Hoppa till innehåll

Etikett: Händelser

Relaterad och växande osäkerhet.

För tillfället strävar jag fortfarande i viss ovishet. En ny, fast värre typ av ovishet. Jag kom inte in på den utbildning som jag ville och som jag var så säker på att jag just skulle komma in på. Denna förändring raserade mina planer och gav en typ av domino-effekt.

Ingen utbildning = ingen studentbostad. Inte heller något studiemedel vilket leder till en hel del problem. Vissa går lätt att lösa, andra inte.

Denna ovishet, tilllika osäkerhet sätter spår i övriga delar av mitt liv som det är nu. Man förlorar lite av sitt självförtroende. Jag fann mig så sent som i fredags i ett tillstånd som jag inte känt på länge. Att jag inte bara var rakt säker. Att jag kunde ta mig ann allt utan några problem. Att jag inte brydde mig om utgångspunkten eller vad utomstående tyckte om utförandet – vilket för mig, leder till ett klart bättre resultat utan skavanker. Att rädslan för fel var näst intill obefintlig och självsäkerheten gör det som det ska vara.

Men när det är som det är nu så blir saker till något annat. Jag känner mig osäker på framtiden. Jag vet precis vart jag ska någonstans, men jag är osäker på vägen. Osäker på tillvägagåendet osv. Det får mig att känna att allt jag tar mig ann, allt jag försöker få gjort, bara blir värre än när jag började.

Vänliga ord blir tomma. Kärlek blir ömt. Och aldrig ger jag upp, utan jag försöker att fixa det och min osäkerhet fortsätter att få mig att känna det som att det bara blir värre. Jag är övertygad om att så egentligen inte är fallet, men känslan finns där. Tanken, rädslan.

Man glömmer människor på ett vis att det bara jag som felar. Att allt är kritik. Men inget får mig att direkt växa.

Tankar flyger omkring och man söker efter svar.

Jag vet säkert att allt kommer att fixa sig. Så länge som jag har energin och ambitionen. Men tänk om det tar slut?
Jag vet säkert att allt kommer att fixa sig. Frågan är bara när.

Dock har jag absolut inga förhoppningar.

2 kommentarer

Romantik.

I mina ögon så ser jag romantik som något helt annat än vad jag tycker mig se att andra människor ser på det. Att det bara är de stora sakerna. Massor med ljus, rosbeklädda sängar, gigantiska buketter och djupa middagar. Gärna aftonklänningar och resp. för männen.

Jag menar att det inte alls behöver vara så stort utan romantiken finns i detaljerna. Att det finns även i det minsta. Att det finns i ord, engagemang, tanken.

Jag tycker att det är oerhört romantiskt med en smekning, en hand i min. Att vakna med någon man tycker om. Att hålla om varandra framför en film. När någon ger en liten ansträngning utöver det vanliga.

Romantiken finns i detaljer och jag utesluter således absolut inte ljus och andra saker som annars ses som romantiskt. Men en rosbeklädd säng utan någon annan typ av ansträngning är ändå bara en rosbeklädd säng.

Och vad gör en aftonklänning om man inte tar med personen i den ut på något roligt. En middag, en promenad, ett glas vin.

Att det inte bara är en sak som gör saker romaniskt, utan helheten, detaljerna. Att de ut som vanligt, men att knacka på med en blomma i handen.

Frukost på sängen utan massa kläder.

Tända ljus till vad det än är man äter.

En picknick med en fruktkorg och en flaska vin.

Jag ser mig själv som en hopplös romantiker och jag ser att alla har all möjlighet till att bli egna romantiker. Dock så låser många in sig i vad som är bekant som romantiskt – alla dessa stora gester.

Se bortanför det, eller kanske innan det. Klart att du kan göra de stora gesterna också, men man måste verkligen inte.

Finn romantiken i dig, tänd ett ljus, köp en blomma, laga lite mat.

Kommentarer är stängda

Sommartema 2010.

Klockan är nu fyra och jag fastnade visst i ca fyra timmar med att färdiggöra mitt nya tema.
Jag orkar inte skriva så mycket om det, förutom att jag tycker att det är snyggt och enkelt.
Det är fortfarande en del justeringar kvar, som bla runda hörn – något jag inte tänker ge mig in på nu. Sen ska lite saker omplaceras och lite annat smått.
Men kort sagt så gillar jag det. Det var indeed dags för ett nytt utseende – och ett som faktiskt är mer eller mindre färdiggjort än vad det tidigare var.
Det är föresten lite Ubuntu 10.10-influerat.
Godnatt!

2 kommentarer

Mitt sommarlovs första nördande.

Inte helt enligt vad titeln säger – jag har nördat, läst, skrivit och programmerat lite under den föregående veckan.

Men idag sitter jag på just det fik som jag tänkt sitta och just nörda på under denna sommar. I närheten av ett eluttag och med bra ljus, så sitter jag här och njuter. Förvisso kom jag iväg lite senare än vad jag hade tänkt. Men å andra sidan så kunde jag inte bara låta min gitarr stå och samla damm.

Idag så tänkte jag få något av mina nya Python-skript klara och att skriva lite.

Dels så jobbar jag med det som skulle bli en gemensam fortsättning på SixA och dess fork QtSixA. Dock verkar det inte riktigt bli så, men jag är nästan klar med Joyce, vilket i princip endast är en application-indicator med lite val. Det är faktiskt rätt komiskt då jag vill ha just ”keep it simple”, kör Ubuntu med Gnome och använder GTK i min utveckling, medans min kompanjon kör KDE, utvecklar i QT och – i min mening – skapar program med allt för mycket val. Man virrar bort sig och förstår inte riktigt vad allt är till för.

Nej, Keep it Simple är det ända riktiga för mig, i utvecklingsperspektiv.

Sedan har jag satt igång med ett annat litet skript som jag simpelt kallar för TwitPicGTK.
Det är en grafisk applikation för att kunna ladda upp bilder till TwitPic ifrån ditt skrivbord, och sedan twittra dem med ett meddelande.

Fann en Python-modul för just detta ändamål och leker nu med att göra GUIn. Man ska dels kunna högerklicka på en bild och välja att ladda upp den, och dels kunna öppna applikationen som enskild och då välja en bild.

Lärt mig att hasha text, sätta definitioner och en massa annat på bara en vecka. Och jag finner det så oerhört roligt! Mer ska det bli.

http://twitpic.com/1vvbhs
Jag har även en holy remarkable book med mig hit, om jag skulle tröttna på allt elektroniskt nördande för en stund. Jag fick faktiskt Liftarens Guide till Galaxen (The Hitchhikers Guide to the Galaxy) av min älskade Amanda, i present häromdagen!

Och ni kan ana att jag blev överlycklig!

Jag älskar filmen. När jag först såg den så visste jag inget om boken, eller böckerna. Jag var dock frälst och såg den allt för många gånger. Somnade till den varje helg under en period.

Sen fick jag tag på ljudböckerna och började lyssna på dem men kom av mig. Sedan har jag alltid velat ha boken – böckerna – och kom att börja prata med min älskade Amanda om det. Detta föll sig som så att jag fick den av henne och det värmer verkligen mitt hjärta så saklöst! Så jag har fnissat och asgarvat om vartannat under några tillfällen i helgen. Fan så fantastiskt roligt den är!

Nej, nu blir det att koda lite och sedan möta upp min älskade.

Kommentarer är stängda

Slumpen fyller vår vardag.

Jag vet inte om det är så att jag ännnu inte har förstått det, eller om jag bara inte tycker att det är så jobbigt. Jag har iallfall flyttat ifrån det som jag har kallat mitt hem sedan den fjärde september 2009. Fredagen bestod av generellt packande och lördagen utav flyttande.

Efter många år så slängde jag min gigantiska Cola-burk. La allt för mycket för den och fick inget utav den. Men den fortsätter bara att kosta i form av utymme och skit, så jag kastade den. Tillsammans med min hela soffgrupp, som inte heller den, fick plats, gjorde de sällskap på tippen.

I vilket fall så är nu lägenheten tömd, städat (tack till Joakims föräldrar) och borta. Allt jag äger finns nu i ett förråd och väntar, liksom jag, på ett nytt hem. Får mitt sommarboende den 14 juni och tills dess får jag bo hos min älskling. Dock nästa vecka, då jag för tredhe gången på mindre än en vecka åker mellan Göteborg och Västervik.

Jag tror ändå att det är nummer två av mina tankar om mitt förra boende som gäller. Det var förberett och gick enkelt att flytta. Nog att man trivdes, men man kände ju ändå att det var ett tillsvidare-boende. Det var inte ett ”riktigt” hem för mig i en sådan mening.

Jag har satt igång och leta en jävla massa lägenheter. Mellan 50-60 har jag redan sökt. idag så pratade jag lite med en gammal tjejkompis som precis fått lägenhet. Hennes tips var att ringa ca tre gånger om dagen och fråga efter lägenhet.

Efter det skulle jag och Amanda träffas och fika och jag berättade detta på vägen dit. På vägen därifrån stöter vi på en gammal killkompis till Amanda som råkar vara påväg och ska säga upp sin lägenhet. Istället slutade det med att jag följde med honom hem till honom för att kolla på lägenheten, som han då kunde tänka sig hyra ut i andrahand.

Det var ett kap och ifall han nu får hyra ut den så är den min. Tänk vad slumpen kan ställa till det. Om Kicki inte SMSat tidigare som det varit sagt, så vi hade gått tidigare. Kanske hade vi inte träffat på denna Jonas. Kanske inte heller om vi gått senare.

Med utsikt över hela Göteborg, ifrån tioende våningen, fräsch lägenhet, ordentligt ljudisolerat, fiber-anslutning och rätt bra hyra så hoppas jag att jag får spendera mina kommande år och kalla det för mitt hem.

Tänk att jag som planerat att spendera min sommar med att söka lägenhet kanske fick en innan den ens börjat. Jag är, som sagt, påväg till Västervik för min sista vecka på komvux – förhoppningsvis för alltid.

Kommentarer är stängda

Folk, väl eller folk, börda.

Jag har kommit väldigt långt med mig själv ifrån vad jag var för ett par år sedan – ett jävla arsel.
Ett riktigt jävla arsel. Högljudd, jobbig, respektlös, extremistisk, arrogant och helt enkelt en naiv liten skit. Jag krossade hjärtan och människor.
Jag är längre bort än vad man kanske skulle tycka vara möjligt. Det jag är idag är vad jag vill och velat vara. Jag hade dock ett återfall i tankarna att jag fortfarande var ond för en tid sedan. Men efter några samtal med folk som känner mig som bäst, så ändrades dessa tankar.
Nu är det ju givetvis så att jag inte är någon jävla teddybjörn för detta och vissa kan säkert fortfarande tyck att jag är ett arsel, och i vissa fall är jag nog det med. Men jag bryr mig inte. Det är deras förlust och är jag ett arsel så är det inte utan anledning – jag är dessutom inte långsint.
Jag är nöjd med den jag är. Nästan fullständigt. Det som brister är att jag ibland lägger mig eller hukar mig för andras tankar. Att jag inte orkar ta striden. Men jag börjar finna mig allt mer ilsken på oförstående människor. På människor som tror sig vara så jävla öppna, men som ändå sätter människor i fack och begränsar dem. Jag blir förbannad att de är så blinda.
Jag ser mer. Jag är öppen. Jag blir riktigt förbannad och jag kommer att ta ett steg tillbaka för att sluta rygga. Att jag gjort det förrut har varit för att jag vill ha perspektiv, för att jag är just öppen och kan absolut ändra en åsikt. Nu ser jag bara hur andra utnyttjar denna egenskap hos mig och är allt för stängda själva.
Jag tänker inte hålla fast vid vad som bara för att. Nej, så typisk har jag hållit mig borta ifrån länge och ska fortsätta med det. Men nu ska andra få höra.
Jag är irriterad över vissas blickar och ordval till och om mig. Det är inte bra för mig att samla – nu ska det ut. Det har nu börjat.
Postad med Drupal Editor

2 kommentarer

Återkommande vetskap och tankar.

Amanda fick mig att kolla en, sedan länge, arkiverad blogg, innehållande en stor del av min gymnasietids tankar. Intressant, sorgligt och hysteriskt roligt med det som fyller raderna och inläggen.

Det är även intressant, det att tankar som man kanske tror att man inte tänkt, är återkommande. Att vetskapen skildras, förändras och utvecklas.
Men även skrämmande hur saker har framskridit. Som min oro över Datalagringsdirektivet, som nu ligger framför oss.

Tänkte dela med mig av några av de bästa kommentarerna som jag då lade i text:

Magnus Uggla gjorde en låt som heter ”Gud, jag ska bli bra!” och det ska jag mig ta mig fan också! Kanske dumt att säga ta mig fan… äh! Jag ska bli riktigt bra! På massor! Inte bäst men bra. Jag ska bli något.

Har ni hört The Ark’s låt: ”Tell me this night is over”?
Varje gång jag lyssnar på den en sen kväll då det känns som att det bara är jag som är vaken så gråter jag nästan… I min ensamhet så vill jag bara att någon ska ringa och säga; ”Kvällen är slut. Det är natt och du behöver gå och lägga dig. Det finns en dag imorgon också.”

Svenskar har blivit fega kräk som inte vågar stå för något och inte vågar säga ett skit om något, förens de blivit bra jävla dragna!

Kom ihåg det killar! Om en tjej säger att du är söt så inbilla dig inte något för det betyder inte ett skit för henne. Säger hon att du är undebar och vacker så be henne att gifta dig med dig! Du kommer inte finna någon bättre. En tjej som säger ett sådan ord som vi killar också säger är att behålla!
Att jag inte tänkt på det förut.

Låt oss nu se om jag om ytterligare fyra-fem år, tänker att jag är lika jävla dum nu, som jag nu tänker att jag var då. Fy fan…

Kommentarer är stängda

Ny server och plats!

Välkomna tillbaka!
Jag har fått allt värre problem med min webbserver i Västervik, och passande nog blev det helg och jag och Sebastian fick tillgång till en ny server som vi har spenderat dagen att installera, konfiguera och migrera till.
Den nya servern – som inte bara är fan så mycket bättre och kraftfullare än den förra – befinner sig nu dessutom i Göteborg. Vilket gör den mycket enklare att underhålla.
Men nu hoppas jag givetvis att den kommer att hålla sig online betydligt bättre än den förra. Den pallade väl helt enkelt inte trycket, då den ofta dog en kort stund efter att jag postat ett nytt inlägg.
Detta ledde även till att förlorade lite av suget att skriva, då jag hellre såg att den stannade online.
Skulle det nu, mot förmodan, bli några problem så får ni hemskt gärna höra av er till mig via kontaktlänken ovan.
För er som tycker det är kul och/eller intressant, är specifikationerna för den nya servern följande:
AMD 4850e 2,40GHz – Dual core, alltså. Bara det är för jävla gött!
2048MB DDR2 – tre gånger förbättring än tidigare.
Servern kör nu dessutom Ubuntu 10.04 Lucid Lynx och fungerar underbart!

Kommentarer är stängda

Ödet, Saker och Ting.

Under större delen av mitt liv så har jag på ett eller annat vis trott på ödet. Vissa saker var helt enkelt meningen att de skulle ske, andra inte. När jag blev äldre så ville jag ändå se att man hade en viss mån att bryta sig loss och göra skillnad.

Jag brukade ta exempelet med min gode vän Rikard. Han har brutit sina armbågar tre gånger. Eller krossat snarare. Första gången på en skateboard, andra gången igenom att snubbla på sina egna fötter och landa på en sten under ett kottkrig, och tredjegången när han cycklade omkull på vårens rullgrus.
Det jag ville få fram var då att det var mening att han skulle bryta sina armbågar detta antalet gånger. Kanske av en anledning som ännu inte visat sig. Det som varierade var hur det skulle kunna ske. Att ödet helt enkelt tog den första, (andra och tredje) bästa chansen. Därför bröt Rikard sina armbågar på så bisarra sätt.

Det är givetvis deprimerande att tänka att alla de val man gör, redan är förutsedda och bestämda. Och jag tror väl inte riktigt på det längre. Jag tror ju inte riktigt på något övernaturligt. Eller kanske övermäktigt, iallfall. Spöken tror jag ju på. Men det är en annan berättelse. Vidare tror jag ju på en mer mental karma.

Men det sker ändå saker som jag kan känna antydningar av att det skulle kunna gått värre, eller på andra sätt. Minns såväl en gång när jag skulle ifrån Loftahammar. Åkte själv i egen bil och stannade för att tanka. Av någon anledning så fungerade inte mitt kort (första och enda gången), vid första försöket. Väl påväg så körde jag nästan på en älg. Hade kortet fungerat direkt så hade jag haft en stor älg över, och troligtvis i, bilen.

Idag har inte känts som en direkt bra dag. Jag vet inte om det beror på att solen inte visat sig, andra tankar eller något annat, men så har det varit iallfall. Jag har däremot fått en del gjort, men jag borde göra än mer. Pluggat, mekat dator, gjort klart syrrans hemsidas nya tema, spelat gitarr, läst, tvättar nu också.

Jag har haft ovanligt ont i mina fingrar på min vänstra hand idag, men jag har kört på och spelat gitarr iallfall. Efter matten så gjorde jag Joakim lite sällskap vid TVn och jag blev återigen sugen på att spela gitarr. Jag satt och klinkade lite då E-strängen gick av. Helvete, tänkte jag. Istället började jag spela på låtar som inte denna sträng behöves i, men gav mig snart. Efter det skulle jag på toan och pissa, och när jag skulle ta tag i handtaget så missade jag det och gjorde en mindre spricka i en nagel på långfingeret – och jag har inte speciellt långa strängar.

Det hela verkar ju helt enkelt syfta på att jag ska ge fan i musiken och plugga mera matte. Vilket också är precis vad jag kommer göra. Dock hade jag gjort det iallfall…

2 kommentarer

Våren i mitt blod.

Vårkänslor börjar göra sig allt mer till känna i min kropp. Mitt hjärta slår i en annan frekvens. Framförallt när man antingen tänker på vad som komma skall när våren väl är här på riktigt och när man tittar ut igenom fönstret på solens sken som reflekteras i snön på taken.

Jag vill nog ändå säga att våren är väldigt nära, om inte redan här. Förra veckan ställde jag mig i bara kalsonger på vår balkong och njöt av solskenet. Det har blivit märkbart varmare sedan dess.

Strax ska jag ge mig ut i solen för att gå och ha prov i Företagsekonomi B. Jag ser fram emot att komma ut i solskenet, men ville ändå skriva av mig lite.

Det är oerhört mycket som händer nu på samma gång, vilket egentligen är fantastiskt. Samtidigt vill jag ha mer. Men de mest radikala förändringarna kommer bli att huset i Loftahammar ska säljas och mina vår och sommarminnen därifrån kommer vara ifrån till och med 2009. Jag kommer givetvis att sakna det, och jag fick en sådan oerhörd känsla av det härromdagen att jag slängde ut ett mail till mina närmaste vänner, för att kolla om en eventuell midsommar-före-midsommar. Midsommar-firandet har alltid varit ibland det roligaste. Jag skulle vilja dela med mig av ett sådant firande med mina nya, älskade vänner och skaffa dem ett minne av denna plats och jag ett minne av dem på min gamla plats.

När huset väl är sålt så ska det bli intressant att se vad framtiden har att ge. Tänkte faktiskt ge mig ut och resa i början av sommaren och sedan bege mig till Almedalen i Juli. Jag börjar allt mer sträcka mig åt politiska evenemang och engagemang – igen. Min backup-plan.

Läste ut boken Piraterna igår och det var verkligen en fantastisk bok. Man kände allt mer hur man ville bli mer aktiv igen. Skriva historia och göra skillnad. Såsom Rick Falkvinge och Christan Engstöm.

Igenom att läsa juridik nu med, känner man än mer entusiasm inför att bli allt mer poltisk aktiv. Det kommer. Men jag får inte hänga på mig allt för mycket.

Utbildning, Piratpartiet, Ubuntu, Webbdesign, Kärlek, Gitarr, Träning, Foto och festande går inte alltid ihop. Jag har givetvis mina prioriteringar för det och skulle jag behöva lägga ned något av det så vet jag vilket eller vilka. Men jag har gärna mycket för mig, men inom rimlig mängd.

Nej, nu ska jag ut i den relativa värmen (två grader plus) och när provet är avklarat så ska jag till Loftahammar, leta skor, städa, plocka, skotta, basta och se på film med Henke och Charles. Imorgon åker jag tillbaka till mitt kära Göteborg.

Kommentarer är stängda