Kan du ta till dig mina ord?
Så som jag skriver dem nu?
Skulle du förstå?
Eller skulle du i förhast förkasta?
Ord är mer romantiska i text. I sång. Långt bort från en själv. När de talas i egen hög person blir de klyschor och oseriöst.
Eller är det bara jag? Är det likadant nu?
Kunskap ska delas