Något som jag tycker är oerhört intressant, och som andra verkar tycka är lite udda, är det att jag har ett lustigt intresse för sjävklara sakers historia.
Jag minns så väl för många år sedan, när jag vandrade öven en av Västerviks kullerstensgator och tänkte på hur länge det tog att lägga denna, vilka männen var som gjorde det och hur deras liv var.
Sådana tankar går jag alltså fortfarande runt med. Tex. så har jag funderat på vad personerna som lade vårt knarrande golv i Göteborg, hade för sig om dagarna då de inte jobbade. Vad var de för personer? Var de riktigt goa grabbar eller var det trötta och slitna karlar? Vad funderade de på när de mötte den där kvisten som inte fick golvet att riktigt gå ihop?
Så sent som idag fick jag en av dessa tankar. Jag stod och pissade när jag lade märke till att det var ett igen-pluggat hål i pinnen som är fäst på handukshyllan, här hos min mor och systrar. Se på bilden ovan.
Det är alltså två borrade hål som någon pluggat igen och sedan borrat två nya, som sedan skruvarna har fäst igenom på hyllan.
Något blev alltså fel. Men hur många av dessa gjorde de fel på? Varför uppkom felet – var den en praktikant? Kanske skulle hyllan vara bredare/smalare, men de ändrade senare dimensionerna.
Det är mycket av dessa tankar jag kan ha. Men mycket vem denne person var. Hade den, som jag betyngande tankar, eller var den kanske, som jag, förtrollad av en annan människa. Vad pratade de om, vad väntade dem efter arbetsdagens slut? Hur löste de, de ev. problemen?