Etikett: Krönika

Att älska någon.

Publicerat av Daniel Holm den 14 mars, 2010

Det är ofta jag fått höra olika personers syn på kärlek och att älska andra.
Vissa älskar aldrig, vissa älskar för lätt.
Vissa säger det inte alls, vissa säger det jämt.
Även de som bara ser det som något man säger när man är gift och inte har något att göra med relationer innan dess.
Jag har alltid sagt det att jag älskar i olika nivåer. Att jag gör detta, för att jag ser dem. Man älskar personer utefter vad de är i en nivå eller en grupp.
Älskar familj på ett sätt, vänner på ett, och sin käraste på ett.
Sin mor, far, systrar.
Vänner.
Pojk- eller flickvän/Man eller fru.
Ens barn.
Vissa personer älskar man ju rent blodsligt. De är av ens egna, de man alltid haft i sin närhet. Familj eller släkt. Sen har man sina vänner. Personer kommer och går i ens liv, men vissa stannar kvar – de blir som ens bröder och systrar. Sådana som man umgås i en annan mån med. Och så givetvis sin kärlek. Flickan eller pojken som oftast står högst av allt. Den som man kanske en dag, eller redan idag, delar allt med.
Jag vuxit upp med mycket kärlek och jag har inga problem att dela med mig av all den kärlek jag har.
Man kan ju också älska händelser, saker och ting. Även dessa på olika vis. Som en släktklenod mot en dator.
Jag har således än mer kärlek att dela för att jag gjort mig så pass mottaglig för det vackra på denna jord. Händelser som jag älskar av natur och son skänker mig glädje och lycka. En disig sommaräng, ett nakendopp, en varm sommarkväll. En öm kyss.
Jag älskar en hel del människor. Såväl som familjemedlemmar, mina bröder, såväl nya som gamla vänner.
Annat som jag har haft en annan syn på, jämfört med andra, är det att jag inte tycker att vara kär i någon är synonymt med att älska denna. Att vara kär, känna hur känslorna sprudlar i en, är ett steg mot att möjligtvis en dag älska den man är kär i.
Men från och med den dagen som man är kär i någon så älskar man nödvändigtvis inte denna. Det kan ju också vara så att man älskar en innan man blir kär i denne. En vänskap som blev så mycket mer.
Postad med Drupal Editor
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Krönika: Det gångna Året och Decenniet.

Publicerat av Daniel Holm den 31 december, 2009

Jag är nu tillbaka i Göteborg och min miljö. Jag har ett tänt ljus med doften av vanilj i min närhet och ur högtalarna strömmar musik som jag älskar. Livet känns gött och jag är på den plats som jag vill vara. Jag är lugn.
Om 23 timmar – exakt – så är det 2010. Därför tänkte jag ta och skriva ner mina tankar och händelser som format mig och samhället under både det senaste året och under det senaste deceniumet.

Det är en stor text och jag kommer troligtvis inte att hinna klart med den innan det faktiskt är 2010. Men då jag ändå inte ser det som att någon har tillfälle att sitta här och läsa den på nyårsafton så godkänner jag det ändå.

Jag tänker dock inte ta upp allt som rör denna tid, eller allt som rör det gångna året, för den saken skull, utan det ska bli kort och koncist.
Denna krönika rör dessutom i huvudsak mig själv. Dels för att få ut det och en dag kunna läsa det själv – ge instikt. Men även för er så ni kan se vad jag anser vara viktigt och kanske ge en viss förståelse för den jag är.

Året:

Personligen:
Jag satt mig äntligen ner i skolbänken igen, efter en tids paus. Komvux, först på Elsa Brändströms skola, Linköping och sedan distans i Göteborg ifrån Tjustskolan, Västervik.

Återigen tog jag viss ledning i Piratpartiet. Både i Linköping och Västervik var jag aktiv och glädjen var fullkomlig när Christian Engström fick ta plats i EU-departementet.

Flyttade ifrån Linköping, vilket var oerhört skönt. Linköping är verkligen inte min typ av stad och hade det inte varit för min dåvarande så hade jag aldrig satt min fot där. Dock så hade vi det väldigt bra under den tiden i vår fantastiska lägenhet. Men sommaren i Loftahammar gjorde också sitt. Även detta år blev jag kär lilla Loftahammar. Dess grönska finns det inte mycket som slår. Något som jag skulle vilja visa er alla.

Dock så är det heller inte mycket som slår att jag tillslut flyttade till min drömstad, Göteborg. Här har jag det verkligen underbart och det har varit jätte roligt med en ny, stor, men mysig stad. Alla nya vänner som kommit därtill – och att bo ihop med två (nu en) vänner har även det varit en upplevelse som har varit jävligt trevlig och som jag inte vill lägga ner.

Att mitt och Annelis förhållande tog slut efter flytten var mer eller mindre självklart. Något som var för oss bådas bästa. Det fanns saker jag aldrig kunnat ge henne och saker hon aldrig kunnat ge mig. Bara musiken i våra hjärtan har en otrolig roll och se spelade inte ihop. Nu är jag fri ifrån något som ibland känns som att hållit mig tillbaka, tråkigt nog. Tiden var god, men den är nu över. Ur detta förhållande fick jag dock mycket nya tankar, insikter och förstålse. Mycket lärdom, helt enkelt.

Nu är även alla kurser fixade såhär långt, vilket är fantastiskt bara det. Lyckan är fullbordad när kurser som jag fick IG i för nästan tre år sedan nu är klara.

Jag har vuxit en hel del och insett massor. Kärlek, känslor, livet, relationer, politik, genus. Det är mycket som jag tack vare goda vänner, diskussioner och mycket, mycket annat har fått mig att tänka i andra banor.

Att jag börjat ta mycket fotografier och att jag äntligen har kommit igång och skriva någelunda igen.

Jag har lärt mig att uppskatta saker så mycket mer än tidigare. Ett leende, solsken, naturen. Ifrån det minsta till det största. Det finns i princip något i allt som jag ser med lyriska ögon.

Ökat intresse för vetenskap och ren allmänbildning.

Samhället:

Känns som att det skulle bli för mycket så tar det lite punktligt.

Piratpartiet till EU-departementet.
IPRED, FRA, ACTA, Telekompaketet, Datalagringsdirektivet.
COP15-floppen.
Lågkonjukturen.
Barack Obama.
Facebook.
Bloggar har nog även de fått en rejal knuff extra, även detta år.
Svininfluensan.

Decenniet:

Det gångna decenniumet är i princip hela mitt medvetna liv. Det som jag minns mest av min tid på denna jord. Skolan, puberteten, känslor, liv, död, vänner, ifrågasättande, tonåren, mm. Allt detta ryms inom den tid som gått ifrån år 2000 då vi brände av en gigantisk raket vid tolvslaget, tills det att klockan slår tolv och det är 2010. Det är många känslor och händelser och jag får rysningar när jag tänker på dem.

De största skillnaderna var skolbytena. Loftahammar till Överum för högstadiet, Överum till Västervik för gymnasietiden. Att flytta hemifrån till min egna lilla etta och få känna ansvar för städning, ekonomi, självbehärskning i form av att lägga sig i tid, upp i tid, i skolan i tid. Att göra allt som behövde göras. En otroligt utvecklande tid och det finns hur många minnen som helst – och att inte tala om de hundratals inlägg ifrån gymansietiden och min smärre depression.

Puberteten och att börja känna sig allt mer manlig är också en viktig del. Och tillsammans med det så går kärlek hand i hand. Den första riktiga kyssen, kärleken, hur våren gjorde sig allt mer till känna. Första riktiga, seriösa flickvännen. De första, staplande idotiska stegen.

Och hur min politiska syn också tog sina steg framåt. Ifrån något högerextrema tankar till dagens Pirat-politik och att jag gärna ser att jag står framåt än åt höger eller vänster. Ifrågasättandet av livet och allt som finns därtill. Min första kostym.

Gymnasietiden då man insåg att man inte var en vilksen själv i ett hav av stolpskott. Det fanns folk som inte konstant idiotförklarade än och man mötte massvis med nya vänner som man hellre stötta sig mot, umgicks och festade med. Men även de allt starkare banden med de barndomsvännerna man hade och som jag har kvar än idag. Hur vi alltid stått där, trots våra relativt stora olikheter.

Också hur min självbehärskning, finnandet av mig själv och dess relation till självkänsla och självförtroende.

Jag hann förlova mig och vara ihop med en fantastisk kvinna i hela tre år. Oavsett hur det ser ut idag mellan oss, eller hur vi ser på det, så kommer vi alltid att ha den tiden. Att man även bodde med henne unde nästan hela denna tid. Att bo ihop med en kvinna på det viset var nytt, spännande och väldigt roligt.

Jag hann bo i tre lägenheter i Västervik, flytta hem till Loftahammar igen, jobbat i Västervik, tömt en gammal ICA-butik, jobbat som telefonmäklare, bott i Loftahammar, Västervik, Linköping och Göteborg. Även jobbat på ICA i Loftahammar de flesta sommrar, med en liten paus då jag jobbade som soppgubbe – det bästa jobb jag haft.

Jag har sårat människor något otroligt. Jag har räddat andra. Jag har gläds vissa medans andra har gläds åt mig. Nu står mycket efter ”Hur kan jag stå till tjänst?”. Jag vill dela med mig av allt jag kan och hjälpa folk med det jag kan.

Jag har kommit underfull med vart jag vill vara och kommit dit. Jag har startat eget och lärt mig massor.

Insett att allmänbildning är något som står mig nära. Kunskap om allt. Hellre lite om allt än allt om lite. Kunskap är fantastiskt roligt och jag vill kunna svara på i princip alla frågor som mina barn kommer att ha.

Jag har insett så mycket och jag har verkligen tagit vara på situationer och händelser. Lärt mig att uppskatta det minsta i allt. I var sekund. Jag har lärt mig att ta fram skönhet och se den för vad den är.

Ubuntu har också haft en gigantisk påverkan på mig. Det är något som jag tagit till mig som min livsfilosofi. Ubuntu är ett Linux-distribution, men det är också en urålderlig, afrik
ans livsfilosofi . Medmänsklighet mot andra och att man är vad man är pga. vad andra är eller vad de gör.
Mycket i det och i hela den öppna källkods-världen är något som står mig nära. Att vara öppen, fritänkande och inte inlåst i ett mönster. Att inte se allt till ekonomiska principer eller som ens motiv och mål. Allt handlar om frihet i dubbel bemärklese och något som jag lever var dag efter. Jag vill bidra till något större än att i min lilla bubbla övervinna allting igenom att slå ner allt motstånd.

Glömmer aldrig den gången då jag en tidig morgon satt framför det stora fönstret i vardagsrummet i min och syrrans lägenhet, Midgård och såg hur en blodröd sol gick uppp bakom taken. Det var en syn som värmer mitt hjärta än idag.

Kuriosa:

Årets mest överanvända ord: Miljövänlig och Molnet.
Årtiondets mest överanvända ord: Miljövänlig.

Årets misslyckande: Låta våra marionetter till politiker att göra Sverige till en polisstat.
Decenniets misslyckande: Att män och kvinnor ännu inte är fullständigt jämställda.

Trender som växte under året:

Facebook
Twitter (och liknande)
Piratpartiet
YouTube

Trender som minskade under året:

Alla andra sociala sajter.

Favorit-låtar under det gångna året:

Håkan Hellström – Kom igen, Lena!
Evert TaubeHåkan Hellström & Sven-Bertul Taube – Så länge skutan kan gå (Evert Taube)
Håkan Hellström & Sven-Bertul Taube – Serenad i Prästgården
Florence Valentin – Vårt Hem, Vår Borg
Florence Valentin – 8 & 5
Markus Krunegård – Jag är en vampyr
Markus Krunegård – Ibland gör man rätt, ibland gör man fel
Oasis – Wonderwall
Eldkvarn – Hunger Hotell
Goo Goo Dolls – Before It’s Too Late
Jakob Hellman – Lenas Visa
Montt Mardié – Come on Eileen
Montt Mardié – Gloria
Montt Mardié – Saltarö Berg
Tiger Lou – You can’t say o to me

Favorit-låtar under det gångna deceniet:

Magnus Uggla – Okänd Värld
Magnus Uggla – Panik
Håkan Hellström – Kom igen, Lena!
Håkan Hellström – Gårdakvarnar och skit
Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg
Håkan Hellström – Minnen av aprilhimlen
Håkan Hellström – Mississippi kan vänta
Håkan Hellström – Det är så jag säger det
Ted Gärdestad – Sol, Vind och Vatten
Ted Gärdestad – Öppna din himmel
Ted Gärdestad – Can’t stop the train
The Ark – Tell me this night is over
Evergrey – I’m Sorry
Evergrey –
3 Doors Down – Be like that
Queen – Somebody to love
Queen – Bohemian Rhapsody
Krisian Anttila – Din Kärlek
Krisian Anttila – Smutser
Krisian Anttila – Paris
Krisian Anttila – Benjamin och Jag
David Gray – This Years Love
Machinae Supremacy – Rogue World Asylum
Machinae Supremacy – Radio Future
Machinae Supremacy – Trough the looking glass
Machinae Supremacy – Skin
Machinae Supremacy – I know the Reaper
Tiger Lou – You can’t say o to me

Favorit-filmer under det gånga året:

Transformers 2
Avatar
The Boat that Rocked
Yes Man
The Hangover
The Curious Case of Benjamin Button

Favorit-filmer under det gånga deceniumet:

Sagan om Ringen – Triologin.
Star Wars III: Revenge of the Sith.
Brokeback Mountain.
Hitchhikers Guide to the Galaxy.
300
A Good Year
Den Enskilde Medborgaren
Step Brothers
The Curious Case of Benjamin Button
V for Vendetta
Yes Man
The Hangover
American Pie och American Pie 2

Och många, många fler låtar och filmer. Kanske lägger jag till något mer senare, nu vill jag bara få detta postat.

Kommentarer är stängda

Göteborg.

Publicerat av Daniel Holm den 20 september, 2009

Nu har jag bott i Göteborg i två veckor och två dagar. Jag har varit både närvarande och frånvarande i staden då jag varit i mina hemtrakter och Linköping under min födelsedag för lite mer än en vecka sedan, men jag har fortfarande haft mitt rum med mina prylar där i två veckor och två dagar. Jag lever fortfarande på den första kvällen.

I tisdags flyttade Marcus med över landet när jag skulle tillbaka och vi har haft skit kul hittils. Varit ute och utforskat staden, dess nattliv, mm. I fredags var vi på Liseberg och såg på Håkan Hellström, även att vi inte såg allt för mycket, men gött spelande var det verkligen, precis som det alltid är med Håkan och hans grabbar. I går var vi tillbaka på Liseberg och åkte Uppswinget, Balder och Höjdskräcken – fantastiskt.

Hoppade även in på Evert Taubes värld och blev helt till mig! Det fanns så mycket information och älskvärda ting där inne så jag ville egentligen inte gå. De hade verkligen fått till det där inne. Dagarna innan fredag och lördag har mest bestått av en öl här och där på div. krogar på bla. Avenyn, Linnégatan och Andralånggatan och en massa plugg – Matteprov imorgon.
Dock så måste en ytterligare sak tilläggas till denna underbara vecka; Jag och Marcus delar ett rum hos en kille och vi tre åt vildsvin som Jocke (killen vi bor hos) hade skjutit och som Marcus (kock) lagade till. Är nog det näst, om inte godaste jag någonsin ätit. Står mellan en annan rätt som kocken Marcus lagade på sin 20-årsdag – Black & White.

Jag kan, med handen på hjärtat, säga det att jag stormtrivs i Göteborg. Det finns så mycket att upptäcka och uppleva. Jag ser förvisso att vi har fått se rätt mycket redan under denna vecka, men det är självklart helt omöjligt att redan sett allting som finns att se, och jag ser fram emot mina kommande fem-sex år. Ska nog ta och läsa lite lokal historia.

Komiskt nog när vi satt oss vid tvn för första gången denna vecka, så var det här programmet om det svenska språket av Fredrik någonting, och han var och talade om just Göteborg – fantastiskt. Fick man lite språklektioner för ni ska veta det att jag ska gå in hårt för att börja prata göteboska.

Och sen har vi givetvis dagens huvudämne om Göteborg; Att de sägs vara så jävla glada. Naivt nog så måste jag nog faktiskt säga att de är. De ända som jag pratat med som varit otrevliga (alt otrevligare) den senaste tiden har varit flickorna på CSN. Av alla de nya människor som jag har mött de senaste veckorna så har en enda varit mindre trevlig, och det var en trött tjej på IKEA. Alla andra har varit jätte trevliga och hjälpsamma. Men jag har en teori om just detta;

Varför folk är så trevliga och är så trevliga i Göteborg är för att de förväntas vara trevliga. Göteborg som helhet är fylld av folk ifrån hela Sverige. Folk som vill studera, leva livet, söka nya spännigar och arbeten. De väljer Göteborg för deras goda rykte och vill givetvis inte vara sämre när de kommer dit, så de är jätte trevliga mot alla människor och som alla vet så blir man som man umgås. Alltså resulterar det i att alla är trevliga för trevlighetens skull. Men sen också det att man som göteborgare vill vara en del av detta goda rykte och blir på så vis också trevlig, för inte kan man var otrevlig mot en jätte trevlig turist som gått vilse och behöver din hjälp.

Sen finns det antagligen de som är trötta på detta goda rykte, men dem bryr vi glada oss inte om.

Jag är nog lite förälskad i denna stad, fylld av möjligheter och fantastisk kollektivtrafik. Just kollektivtrafiken får även den gigantiska staden att kännas mindre. Inte hopptryckt utan mysigare. Den nuvarande veckans väder har ju heller inte gjort tankarna om denna ljuva stad mindra skön. Det ända jag har att gnälla på är den bristande säkerheten i kön in till Liseberg i fredags, något som dom har fått höra, plus att jag och Marcus träffade ett trevligt par på krogen efteråt, där killen visade sig jobba som säkerhetsvakt på just Liseberg.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; ”My kind of town, Gothenburg is!”

För att helt skifta på detta ämne så är jag påväg till Lidköping för att senare åka vidare till Linköping för att äntligen få träffa min älskade Anneli, som jag så längtat efter. Ska även vara i Loftahammar/Västervik under en vecka nu. Prov imorgon och syrran fyller år på fredag så det finns ingen anledning att åka hem till Göteborg mellan det. Måste spara lite pengar, jag ska ju köpa en ny laptop.

Kommentarer är stängda

Att fylla år.

Publicerat av Daniel Holm den 9 september, 2009

Att fylla år är väl generellt sett väldigt roligt. Det är ens egna dag fylld av tårta, fika, övrig god mat och tilltugg, fantastiskt sällskap i form av både släkt och vänner, gratulationer och givetvis en och annan present.

I år (imorgon) fyller jag 21 och jag är inte go på att fylla år, i år. Det handlar inte om åldern, känns fortfarande som en evighet sedan man fyllde år sist, utan det är mer att det inte är lika kul längre – precis som att fylla 19. 18 var ju skit kul, få gå på krogen, få rösta, mm. och festen var även den skit kul. 20 var ännu bättre – Att få gå på bolaget och numera anses som vuxen (på pappret, tänker aldrig ge upp vissa av mina vanor) och det var ett mysigt firande och att jag, Sebatian och Henkrik även slog ihop våra kalas och göra det till ett 60-årskalas var även det fint.

För födelsedaganrna handlar mycket om innehållet eller den förändring som den nya åldern medför. Likaså att bli 15 och få köra moppe, eller 16 för att få skaffa lätt motorcykel-körkort. Nu får man väl i princip vänta tills att man blir 23 eller 25 för att få komma in på vilken krog som helst, eller få åka med vissa färjor – det är enda förändringen.

Nu menar jag inte att man allt för mycket ska fokusera på presenten, men ärlig talat så är det ju skit kul att få dem! Såväl på julafton som på ens födelsedags är det hysteriskt kul att öppna paket, känna pirret inom sig och längtat efter att veta vad det är man får/fick.
Jag anser ju givetvis att själva firandet är mer värt. En födelsedags med en massa presenter men inget firande är fortfarande en riktigt sketen dag. Då har jag det hellre tvärtom; massor med folk och inte en enda present. Men jag ser ju helst ett det blir lite av varje.

Men med åren så blir det så mycket svårare med vad man önskar sig. Män växer ju aldrig riktigt upp, eller växer snarare aldrig ifrån sina leksaker, snarare att priset på dem höjs. Och även att man vet precis vad man egentligen vill ha, så kan man ju inte önska sig en bil, en laptop eller en resa till Austrailen. Det känns inte moraliskt korrekt. Därför dämpar man sig givetvis och väljer sådana där grejer man vill ha, men aldrig kommer till att köpa sig själv eller saker med ett rimligt pris. I år tex, så önskar jag mig en ny gitarr. Det har blivit skit tråkigt att spela på min nuvarande då det har visat sig att hela jävla halsen är skev, vilket gör att A- och G-strängen som skrålar som fan av de felaktisga vibrationerna.

Sedan så ska man heller inte snöain sig på vad personen som fyller år har önskat eller ej. Ge dem hellre en present som kommer ifrån hjärtat, något personligt. Det är ju om man inte kommer på något sådant som man ska ge dem något som de önskar. Eller när man är ett stort gäng så kan man ju dessutom slå på den stora trumman istället för att köpa en massa smått.

Men givetvis uppskattas allt, då det faktiskt är tanken som räknas.

I år känner jag dock att jag verkligen vill ha en present som man får öppna – en inslagen present, helt enkelt. Känna lite av barnaruset.
Jag måste också erkänna att jag är oehört bortskämd. Jag brukar oftast få det jag önskar mig (kanske mest pga. jag bara brukar önska något speciellt varje år) och visst brukar det vara något som jag faktiskt behöver.

När jag fyllde 18 så fick jag en skinnjacka. Hade haft en och samma (vår-)jacka i flera år utan att egentligen tänka på det. Men så fann jag en så snygg skinnjacka så jag önskade mig givetvis den. När jag fyllde 19 så önskade jag mig främst en verktygslåda med lite verktyg och så lite grejer till min gitarr. Nog fick jag en verktygslåda allt, med en massa verktyg och så fick jag en digital gitarr-stämmare och en exelrem. vid 20-årsdagen så fick jag en rock, skinnhandskar och en läcker halsduk. Givetvis fick jag mer än detta. Kläder, prylar och dyl. är alltid med.
18 fick jag även en stor växt och en läcker kruka, RAM-minne och en fläktkontroll till datorn i en gigantisk låda med ännu fler lådor i och även några tegelstenar.. 19 fick jag t-shirts, läderarmband. 20 fick jag en väst, ett linne, en tröja, två klockor, mm.

Som sagt så är jag bortskämd, men i gengäld älskar jag att ge fina presenter tillbaka. Skjortor, datorer, externa diskar, väskor, halsband, köder, mm.

Och man får heller inte glömma bort att det inte bara är för ens egna skull som man firas på sin stora dag. Det är ju ockå en dag för nära och köra att träffas och framförallt visa sin kärlek och uppskattning för födelsedagsbarnet. Och börja inte tjattra om att man orde göra det varje dag. Givetvis kan eller brde man det. Men kanske en dag lite mer än de andra. Blitr lite mer speciellt då.

Gratulerar på era födelsedagar! (när nu de är 😉

PS. Ursäkta ev. stavfel och andra felaktifheter. Jag sitter på bussen med solskenet på skärmen och ser inte hela tiden någonting. DS.

Kommentarer är stängda

Krönika: Två år sedan min egna student.

Publicerat av Daniel Holm den 15 juni, 2009

Det har gått två år sedan min student och det känns som att jag fortfarande sitter i samma jävla sits som då. Visst har jag fixat mina betyg lite bättre, och mognat en del, vuxit som person och medborgare. Men jag känner mig ändå lite ångestfylld.

Vad gör jag med mitt liv? Jag är ju ännu väldigt ung och har en bra bit fram till ”mina bästa år”, men jag befinner mig ändå i en sits som jag vill ur.

Studenten känns ändå som i förra veckan. Hur ledsen men glad jag var – splittrad. Med en lättnad fick jag gå ut och en tyngd föll. Men samtidigt kände jag mig inte redo för den vida världen. Vilket har resulterat i vart jag befinner mig nu.

Sedan jag tog studenten så har jag;
Gått två dagar på folkhögskola (bytte till) –
Gått på Komvux, men pendlandet gick inte ihop med ekonomin.
Varit en slacker och sovit hela dagarna, knackat kod hela nätterna.
Startat eget företag – lärt mig en massa CSS och PHP.
Jobbat på ICA.
Flyttat till Linköping.
Jobbat som telefonmäklare (jävla telefonförsäljare).
Skrivit mitt första program.
Pluggat på komvux.
Flyttat tillbaka till Loftahammar.

För två år sedan – på min student, så stod jag och hade stort problem med min slips. Aldrig behövt knyta den själv och jag hade tappat bort min hjälplapp som jag fick på Dressman. Tack vare detta så blev jag givetvis försenad och Jocke och Hanin, som jag skulle gå med till champagnefrukosten fick vänta på mig.
Natten till studenten sov jag hos min kusin David, som idag tar sin student.

För övrigt var min student helt underbar. Trevlig champagnefrukost, i skolan var det frukt- och bär-frukost. Jag hade förvisso ingen bira, men de som hade stod på andra sidan cyckelbanan och drack för att man såklart inte får dricka på skolgården.
En sväng till kyrkan för att lyssna på vacker musik och sång. Fick även höra alla som varit betydligt duktigare än en an. Sedan gick vi ett stort tåg, alla studenter på ett led, tillbaka till skolan. Väl där fick vi lite mat och alkoholfri cider. Efter det att man var mätt och belåten så gick vi upp till vår del av skolan och bara satt där. Våra lärare mötte oss återigen, gav oss våra betyg och gav oss en kram hejdå.

Nu skulle snart längtan och väntan vara över. Men innan den var så fick vi vara med om den värsta väntan någonsin. Det kändes som en evighet att behöva vänta på att få springa ut ur dörrarna på skolan. Ut i den ”fria” världen.

Det är faktiskt en sak som jag saknar oerhört mycket nu på senare år. Något som jag inte tyckte lika bra om under den tid som jag faktiskt utövade det – Skolavslutningarna. Nog var det mysigt att stå och sjunga framför alla föräldrar i Loftahammars kyrka, men det var inte förens jag sakta gick ut ur St. Petri kyrkan i Västervik på min student som jag verkligen uppskattade det. Det var över, det var slut.

Samtidigt som jag skriver detta och känner att jag förvisso saknade min student och för den sakens skull; alla mina tidigare skolavslutningar med allt vad det innebar, så känner jag absolut ingen avund för alla studenter. En tid alla någon gång behöver gå igenom – fatta allvaret, skaffa jobb, flytta. Allt det är sedan länge bakom mig. Visst så pluggar jag fortfarande och jobb är något som jag ibland fortfarande inte känner mig redo för.

Saken är ändå den att jag ändå är påväg någonstans nu – äntligen. Dock två år försent. Jag hade tänkt redan när jag valde Teknikprogrammet (en vecka innan jag började), att jag ville bli civilingenjör. Sedan tillkom suget at gå på Chalmers. Dock är jag inte riktigt där än, men jag är på mycket god väg. Göteborg flyttar jag till efter sommaren och en vacker dag kommer jag ha förändrat världen.

Kommentarer är stängda

Sex månader i en ny stad.

Publicerat av Daniel Holm den 3 mars, 2009

Idag är det sex månader sedan jag och Anneli flyttade till Linköping. Hur varm jag blev av att bära upp alla de där nyinköpta möblerna sitter fortfarande kvar. Och hur länge vi höll på med att sätta ihop vår nya, gigantiska TV-bänk, glömmer jag aldrig. Den fick inte plats mellan väggen och soffan!

Kort sagt så har det varit roligt att bo här. Mestadels. Men det är ändå lite tomt utan mina kära vänner. Har inte haft någon annan att umgås med här uppe förutom Anneli (och hennes systrar). Blir istället mycket nördande och slöande. Man vill inte gå ut och man hamnar i ett mönster. Men samtidigt är jag imponerad över hur bra kontakt man haft med de allra flesta. Lite tråkigt har det också varit att inte haft så många av mina vänner har varit och hälsat på. Henke kom när vi flyttat in och det tog nästan ett halvår innan han kom tillbaka. Och Filip tog det ett bra tag rent generellt, men när han väl kom så kom han snabbt tillbaka.

Det Positiva: Den första tiden var helt underbar batt gå runt på stan och se lite mer liv än vad man tidigare varit med om. Ny stad, nya möjligheter. Men framförallt så fick man äntligen bo ihop med Anneli igen, i vårt egna hem. Och lägenheten är helt underbar. Stor och luftig.

Det negativa: Det var ju tänkt att Anneli skulle börja jobba och jag skulle meka med mina webbprojet och börja jobba den vägen. Men ack så fel vi hade. Istället har jag kommi vidare och Anneli sitter nu kvar i samma sits som för sex månader sedan. Dessutom gillar folk inte bönder här uppe. Eller folk med hatt. Sedan är utelivet inte det bästa.

Me det har ändå varit mycket roligt att bo här. Men jag ser ändå fram emot att flytta vidare i livet. Jag vill gärna bo på en massa platser i mitt liv. Iallafall tills det att annat hindrar än ifrån att kunna flytta hur som helst.

Men jag har redan under sex månader skaffat mig en otrolig massa minnen och erfarenheter. Lägenheten är fantastisk och jag stormtrivs verkligen. Skulle nästan vilja ha med mig den vidare till nästa stad.

Bilder kommer snart.

Kommentarer är stängda