Hoppa till innehåll

Etikett: Skolan

Varför kan vi inte enas under feminismen? En liten socialpsykologisk analys.

Jag läser för tillfället socialpsykologi och den första hemtentan vi fick i uppgift att göra kopplade jag samman till en tanke, en undran, varför Emma Watsons tal blev så stort och varför det innehöll det som det gjorde. Att män också har ett ansvar. Att det för henne är oproblematiskt att kalla sig feminist, liksom för mig, men att det är inte är lika lätt för andra. Hur skulle vi kunna förstå detta socialpsykologiskt?
Jag vill här erbjuda denna text med hopp om att det kan ge något. Det är kort, och ytligt, men vad kan jag göra om ett sådant ämne, samt på fem sidor?
Läs min text här: Varför är vi inte enade under feminismen?

Kommentarer är stängda

Kort om regeringens skolutspel.

Nog är det ett utspel alltid. Alliansen presenterar ”nya” idéer efter varandra för att vinna tillbaka väljare genom skolfrågan.
Mer pengar, flera lärare, betyg i tidigare ålder.
Förr-förra veckans Agenda innehåll en debatt mellan Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) just efter den veckans utspel som Alliansen kom med var dag; efter att Socialdemokraterna börjat med en skolturné. Vad som störde mig med debatten var att Reinfeldt fortsatte att pressa på hur mycket pengar de vill satsa på skolan framöver – pengar är inte allt när de ändå inte placeras korrekt; hur Reinfeldt försökte få Löfven att erkänna att de kommit närmare i sin skolpolitik – det har de faktiskt, något som Löfven inte ville säga något annat om än att de har långt kvar att gå. Det må vara sant, men det är fortfarande ett närmande. Alliansens stora problem är dock hur de vägrar att erkänna att de faktiskt har följt Socialdemokraterna, inte hur Socialdemokraterna har följt dem – de har kopierat den politik de haft sedan något år tillbaka.
När alliansen började att presentera sina nya förslag på skolan den veckan så fick de det att låta som att de var upphovsmän till den politiken, och det var helt enkelt inte sant. De hade samma siffror som Socialdemokraterna: 2 miljarder. Till Agenda hade de höjt det till 3,7 miljarder för att ge det där lilla extra.
Att Sveriges skolresultat sjunker i Pisa-rapporten är självklart inte bra. Att Alliansen försöker göra allt de kan för att höja det är givetvis en bra tanke, men de gör fel. Det är inte bara deras fel att det sjunker, Socialdemokraternas skolpolitik har också varit del av de sjunkande siffrorna. Men att Alliansen först får ca 6000 lärare att förlora jobbet och sedan privatiserat allt de kan gör inte saken bättre. Inte heller att envisas om betyg i allt lägre klasser.
Ironiskt är det väl att Pisa ger betyg, vilket skapar oro, desperation, här, vilket drar ner betygen ytterligare. Hur ska det då kunna användas i den faktiska skolan? Det är inte betyg som är lösningen, det är undervisningen. Utan bättre undervisning sker inte bättre betyg genom tvång. Flera lärare; vilka ska ha högre lön då det är de som formar morgondagens samhälle. Läraryrket måste bli mer attraktivt genom bättre lön, högre status. Och inte genom privata skolors elit, utan statlig!
Svenska lärare ska alla vara elit. Om det inte hade varit för att reformen är så ny, hade jag velat bryta upp betygen för att inte ges fören i nian eller på gymnasiet. Det finns bättre former än betyg i skalor. Låt människor gå vad de vill, låt dem expandera, utveckla och så ska ni se att de blir jävligt bra på vad de vill. Det är snarare naturlig selektion ön betyg som ska sortera.
Betyg krossar drömmar, inte tvärtom.

Kommentarer är stängda

Dumma jävla människor.

Har du någonsin tänkt på alla fejkade människor där ute?

Enligt mig så finns det fyra typer av människor:

  • Den som är snäll – Generellt sett alltid ödmjuk, uppskattande och vänlig.
  • Den mjuka med hårt skal – Den som ska vara så hårt men gärna kramas efter några för många öl.
  • Den fejkade som försöker vara snäll – Den som ska försöka vara så jävla snäll men egentligen snackar skit om alla med alla.
  • Den största idioten – Skiter i vilket, går förbi tanten som ramlat omkull och skiter i att ringa efter Polis när denne ser ett inbrott.

Alla dessa finns ibland oss och även jag känner folk i alla fyra klasserna. Barndomsvänner som har gått till att nonchalera en när de går förbi – man är inte tilräckligt ”populär”. De som hatade och föraktade mig, men nu är mina vänner.

De flesta i den andra gruppen är givetvis män. Män som inte vill visa sina tårar när de slår till tummen med hammaren eller super ner sig när de nyligen blivit dumpade.
Kvinnor å andra sidan befinner sig nog istället i den fejkade klassen. Hur de beter sig mot varandra är ibland det värsta jag har sett på denna jord. Och så har det alltid varit. I vissa fall så högdragna och långsinta.

En både för- och nackdel är att man förvisso kan förflytta sig mellan dessa grupper. Iallfall någorlunda. Tex så anser jag mig som den snälla. Men jag kan nog också både anses och anse mig själv att ha befunnit mig i en annan av grupperna. Och nu ska vi heller inte generallisera. Folk kan variera mellan alla grupperna beroende på miljö och folk. Men den som man är generellt kan i princip alltid placeras i någon av dessa grupper.

”Populär” är också ett jävla ord. Människor som var ”populära” och bara umgick med varandra, jävlades med de andra eller var överdrivet vänliga, som om de tycker synd om en. Jag har nog aldrig klassats som den klassiska ”populära”, ändå var en av anledningarna till att jag slutade äta i matsalen i skolan att det var för mycket folk att hälsa och kolla läget med – och jag kan aldrig förneka en annan människa.

Men ni som har varit som jag, kan det vara så att man inte är ”populär” för att man helt enkelt är så fördomsfull. Kanske lite som de ”populära” grupperar sig av samma anledning. Jag har dock alltid haft mina vänner, oavsett om de varit ”populära” eller ej. Som sagt så kan jag inte förneka någon någonting, och med mina vänner känner jag mig tryggare då min syn på ”popluära” är de som är ytliga och har en kärna av sten.

Känner ni igen er i något av detta så klaga inte. Gnäll eller skrik inte. Varken på mig eller andra. Inga ord behöver alls utbytas, utan känner du dig missnöjd med den plats som du känner dig som att du befinner dig i så fösök istället med att helt enkelt bli en bättre människa.

Och kom som sagt ihåg det med, det är ingen generalisering, och det handlar även mycket på beskådaren och inte din egen syn på det. Tex. så gråter jag inte. Ibland skulle jag nog gärna göra – av många anledningar, men jag mår fortfarande skit när jag tänker på att jag körde ihjäl Bambi…

6 kommentarer