Jag älskar ord. Jag älskar att forma meningar. I text. I sång. En förutsättning för detta är att faktiskt ha ord som man kan använda. Och det är just ytterligare något som jag värderar högt: ett brett vokabulär.
Det är fantastiskt att ha flera ord för samma saker. Ord som kanske bättre passar i en situation, än i en annan.
– ”Fan vad gött.”
– ”Fantastiskt.”
”Ambivalent”. ”Diametralt”.
För min egen del så är det nyttigt att ha ett brett vokabulär. Jag vill behöva tänka extra, jag vill ha valmöjlighet och framförallt vill jag vara dynamisk.
Lite som att skapa något klasslöst. Lite som jag tidigare skrev om i kombinationer; klä sig som ett drägg, men artikulera och tala formellt. Sofistikerad.
Jag älskar dialekter. Det är fantastiskt roligt att hoppa mellan dem, använda dem till olika nöjen eller tillfällen. Men rent faktiskt, vill jag inte ha någon dialekt. Att bara tala.
Allt detta; vokabulär; dialekter; osv, ger mig, personligen, kulturellt kapital. Och det, gott folk, det är något som ligger mig väldigt nära om hjärtat och något som jag lever för. Låta det utvecklas vidare.
Och då ska ni också veta att jag ska göra högskoleprovet på lördag. Ord-delen är en utmaning, och ack så rolig!
Postad med Drupal Editor ifrån Android
Helgen är över, det är dags att ta till sömnen för att jobbet(#1) väntar imorgon. Jag är överlag, renlig och städad. Jag passar ofta på att diska, tvätta och städa på helgen. Jag jobbar så mycket i veckorna och vill hellre göra annat när jag kommer hem.
Förr så brukade jag städa varje lördag, efter att haft fest varje fredag (i princip). Men ibland är det skönt att slippa det. Skjuta på det lite – och att det är okej. Igår jobbade jag med jobb två och idag har jag bara tagit igen mig: spelat, sovit och sett på film. Lägenheten behöver städas och det behöver diskas. För en gång skull så ligger det kläder framme, köket är klibbigt efter apelsin och bacon. Matbordet har pepparkakssmulor fastklistrat på sig. Jag har plockat ihop alla flaskor och deras kapsyler, lagt glasen i blöt. Men mer har jag inte gjort, och det är detta; ljust detta; som är så gött ibland. Släppa allt, ta det lugnt, leva som den ungkarl jag är, som den oansvariga och lata, som jag inte är. Postad med Drupal Editor ifrån Android
Är nästan vad jag lever för – att utbilda sig; lära sig nytt. Det är det som jag, i dagsläget, ser fram emot allra mest. Allt med det! Jag älskar att sitta och anteckna allt som sägs, att få användning av det, både teoretiskt och i framtida, praktiska uppgifter. Självdisciplin. Fattig student. Vardagsöl. Men också att ha folk omkring sig på ett annat sätt. En klass, vänner, tajta, intill familj.
Det är inte omöjligt att jag romantiserar det hela lite. Men det är ändå det som jag vill. Det som jag trånar efter. Jag har länge sagt att jag gärna skulle plugga livet ut. Jag drömde faktiskt häromnatten – efter att tagit emot mitt oranga kuvert tidigare på dagen – att jag redan nu, skulle få 25000 kr i pension, varje månad. I drömmen var min första tanke: ”Jag går i pension med detsamma och sätter igång och läser en massa, massa, massa universitetskurser. Jag ska bara lära mig så mycket jag kan!” Min andra tanke var att jag faktiskt vill ha användning av min kunskap så något lär jag ju göra utöver att studera. Och det är ju, givetvis, så jag känner i verkliga livet med; jag vill läsa mycket och länge; men jag vill ha användning av det. Att jobba med det som jag utbildat mig till.
Jag har lika höga ambitioner som jag har glädje och vilja att studera (det är väl just det som är ambition).
Jag är ledsen, men jag är inte nöjd med vart jag är idag. Jag vill ha mer. Jag vill kunna mer – och det tänker jag med. För att utan det; finns inget annat. Inget. Postad med Drupal Editor ifrån Android
Något som jag är särskilt glad i är att kombinera. Det kan vara ord, något visuellt som kläder, musik eller något annat. Gärna kombinera allt detta med varandra.
Ta på sig en svart kostym, men ha röda converse till, samtidigt som man lyssnar på metal på bussen. Eller ha finskor, slitna jeans, linne och hatt. Och då medan man kanske lyssnar på Frank Sinatra.
Skjorta till slitna jeans. Linne till kostymbyxor.
Jag uppskattar likaså ett gott vokabulär. Men att man kan slänga in en svordom på ett passande sätt. Ett brett vokabulär är inkl. svordomar.
Är det ändå inte rätt intressant hur man kan vilja vara ledig när man jobbar, men man avskyr att vara arbetslös bla. för just det att man inte har något att görs och går runt och drar? Det är väl egentligen inte så konstigt då vi människor verkar ha en omrättad hunger. Man vill alltid ha mer och det finns alltid mer att hämta. Gräset är grönare på andra sidan.
Jag har för tillfället två jobb och känner mig för tillfället lite som en arbetsnarkoman. Jag jobbar som vanligt på vardagarna med jobb ett. Jobbar med jobb två på resor till och från jobb ett, på jobb etts lunch, på kvällar och på helger. Det har varit mycket nu och lite stressigt. Men det är kul. Och jag vill fortsätta ha det som så. Blir ett arbete trist så gör man inte sitt bästa och då får man antingen se till att det blir kul igen, eller byta jobb.
Men nu i helgen väntar en välförtjänad ledighet, med koppling till löning så att man kan ta sig till hemtrakterna och träffa en del vänner, släkt och familj.
Jag funderade häromdagen på vad man skulle göra om man aldrig mer behövde arbeta. Om man fann sig i ett ekonomisk oberoende. Jag kom fram till att jag skulle studera. Jag skulle plugga, plugga och plugga. Livet ut. Lära mig allt det som jag så gärna vill veta. Läsa alla de där böckerna. Men i samma tanke så vill jag ju inte lägga på mig all den kunskapen, för att den sedan skulle försvinna tillsammans med mig. Nej, jag vill ju sätta nya sinnen i rullning. Lära ut min och världens kunskap, få folk att ifrågasätta. Det räcker inte med att fylla Wikipedia. Med detta sagt så skulle jag ju ha ett jobb iallafall. Även om jag redan var ekonomiskt oberoende, och inte skulle behöva någon lön, så är det ett jobb. Och jag skulle inte vilja vara utan det. Postad med Drupal Editor ifrån Android
Ibland kan man finna sig så insmetad i texter, i låtar. Att man kan personifera sig med dem. De kan vara texter av lycka eller av olycka. Kanske båda. Man har dem, man lyssnar på dem, man ser sig i dem.
Jag har fastnat oerhört mycket för In Flames Evil in a Closet. Jag funderar på hurvida jag är min egen ondska. Att jag bringar mig själv min egna olycka. Kanske är det så och kanske är det inte. Oavsett vilket så ser jag det som mänskligt och jag skiter i vilket. Det viktiga i vår natur är att vi ska vara medvetna om sina brister och ifall de är brister som sårar andra på ett omotiverat vis, hålla dem i schack.
Däremot ska man inte göra det för motverkande. Inte göra det bara för att det är brister – för alla har vi dem. Att prata för mycket, för mycket om djupa ämnen, för mycket drickande, för mycket ondska, för mycket vänner, dålig prioritering, dåliga vänner, lättirriterad, känslig. Alla har vi brister och vissa kan man eller ska man inte förändra. De gör oss mänskliga och det som är viktigt är att kanske istället leva med dem men inte låta sig påverkas i en sådan allvarlig grad.
Att finna människor som inte direkt måste tycka om dem, men ändå accepterar dem.
We were one in words You finished my sentence I can never attract tomorrow It pushes me aside
I sink in waters deep Your presence kept me floating Far from depths where secrets lie Maybe in another lifetime I could be the first you meet
I once read a poem Held my breath But that moment’s gone First time I felt life somewhat hurts I need an option, a reason and some hope
Yell at me, I want to be your light that shines But my ground is shaking and I might fall I wish that I could say… I wish that I could be your evil… your evil in a closet
Yell at me, I want to be your light that shines But my ground is shaking and I might fall I wish that I could say… I wish that I could be your evil… your evil in a closet
Om jag nu är min egna ondska i min garderob vad är då din?
Ni har väl inte kunnat gå miste om WikiLeaks efter de senaste debatterna. WikiLeaks är helt enkelt en sk. ”Whistleblower”-sida för bla. journalister, där nu över 90 000 hemliga dokument har blivit läckta och nu ligger lagrade för vem som helst beskådning.
Bla. så kan läckor nämnas som ”Collateral Murder” som är en läckt video ifrån den amerikanska militären där en Apache-helikopter skjuter och mörder ca 18 människor, inklusive två journalister som jobbade för Reuters.
Detta har både blivit och kommer förhoppningsvis att bestå som ett av den moderna tidens absolut viktigaste demokratiska verktyg. Men sidan, som är ytterligare ett bevis på den kraft och sökande efter rättvisa och oskymmande demokrati som finns hos människor världen över, är skapad av Julian Assange har givetvis skapat starka reaktioner ifrån just den amerikanska militären och med Pentagon i spetsen.
WikiLeaks har sina servrar i Sverige och hos PRQ, som tidigare hade The Pirate Bay som kund. WikiLeaks är hostad här i Sverige just för att vi har sådana beskyddande lagar för journalister och sk. ”whistleblowers”. Dock vet vi att USA tidigare har pressat fram nedstängingar av viktiga demokratiska verktyg här i Sverige. 2006 så tog svensk polis ned The Pirate Bay efter påtryckningar av Vita Huset. Nu när WikiLeaks innehar dokument ur USAs självaste hjärta så lär det bli än mer livat än när en mediaindustri hävdar att de förlorar inkomster.
Det är inte heller svenska politiker som borde ana oråd, eller WikiLeaks skapare, Julian Assange, utan också Bradley Manning, som tros ha läckt alla dokument till WIkiLeaks. Det är bla. folk som vill se honom avrättad.
”He basically argues what I’ve talked about before: that Wikileaks is distributing classified information and putting America, American troops, and world diplomacy at risk.”
Sanning är snarare att USA lär få sona för sina lögner och fula knep tillsammans med dess mörkerläggande. De har helt enkelt satt sig själva i fara och har bara sig själva att skylla för läckor som dessa.
Piratpartiet släppte sin manifest, eller sjökort, för en snar vecka sedan och det gick snabbt för media att mistolka den i kombinatioon med ett jävligt klantigt uttalande av Rick Falkvinge under en intervju med Ekot. ”Piratpartiet vill laglisera barnporr”, stod det – något som vi givetvis inte vill. Och som absolut inte jag vill! Misledandet handlade om att vi inte vill ilagligsera konst som innehåller minderåriga personer i nakna scener.
En lag tillkom nyligen, vilket gjorde just detta. En mangavetare blev dömd häromdagen och material som det olagligt för att innehållit just detta. Tankar eller kultur ska inte förbjudas. Vad som däremot ska vara olagligt och är olagligt är faktiska bilder eller material på utsatta barn eller minderåriga. Inte heller bilder eller material i barnpornografiskt syfte.
Manifesten ska nu skrivas om under en veckas tid för att öppna upp och redigera det hela på ett med demokratiskt vis. Och förhoppningsvis stoppa sådana här typer av misförstånd.
Energin ska läggas på att hjälpa faktiskt utsatta barn, inte att stoppa människors tankar. Att övervaka och förbjuda tankar på ett sådant vis är ytterligare ett steg mot ett samhälle som inte jag, och som jag inte heller du, vill vara med om.
EDIT: Detta är som ett svar av Fredrik Reinfeldts artikel på DN.
Ni hävdar en tro på människan? Borde denna tro då inte motsäga sig igenom att ni införde FRA. Tron på människan borde innebära ett särintresse av att vi alltid gör rätt. Att vi vet vår plats och att vi själva har ett bärande ansvar. Det är väl just det som en rättstat är. Men igenom att sätta igång en massavlyssning igenom dels FRA och dels datalagringsdirektivet (och säkert dess utveckling) så bevisar ni helt enkelt att ni inte alls tror på människan. Att vi inte alls tar vårt ansvar och att vi inte alls gör rätt.
Att ni allt om oss ska veta, ”för er egen säkerhet”? Nej, det är varken en tro på människan eller en frihet. Frihet är att själv få bestämma precis allt som ska lagras eller hänvisas. Många lägger ut sina liv på Twitter, Facebook, positioner via Google Latitude. Men detta är personliga, privata och helt egna val. I er ”stat” så har vi ingen valmöjlighet. Vårt privatliv rivs och fram kommer odemokratiska efterdyningar. Ni vill ha en polisstat.
Och det är klart att ”vanligt folk” inte känner sig sedda. Att vi blir undanskuffade och nekade våra rättigheter. Våra fundamentala rättigheter kränks av arogans. Resultat blir oro och radikala tankar. Vi har en justitieminister som klart och tydligt är felplacerad. Inte alls har den kunskap som krävs i ett ett demokratiskt Sverige. Vi ”vanliga” ber om en förändring. En justitieminster med klara fördigeheter och syn i vad som faktiskt är rätt och fel. Men ni lyssnar inte.
Detta är ingen paradox. Tyvärr, det är ett gensvar. Ett resultat av en skam. Skam för ministrar som inte lyssnar. Som faktiskt inte kan företräda de frågor som vi tycker är viktigast. Att de går en mer enskild väg. En väg efter egen tanke.
I en representativ demokrati så ingår inte att våra folkvalda blir kvarsittande efter utbrott, pudel, på utbrott, pudel. De stiftar inte lagar som vi inte vill ha. De tar inte ifrån oss våra rättigheter.
Ni är inte ett parti att luta sig mot. Det går inte för att ni är inte där och hjälper oss att stå. Vi blir motsatta och kommer inte fram. Vi ropar och ber, men ni lyssnar inte. Ni är inte ett parti för oss alla. Ni är ett parti för de få.
Att ni ändå har viljan är ändå gott. Vi vill att ni ska ändras. Vi vill bli hörda och vi vill att ni ska företräda oss. Kanske är det inte helt försent. Riv upp, gör om och gör rätt. Håll inte fast oss i maktlösa positioner. Där vi inget kan göra, inget kan säga.
Stifta inte lagar som motsätter brott vid dess spets. Finn roten i problemet istället för att snegla vid sidan av.
Riv upp FRA. Stoppa datalagringsdirektivet. Slopa IPRED. Låt oss inte hamna med i ACTA. Motså USAs påtryckningar. Avsätt Beatrice Ask och ge oss en riktigt justitieminster. Sluta att smyga och viska. Lyssna på oss och var demokratiska. Kanske där kan vi se oss som en representativ demokrati.
Mitt namn är Daniel Holm och jag kommer inte att rösta på Moderaterna. Mitt val ligger på Piratpartiet för jag vill inte leva i en polisstat. Jag vill inte att mina framtida barna ska leva i en polisstat. Och jag vill inte att ni, Moderaterna, ger framtiden verktyg och utveckling som hämnar just en polisstat. Ett odemokratiskt samhälle fyllt med censur och förtryck.
Den man som jag levt upp med som min morfar, har alltid hållit tal vid firanden, middagar och dyl. Detta har jag nu på senare tid funnit oerhört charmigt och roligt.
Det känns gammeldags och hövligt. I år har har jag själv försökt att själv komma igång med detta kulturiska arv. Inte med direkt framgång då det ofta varit förs spontant eller för seriöst.
Detta år kan bli en skillnad. Tal är numera vackert. Det kan vara en hyllning, ett tack, eller bara en skål. Och nu är det hög tid för mig att själv sätta igång med detta. Att resa mig vid bordet och höja mitt glas.
Det finns så mycket som jag är tacksam över och som jag vill att berörda ska veta om. Postad med Drupal Editor
ågot visuellt som kläder, musik eller något annat. Gärna kombinera allt detta med varandra.
Det är inte heller svenska politiker som borde ana oråd, eller WikiLeaks skapare, Julian Assange, utan också Bradley Manning, som tros ha läckt alla dokument till WIkiLeaks.