Hoppa till innehåll

Kategori: Okategoriserade

Vad har hänt med TV4?

Publicerat av Daniel Holm den 28 april, 2011

Tidigare denna afton så såg jag på nyheterna på TV4. Jag reagerade på att det var en del som hade förändrats, som hade gjorts om.
Bland annat, hade studion gjorts om och de filmade annorlunda. Men det var inte det som jag egentligen reagerade på, utan det var det faktum att de talade på något annat sätt, att de hade en reklampaus – MITT I NYHETERNA – och att de tycktes gjort om nyheterna till något jävla jippo.

– ”Efter reklamen kommer vi att visa dethär.” Vad fan? Jag hade suttit kvar om det inte varit för den där reklampausen. Men att de behövde göra reklam för de kommande nyheterna, för att kunna visa reklam i nyheterna är löjligt.

Det kändes verkligen som att TV4 hade kommersialiserats till en extrem grad.

Studion var fin, men att de sabbade orden för att de blivit tvugna att börja uttala nyheterna på något nytt sätt, eller att kameran rörde sig såsom i en actionfilm, tyckte jag inte om.

Jag är en gammelmodig man som gillar förändringar. Detta är dock inte särskilt uppskattat.

1 kommentar

Ung kärlek.

Publicerat av Daniel Holm den 23 april, 2011

Idag mötte jag min första flickvän på stan, på krogen. Det var i sjuan som vi blev tillsammans. Vi var ack så små. Aldrig hade jag haft en känsla av ett förhållande – det var på chans. Hon var så sött. Idag, sju år senare, är hon en kvinna. En ung, vacker kvinna med ljuva kinder. Jag bar ”gubbyxor”, vit skjorta, väst och ljusblå slips. Vi var nu vuxna. Vi hade gjort val, vi hade kommit någonstans.

Jag blev häpen, förbryllad och hänförd. Det var så länge sedan. Ett sådant gap. Vad var allt som hade hänt? Vart hade vi varit? Fanns något kvar? Mina vänner försökte få mig att ta mig ann gitarren och sjunga på scen – på flertalet ställen. Jag tänkte på Moto Boy’s Blue Motorbike. Vi tjaffsade om vem som gjort slut. Jag vet att det var hon, och jag vet varför för jag har drömt mardrömmar om det efteråt.

Man förstår på ett annat sätt att tiden går. ”Jag vet att jag blir äldre, och de omkring mig. Men resten då?”. Det är egentligen givet, men ändå så otroligt fascinerande. Jag fann en längta, och även en saknad.

Kärlek.
Livets stora frågor.
Jag fäller en tår.
Konfiguerar ett nätverk.
Vad har förändrats?
Allt.

You better hold on tight, ’couse I like the sense of speed, and I like the sense of you.

Vi har fortfarande val.

 

EDIT: Efter det inlägget fan jag senare en låt som passande än bättre.

Kommentarer är stängda

Vad köper du och vem är du?

Publicerat av Daniel Holm den 18 april, 2011

Jag är lite osäker på hur jag ska börja, eller vart jag vill komma med detta. Jag vill säga som så att jag gärna ser mig själv som en människa som sticker ut lite. Jag säger inte att jag faktiskt gör, eller om det ens är möjligt. Men om det är det så anser jag att om man kan sticka ut så är det något bra. Att sticka ut är något bra.

”The world belongs to those
Who stand out from the rows
Of wayward and misguided silent souls.
History is shamed.
By people laying blame.
To everyone who doesn’t feel the same.” – Machinae Supremacy, Reanimator

Jag vill inte vara en av personerna i ledet som är livet. Att man bara följer strömmen, låter världens normer fånga en och hålla en i ett fast och grepp man inte kan komma ur. Jag väljer det mörka fältet av valmöjlighet. Där inget är säkert, men där alla möjligheter.

Jag vill inte ha det som alla andra vill ha. Jag följer inte mode – medvetet. Eufemismen lyder:

”You drink what they sell. I drink what I bought” – Daniel Holm, 110418

Vem är du?

”Now, which one are you, the driver or the car?” – Machinae Supremacy, Overworld

Kommentarer är stängda

Humble Frozenbyte Bundle – Bundle #3.

Publicerat av Daniel Holm den 13 april, 2011

För snart ett år sedan lanserades en idé av Jeff Rosen, ifrån Wolfire Games, som gick ut på att man kunde köpa en ”bundle” (eller bunt, om du föredrar) med spel för precis det man ville ge för dem. Dessutom kunde man välja hur pengarna skulle fördelas mellan utvecklarna och även till välgörenhet. Idéen var Humble Indie Bundle och det blev en succé och man fick in ihop nästan 8 miljoner kronor ( $1 270 000 )!

Alltså, vi tar det igen: Du får ge vad fan du vill för ett gäng spel!

Humble Indie Bundle innehöll:

Det gick alltså så bra att man gjorde en bundle till. Humble Indie Bundle #2 innehöll:

Denna bundle tjänade ihop till nästan 11 miljoner kronor ( $1 750 000 ) – 3 miljoner kronor på första dagen!

Nu är det alltså en tredje bundle släppt och alla spelen är skapade av det finska spelbolaget Frostbyte. Innehåller bla.:

Jag har köpt de två tidigarna bundlarna och kommer givetvis att köpa även denna. Det är inte bara för att det är helt fantastiska spel – vilket man förvisso märkt i efterhand och understryker vikten av detta ännu mer – det är en helt fantastisk idé!

Oberoende av plattform, de har skippat DRM och dessutom har flera spel blivit öppen källkod då försäljningen gått över en viss summa. Det gynnar alla och är bara fantastiskt.

Med det sagt; ta och köp en bunt du med!

Kommentarer är stängda

Datorer.

Publicerat av Daniel Holm den 12 april, 2011

Jag har arbetat i många år med datorer och något som man har lärt sig av dem är att de kan vara läskigt oförutsägbara.

Jag fick problem med mitt 3G-modem häromdagen och när jag inte kunde få igång det efter flera tillvägagångsätt så begav jag mig till min operatörs närmaste butik och lämnade in den.

Fick tillbaka modemet samma dag – med uppdaterad firmware och nytt SIM-kort – och när jag idag skulle testa det så ville de fortfarande inte fungera. Jag testar återigen flera sätt – wvdial, connman. Inget fungerar. In och ur med modemet, flera init-signaler, testar med i mobilen, inget. Ofono / modemmanager, inget. Testar olika datorer, inget.

Sen åter i min laptop så hoppar det helt plötsligt igång – utan att jag gjort ett enda skit.

Kommentarer är stängda

Vårsol och barndom.

Publicerat av Daniel Holm den 19 mars, 2011

Idag skiner åter solen och smälter bort snön som igår föll så överraskande. Idag är det skönt att vara ute – ändå sitter jag för tillfället inne. Jag jobbar, hos en vän, med kaffe och till spektakulär filmmusik. Musiken fick mig att tänka på kyrkans orgel. Och det fick mig att tänka på skolavslutningarna i grundskolan. Det var nu så länge sedan, men ändå minns man det, som man säger, som igår.

Hur man stod uppställda längst fram och sjöng i kör till orgelns toner. Man var liten, ens små bekymmer kändes då så stora – och har inte alltid förändrats. Sommaren, som var livet, framför sig. Jag minns att jag alltid fick höra hur jag hördes väldigt tydligt ibland de andra rösterna i kören. Jag minns att jag då inte uppskattade att befinna mig en kyrka. Jag är inte på något sätt religiös. Idag ser jag det som charmigt. Jag går gärna på julmässan. Eller vid advent. Akustiken.

Ibland saknar jag den tiden som barn – även att jag aldrig någonsin(!) skulle vilja gå tillbaka till den tiden. Jag tänker på sommarkvällarna i Loftahammar. Hur man förlitade sig på cyckeln som sitt ända transportmedel mellan Loftahammars stränder, skog. ICA och café. Det var tider. Tider även i den mån att man hade en tid att vara hemma på kvällarna/nätterna. Hur jag sjöng när jag sent cycklade hem, för att inget otäckt höra – jag trodde hårt på spöken.

Man kan som sagt, sakna den tiden ibland. Sommrarna i Loftahammar kommer att följa mig resten av livet, och jag vet att de ibland kommer att hemsöka mig. Ängarna, skogen, stränderna, husen. Pulsen.

Kommentarer är stängda

Tick, tack.

Publicerat av Daniel Holm den 13 februari, 2011

Det är söndag kväll.
Dagen har varit fylld av solsken.
Jag sitter framför min röda skärm.
Filmen är pausad.
Ljudet av laptopens fläkt.
Ljudet av mitt fickur som tickar.

Jag funderar.
Jag andas.
Jag känner mitt hjärta.

Tankar om energi.
Energin som jag nyss hade men som nu är borta.
Jag behöver sova.
Imorgon är det måndag. Nya möjligheter.

Men jag vill vara vaken.
Jag vill ha mer.

Kommentarer är stängda

Hus.

Publicerat av Daniel Holm den 8 februari, 2011

Jag är uppvuxen i ett hus. En villa. I skogen. I ett litet samhälle. Jag älskar verkligen vårt hus, och jag älskar hus rent generellt. Jag kan inte se en framtid där jag kommer att fortsätta bo i lägenhet livet ut. Nej, en dag blir det mitt egna hus. Saken är ju dock att jag har fått svåra skador av min far när det gäller hus. Jag vill ha dem på mitt sätt.

Jag satt och kollade på ett How I Met Your Mother-avsnitt, där Ted gick och köpte ett gammalt risigt hus, som han sedan rustade upp. När han berättade att han besökte sin favoritmäklarsida en kväll när han inte kunde sova, så fick jag ett sug att kolla på hus. Jag har sedan en tid tillbaka saknad Loftahammar och mitt barndomshem. Jag började kolla på lite hus på några sidor och det fanns en del.

Dock så spelade det ingen roll hur mycket det kostade, för jag fann mig själv göra om huset under tiden jag såg bilderna. Saker jag skulle vilja förändra, ta bort eller lägga till. Ifall det första jag skulle göra är att göra om i huset så kan jag lika gärna rusta upp ett risigt hus, eller kanske rentav bygga ett eget hus, en vacker dag.

Och går det något som jag vill så kommer jag nog en vacker dag att faktiskt bygga mitt egna hus. Inte ett måste, men i mitt huvvud har jag mitt drömhus. Det är inte överdrivet stort, eller alls överdrivet i modernitet eller design. Det ska se ut som ett gammalt klassiskt hus, med en del specifika egenskaper.

Hus. Det är kärlek.
En vacker dag.

Kommentarer är stängda

Fantastisk morgon.

Publicerat av Daniel Holm den 27 januari, 2011

Jag drömde tidigare i morse om en magisk morgon. Jag vaknade till ett ljus. Jag steg upp ur sängen och gick ut igenom min balkongdörr och fann mig på en innergård. Det var tidig morgon, och det fanns spår kvar av nattens mörker, för ännu var inte solen fullt uppe. Och detta ljus, denna soluppgång som färgade himlen blå, lila och rosa, var tvungen att förevigas.
Jag gick tillbaka in för att hämta min kamera, men när jag kom ut igen så hade innergården förvandlats till en kaj.
Hav, båtar, bryggor, men samma soluppgång. Jag fotade.
Idag när jag åker till jobbet så är det tydligt ljusare.

Kommentarer är stängda

Sommaren kvar i mitt blod.

Publicerat av Daniel Holm den 21 januari, 2011

Jag brukar vanligtvis inte befinna mig i en väntan till en framtid. Att längta till våren, sommaren, hösten eller vintern är inte riktigt något som brukar falla mig in helt enkelt – med vissa undantag. Tex. för fem år sedan.
Jag tar dagen som den kommer och gör det bästa av det. Jag ser vill inte ha och längtar inte till en annan tid. Den kommer fort nog och det gäller helt enkelt att njuta av den tid som man nu befinner sig i – den kommer aldrig tillbaka.

Men.

Jag känner känslor av vår i kroppen. Jag ser väldigt mycket fram emot våren. Hur snön försvinner, det blir varm och hur grönskan bryter ny mark.
Leenden, solsken och gräs.

Kommentarer är stängda