Etikett: Tankar

Det absolut värsta med sommaren.

Publicerat av Daniel Holm den 7 augusti, 2009

Det finns en sak här i världen som kan få ens sommar att bli oerhört frustrerande. Det handlar inte om åska och regn, inte att det är långa köer på ICA och inte att man ”bara jobbar när det är fint väder”. Nej, det handlar något mycket, mycket värre – flugan.

För dessa envisa jävla flug-helveten är det absolut jobbigaste som jag kan komma att tänka på.

Bin, getingar, humlor, spindlar och div. gör mig ingenting. Men flugor – ÅH!!!! De kryper på en när man sover och sitter i ens ansikte. De är överallt på jobbet, de sitter i maten, de fluger runt håret när man är ute och går och de drar med sig en massa skit!

Som jämförelse så kan vi se det att jag alltid räddar ett bi, en geting eller humla när de inte kan komma ut igenom ett fönster – flugan slår jag hellre ihjäl. Känner jag hur en spindel klättrar på mig så läger jag försiktigt ner honom på en bättre plats – kryper en fluga på mig så gör det inget om jag skulle få ett blåmärke efter dess död.

Spindlar, bin och dyl. känns ändå mysigt och har på ett annat sätt en större nödvändighet. Bin gör honung, och bidrar till växtligheten och spindlar hanterar världens starkaste textur och bygger nät av dem som de – fångar flugor i. Det är ju helt fantastiskt.

Så nu sitter det numera ett gäng flugfällor här hemma i taket och vi har fått ett gäng redan över natten.

1 kommentar

Ibland behöver man leka.

Publicerat av Daniel Holm den 6 augusti, 2009

Igår så kom äntligen den vackra vädret tillbaka till Loftahammar och skärgården. Jag hade sedan tidigare bestämt mig för att jag i under inga som helst omständigheter skulle bada minst två gånger innan denna vecka var slut. Igår kom det första av de två doppen och min sommars andra dopp.

Jag och Sebastian åkte ut till Henke på Långö för att hoppa ifrån ett berg i solskenet, vilket vi med gjorde. Vattnet var fruktansvärt kalls, men jävligt gött. Uppfriskande och stärkande. VI simmade ifrån ön vi hoppade ifrån, över till en lite mindre, där vi gick upp och sedan satt oss i en liten bergsskeva med lite varmare vatten – nästan som ett badkar, vilket vi också kallade det.

När man var mindre, inte hade några sommarjobb (eller jobbade betydligt mindre) och badade betydligt mer, så var man ju också i mer. Man lekte på alla möjliga vis. Tex, att försöka göra olika hopp ifrån flottar, den som gjorde störst vågor, stå på händer, hålla andan längst, hoppa ifrån varandras axlar, kasta boll och kasta – japp, lera eller sjögräs. Detta började vi igår att göra, när vi satt där och snackade i ”badkaret”. Det var faktiskt hur roligt som helst. Springa runt där på den lilla ön, som mer var toppen av ett berg med lite ogräs och buskage på, och kasta sjögräs medans man försökte att inte springa i all fågelskit.

Fnitter som skolpojkar som lekte i havet för nästan tio år sedan uppfattades som våra egna. Jag har under större delen av mitt liv förespråkat att man inte ska längta till att växa upp. Att bli vuxen och att allt blir tråkigare – vilket det delvis blir. Kolla hur mycket vi leker nu för tiden = Inget! Vi träffas och tar en kopp kaffe eller dricker sprit och drar skämt. Även att detta är jävligt roligt så vill man ändå lite hitta tillbaka till barndomen – något som har infunnit sig allt mer den senaste tiden, tycker jag och älskar det.

Växa upp är väl egentligen aldrig fel. Men jag anser att mognad handlar mer om att ta ansvar och hur man hanterar vissa händelser och situationer, hellre än att man helt slutar upp med sin lekfullhet. Att klättra i stolpar och försöka lära sig cyckla på bakhjulet som än ung man är inte mer eller mindre godkänt för att man är stupfull. Kanske då mer dumhet än något annat.

Jag ser gärna tillbaka till de sommrar man hade under sin barndom, för tragiskt nog är det över. Men jag tänker då inte överge dem och dess händelser. Nej, nej. Då tänker jag hellre lära av dem och ta det som var roligt och forstätta med dem så länge som jag lever och lär.

Men när badandet tillslut var över och vi haade haft det ofantligt roligt så satt vi ändå där en stund senare, i solnedgången, tog en kopp kaffe och snackade om brudar och en kommande kräftskiva.

Klättra i träd, skojjslåss, jaga varandra, kasta boll, hoppa ifrån varandras axlar, ha vattenkrig och kasta sjögräs är något som jag gärna ser mig själv göra en lång tid framöver.

Kommentarer är stängda

Splittrad över ledighet.

Publicerat av Daniel Holm den 31 juli, 2009

Jag ligger fortfarande kvar i sängen… Testar förvisso att blogga ifrån min Android-mobil, men det känns ändå bittert. Förvisso är det samtidigt jätte skönt att få sova ut och att vakna och faktiskt få ligga kvar. Nu är det dock andra dagen i rad som jag gör detta. Idag vill jag bara ut, men jag vet inte alls vad jag vill göra. Klipp gräset är redan klart, men efter det då? Bada kanske? Eller åka någonstans?
Eller kanske bara ta ett glas Cola och sätta mig på en sten och programmera?
Men men en sak som är otroligt skönt är att man får en chans att tänka över lite saker. Snart flyttar jag till Göteborg och det finns en del att fundera på; Vilken säng skulle jag ha? Vilka andra möbler? Vilket sätt skulle jag plugga på? Ska jag jobba samtidigt, isåfall satsa på mitt eget eller något annat?
Men nu håller inte detta längre, nu ska jag upp.

Kommentarer är stängda

Jag litar inte på andra.

Publicerat av Daniel Holm den 28 juli, 2009

En av mina brister är det faktum att jag har otroligt svårt att lita på andra – och då när det gäller deras omdömme eller tankar. Det är inte så att jag inte litar på deras ord, för det är en annan brist jag har – tror alltid att min nästa är ärlig. För det är heller inte riktigt det som att jag inte litar på folk, handlar om.

Det är mer att jag inte litar på att de låser dörrarna, kör för fort i en lånad bil, visst städade efter sig osv. Och det finns faktiskt en anledning till att jag är såhär – för att det hela tiden händer.

Se den första laptop-lagen (aka Daniel Holm’s fjärde lag): Man lägger aldrig en laptop på golvet! Det av flera anledningar:

De allra flesta bärbara datorer suger in luft underifrån – ligger den då på golvet så suger datorn in en massa skit som damm och smuts.
Folk kan trampa på den.
Folk kan snubbla på den.
Folk kan tappa saker på den.
Mfl.

Och trots detta så är det ta mig fan alltid någon som får för sig om att golvet är en bättre plats för min laptop än den plats som personen själv ville roffa åt sig. Dessutom så kröker folk ofta kabeln på datorn, vilket i sinom tid kommer att förstöra den.

Sedan hör det även till min paranojja att jag hela tiden kollar så att alla dörrar till hemmet är stängda och låsta. I en lägenhet är det inte så jobbigt. Finns bara en dörr, och skulle man bo högt upp så gör det inget att fönstren är öppna, för vem klättrar upp, och skulle de så skulle säkert folk bli misstänksamma. Men om det är som nu, att jag bor i ett stort hus med sju in-/utgångar och minst ett fönster i varje rum så blir jag som panikslagen. Jag kollar alla dörrar när jag lägger mig, kollar dem innan jobbet, jag kollar dem när jag ska iväg osv. Och ta mig fan att jag ibland behöver göra det med! Man torde ju anse det som en skitsak att låsa dörren bakom sig, som var låst när man gick ut – men icke! Det har aldrig varit någon större fara som så, då jag är såhär paranoid och upptäcker det hela tiden – men va fan!

Och när det sedan gäller att bära saker så har jag också svårt för att låta vem som helst bära vad som helst. Det gäller både hurvida personen som ska lyfta X klarar av den tyngden Y som X har. Men också, ifall X skulle vara av ett längre föremål och slå sönder antingen väggar/inredning eller själva föremålet (X) som denne bär.

Men för att även återgå till datorer, eller egentligen allting som man håller i och inte så lätt kan diskas eller tvättas (= elektronik) så är det nästan alltid ett krav att personen som ska hålla i det har rena händer. Detta innebär att man inte får hålla på med min laptop när man ätit fet mat som tacos, pizza eller revben, eller heller ätit chips eller dyl. Varför? Jo, för att det lämnar av sig fett, givetvis. Och det är fan ibland det värsta jag vet att trycka på ett kladdigt tangentbord (som det dessutom fastnar en massa annat skit på), eller använda en fet musplatta som man knappt kan röra muspekaren med.

Det är då heller inte tillåtet att fotografera med vår älskade systemkamera när man gjort ovanstådda heller. Och inte pilla med min touch-mobil. Det må låta larvigt, men så håller mina grejer längre, och är dessutom fräschare under denna tid. Man ska helt enkelt inte vara fet eller kladdig om händerna – det lämnar spår.

Fler saker jag ibland inte kan lita på folk om eftersom det har hänt:

Släcker lamporna/ljusen.
Stänger dörren till toan.
Stänger fönstret.
Återgår så datorn var när de fick låna den.
Lämna tillbaka saker som de tog dem.
Kablar som inte läggs/rullas ihop på ett sätt så att man enkelt kan få ur dem.
Lägger i rätt CD/DVD i rätt jävla fodral!
Lämna kablar på golvet för att de inte kan lyfta på fötterna och snubbla på dem.
Osv.

Det hela är sannslöst, jag vet och något jag jobbar på, men vissa saker är helt enkelt för värdefulla för att vissa drullar ska få hantera. Och se nu inte på detta fel. Även att jag har vänner och familj som är dessa ”drullar” och att jag har vänner och familj som anser mig vara en ”drulle” så tycker jag att de är fantastiska människor oavsett.

2 kommentarer

Ibland är man bra dum i huvudet.

Publicerat av Daniel Holm den 25 juli, 2009

Denna dag har inte varit en speciellt bra dag. Ärlig talat så har den varit helt åt helvete.

Den började förvisso relativt bra, möjligtvis aning sent. Men vädret var helt fantastiskt och det gjorde saken god. Tanken var ju dessutom att man skulle vara ute och njuta av det fantastiska vädret – men det blev allt annat än detta.

Det endta ”ute” jag har varit idag är antingen turerna mellan bilen, Henke, ElGiganten, den korta promenaden till en god vän 300m bort, eller promenaden ifrån Hemköp. För att komma till sak angående vad titeln säger så, när jag kom hem till mor ifrån Hemköp så gick jag in med varorna och fann Anneli sovandes på soffan. Vi som skulle till FIlip och sällskapas lite, fastnade istället med Annelis nya iPod Nano, som jag gav henne i förrgår och nya hörlurar idag.

Vi skulle testa video på spelaren och skulle lägga över ett ny-enkodat klipp. Men då minnet var fullt så skulle hon börja ta bort lite musik hon inte längre ville ha på den. Då kom det första kruxet. En bugg i mjukvaran som bla. Rhythmbox och Exaile har använder för att ge support för iPod orsakar det att när man tar bort en musikfil, så tas den inte riktigt bort. Filen listas inte längre i någon av de program som har support för iPod, men den ligger kvar och tar utrymme. (Och nej, de hamnar inte i .Trash)

Efter lite Googlande så kom vi fram till programmet gtkpod, som fungerade utmärkt. Med detta så kunde Anneli ta bort filer, och att de faktiskt försvann, men de som var borttagna sedan innan, men inte hade försvunnit ifrån spelaren låg kvar, och eftersom de inte listades längre så hittade inte ens gtkpod dem.

Mer Googlande, kopierande av de gamla musikfilerna, ett par resets av spelaren senare, men utan framgång, gick jag panikslaget över till att helt enkelt ta bort musikfilmappen. gtkpod fixade så fint i ordning hierarkin igen och jag lade tillbaka de filer som Anneli skulle ha. Nu hade hon allt utrymme som hon skulle ha igen – dags att lägga in videon.

ICKE! Det gick inte, inte så att det fungerade iallfall. gtkpod stödde inte formatet (.m4v) som Arista Transcoder hade valt åt mig för just iPod. Desperat så kopierade jag då bara in klippet i en Video-mapp och hoppades på det bästa, vilket inte alls gick. Så nu måste jag bara fixa det.

Det absolut värsta var nu bara det att det hade gått säkert en och en halv timme sedan vi skulle vara hos Filip. Och då jag var – well, som jag brukar bli när jag har andra planer, är lite trött och får datorproblem; tyst, bitter och otroligt förbannad, så fastande vi ytterligare en tid hemma. Och ju mer tiden gick, ju mer dåligt samvete fick jag. FIlip som var ensam hemma och vi skulle sätta oss ute i gräset och kanske ta en öl eller två, och sedan kolla på en film. Det blev alltså inget av detta och jag blev än mer deppig…

Och inte nog med detta, utan Anneli ville ner på stan för att kolla priset på en tatuering, vilket hon inte fick för att jag tvunget skulle fixa hennes nya iPod.

Nu sitter vi här, ingen öl, inget tatuering, ingen video på iPoden och med jävligt dåligt samvete (då även Henke senare ringde och kolla om vi var på stan, vilket jag gärna velat i dagens fantastiska väder) – det har minsann varit en jävla dag och jag är ett stolpskott.

Men gött är det att ha hemsidan uppe igen. Välkommen tillbaka!

1 kommentar

Ge mig havet!

Publicerat av Daniel Holm den 1 juli, 2009

Nu har jag äntligen lite ledigt. Hela tre dagar för att vara exakt. Det tillhör väl att jag egentligen bara jobbat fem dagar i streck, men att det har känns som betydligt mer ifall man ser till allt som hänt runt omkring, förutom arbetsdagarna. Sjungit på en krog, hämtat möbler, tagit en natttur till Linköping, vinglat hem i mörkret osv.

Dags för lite ledighet nu med andra ord. Men det blir inget slöande här inte! (Förutom min relativa sovmorgon till lite efter tio idag). Just nu så ska jag få igång min nya virtuella server så jag kan åka och byta ut den i Västervik. Men jag ska sätta mig ute och fixa det strax. Imorgon så ska lägenheten tömmas. Och tyvärr så jobbar Anneli och alla andra som jag har frågat om hjälp, så det blir att flytta ut hela skiten helt själv.

Men det är inget av detta som lockar lika mycket som att jag idag tänker ta årets första dopp. Så jag har längtat. Det är mycket senare än vanligt, som jag hoppar i plurret i år. Lite tråkigt, men det ska jag ta igen. Så fort far och Anneli slutat arbetet för dagen så sticker vi ut till ett par klippor till havs. Jag känner mig fan lite som en badkruka som inte varit i än.

Men vad hett och gött det är ute. Inne på rummet som jag befinner mig i nu (en kort, kort stund till) så är det hela 27 grader och det är för varmt för att ens gå i kalsongerna. På med shorts och ut i havsbrisen.

Det känns verkligen helt fantastiskt att jah återigen befinner mig i Loftahammar. Detta barndomshem. Jag blir lika kär i denna plats varje år. Allt det gröna, allt folk, allt liv och givetvis solskenet och som ett resultat – värmen. I vattnet med er!

På vintern bor det knappa tusen personer här – på sommaren så bort det ca 30 000. Det säger en hel del om det liv som uppkommer. Och så mycket trevligt folk man möter med! Framförallt när man ändå sitter på deras gemensamma nämnare – den lokala butiken. I förrgår fick jag möjligheten att träffa en kvinna ifrån Miami. Som en shock. För jag är oerhört fascinerad av att det kommer människor till lilla Loftahammar ifrån alla de platser runt om på jorden. Hela vägen ifrån Miami.

Det är läckert.

Nej, kom hem mina vänner och så ger vi oss av!

PS. Piratbio-planer på G. DS.

2 kommentarer

Att sola är för brudar.

Publicerat av Daniel Holm den 24 juni, 2009

Nog älskar jag solsken och uppskattar det högt ovan mycket, mycket annat – men jag tycker inte om att sola.

Sola är något som jag helt enkelt inte har varken ro eller tid för. Kanske det ena som ett resultat av det andra. Jag är oerhört blek av min natur – har riktigt taskigt pigment, vilket jag fått av min kära mor och hennes far, som också var blek som jag.

Under hela mitt liv har jag fått höra hur blek jag är, något som störde mig till en början, men nu har avgått. Skiter i vilket. Men när det inte gjorde så var jag ju gärna ute och solade för att få lite mer färg och när jag väl får färg så ser det riktigt gött ut. Men trots detta så vägrar jag att gå ut och steka på gräsmattan eller i en solstol bara för att bli brun.

Ska jag ”sola” så ska det vara i samband av att jag ändå sitter/ligger där jag är och bara tar av tröjan/linnet. Det händer ofta att jag går med bar överkrop när jag är ute, också. Och när jag jobbar ute i trädgården. För visst är det väl inte fel med lite färg, det är inte det jag säger. Utan jag syftar helt på att ligga still i solen för att bli brun. Finns så mycket mer och bättre saker man kan göra än ligga där.

Det är förvisso något som flera också känner av och har då gjort en premiss och solar i ett solarium. Nog tar det kortare tid och ja, jag har också gjort det. Bla. när min älskade Anneli skulle komma hem ifrån Spaninen för över ett år sedan – men jag tycker nästan det är ännu värre! En maskin för att bli brun…

Nu menar jag inte heller att jag fördömmer alla som solar och vill att ni ska sluta, nej, nej. Bara ni män – sluta vara så jävla ömma om ert utseende, ni är ju män!

Nu ska jag dricka mitt kaffe och sen ska jag ut och jobba i solskenet.

Kommentarer är stängda

Bröst.

Publicerat av Daniel Holm den 22 juni, 2009

Varför denna eviga kamp och snack om bröst? Vet ni det kvinnor att vi män troligtvis frågar oss själva lika mycket varför denna fascination av bröst, som ni gör?
Kvinnas bröst har varit en fråga under en lång tid, och under en lång tid har jag haft mina funderingar angående varför det just finns denna fascination av kvinnans bröst. Inte bara ifrån mannens sida, men också kvinnans.
Men nu så börjar jag nog äntligen att komma fram till ett svar.
Det korta svaret är att män inte har egna bröst.
För så är det ju faktiskt. Nog att vi har ett bröst och att vi på detta har ett par bröstvårtor och att man kan ha stora bröstmuskler, men vi har ändå inga bröst. Och allt som vi män inte har – vill vi ha. Vill se, lära känna.
Och dessutom så spelar saken in att de oftast inte syns. Nog att man ser dess konturer och form – men en tröja kan ljuga. Det är precis som kvinnor och ben. När jag var liten så snackade farsan alltid om kvinnor och snygga ben, men jag fattade inte. Det var väl inget speciellt – men nu på de senaste åren så har det bara slagit till och kvinnans ben är oerhört vackra och en sensation för ögonen.
Varför? Jo, för att kvinnor kan ha jeans eller andra byxor på sig. När de väl inte har det så ser man på den otäckta kroppsdelen lite extra. Huden spelar även den en stor roll. Hud relaterar till närhet och intimitet – kärlek.
Bröst är det likadant med. Visst, vi män kan vara helt borta vid åsynen av även klädda bröst, men man ser ju ändå deras eventuella volym även ifrån utsidan.
Men att vi män hela tiden klär av kvinnor med blicken fördärvar jag! Det är ett löjligt resonemang. Jag har gjort det två gånger. Varför jag vet att det just är det? Jo, för att jag kommer ihåg de gångerna oerhört bra. Den första gången snackade vi om saken och jag var tvungen att testa, den andra gången var jag full och ville testa igen. Det är helt enkelt inte intressant.
Men att vi män inte har egna bröst att leka med, tror jag har en stor betydelse av denna fixsering som vi har här i världen. Givetvis så kan och beror troligtvis lite av den äldra generationens uppfostran – för kvinnor är inte helt ute på att inte prata om deras och varandras bröst heller.
Jag tror att det faktiskt i vissa fall kan vara männens fruar/flickvänner som gärna snackar på mer om sina och andras bröst än vad vi tänker, eller ens bryr oss om.

2 kommentarer

Tre timmar innan första arbetsdagen börjar.

Publicerat av Daniel Holm den 16 juni, 2009

Sopptunna. Imorse så vaknade jag helt själv innan klockan ens ringde. Eftersom jag vaknade av mig själv, kände mig så pigg och att solen sken så starkt ute så var jag rädd att jag hade försovit mig och varit så borta att jag inte fattat att jag hade gått ur sängen för att stänga av klockan (mobilen).

Men så tänkte jag; ”olen är ju faktiskt uppe tidigt nu, och jag lär inte ha varit så borta att jag inte vet att jag stängt av klockan.

Jag gick då upp och insåg att klockan var sju! Jag börjar inte förens klockan tio. Så jävla underbart.

Så jag har hunnit ta en extra stor frukost, en kopp kaffe och kollat på det senaste Mythbusters-avsnittet. Det är fan i mig en av de mest intressanta och roligasta serierna. Och inte nog med det; jag hinner med att blogga dessutom – härligt.

Och att solen skiner som jag minns den är helt underbart. Klockan är 8.20 och det är 12 grader ute – en fantastisk dag.

Idag börjar alltså sommaren första arbetsdag – känns rätt gött. Även att jag gärna ser att det år sånt här underbart väder en ledig dag så väcker det en lite extra och man blir mycket, mycket gladare.

2007 jobbade jag som soppgubbe i Loftahammar och det var faktiskt det bästa sommarjobb jag haft. Tjänade bra pengar, det var mödosamt, skitigt, man började kl 5.00 och man var ute hela tiden. Helt fantastiskt. Bilden ovan är ifrån den första arbetsdagen (070618) och på en av de tunnor som man tömde.

Nu ska jag in i duschen och sen ska jag gå til jobbet. Fy fan vad underbart!

Kommentarer är stängda

Krönika: Två år sedan min egna student.

Publicerat av Daniel Holm den 15 juni, 2009

Det har gått två år sedan min student och det känns som att jag fortfarande sitter i samma jävla sits som då. Visst har jag fixat mina betyg lite bättre, och mognat en del, vuxit som person och medborgare. Men jag känner mig ändå lite ångestfylld.

Vad gör jag med mitt liv? Jag är ju ännu väldigt ung och har en bra bit fram till ”mina bästa år”, men jag befinner mig ändå i en sits som jag vill ur.

Studenten känns ändå som i förra veckan. Hur ledsen men glad jag var – splittrad. Med en lättnad fick jag gå ut och en tyngd föll. Men samtidigt kände jag mig inte redo för den vida världen. Vilket har resulterat i vart jag befinner mig nu.

Sedan jag tog studenten så har jag;
Gått två dagar på folkhögskola (bytte till) –
Gått på Komvux, men pendlandet gick inte ihop med ekonomin.
Varit en slacker och sovit hela dagarna, knackat kod hela nätterna.
Startat eget företag – lärt mig en massa CSS och PHP.
Jobbat på ICA.
Flyttat till Linköping.
Jobbat som telefonmäklare (jävla telefonförsäljare).
Skrivit mitt första program.
Pluggat på komvux.
Flyttat tillbaka till Loftahammar.

För två år sedan – på min student, så stod jag och hade stort problem med min slips. Aldrig behövt knyta den själv och jag hade tappat bort min hjälplapp som jag fick på Dressman. Tack vare detta så blev jag givetvis försenad och Jocke och Hanin, som jag skulle gå med till champagnefrukosten fick vänta på mig.
Natten till studenten sov jag hos min kusin David, som idag tar sin student.

För övrigt var min student helt underbar. Trevlig champagnefrukost, i skolan var det frukt- och bär-frukost. Jag hade förvisso ingen bira, men de som hade stod på andra sidan cyckelbanan och drack för att man såklart inte får dricka på skolgården.
En sväng till kyrkan för att lyssna på vacker musik och sång. Fick även höra alla som varit betydligt duktigare än en an. Sedan gick vi ett stort tåg, alla studenter på ett led, tillbaka till skolan. Väl där fick vi lite mat och alkoholfri cider. Efter det att man var mätt och belåten så gick vi upp till vår del av skolan och bara satt där. Våra lärare mötte oss återigen, gav oss våra betyg och gav oss en kram hejdå.

Nu skulle snart längtan och väntan vara över. Men innan den var så fick vi vara med om den värsta väntan någonsin. Det kändes som en evighet att behöva vänta på att få springa ut ur dörrarna på skolan. Ut i den ”fria” världen.

Det är faktiskt en sak som jag saknar oerhört mycket nu på senare år. Något som jag inte tyckte lika bra om under den tid som jag faktiskt utövade det – Skolavslutningarna. Nog var det mysigt att stå och sjunga framför alla föräldrar i Loftahammars kyrka, men det var inte förens jag sakta gick ut ur St. Petri kyrkan i Västervik på min student som jag verkligen uppskattade det. Det var över, det var slut.

Samtidigt som jag skriver detta och känner att jag förvisso saknade min student och för den sakens skull; alla mina tidigare skolavslutningar med allt vad det innebar, så känner jag absolut ingen avund för alla studenter. En tid alla någon gång behöver gå igenom – fatta allvaret, skaffa jobb, flytta. Allt det är sedan länge bakom mig. Visst så pluggar jag fortfarande och jobb är något som jag ibland fortfarande inte känner mig redo för.

Saken är ändå den att jag ändå är påväg någonstans nu – äntligen. Dock två år försent. Jag hade tänkt redan när jag valde Teknikprogrammet (en vecka innan jag började), att jag ville bli civilingenjör. Sedan tillkom suget at gå på Chalmers. Dock är jag inte riktigt där än, men jag är på mycket god väg. Göteborg flyttar jag till efter sommaren och en vacker dag kommer jag ha förändrat världen.

Kommentarer är stängda