Kategori: Tankar

Jag kanske är fruktansvärt naiv, men jag tror i princip jämt att alla är ärliga mot mig. Vad det än är jag frågar.
Det skulle vara väldigt intressant att ta reda på varför det är så. Ännu mer intressant varför folk faktiskt ljuger.
Lögner är skit och fula knep. Oftast så kommer du såra den du ljuger för ännu mer än om du hade varit ärlig ifrån början – för den personen kommer att få reda på det.
Jag får hellre en verbal käftsmäll så att jag faktiskt kan ta det, bygga vidare på det och förbättra mig själv.
Saken är också den att jag däremot har lite andra åsikter om de sk. ”vita” lögnera. Som om din fru frågar om hon är tjock. Varför svarar man ”Nej då.” och inte ”Ja lite kanske, men verkligen inte för tjock. Dessutom så älskar jag dig ändå.” (förutsatt att situationen är sann. Och älskar du inte din fru för att hon i dina ögon är lite tjock så kan du dra åt helvete). Det hela kanske låter hemskt, men det är verkligen i all välmening. I detta fall så får hon nu flera val:
1. Hon kan leva vidare som ingenting och bara låta sig älskas.
2. Hon kan göra något åt saken. För man vill väl alltid framstå som den snyggaste i sin älskades ögon?
3. Be honom dra åt helvete för att. han faktiskt svarade på frågan, ärligt.
Jag menar, frågar man en fråga så får man faktiskt tåla svaret. Och jag tycker verkligen att man ska vara ärlig. Inte ärlig som i att ”jag säger allt som är fel på dig, bara för att jävlas” utan för att du faktiskt bryr dig.
Se på en utbildning om samhällets lögnsystem skulle finnas där. En kille som skriver en skit dålig text, men får MVG för att vara snäll och inte såra honom, han gjorde ju ändå sitt bästa, sa han. Blir du bättre då och är det rättvist? – Nej, verkligen inte!
Likadant att ljuga ihop en undanflykt för att inte göra det eller följa med dit. Ifall man är ärlig och säger att man inte vill och varför man inte vill så kan ju kanske förutsättningarna förändras tills alla är nöjda.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

När man väl får veta vem som faktiskt är ens vänner i denna värld så får man troligtvis lära sig det den hårda vägen.
När detta skrivs så är jag full och förstörd, och försöker släppa det i tårar.
Högst troligt så spelar inte kvällens händelser in mer än att glaset var fyllt.
Jag må vara en jävel på att snatra, men i att prata känslor är jag inte speciellt bra på. Känner ofta en sådan lust, besvikelse eller dyl. att jag inte kan beskriva det.
En vän sa det en gång att jag var hård mot andra men blind för det, och att jag sedan tog andras snack lite väl hårt – orättvisa. Igenom sig själv känner man andra och istället för att åyerigen vända detta till destruktiv kritik så har jag vänt på det och menar alltså att vissa av mina vänner är blinda för DERAS åkommor och tagande, inte jag.
Som när man nyligen blivit nerslagen och för höra att man är en fjolla för att man tvättar såren med sprit. Det är verkligen sånt man vill höra.
Jag får tydligen mitt upplopp en gång per ett och halvt år. Jag beklagar de oskyldiga som kommer i kläm och de har oftast ingen aning. Men när det fyllt så är det.
Kanske är jag inte problemet, kanske är det ni? Nu får det fan vara nog.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Har ni någon gång varit med om att någonting verkar vara så bra så att ni nästan blir skeptiska? Att någonting helt enkelt verkar vara för bra för att vara sant?
Det var det kanske också? – Ofta är det så.
Män som träffar kvinnor som verkar vara helt otroliga, eller kvinnor som träffar män som verkar vara helt otroliga. Sen visar det sig att de har problem, är otrogna – kanske med dig och är gifta, eller ja, något annat illa.
Eller när man köper en skit fin, billig bil som dessutom inte har gått speciellt långt. Väl köpt skär den eller så måste bromsarna bytas.
Ja ni fattar. Det jag undrar, och funderar på är varför det blir så – Det har ändå hänt mig vid flertalet gånger.
Är det så att man inombords hoppas så mycket att det är det man sökt, letat och/eller längtat efter så och således blir förblindad för sanningen?
I vissa fall kanske sanningen inte syns och du blir helt enkelt lurad för den andras vinning.
Något man troligtvis lär sig den hårda vägen, igenom att vara med om personligen.
Livet är hårt och man måste verkligen hålla sina ögon öppna. Men jag ska ändå berätta för er att det faktiskt finns chanser att det bara är jävligt bra. Att det är för bra för att vara sant, men att det inte är. Det är rätt och det är dina drömmar. Händer det så är du högst troligt värd det och jag önskar dig all lycka.
Men fram till dess får vi alla andra få våra hjärtan, bilar, plånböcker, hus krossade och förstörda – och det är den enda vägen till att faktisk sluta vara naiv eller jävlas.
Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.

Och så har man fallit tillbaka i det årliga ”vända-på-dygnet”. Det brukar ske häromkring, då det blir mörkt tidigt, då det är mörkt när man annars brukar vakna. Men det är ändå mest ett direktresultat av att man inte har några dagliga tider att passa.
För tillfället så läser jag ju några distanskurser och de studierna får jag sköta helt på egen hand, vilket gör att man kan ”sova ut” varje dag vilket skjuter fram tiden för var dag.
Som tur är så är det ändå relativt enkelt att ändra tillbaka på dygnet. Antingen så skiter man i att sova och är vaken tills då man borde lägga sig nästa dag, eller så sover man bara ett par timmar, går upp som man borde och sen lägger sig som man borde – klart!
Skrivet och postat via Android Drupal Editor.