mindre, där vi gick upp och sedan satt oss i en liten bergsskeva med lite varmare vatten – nästan som ett badkar, vilket vi också kallade det.

När man var mindre, inte hade några sommarjobb (eller jobbade betydligt mindre) och badade betydligt mer, så var man ju också i mer. Man lekte på alla möjliga vis. Tex, att försöka göra olika hopp ifrån flottar, den som gjorde störst vågor, stå på händer, hålla andan längst, hoppa ifrån varandras axlar, kasta boll och kasta – japp, lera eller sjögräs. Detta började vi igår att göra, när vi satt där och snackade i ”badkaret”. Det var faktiskt hur roligt som helst. Springa runt där på den lilla ön, som mer var toppen av ett berg med lite ogräs och buskage på, och kasta sjögräs medans man försökte att inte springa i all fågelskit.

Fnitter som skolpojkar som lekte i havet för nästan tio år sedan uppfattades som våra egna. Jag har under större delen av mitt liv förespråkat att man inte ska längta till att växa upp. Att bli vuxen och att allt blir tråkigare – vilket det delvis blir. Kolla hur mycket vi leker nu för tiden = Inget! Vi träffas och tar en kopp kaffe eller dricker sprit och drar skämt. Även att detta är jävligt roligt så vill man ändå lite hitta tillbaka till barndomen – något som har infunnit sig allt mer den senaste tiden, tycker jag och älskar det.

Växa upp är väl egentligen aldrig fel. Men jag anser att mognad handlar mer om att ta ansvar och hur man hanterar vissa händelser och situationer, hellre än att man helt slutar upp med sin lekfullhet. Att klättra i stolpar och försöka lära sig cyckla på bakhjulet som än ung man är inte mer eller mindre godkänt för att man är stupfull. Kanske då mer dumhet än något annat.

Jag ser gärna tillbaka till de sommrar man hade under sin barndom, för tragiskt nog är det över. Men jag tänker då inte överge dem och dess händelser. Nej, nej. Då tänker jag hellre lära av dem och ta det som var roligt och forstätta med dem så länge som jag lever och lär.

Men när badandet tillslut var över och vi haade haft det ofantligt roligt så satt vi ändå där en stund senare, i solnedgången, tog en kopp kaffe och snackade om brudar och en kommande kräftskiva.

Klättra i träd, skojjslåss, jaga varandra, kasta boll, hoppa ifrån varandras axlar, ha vattenkrig och kasta sjögräs är något som jag gärna ser mig själv göra en lång tid framöver.