Hoppa till innehåll

Etikett: Sport

Tredje dagen i fjäll.

Idag skyter jag. Jag har lärt mig att åka snowboard. Äntligen kan jag (både ta mig upp för alla liftar själv och) åka ner för en backe utan att falla, och kan själv avgöra vart jag är påväg. Och bromsa därtill. Dock var jag påväg ut i liften vid ett tillfälle. Men jag är ändå nöjd. Jag är intet bra, men jag kan.

Faktum är att jag har åkt flera gånger i backar denna gång – inte som dag ett då jag bara klarade av en…
Bilden knäppte jag på sista åket, och på vägen ner, då kände man: Fan. Lite mer.

Sedan fick jag möjligheten att prova på längdskidor och åka i spår. Det gick skapligt, men lite annorlunda. Men roligt som fan.

Detta har varit en fantastisk upplevelse. Miljöerna är som av en annan värld – något jag inte riktigt tänkte mig finnas på denna distansen. Jag är glad över att haft en lätt, men välförjänad, semester. Detta ska minsann göras om.

Kommentarer är stängda

Första dagen i fjäll.

Första gången på snowboard. Över huvud taget första gången i denna typ av miljö tillika vinterlandskap. Första gången i en backe. Det finns mycket att säga om mina tankar gällande det att stå högst upp i en av dessa backar och där inse vad det är man är påväg att utsätta sig för. Tankar om brutna ben och hjärnskakningar, om inte bråd död. Ändå slängde jag mig ut för dessa backar och lär ha sett ut som en helikopters rotorblad som kom rullande och bullrande ner för branten. När man väl kommit en bit och man tänker att backen snart bör vara över så kommer det mer, och brantare.

Och jag måste erkänna att jag ibland inte ville resa på mig igen, eftersom jag så fort som jag kommit upp, föll år andra hållet.

Jag har slagit mig värt det jag spenderat på liftkort och lån av snowboard med tillhörande känga. Men det som ändå faller mig i tanken nu när jag ligger här stel och mörbultat är det: Imorgon kör vi igen. För fy fan så roligt det är.

Och, som sagt, denna miljö är fantastisk. Aldrig har jag sett ett fjäll eller snö på det sätt som här. Aldrig har jag sett solen skina över berg, skog och vatten som här. Jag känner mig privilegierad.

Nu ska jag ut och fota lite.

Kommentarer är stängda

Mitt liv och sport.

Kort sagt så har jag aldrig varit riktigt intresserad av sport. Som barn så spelade jag förvisso fotboll, och det var väl kul som så, men det var nog allra mest för att min far tyckte om fotboll och att alla andra killar spelade det i den lilla byn som jag växte upp i. Dock älskade jag innebandy och sköt även luftgevär under en tid.

När jag blev större så fick jag dock upp ögonen för hockey. Jag samlade hockey-kort (har fortfarande något tusental i några pärmar), kollade på NHL-matcher på lördagsnätterna med min far. Jag åkte massor med skridskor om dagarna på vintern och hade drömmar om att bli hockey-spelare. Det svalnade.

Bristen på intresse för sport över lag har mycket att göra med det att jag tyckte att det var så pojkigt. Att jag, trots att jag ville bli accepterad av de andra, inte ville vara som alla andra. Jag spelade hellre TV-spel på min fritid. Eller lekte med vänner eller mina leksaker.
Under min hockey-period så spelade jag en väldans mycket hockey-spel, men det var bara då.

När det har gått sport på TV så har jag aldrig riktigt brytt mig, annars. OS var väl lite roligare, men ändå inget som jag gärna själv satt mig för att kolla på. Så har det fortgått. Inte mycket av mitt intresse har gått till sport. Jag har inga direkta favoritlag längre – i någon sport. Det finns bättre saker att göra än att kolla på fotboll eller dyl. Som att läsa, vilket jag heller inte är oerhört förtjust i. Eller att spela spel/gitarr, umgås med vänner, skriva.

Men tiderna förändras. Inte nog med att jag börjar tycka att det är allt roligare att läsa, om än lågprioriterat, så tycker jag att det är jävligt roligt med årets vinter-OS. Jag har sett en hel del, faktiskt och följer det med viss spänning. Tex på Twitter, och har också kollat på det Live i min mobil.

Det är inte så att jag kommer att börja kolla på fotboll en lördagskväll istället för att göra så mycket annat, men imorgon kl sex så ska Sverige möta Finland – och då tänker jag vara vaken och kolla på den matchen.

2 kommentarer

En värld av underhållning.

Vi lever idag i en väldigt lustig värld. Vår fritid handlar så mycket om all typ av underhållning. Det kan vara film, musik, YouTube, sociala medier, media i form av tidningar eller att läsa böcker, umgås med vänner, ragga, festa och bli full.

Är anledning vårt annars ”vardagliga liv”? Arbetet/Skolan? Är det verkligen så jobbigt?

Som jag ser det är väl ändå lite meningen med livet en form av underhållning i all välmening. Man lever inte för att jobba, man jobbar för att leva. Allt utöver det som inte är någon typ av arbete är ju ändå en tid för att göra sig lycklig, finna kärleken och svaren.

Men det är ändå mycket av dagens problem som kan relateras till olika typer av arbeten. Tänk alla flyg- och bil/buss-resor som går åt till bara en sport som hockey eller fotboll. Spelarna måste vara på plats, en stor arena som kräver en massa energi och underhåll, och sedan alla besökare som är där för att nöja sig åt sporten – underhållande fritid, helt enkelt. Det är mycket resurser som går åt till sådana saker.

Men från människans olika typer av nöjjen och underhållning så går det parallella sidospår med saker som förenklar andra saker. Ta Skype som ett praktexempel där användare i början kanske var fattiga studenter som ville kunna höra av sig till varandra. Eller kanske grabbar som satt och spela div. spel och ville kunna ha direkt kontakt med sina vänner så att de kunde hjälpas åt i spelet.
Nu har företag möten via Skype. De kan sitta på olika delar av jorden och föra ett samtal, samtidigt som de kan se varandra via video-funktionen. Där blir istället resande ett önödigt ont. Det är billigare och bättre att köra över internet helt enkelt.

Internet, föresten, var ju ett praktiskt medel mellan två stora universitet i USA. Kallades då för DARPA. Men även där tillkom nöjen i kablarna, vilket senare återigen blev praktiska ting – and round, and round it goes.

Satt tidigare och läste om att rymdturismen håller på att komma igång allt mer. Virgin Galactic kommer troligtvis ha igång några resor redan 2011. Det kommer även att finnas en rymdstation i Sverige – Kiruna. Miljonärer kommer alltså att lägga åtskilliga miljoner på att få en resa ut i rymden för att uppleva ca tre minuters tyngdlöshet. 2026 räknas det med att finnas rymdhotell och längre resor ut i rymden – möjligtvis en rundning av månen.
En sidoeffekt av detta är att konkurrensen skapar bättre priser och alternativ, snabbare och bätre utveckling. Vilken i sin tur kan få det att bli billigare att skicka upp riktiga astronauter och satteliter.

Dessutom så blir det ett steg mot någon som kan komma att bli något som inte går att undgå – flykt ifrån denna jord. Att människor kommer att skickas härifrån pga. får vår överkonsumtion och totala arogans över konsekvenserna av våra handlingar. Oljekris, växthuseffekt och arbetslöshet.

Kommentarer är stängda