Nu. Nog att jag tycker det är underbart med snö – verkligen! Men just precis nu skulle jag vilja kunna gå ut, själv, i natten utan att behöva frysa och klä på sig en massa kläder. Barfota, till och med.
Jag skulle behöva det nu. Värmen, ljuset. stranden, gräset, Månberget.
Jag vill inte ha någon med mig. Jag vill vara själv med min sång. Sjunga de vackra sånger som berört mig igenom livet och de som återger mina alla minnen.
3 kommentarerSom några av er vet, tror jag på karma. Och som jag berättat tidigare så tror jag nödvändligtvis inte på den traditionella karman utan en mer mental. Gör du något dumt så kommer du för eller senare att sätta dig i skiten. Är du däremot vänlig och snäll så kommer du att se klart.
Något jag har fått lära mig den mycket hårda vägen är att jag aldrig får vara helt lycklig. Det är alltid något som kommer att få mig på knä och jag får återigen jobba hårt för att resa mig.
Jag har två egentliga teorier, eller kanske tre.
1. Jag vill alltid ha mer. Att jag kanske aldrig är riktigt nöjd med det jag har. Jag anser mig egentligen alltid nöjd, men kanske är jag blind för verkligheten.
2. Att jag måste få vara med om all denna skit för att en dag bli den jag vill bli. Kanske är det undermedvetet, kanske är det den vägen som jag är menad att ta – dock så är jag svajig i tankar om ödet.
3. Finns igen egentlig anledning. Det är helt enkelt så att universum inte tillåter mig att vara lycklig.
Varför, frågar ni er kanske nu. Varför säger du såhär? För att det har skett allt för många gånger. När något väl flyter så går något annat i stöpet.
Mitt hjärta och min hjärna vandrar inte samma väg tillsammans och kan inte fungera samtidigt.
Lycka i skola, olycka i kärlek.
Lycka i kärlek, olycka i skola.
Det är den absolut vanligaste – eller kanske märkbaraste – händelsen. Men det finns så mycket mer. Säg att det går väl i både hjärta och sinne så skulle något annat hända. Förlorar mina vänner, blir tvungen att amputera benet (ja, det var ett skämt 😉
Ta de exempel när jag ska sätta upp en ny server. Allt är fixat med el, bandbredd, plats, installationen, backup eller vad som. Då kommer en liten skit grej att gå åt helvete vilket ändå kommer göra servern obrukbar tills jag fixat allt.
Det är i vilket fall alltid något som bryter glädjens linje. Kanske är jag just nu extra dyster, kanske lite för negativ, men saken är också den att jag hela tiden måste förbehålla mig den tanken att det snart kommer att gå åt helvete. Ta extra vara på situationen, på livet. Skulle kunna vara min lott. Skulle lika gärna kunna hända vem som helst av er – säger inte att det är bara jag och jag vill inte ha er jävla sympati! Jag vill bara få ner dessa tankar i text. Varken mer eller mindre.
Jag hoppas nog bara på för mycket och ser hoppet i det minsta. Jag är egentligen en optimist. Oroa er inte, jag mår faktiskt jätte bra. Vilket påvisar 1.
Kanske är jag bara blind?
Kanske är jag bara sjuk?
– Daniel, res dig. Du kan inte falla igen om du inte står.
Jag var i ett tidigare inlägg osäker på hur jag bar mig åt när jag stötte på någon. Jag gör egentligen varken mer eller mindre än det jag normalt skulle göra.
När jag träffar en ny person så följs det alltid av att jag skakar hand och säger mitt namn. Här är det ingen skillnad. Jag är nyfiken av natur och frågar gärna allt ifrån hur det är, vad hon gör, framtidisutsikt eller vad som, till livets stora frågor.
Men så slog det mig. Svaret är självklart! Den person som jag visar extra intresse för ger jag min tid. Min tid är det absolut dyrbaraste och värdefullaste som jag har. Finns inget som sätter sig över den.
Det är hur jag prioriterar min tid för andra som gör skillnaden. Vem jag väljer att vara med just nu, just då. Eller vad jag gör. Om jag pluggar eller ser en film. Vilket som ger mig mest värde för situationen eller för framtiden.
Mitt extra intresse av en kvinna är att jag ger henne min tid. Det är lite som sången ”Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.” (Bara att jag inte är inlåst till just den morgonen. Det är en fin låt, men nästan lite mans-dum. ”Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där, jag aldrig ger dig”.)
För den kvinnan jag ger mitt intresse för går oftast före det allra mesta. Säg att jag måste plugga. Jag vill dessutom göra något annat för att inte bara plugga. Kanske vill jag spela ett spel, bygga någonting, skriva ett inlägg, ringa en vän. Men vid min tid och mitt intresse så kommer jag att välja bort det för att då en kort tids möte eller diskussion med den jag då är intresserad av.
Annars finns det inte mycket annat. Tycker jag att en kvinna är vacker så kommer jag säga det. Ifall jag tycker hon är trevlig så säger jag det. Ifall komplimangen och intresset faller på samma person så är det inte mycket annat än en slump. Iallfall delvis. Givetvis hör utseendet till det ev. intresset. Dock inte i det stora hela. Dock är det i mina ögon, se du ifrån dina. Och så också att ifall man nu får spendera tid med henne så lär ju fler situationer för komplimanger ske.
(Och man ska ge komplimanger! Såvida man faktiskt tycker det man säger. Tycker du däremot det inte så håll käft och ljug inte.)
Det hela kanske låter väldigt dumt, men den kvinnan som fått mitt intresse är den som är värd min tid. Det är precis som mina närmaste vänner och familj är värda den mer än de som inte står mig lika nära.
Kommentarer är stängdaIdag när jag gick ifrån skolan efter mitt Fysik A prov så hade det börjat snöa – massor! Det var sådanadär läckert gigantiska flingor och det såg verkligen mysigt ut.
Samtidigt som jag verkligen tyckte om dessa flingor som gjorde mig het vid och skapade en sjö på min hatt så ser jag verkligen fram emot våren.
Jag ser fram emot när solens strålar syns mer, himmelen är blå, gräset börjar bli allt grönare, blommor och växter kommer fram i form av knoppar och blad, och att man faktiskt kan börja vara utomhus i allt mindre kläder. Dagarna där man kan börja gå i t-shirt är bland de underbaraste.
Jag ser också fram emot att se Linköping i dess vårliga blom. Jag har ju inte befunnit mig mycket alls här innan jag flyttade upp. Och även att jag inte är så nöjd med Linköping som stad som man kanske kan bli, så ser jag ändra mycket fram emot våren här. Då vi kan sitta på balkongen och ät frukost, plugga, njuta, fika eller bara sitta och prata. Eller då man kan börja spela kubb nedanför på gräsmattan i och med att man grillar korv eller kött i eldstaden.
Det ska bli helt underbart och är något som jag verkligen ser fram emot.
Jag tycker nog faktiskt att våren är den underbaraste årstiderna av dem alla. Det är inte för varmt, inte för kallt. Man hör fåglarna kvittra och det är så jävla långt kvar tills att snön och kylan kommer, som det kan bli.
Kommentarer är stängda