Att fylla år.

Att fylla år är väl generellt sett väldigt roligt. Det är ens egna dag fylld av tårta, fika, övrig god mat och tilltugg, fantastiskt sällskap i form av både släkt och vänner, gratulationer och givetvis en och annan present.

I år (imorgon) fyller jag 21 och jag är inte go på att fylla år, i år. Det handlar inte om åldern, känns fortfarande som en evighet sedan man fyllde år sist, utan det är mer att det inte är lika kul längre – precis som att fylla 19. 18 var ju skit kul, få gå på krogen, få rösta, mm. och festen var även den skit kul. 20 var ännu bättre – Att få gå på bolaget och numera anses som vuxen (på pappret, tänker aldrig ge upp vissa av mina vanor) och det var ett mysigt firande och att jag, Sebatian och Henkrik även slog ihop våra kalas och göra det till ett 60-årskalas var även det fint.

För födelsedaganrna handlar mycket om innehållet eller den förändring som den nya åldern medför. Likaså att bli 15 och få köra moppe, eller 16 för att få skaffa lätt motorcykel-körkort.  Nu får man väl i princip vänta tills att man blir 23 eller 25 för att få komma in på vilken krog som helst, eller få åka med vissa färjor – det är enda förändringen.

Nu menar jag inte att man allt för mycket ska fokusera på presenten, men ärlig talat så är det ju skit kul att få dem! Såväl på julafton som på ens födelsedags är det hysteriskt kul att öppna paket, känna pirret inom sig och längtat efter att veta vad det är man får/fick.
Jag anser ju givetvis att själva firandet är mer värt. En födelsedags med en massa presenter men inget firande är fortfarande en riktigt sketen dag. Då har jag det hellre tvärtom; massor med folk och inte en enda present. Men jag ser ju helst ett det blir lite av varje.

Men med åren så blir det så mycket svårare med vad man önskar sig. Män växer ju aldrig riktigt upp, eller växer snarare aldrig ifrån sina leksaker, snarare att priset på dem höjs. Och även att man vet precis vad man egentligen vill ha, så kan man ju inte önska sig en bil, en laptop eller en resa till Austrailen. Det känns inte moraliskt korrekt. Därför dämpar man sig givetvis och väljer sådana där grejer man vill ha, men aldrig kommer till att köpa sig själv eller saker med ett rimligt pris. I år tex, så önskar jag mig en ny gitarr. Det har blivit skit tråkigt att spela på min nuvarande då det har visat sig att hela jävla halsen är skev, vilket gör att A- och G-strängen som skrålar som fan av de felaktisga vibrationerna.

Sedan så ska man heller inte snöain sig på vad personen som fyller år har önskat eller ej. Ge dem hellre en present som kommer ifrån hjärtat, något personligt. Det är ju om man inte kommer på något sådant som man ska ge dem något som de önskar. Eller när man är ett stort gäng så kan man ju dessutom slå på den stora trumman istället för att köpa en massa smått.

Men givetvis uppskattas allt, då det faktiskt är tanken som räknas.

I år känner jag dock att jag verkligen vill ha en present som man får öppna – en inslagen present, helt enkelt. Känna lite av barnaruset.
Jag måste också erkänna att jag är oehört bortskämd. Jag brukar oftast få det jag önskar mig (kanske mest pga. jag bara brukar önska något speciellt varje år) och visst brukar det vara något som jag faktiskt behöver.

När jag fyllde 18 så fick jag en skinnjacka. Hade haft en och samma (vår-)jacka i flera år utan att egentligen tänka på det. Men så fann jag en så snygg skinnjacka så jag önskade mig givetvis den. När jag fyllde 19 så önskade jag mig främst en verktygslåda med lite verktyg och så lite grejer till min gitarr. Nog fick jag en verktygslåda allt, med en massa verktyg och så fick jag en digital gitarr-stämmare och en exelrem. vid 20-årsdagen så fick jag en rock, skinnhandskar och en läcker halsduk. Givetvis fick jag mer än detta. Kläder, prylar och dyl. är alltid med.
18 fick jag även en stor växt och en läcker kruka, RAM-minne och en fläktkontroll till datorn i en gigantisk låda med ännu fler lådor i och även några tegelstenar.. 19 fick jag t-shirts, läderarmband. 20 fick jag en väst, ett linne, en tröja, två klockor, mm.

Som sagt så är jag bortskämd, men i gengäld älskar jag att ge fina presenter tillbaka. Skjortor, datorer, externa diskar, väskor, halsband, köder, mm.

Och man får heller inte glömma bort att det inte bara är för ens egna skull som man firas på sin stora dag. Det är ju ockå en dag för nära och köra att träffas och framförallt visa sin kärlek och uppskattning för födelsedagsbarnet. Och börja inte tjattra om att man orde göra det varje dag. Givetvis kan eller brde man det. Men kanske en dag lite mer än de andra. Blitr lite mer speciellt då.

Gratulerar på era födelsedagar! (när nu de är ;)

PS. Ursäkta ev. stavfel och andra felaktifheter. Jag sitter på bussen med solskenet på skärmen och ser inte hela tiden någonting. DS.