Den är problematisk.
Den är påverkad -Av oss.
Debatten kretsar kring hur vi skadar vår miljö – och det gör vi. Inga tvivel om saken; allt annat är lögner. Det som många kanske inte tänker på är dock att jorden klarar sig ändå. Som ett virus i vår kropp kommer vi människor att bemötas, och efter det att vi slagits ut, kan åter jorden blomstra i vår frånvaro. Det är oundvikligt; så har det alltid varit. Arter har kommit, arter har gått; istider likaså. Frågan är hur långt vi ska låta oss komma innan dess. Kan vi ha lämnat denna jord, eller kan vårt försvinnande förklaras av andra världsliga katastrofer och händelser bortanför de av våra egna händer?
Vi har möjlighet. Vi har ansvar.
För att parafrasera Aldo Leopold:
We don’t own nature; we are all part of it’s community.
För att citera Jean-Jacques Rousseau:
Kommentarer är stängda”[…] jordens frukter tillhör alla och jorden själv tillhör ingen!”