Jag sätter ett väldigt stort värde på mina filer; på min data. Jag har drygt (om jag inte minns fel) ~40k bilder från de senaste tio åren. Från dagar, tider, händelser som aldrig kommer igen. Texter jag skrivit, filmer jag filmat, sånger jag sjungit. Massor. Därtill kommer denna hemsidan, min kod, alla projekt av diverse slag. Jag har helt enkelt mycket som jag inte vill förlora.
En gång gjorde jag det – eller nästan; jag lyckades återställa mer eller mindre allt – och det var hemskt. Jag grät nästan. Det var 2007.
Idag, just nu, sitter jag och fixar med ytterligare en säkerhetsbackup. Det är som att jag blivit beroende, fixerad av att ha backup! Att jag tar backup på backup på backup. Detta är lösningen jag har idag:
På min laptop ligger det som är viktigast i form av arbete: dokument och kod. Lite bilder och lite video- och musik-projekt. Allt ligger i mitt egna, privata moln. Det molnen kör en backup till en annan server, tillsammans med alla hemsidor. Backup av detta görs också till en separat, extern disk. Detta plus att lokala kopior av samtliga filer ligger på ytterligare en disk. Allt är krypterat. Totalt ligger mina filer på fem (5) olika platser lite varstans.
Då tänker jag ibland det, att tänk om jag en dag skulle tappa minnet? Så jag skulle glömma mina lösenord (jag har sju (7) olika säkerhetsnivåer av lösenord). Då är jag liksom körd. Eller om jag skulle gå bort så har ingen tillgång till mina filer ändå.
Det med just kryptering leder mig in på en extra tanke om ifall man skulle bli bestulen: Jag såg en föreläsning om en ”hackare” vars dator en gång blev stulen. Han lyckades få tillbaka den då han lyckades få åtkomst till den, minns inte exakt hur. Tesen han drev var iallafall balansen av att inte kryptera/säkra datorn nog, och lyckas få tillbaka sin dator, eller att kryptera/säkra datorn och aldrig få se den igen.
Det är en fin balansgång, men jag kör huvudsakligen att jag inte lär få se sakerna igen. Min laptop kräver tre lösenord för att start upp, så den lär inte kunna användas, till exempel. Därför är det ytterligare av vikt att inte låta sina kära filer ligga endast på ens aktuella dator. Mina leksaker ”ringer” dessutom hem när de får möjlighet, vilket ökar chanserna att visst få tillbaka dem.
Jag läste dessutom häromdagen hur det är av största värde att ha tre kopior av allt. En som man ”kör”, en backup som ständigt körs, och en långsiktig sådan som man lägger undan någonstans – inte på samma plats som den första backupen.
Ett tips till även er, alltså: gör backup. Saker går sönder eller försvinner på olika sätt. En vän till mig tappade sin mobil och glaset sprack. Ingen åtkomst till telefonen då touchen försvann, liksom filerna. Nu lyckades jag troligen rädda dem ändå, men det var inte lätt. Nu gör hon backup av alla sina bilder till sitt moln.
Problemet är ju även det, iallafall med viss typ av backup, att ifall något dumt görs av en själv, som att ta bort en fil som man inte tänkt ta bort, eller att ett virus letar sig in, är att backup ofta tar med de ändringarna. Så då vill man ha en historisk backup med ändringar som man kan återgå till om man så vill. Så att man ändå får tillbaka den filen som man förlorade sådär klantigt.
Jag minns när jag var barn och spelade NHL 99 något oerhört. Som jag spelade det… Körde med Toronto Maple Leafs och vann varenda match lätt, med brutalt höga poäng, minns jag. Hur som helst, jag vet inte vad jag gjorde men jag råkade ta bort den sparningen. Allt försvann, och det kan göra ont än ida. Skämt åsido. Det gör ont att förlora filer, vilket i sig är spännande. Jag kan ju känna mig stressad över hur jag måste säkra mina filer. Just att jag lägger tid på backup gör att jag vill ta mer backup. När ska det liksom sluta? Jag får lämna det digitala livet bakom mig och förlita mig på penna och papper; och negativ. Men då måste jag köra allt brandsäkert och köpa en massa lådor, och då måste jag… och då måste jag…
Ja, ni fattar 😉
Kunskap ska delas