Hoppa till innehåll

Etikett: Kärlek

Jag är en man av klichéer.

Sanningen är nog den att jag det. Ännu mer sanningsenlig är dock att jag inte är, men mer om det senare.

Saken är den att jag säger saker, beter mig på olika vis. Det allra mesta är saker som jag verkligen inte vill eller tänker ändra på. Jag ser mig gärna som en gentleman. Men det behöver nödvändigvis inte betyda att jag gör det och det. Gentleman betyder egentligen en man som får sitt sällskap att känna sig bekväma.

Ta som exempel att man brukar se det som en plikt för en gentleman att öppna dörren för en dam. Men detta är verkligen inte sant. Saken är den att alla kvinnor inte alltid vill vara först in i rummet och därför kan mannen som gick före ändå vara en gentleman. Dock är det tydligen ingen annan som tänkt på det. Och förvisso låter jag ändå damerna gå först.

Dessutom så ställer jag mig oftast upp när en kvinna anländer (beror dock lite på situationen) eller när hon ska sätta sig till bords. Jag erbjuder även min hand när en kvinna ska upp på något eller ner. Jag kallar vissa ”min sköna” eller annat som jag anser passa för att det är den jag är och det jag gör. Visst kan det ses som klyschigt men det som skiljer mig och de som använder det på ett faktiskt klyschigt sätt är att jag menar det jag gör och säger.

Det är inte för att vara på, flörtig eller desperat – det är för att jag är den jag vill vara – en fullständigt ärlig människa. Nu när jag tänker efter så vet jag inte vad jag skulle säga om jag flörtade och var desperat. Hmm.. det blir en svår nöt att knäcka.

Skrivet och postat via Android Drupal Editor.

Kommentarer är stängda

Livet som Singel.

Det är inte helt lätt att komma tillbaka till det ”enkla” livet som singel efter ett långt förhållande.

En sak som förändras markant är självsäkerheten. När jag och Anneli var tillsammans så var jag på toppen av berget. Jag skulle kunna göra allt, begå allt, bestiga allt. Nu känns det inte helt så längre. Lite svårt att förklara, men lite som att jag känner eller vet att jag visst kan det, men jag når inte dit.

Ta exemplet som att jag är på en fest. Spelar ingen roll vem eller vilket kön denne har, jag är avslappnad och mig själv. Jag har redan nått kärlekens mål och behöver varken säga bu eller bä eller bevisa något för varken mig själv eller personen man talar med. Nu däremot så agerar jag helt olika ifrån tillfälle till tillfälle, person till person och kön till kön – det är skit!
Allt man säger, säger man lite tråkigare och då blir det ännu tråkigare.

Vilket också bevisar min teori om självsäkerhet mellan var man och varför det verkar som att kvinnor kommer i stim.

Det tillhör kanske också vanan och det är något som jag håller på att lära mig att tygla.

En annan sak som förändrats ännu mer är mitt språk. Jag har blivit jävligt vulgär! Jag hatar det som pesten. Det är som att vara tillbaka i grundskolan och man har precis lärt sig ett nytt ord. Eller när man tyckte att det var tufft att säga det eller det.

Jag skyller lite på Marcus. Lite pga. det bara är med honom som jag pratar så – som tur är. Inget som är alls svårt att tygla och händer inte när man är ute. Men inne, framför tvn är det kört.

Dessutom är det en jävla massa småskit som måste ändras. Bilder i div. gallerier, avatarer, signeringar, information på tex. Facebook eller andra platser på internet.

Man är singel nu och det har givetvis sina för och nackdelar. Jag känner fortfarande att det var det ända rätta att göra och har stått fast vid det, hur ont det än har gjort – och det har gjort frukansvärt ont. Man blir som tagen tillbaka i det som var bra och glömmer det dåliga. Dock så känns det mycket bättre nu och det ska mina vänner, nya som gamla ha tack för.

God natt, mina damer och herrar.

Kommentarer är stängda

Jag har krossat mitt egna hjärta.

”Precis gjort slut med Anneli. Troligtvis begått mitt största misstag någonsin.

Vi pratade i nästan två timmar och avslutade kärleksfullt och vänligt.

Saknar henne redan något saklöst.” Detta skrev jag för snart sju dygn sedan och det är sant – jag har gjort slut med den underbaraste människan i mitt liv.

Detta är troligtvis den största uppoffring jag gjort i mitt liv, men det är nog ändå värt det. Saken är den att vi nu bor 40 mil ifrån varandra och att distansförhållanden absolut inte är något att ha. Jag är fortfarande otroligt kär i henne och älskar henne över allt annat på denna jord – det är just därför jag valde att göra slut.

Hon kände att hon ville stå på sina egna ben och växa, hon var osäker på hur hon kände och jag vet precis hur smärtsamt det är och jag har själv haft de tankarna. Det som dock fick mig att stå emot att inte göra slut tidigare var det att jag älskar henne så mycket, klarar inte av att såra henne eller se henne ledsen och att jag aldrig vill se mitt liv utan henne. Och skulle jag göra slut så var jag så rädd att jag skulle mista henne för evigt, för en paus tills våra studier och distansen mellan oss var över kanske skulle vara bra.
Dock insåg jag snart att jag inte får vara så självisk. Jag älskar henne så mycket att jag vill rädda henne ifrån dessa tankar och att hon är värd allt i denna värld och att jag skulle göra allt för henne eller för att göra henne lycklig – vilket just nu är att lämna henne och låta henne gå sin egen väg, oavsett om vi någonsin kommer att bli ett par igen eller ej.

Saken är ju även den att jag fortfarande vill att hon ska vara den som jag följer till altaret och som jag håller i handen och som hon får skrika hur mycket som helst på innan och under födeseln av våra barn. Men det är också så att ifall man nu ska vara osäker vid något tillfälle av ens förhållande så ska det vara både innan de ovanstående situaionerna och när man fortfarande är ung. Ifall det skulle vara i annant fall så är man troligtvis fast tills att man är ”för gammal”, eller iallfall betydligt äldre.

Vi både talar och ses fortfarande, vilket givetvis känns helt underbart då vi fortfarande älskar varandra – troligtvis för alltid, men det känns ändå tomt emellanåt. Dessa två (delvis tre) år är ju inget man enkelt kastar bort. Anneli har ju varit min värld och nästan allt jag känner till, allting jag äger och har, doftar hennes ljuva doft och minnen. Nu ska det ju givetvis ta tid också, vilket det även kommer.

Det även när sånna här saker sker som man ytterligare märker av sina vänner och de är verkligen där för mig, vilket jag uppskattar otroligt mycket. Likaså finns min familj på samma vis. Men trots att både mina kära vänner och familj finns där eller här så känner jag mig ibland tom och att jag ändå går livets väg ensam. Nu känns det förvisso mycket bättre sedan jag fick träffa henne så sent som igår och att det gick så mycket bättre än vad jag hade kunnat tänka mig och att vi kunde föra samtal om allting.

Allting kommer ta ett tag för att få sjunka in och det är en hel del att vänja sig vid, men det kommer garanterat att fixa sig – på ett eller annat sätt, även att jag givetvis är dum och naiv och mer hoppas på det ena.

Varje gång min mobil ger ifrån sig ett ljud så hoppas jag delvis at det är hon som skrivit, även att jag vet att det inte är och jag ser henne överallt. Men jag vet ändå att detta är det bästa för tillfället och at jag gjorde rätt i att göra det jag gjorde – för bådas skull. Och visst gör det fruktansvärt ont, jag håller mig ofta för hjärtat, men det är ju precis det som det ska göra! Skulle det inte göra så skulle ju något vara otroligt fel och ingenting skulle ju vara värt något, att bara låte livet passera.

Jag är jätte osäker på om jag nu fått ner det jag ville ha sagt, eller om jag kanske istället har sagt för mycket, så jag avslutar med orden av Ola Salo, The Ark, sjunger ”I just wanna be fun, just wanna be the one who makes you smile..” – Tell me this night is over.

4 kommentarer

När Anneli kommer hem.

Idag kommer Anneli till mig i Loftahammar och allt känns oerhört pirrigt. Vi har i princip inte setts på två veckor, då hon flyttade tillbaka till Linköping och jag stannade i Loftahammar för att på måndag flytta till Göteborg.

Och pga. hon nu kommer hem och att vi inte har setts på sådan lång tid så är det som sagt lite pirrigt. Härligt.
Allt blir lite extra speciellt. Städar extra noga (hela huset alltså, inte bara rummet), nyrakad, har på sig de nyaste kläderna, de snyggaste kalsongerna, bortstar tänderna extra länge och noga, två sprut parfym istället för ett, nya sängkläder, osv, ni vet 😉

Det känns mysigt. Nu ska jag bara se till och få det lite mysigt också…

Men visst är det underbart att få ställa till det lite ibland? Distansförhållande är verkligen inte det jag gillar bäst, men det tar ändå bort lite av det där som får en att förkasta sig och att ibland ta vissa saker för givet. Ibland kan distans ha sina tillfällen – men inget jag rekommenderar.

Kommentarer är stängda

Självförtroende.

För en tid sedan så had jag och en vän en diskusion angående självförtroende. Han frågade mig för en tid sedan när jag fick mitt bra självförtroende – något som jag aldrig har tänkt på innan.
Han berättade vidare att han hade börjat (för flera år sedan) att säga: – ”Fan vad snygg du är.”, i spegeln varje dag när han gick upp. Utefter det så växte hans själförtroende och är idag nog den vän med allra bäst självförtroende.

Självförtroende är oerhört viktigt i dagens läge – många har det fast de inte anser sig ha och andra som tror sig har det istället inte alls.
Jag har mycket gott självförtroende. Jag anser mig själv som ett riktigt kap. Jag är sofistikerad, intelligent, rolig, omtänksam, allmänbildad, förnuftig, fantasifull, lekfull, sjunger bra, skriver bra, pratar bra, är djup i mina tankar, balanserad, glad som fan och jävligt snygg. Listan kan göras betyligt längre – men som personen på Wikipedia sa när jag bara klistrade in texten ifrån min ”om mig”-sida för att jag senare skulle fylla den med faktiskt info om mig – ”Detta är inte en kontaktannons”.

Jag har kort sagt jävligt bra själförtroende, och detta är något som alla borde ha. Det är de allra flersta värda – ett gott självförtroende. Frågan som min gode vän frågade om när jag fick mitt goda självförtroende fick mig att tänka efter. Under mitt andra år på gymnasiet så var jag otroligt deprimerad i ett par månader. Det var kall, mörkt och jag var ensam, saknade kärlek och min familj. Jag låg hemma och stirrade in i väggen, tänkte igenom livets alla stora frågor och grät mig till sömns. Det var en hemsk tid, men jag tog mig igenom den och slog tillbaka starkare än vad jag någonsin hade varit tidigare. Jag visste precis vem jag var, vad jag ville ha och vart jag ville. Det är här som mitt självförtroende tog fart. Jag klarade mig ur denna mörka tid helt själv (med viss hjälp ifrån vänner, solljus och kärlek). När sommaren sedan kom och jag kände mig så jävla oövervinnerlig så mötte jag även mitt livs kärlek – Anneli.

Anneli hade jag varit hemligt förälskad i, i flera år (fyra tror jag) och hade drömt om. Vi träffades och vi båda föll. Tack vare henne så har mitt självförtroende sedan fortsatt att växa. I hennes ögon känner jag mig lika rolig, snygg, allmänbildad och allt det andra som jag också ser mig. Men mitt självförtroende beror också på mina vänner och familj. Hos dem så känner man sig älskad och man känner sig bekräftat (i brist på annat ordval).

Jag har under flera ”epoker” av mitt liv haft diskussioner angående självförtroende – med kvinnor i synnerlighet. Något som jag tycker är fasansfullt och tråkigt. Jag vill inte helt skylla på alla reklamer med halv-nakna, (för) smala och nedsminskade kvinnor. Många tjejer/kvinnor ser sig ju (tyvärr) givetvis tjocka och fula när de ser div. reklamer, banners och annat på TV/stan. De får komplex på sin egen kroppsform. Men jag tror ändå att fler tjejer/kvinnor får sitt dåliga självförtroende och missnöje för sin egen kropp pga. av de kvinnor som faktiskt rör sig omkring än. Man har börjat förstå att de som finns på TV och dyl. bara är överdrivet och inte riktigt på riktigt.

Tyvärr så verkar det inte alltid spela så stor roll vad min pojkar/män säger om det då de gärna bryr sig mer om den tredje personen. Och visst kan man förstå detta. Jag ser gärna kvinnor som ser på mig och anser mig var läcker. Det är en liten boost. Även att det inte är värt ett skit i längden. Nu halkar vi också in på ett annat ämne som relaterar till allt detta och det är det med attraktionen i förhållanden. För det hör till just det att (jag tror) de allra flesta inte bara klär sig snyggt för att vara snygg för sin make/maka/flickvän/pojkvän eller för sina vänner (självklart är det det också), utan man vill gärna visa upp sig för de som man inte känner. Man vill visa upp sig helt enkelt. Detta behöver inte ha någon betydelse för vänskap eller rellationer, utan det är bara självförtroende-boost.
Men det är också tyvärr så att ju längre in i ett förhållande som man kommer, desto mer bekväm blir man. ”Jag har honom/henne reda, jag behöver inte göra mig snygg eller spela romantisk längre”, är nog tyvärr något som många har snurrandes runt i sitt huvud utan att egentligen mena något illa eller att man för ens den delen, tänker på vad man tänker. Det är nog här som förhållanden spriker, enligt min åsikt. Att fortsätta ha en attraktion för sin respektive är otroligt viktigt. Detta går också hand i hand med självförtroended.

För att återgå till det jag tidigare skrev om så tror jag också att kvinnor har enklare för att få lågt självförtroende. Män tänker inte riktigt i de banorna och bryr sig inte riktigt lika mycket om kroppens volym, eller utseende rent generellt (och de ska de inte heller – skriver en bok om ämnet). Jag hoppas och tror dock att detta kommer att förändras och att kvinnor kommer att få ett bättre synsätt på sig själva och varandra. Givetvis kommer det fortfarande att finnas kvar de där jävlarna som kommer att kalla dig tjock för att du väger ytterslite över medel, eller de där jävla pojkjävlarna som bryr sig mer om det yttere än det inre. Skit i dem, de är inte ens värda skiten under skorna.

Men självförtroende handlar om mer än bara det yttre. Det handlar om att känna sig självsäker i div. situationer som tex. att tala inför publik/grupp, stå upp för sig, stå fast vid tankar och idéer, mm. Men se skillnaden på rädsla, nervositet och att inte vara självsäker.
Det tillhör också att vara självsäker när det gäller andra saker. Jag har en vän som i sommras var lite osäker över en tjej han gärna ville tala med. Saken är den att man måste vara självsäker även här. Jag ser mig själv som en person som kan få och vinna vem som helst. Det ända jag behöver är tid med personen. Och nu menar jag inte tid som i flera år utan tid som i att jag faktiskt får tid med personen. För att det är faktiskt så att det är likadant med alla. Vem som helst kan vinna vem som helst hjärta. En ”opopulär” person kan få vilken ”populär” (tänk dig en typisk Amerikans teenage-film) person som helst. Det som ofta är problemet är att den ”populära” inte vill veta av den ”opopulära” just för att han/hon är ”opopulär”.

Det jag vill ha sagt med detta är att ni alla – gör som min vän och ställ er framför spegeln och se det vackra i er. Se det positiva hellre än det
negativ, stå på er och skit i de andra.

Min älskade Anneli har ett gott talesätt; ”You laugh because I’m different and I laugh because you are all the same”.

6 kommentarer

Gratulerar, min älskade Anneli på din 20-års dag!

Idag fyller min allra käraste hela 20-år. Det är med inte alls så stor möda som jag idag firar henne. För inte så länge sedan så fick hon ångest över att bli vuxen och vägrade. Men efter det så har det bara gått uppåt och hon är bara glad.

Helgen har varit fyllt av firande: fredag, lördag, söndag och till sist idag. Massor med presenter i form av kläder, köksgrejer och resor.

Min älskade Anneli. Idag fyller du vuxen och får dessutom gå på Systembolaget. Var dag som går så blir du allt vackrare, mognare och jag älskar dig mer och mer. Men din lekfullhet består och det är en av dina absolut bästa sidor. Hur gamal du må bli så hoppas och tror jag att den kommer att bestå och likaså jag.

Tyvärr är jag lite snörvlig och lite seg idag, men jag ska verkligen försöka göra så gott jag kan för min älskade.

1 kommentar

Ett och ett halvt år kärlek.

Idag firar jag och Anneli vår 1,5 års dag. Inget stort spektakel, men ändå en milstolpe i mitt liv och vårt förhållande.
Dagen firades med god mat och lite mys. Det behövs ändå inte så mycket. Till en början tyckte jag väl inte att det var något speciellt alls, men det ändrade sig.
När vi först blev tillsammans så såg jag till att vi firade varenda månads dag. Men när vi kom upp till ett år så försvann det Blir för mycket. Då kan man nog gått fira halvår. Iallfall fram till det att vi firar 10 år 😉
Det senaste 1,5 året har iallafall varit fantastiskt. Mycket har skett. Både med oss och de omkring oss. Vi har flyttat ihop och till Linköping. Jag vill väl också påstå att vårt förhållande har mognat en hel del. Liksom växer vår kärlek för varandra för var dag.
Självklart har vi haft våra motgångar och små-bråk har uppstått, men det är inga som helst problem att bli sams igen, för man känner verklien hur man vill fortsätta att gå framåt i livet med henne.
Det är ofta som jag vill skriva ut min kärlek för Anneli. Ofta har jag velat skriva dikter om hur jag ser henne och hennes påverkan på mig. Hon får mig verkligen att bli en bättre människa och den man som är mitt mål här i livet. Mitt problem är dock att jag inte kan få ur mig själv saker hur som helst. Jag är för spontan och mina texter fylls efter det att de kommer.
Kort sagt vill jag bara gratulera min älskade på vår ett och ett halvt års dag och dessutom låta världen ta del av det.
Grattis min sköna.

1 kommentar

Steg mot sommaren.

Klockan är nu halv sex och himmelen är fortfarande blå. Solen har ännu inte gått ned och de är fortfarande ljust.
Inne lagar jag mat för min älskade och vårkänslorna sprudlar i mig.
Våren ska bli helt underbar. Redan nu hör jag fåglarnas kvitter och känner solens strålar värma mig.
Jag tar fart.

Kommentarer är stängda

Allt jag gör…

Jag sitter nu här på bussen och tänker. Jag tänker på hela den tid vi har haft tillsammans och känner mig både glad och illa till mods. Jag älskar dig mer än du någonsin kommer att förstå och jag kommer att älska dig tills det att jag tar mitt sista andetag. Men jag tänker också på allt ont jag gjort mot dig, hur arg du blivit på mig för de grodor som hoppat ur min mun, och du anar inte hur ledsen jag är för dem. Jag vill vara allt du någonsin ha drömt om för du är värld så mycket mer än vad jag kanske visar. Jag saknar dig redan och jag vill aldrig någonsin vara utan dig igen. Jag älskar dig helhjärtat i dag, i morgon och för evigt. Kyss, Din Daniel

1 kommentar