Etikett: Tankar

Att älska någon.

Publicerat av Daniel Holm den 14 mars, 2010

Det är ofta jag fått höra olika personers syn på kärlek och att älska andra.
Vissa älskar aldrig, vissa älskar för lätt.
Vissa säger det inte alls, vissa säger det jämt.
Även de som bara ser det som något man säger när man är gift och inte har något att göra med relationer innan dess.
Jag har alltid sagt det att jag älskar i olika nivåer. Att jag gör detta, för att jag ser dem. Man älskar personer utefter vad de är i en nivå eller en grupp.
Älskar familj på ett sätt, vänner på ett, och sin käraste på ett.
Sin mor, far, systrar.
Vänner.
Pojk- eller flickvän/Man eller fru.
Ens barn.
Vissa personer älskar man ju rent blodsligt. De är av ens egna, de man alltid haft i sin närhet. Familj eller släkt. Sen har man sina vänner. Personer kommer och går i ens liv, men vissa stannar kvar – de blir som ens bröder och systrar. Sådana som man umgås i en annan mån med. Och så givetvis sin kärlek. Flickan eller pojken som oftast står högst av allt. Den som man kanske en dag, eller redan idag, delar allt med.
Jag vuxit upp med mycket kärlek och jag har inga problem att dela med mig av all den kärlek jag har.
Man kan ju också älska händelser, saker och ting. Även dessa på olika vis. Som en släktklenod mot en dator.
Jag har således än mer kärlek att dela för att jag gjort mig så pass mottaglig för det vackra på denna jord. Händelser som jag älskar av natur och son skänker mig glädje och lycka. En disig sommaräng, ett nakendopp, en varm sommarkväll. En öm kyss.
Jag älskar en hel del människor. Såväl som familjemedlemmar, mina bröder, såväl nya som gamla vänner.
Annat som jag har haft en annan syn på, jämfört med andra, är det att jag inte tycker att vara kär i någon är synonymt med att älska denna. Att vara kär, känna hur känslorna sprudlar i en, är ett steg mot att möjligtvis en dag älska den man är kär i.
Men från och med den dagen som man är kär i någon så älskar man nödvändigtvis inte denna. Det kan ju också vara så att man älskar en innan man blir kär i denne. En vänskap som blev så mycket mer.
Postad med Drupal Editor
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Ödet, Saker och Ting.

Publicerat av Daniel Holm den 10 mars, 2010

Under större delen av mitt liv så har jag på ett eller annat vis trott på ödet. Vissa saker var helt enkelt meningen att de skulle ske, andra inte. När jag blev äldre så ville jag ändå se att man hade en viss mån att bryta sig loss och göra skillnad.

Jag brukade ta exempelet med min gode vän Rikard. Han har brutit sina armbågar tre gånger. Eller krossat snarare. Första gången på en skateboard, andra gången igenom att snubbla på sina egna fötter och landa på en sten under ett kottkrig, och tredjegången när han cycklade omkull på vårens rullgrus.
Det jag ville få fram var då att det var mening att han skulle bryta sina armbågar detta antalet gånger. Kanske av en anledning som ännu inte visat sig. Det som varierade var hur det skulle kunna ske. Att ödet helt enkelt tog den första, (andra och tredje) bästa chansen. Därför bröt Rikard sina armbågar på så bisarra sätt.

Det är givetvis deprimerande att tänka att alla de val man gör, redan är förutsedda och bestämda. Och jag tror väl inte riktigt på det längre. Jag tror ju inte riktigt på något övernaturligt. Eller kanske övermäktigt, iallfall. Spöken tror jag ju på. Men det är en annan berättelse. Vidare tror jag ju på en mer mental karma.

Men det sker ändå saker som jag kan känna antydningar av att det skulle kunna gått värre, eller på andra sätt. Minns såväl en gång när jag skulle ifrån Loftahammar. Åkte själv i egen bil och stannade för att tanka. Av någon anledning så fungerade inte mitt kort (första och enda gången), vid första försöket. Väl påväg så körde jag nästan på en älg. Hade kortet fungerat direkt så hade jag haft en stor älg över, och troligtvis i, bilen.

Idag har inte känts som en direkt bra dag. Jag vet inte om det beror på att solen inte visat sig, andra tankar eller något annat, men så har det varit iallfall. Jag har däremot fått en del gjort, men jag borde göra än mer. Pluggat, mekat dator, gjort klart syrrans hemsidas nya tema, spelat gitarr, läst, tvättar nu också.

Jag har haft ovanligt ont i mina fingrar på min vänstra hand idag, men jag har kört på och spelat gitarr iallfall. Efter matten så gjorde jag Joakim lite sällskap vid TVn och jag blev återigen sugen på att spela gitarr. Jag satt och klinkade lite då E-strängen gick av. Helvete, tänkte jag. Istället började jag spela på låtar som inte denna sträng behöves i, men gav mig snart. Efter det skulle jag på toan och pissa, och när jag skulle ta tag i handtaget så missade jag det och gjorde en mindre spricka i en nagel på långfingeret – och jag har inte speciellt långa strängar.

Det hela verkar ju helt enkelt syfta på att jag ska ge fan i musiken och plugga mera matte. Vilket också är precis vad jag kommer göra. Dock hade jag gjort det iallfall…

2 kommentarer

Vikten av att begå sina egna misstag.

Publicerat av Daniel Holm den 8 mars, 2010

Vissa misstag måste man helt enkelt begå själv. Det duger inte att någon annan gör det.
Misstag som man ofta gör själv och alltså inte lyssnar på andras kunskap angående ämnet är kärlek. Du kommer att vara olyckligt kär i både den som inte vill ha dig och den som redan har ett förhållande. Du kommer dessutom bli krossad av att leendet denne gav dig var längre ifrån kärleksfullt än vad du kunnat tänka dig.
Misstag gör vi alla, vissa fler eller oftare än andra, men vi begår dem. Vissa misstag lär vi oss av, andra inte. Som vissa kärleksrelaterade misstag kommer du göra om. – Flera gånger. Däremot kanske du inte kör allt för fort en gång till, hoppa över ett hustak eller spela in en video där du inte sjunger så bra som du trodde.
I kärlek så kommer du att falla för fel personer. Vissa av dem kommer du inte känna dig väl med och vissa kommer inte känna sig väl med dig. Men du kommer också givetvis att falla för rätt personer och du kommer att må bättre än någonsin. Du kommer även att uppleva hur en som du inte ser som rätt för dig, kommer att falla för dig. I antingen naiv tro att så inte är fallet, i osäkerhet och/eller i att du är ärlig så kommer du dessutom att såra denne.
Du kommer att göra fel, du kommer må skit och du kommer att ångra dig. Men för denna gång så kommer du bli starkare. Även att du delvis skulle göra om samma sak igen så skulle det ändå inte bli riktigt lika hårt.
Vissa saker måste du göra och du kommer aldrig att göra om dem, medans andra kommer igen.
Ofta är det ju så att äldre faktiskt har erfarenhet av den situation eller sits som du befinner dig i. Oftast så lyssnar man inte, eller iallfall inte i den mån att du faktiskt gör det som de hänvisar om.
Du tror att det är annorlunda, att de har fel, eller inte vet något om detta. Ofta har de det. Men jag tycker nog ändå inte att du ska lyssna.
Man blir starkare av att själv begå misstagen. De blir ärligare och sundare. Dessutom så faller alla pusselbitar, allt du fått lära dig under din tid, på plats när tiden är rätt. Allt kommer att kännas fantastiskt och kanske ser du tillbaka till alla misstagen med ett leende. Det är ju trots allt pga. dessa som du befinner dig där du just nu är.

Kommentarer är stängda

Inre längtan.

Publicerat av Daniel Holm den 5 mars, 2010

Jag minns så väl när min far sade till mig, som barn, att jag inte skulle längta till saker. Sakerna som man längtade efter skulle komma fort nog.

Allt har sin tid och istället för att längta så kunde man gärna se fram mot saker och ting. Man skulle fortfarande ta vara på den tiden man hade just då, just nu.

Detta är något som jag har tagit med mig under hela mitt liv. Sedan den dagen har jag aldrig riktigt längtat till något. Jag kan ha sett fram emot något, så oerhört. Men aldrig längtat.
Av samma anledning så propagerar jag för samma sak idag.

Ta vara på den tiden du lever. Alla upplevelser du kommer att få uppleva kommer att komma. De måste inte vara här idag, imorgon eller nästa vecka. Njut av att det finns tid kvar tills dess.
Oavsett om det handlar om att det ska bli fredag, nästa fest, festival, semester, barn.

Det finns egentligen ingen mening med att längta. Det som du per resultat längtar ifrån, kommer aldrig att komma tillbaka. Inte en enda sekund. Gör det som ska göras idag, imorgon är en ny dag och finns det något gott denna dag så är ju bara det, helt fantastiskt.

Det spännande med detta är även det att jag på den senaste tiden har mött människor som verkligen har uttryckt sig att längta efter X. I all välmening så har jag då, liksom nu, propagerat för att de borde se fram till det istället. Komiskt nog så har en i ren humor börjat retas med mig om att börja längta istället.

Jag sitter nu på bussen, det är -3 grader ute och solen skiner. Jag tänker på vårkvällen jag och mina grabbar hade i Västervik, utanför Henkes fönster, för snart två år sedan. Där satt vi och njöt av solen, värmen, sällskapet och ölen. Det var oerhört trevligt, gött och mysigt.
Jag vill ha en sådan kväll snart igen – och just nu, just precis nu, så får jag hålla mig själv för att inte säga, eller tänka ”Om det bara var ikväll.”

Trevlig helg, gott folk.

Kommentarer är stängda

Denna värld handlar bara om pengar.

Publicerat av Daniel Holm den 2 mars, 2010

Vår värld är skev. På flera, flera, flera olika vis. Däribland är synen på pengar. Att pengar får världen att gå runt. Att pengar är meningen med livet. Att ditt livs hela gång ska reflekteras i dina ekonomiska val och besparingar.

Skitsnack.

Men detta återspeglas konstant i media, i politik och i våra allas syn.

Se på mediaindustrin med deras små förbannade siffror, lobbyorganisationer och all skit. Varje år läggs det en miljard kronor på att jaga fildelare av musik. Musik är ingenting utan dess lyssnare, dess konsumenter, och fortsätter man att jaga dessa på dessa sätt så kommer de att fly fältet. Men om man istället vänder på det så skulle det ju vara intressant att se hur musikbolagen skulle stå om de nu inte lade en miljard på skit som dessutom motar utveckling och skapar lagar och direktiv som kränker var persons integritet.

Att allt detta handlar om pengar, ger sig ytterligare till känna när man ser och får höra om hur hårt de gigantiska filmbolagen håller i sina upphovsrätter och tvingar med sig lagliga filmtjänster, vilka sedan kränker upphovsrätten själva.

Jag talar om Voddler och deras klient som byggde på XBMC, som bygger på öppen källkod under GPLv2-licensen. Dock så gjorde de inte källkoden för sin klient tillgänglig – vilket är en av grundprinciperna i GPL. Alltså gjorde de sig skyldiga till upphovsrättsbrott.

Men varför var detta så enkelt gjort när de lyder maffians ord till punkt och pricka?
Jo, för pengarna.

Öppen källkod är i princip synonymt med gratis. Voddler tänkte väl sig en Win-Win. Att få en start på en klient, vidareutveckla denna, skaffa kontrakt med filmbolaget och sedan inte bry sig mer. Well, så fungerar inte världen och så fungerar inte internet.

Vi lever alltså i den värld där de med pengar har makt och får det, eller kommer dit som de vill. Det ärliga, moraliska får stanna kvar i skiten. De blir nonchalerade för deras öppenhet och får inget tillbaka av vad de ger.

Denna värld är skev och våra politiker vet det. De styrs ju trots allt av det eller den.
(Och då menar jag inte av folket)

Kommentarer är stängda

Sömnen förnöjer.

Publicerat av Daniel Holm den 2 mars, 2010

Under en rätt lång tid har jag varit rädd för att lägga mig. Allt med att lägga sig skrämde mig. Tystnaden, tankarna i mitt huvud. Mest just tiden med detta. Att mitt liv inte var som jag ville och paniken som infann sig.
Fakum är att jag varit rädd så länge att det blivit en vana av av somna till något. Det var så jag försökte komma undan mina tankar – igenom att försöka somna till en film eller en serie.
Tiderna har förändrats. Jag är inte längre rädd för huvudkudden. Jag älskar vart jag är i mitt liv. Hur pass långt jag ändå har kommit. När jag numera inte somnar direkt när jag lagt mig, som nu, så är det inte pga. att jag är orolig över de valen jag gjort, vad jag kunde ha gjort annorlunda. Eller vart jag är och med vem.
Jag oroar mig fortfarande lite för hur jag ska hinna med allt jag har att göra med. Men detta är naturligt och inget som oroar mig i den mån som tidigare.
Kort sagt mår jag fantastiskt.
Det enda som oroar mig med framtiden, med mitt och andras liv är Sveriges politiker. Men jag har planer. Tillsammans är vi starka och vi ska få nog få dem att förstå att de inte kan göra som de vill. Det heter ju faktiskt folkvalda.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Vilket skede.

Publicerat av Daniel Holm den 25 februari, 2010

Det är vinter. Det är kallt. Men det är skönt kallt, det är friskt.
Imorgon är det den 25 och även att jag inte, rent ekonomsikt sett fram till den, så ska det bli gött. Jag ska med min köra kusin David till gymmet och äntligen komma igång med kroppen.
Vidare denna vecka ska jag på intervju angående att bli Ordförande/Ledamot i Ung Pirat, Göteborg. Ut och ta mig en öl skulle vara fint med.
På lördag flyttar min köra far ifrån det hus som har varit vårt hem under alla tider. Det är något som man får finna sig i och jag känner absolut ingen ilska. Dock viss sorg, emellanåt. Sommaren i Loftahammar är alltid lika fantastiska. Kvällarna då man känner pulsen, hör folket. Men att det ändå lugnt. Vackert. Ängarna med lätt dimma som kommer att bli morgonens dagg. Doften. Jag känner eurofi av att tänka på det.
Det är helt enkelt mycket som händer. Mycket tankar. Men tyvärr lite text. Jag har kommit av mig lite i skrivandet här. Mycket för att jag helt enkelt pluggar en jävla massa. Jag är snart igång igen.
En text om sann kärlek – den rätta och sedan en om efarenheten och kunskapan om att kunna hålla käft.
Förutom det så finns det så jävla mycket man vill skriva om; Piratpartiet, Ubuntu, säkerhet och hur svårt det är att hålla naturliga känslor tillbaka.
En annan anledning att jag varit lite borta är att jag har ett nytt webbprojekt på gång som jag pular på när jag får tillfälle.
Men det är mycket tankar om historia, kärlek, konsekvenser som nu slår omkring. Dessutom har jag fastnat i rättskunskapens klor. Lade mig för två och en halv timme sedan, men har läst till nyligen. Det är gött som fan.
Postad med Drupal Editor

Kommentarer är stängda

Mitt liv och sport.

Publicerat av Daniel Holm den 21 februari, 2010

Kort sagt så har jag aldrig varit riktigt intresserad av sport. Som barn så spelade jag förvisso fotboll, och det var väl kul som så, men det var nog allra mest för att min far tyckte om fotboll och att alla andra killar spelade det i den lilla byn som jag växte upp i. Dock älskade jag innebandy och sköt även luftgevär under en tid.

När jag blev större så fick jag dock upp ögonen för hockey. Jag samlade hockey-kort (har fortfarande något tusental i några pärmar), kollade på NHL-matcher på lördagsnätterna med min far. Jag åkte massor med skridskor om dagarna på vintern och hade drömmar om att bli hockey-spelare. Det svalnade.

Bristen på intresse för sport över lag har mycket att göra med det att jag tyckte att det var så pojkigt. Att jag, trots att jag ville bli accepterad av de andra, inte ville vara som alla andra. Jag spelade hellre TV-spel på min fritid. Eller lekte med vänner eller mina leksaker.
Under min hockey-period så spelade jag en väldans mycket hockey-spel, men det var bara då.

När det har gått sport på TV så har jag aldrig riktigt brytt mig, annars. OS var väl lite roligare, men ändå inget som jag gärna själv satt mig för att kolla på. Så har det fortgått. Inte mycket av mitt intresse har gått till sport. Jag har inga direkta favoritlag längre – i någon sport. Det finns bättre saker att göra än att kolla på fotboll eller dyl. Som att läsa, vilket jag heller inte är oerhört förtjust i. Eller att spela spel/gitarr, umgås med vänner, skriva.

Men tiderna förändras. Inte nog med att jag börjar tycka att det är allt roligare att läsa, om än lågprioriterat, så tycker jag att det är jävligt roligt med årets vinter-OS. Jag har sett en hel del, faktiskt och följer det med viss spänning. Tex på Twitter, och har också kollat på det Live i min mobil.

Det är inte så att jag kommer att börja kolla på fotboll en lördagskväll istället för att göra så mycket annat, men imorgon kl sex så ska Sverige möta Finland – och då tänker jag vara vaken och kolla på den matchen.

2 kommentarer

Intelligens i ens tolkning?

Publicerat av Daniel Holm den 20 februari, 2010

Påpekas var man eller kvinnas intelligens utefter deras tolkningar av händelser och kommentarer?

Är det bevis på att man är ointelligent när man misstolkar saker av alla dess slag?
Som när en stackars person (minns inte om det var en man eller kvinna eller vartifrån) skickade in en insändare i tidningen och inte förstod hur kommunen kunde låta MC Donalds starta inne i staden. Hon trodde att det var ett kriminellt MC-gäng, inte en snabbbadskedja vid namn McDonalds.

Säg att du har ett prov och du har pluggat en del, läst vad som krävts. Provet består av den del statiska frågor som det egentligen bara finns ett svar på, och flera frågor där du får spegla dina tankar – dina tolkningar.

Bättre tolkningar är lika med bättre betyg. Så är det ju. Menar inte att det är något bra eller dåligt, bara en tanke jag fick.

Att förstå sig på sammanhanget, tolka det till sin fördel och faktiskt få det ur sig, måste ju vara det som har en stor bidragande effekt över vad som anses vara intelligent eller ej, eller de som anses vara intellektuella eller ej.

Allmänt gehör och läsa det som inte direkt står. Det är imponerande och jag vet flera vänner med denna egenskap – lika många utan. Vilket också är väldigt intressant just då dessa människor befinner sig på en viss intellektuell skala och deras kunskap om att tolka är synonym.

Kommentarer är stängda

Intresse för annan typ av historia.

Publicerat av Daniel Holm den 17 februari, 2010

Felborrat

Något som jag tycker är oerhört intressant, och som andra verkar tycka är lite udda, är det att jag har ett lustigt intresse för sjävklara sakers historia.

Jag minns så väl för många år sedan, när jag vandrade öven en av Västerviks kullerstensgator och tänkte på hur länge det tog att lägga denna, vilka männen var som gjorde det och hur deras liv var.

Sådana tankar går jag alltså fortfarande runt med. Tex. så har jag funderat på vad personerna som lade vårt knarrande golv i Göteborg, hade för sig om dagarna då de inte jobbade. Vad var de för personer? Var de riktigt goa grabbar eller var det trötta och slitna karlar? Vad funderade de på när de mötte den där kvisten som inte fick golvet att riktigt gå ihop?

Så sent som idag fick jag en av dessa tankar. Jag stod och pissade när jag lade märke till att det var ett igen-pluggat hål i pinnen som är fäst på handukshyllan, här hos min mor och systrar. Se på bilden ovan.
Det är alltså två borrade hål som någon pluggat igen och sedan borrat två nya, som sedan skruvarna har fäst igenom på hyllan.

Något blev alltså fel. Men hur många av dessa gjorde de fel på? Varför uppkom felet – var den en praktikant? Kanske skulle hyllan vara bredare/smalare, men de ändrade senare dimensionerna.

Det är mycket av dessa tankar jag kan ha. Men mycket vem denne person var. Hade den, som jag betyngande tankar, eller var den kanske, som jag, förtrollad av en annan människa. Vad pratade de om, vad väntade dem efter arbetsdagens slut? Hur löste de, de ev. problemen?

Kommentarer är stängda