Centern, säkerhetspolitik och utredning av medlemskap i NATO.

När jag läser de tre punkter som Centerpartiets partiledare Annie Lööf presenterade vid konferensen Folk och försvar så tänker jag två saker:
1. Ja, en utredning om en  svenskt medlemskap i NATO kan jag också ställa mig bakom. Jag vill se vad en sådan analys kommer fram till och hur det är förenligt med vår konstitution, mål och framförallt med folkets sympati till detta.

2. Vad fan läste jag nu?
”En sådan analys behöver göras i brett politiskt samförstånd. Viktiga politiska beslut, såsom ett ställningstagande för eller emot ett medlemskap i NATO, måste självklart tas utifrån seriös analys av faktiska förhållanden, inte utifrån känslomässigt tyckande.”
Och det är då jag tänker: ”Vad brukar utredningar då göra; har ens Lööf förstått konceptet av en utredning?” Den bör givetvis i allra högsta grad vara objektiv. Utgår vi ifrån forskning så är det en förutsättning, där tillika bör en utredning så också vara fallet.

Men sedan tänker jag:
3. Det är inte helt fel. En utredning bör alltid vara objetiv – det är väl självklart att den är? Nej. Nog beror det på vem som beställer en utredning, och vilka riktlinjer den ges, samt vad målet är, men ändå. En regering kan till exemepel beställa en utredning som formuleras på så vis att de kan driva igenom sin politik. Man för på så vis ändå vara kritisk till en utredning.

Slutligen tänker jag då, dock:
4. Men kritisk skall man vara till allt.

 

Ett medlemskap i NATO är inte oproblematiskt. Och jag välkomnar inte riktigt en utredning med baktanke att jag är positiv till ett sådant samarbete, utan jag vill se det för att jag vill se data. Jag vill se resultat. Just för att min åsikt är att vi inte skall gå med.

– Varför?
– Varför? För Ryssland? Räcker det?