Författare: Daniel Holm

En av mina brister är det faktum att jag har otroligt svårt att lita på andra – och då när det gäller deras omdömme eller tankar. Det är inte så att jag inte litar på deras ord, för det är en annan brist jag har – tror alltid att min nästa är ärlig. För det är heller inte riktigt det som att jag inte litar på folk, handlar om.

Det är mer att jag inte litar på att de låser dörrarna, kör för fort i en lånad bil, visst städade efter sig osv. Och det finns faktiskt en anledning till att jag är såhär – för att det hela tiden händer.

Se den första laptop-lagen (aka Daniel Holm’s fjärde lag): Man lägger aldrig en laptop på golvet! Det av flera anledningar:

• De allra flesta bärbara datorer suger in luft underifrån – ligger den då på golvet så suger datorn in en massa skit som damm och smuts.
• Folk kan trampa på den.
• Folk kan snubbla på den.
• Folk kan tappa saker på den.
• Mfl.

Och trots detta så är det ta mig fan alltid någon som får för sig om att golvet är en bättre plats för min laptop än den plats som personen själv ville roffa åt sig. Dessutom så kröker folk ofta kabeln på datorn, vilket i sinom tid kommer att förstöra den.

Sedan hör det även till min paranojja att jag hela tiden kollar så att alla dörrar till hemmet är stängda och låsta. I en lägenhet är det inte så jobbigt. Finns bara en dörr, och skulle man bo högt upp så gör det inget att fönstren är öppna, för vem klättrar upp, och skulle de så skulle säkert folk bli misstänksamma. Men om det är som nu, att jag bor i ett stort hus med sju in-/utgångar och minst ett fönster i varje rum så blir jag som panikslagen. Jag kollar alla dörrar när jag lägger mig, kollar dem innan jobbet, jag kollar dem när jag ska iväg osv. Och ta mig fan att jag ibland behöver göra det med! Man torde ju anse det som en skitsak att låsa dörren bakom sig, som var låst när man gick ut – men icke! Det har aldrig varit någon större fara som så, då jag är såhär paranoid och upptäcker det hela tiden – men va fan!

Och när det sedan gäller att bära saker så har jag också svårt för att låta vem som helst bära vad som helst. Det gäller både hurvida personen som ska lyfta X klarar av den tyngden Y som X har. Men också, ifall X skulle vara av ett längre föremål och slå sönder antingen väggar/inredning eller själva föremålet (X) som denne bär.

Men för att även återgå till datorer, eller egentligen allting som man håller i och inte så lätt kan diskas eller tvättas (= elektronik) så är det nästan alltid ett krav att personen som ska hålla i det har rena händer. Detta innebär att man inte får hålla på med min laptop när man ätit fet mat som tacos, pizza eller revben, eller heller ätit chips eller dyl. Varför? Jo, för att det lämnar av sig fett, givetvis. Och det är fan ibland det värsta jag vet att trycka på ett kladdigt tangentbord (som det dessutom fastnar en massa annat skit på), eller använda en fet musplatta som man knappt kan röra muspekaren med.

Det är då heller inte tillåtet att fotografera med vår älskade systemkamera när man gjort ovanstådda heller. Och inte pilla med min touch-mobil. Det må låta larvigt, men så håller mina grejer längre, och är dessutom fräschare under denna tid. Man ska helt enkelt inte vara fet eller kladdig om händerna – det lämnar spår.

Fler saker jag ibland inte kan lita på folk om eftersom det har hänt:

• Släcker lamporna/ljusen.
• Stänger dörren till toan.
• Stänger fönstret.
• Återgår så datorn var när de fick låna den.
• Lämna tillbaka saker som de tog dem.
• Kablar som inte läggs/rullas ihop på ett sätt så att man enkelt kan få ur dem.
• Lägger i rätt CD/DVD i rätt jävla fodral!
• Lämna kablar på golvet för att de inte kan lyfta på fötterna och snubbla på dem.
• Osv.

Det hela är sannslöst, jag vet och något jag jobbar på, men vissa saker är helt enkelt för värdefulla för att vissa drullar ska få hantera. Och se nu inte på detta fel. Även att jag har vänner och familj som är dessa ”drullar” och att jag har vänner och familj som anser mig vara en ”drulle” så tycker jag att de är fantastiska människor oavsett.

Nog älskar jag solsken och uppskattar det högt ovan mycket, mycket annat – men jag tycker inte om att sola.

Sola är något som jag helt enkelt inte har varken ro eller tid för. Kanske det ena som ett resultat av det andra. Jag är oerhört blek av min natur – har riktigt taskigt pigment, vilket jag fått av min kära mor och hennes far, som också var blek som jag.

Under hela mitt liv har jag fått höra hur blek jag är, något som störde mig till en början, men nu har avgått. Skiter i vilket. Men när det inte gjorde så var jag ju gärna ute och solade för att få lite mer färg och när jag väl får färg så ser det riktigt gött ut. Men trots detta så vägrar jag att gå ut och steka på gräsmattan eller i en solstol bara för att bli brun.

Ska jag ”sola” så ska det vara i samband av att jag ändå sitter/ligger där jag är och bara tar av tröjan/linnet. Det händer ofta att jag går med bar överkrop när jag är ute, också. Och när jag jobbar ute i trädgården. För visst är det väl inte fel med lite färg, det är inte det jag säger. Utan jag syftar helt på att ligga still i solen för att bli brun. Finns så mycket mer och bättre saker man kan göra än ligga där.

Det är förvisso något som flera också känner av och har då gjort en premiss och solar i ett solarium. Nog tar det kortare tid och ja, jag har också gjort det. Bla. när min älskade Anneli skulle komma hem ifrån Spaninen för över ett år sedan – men jag tycker nästan det är ännu värre! En maskin för att bli brun…

Nu menar jag inte heller att jag fördömmer alla som solar och vill att ni ska sluta, nej, nej. Bara ni män – sluta vara så jävla ömma om ert utseende, ni är ju män!

Nu ska jag dricka mitt kaffe och sen ska jag ut och jobba i solskenet.