Livet som nybliven singel.

Är inte hur lätt som helst. Efter 2-3 år med en kvinna som man då bodde med och delade allt med, så saknar man ibland den närheten som var. Att inte somna själv om nätterna, någon som fick upp en på morgonen och som fanns där. En som man älskar och som älskar tillbaka.

Därför kan jag ibland känna mig desperat efter kvinnlig närkontakt. En kram, en hand i min. Behöver inte vara mer än att man bara får känna hennes kroppsvärme – Dansa nära intill.

Dock så är det skönt att jag inte längre saknar Anneli. Det var några jobbiga första veckor. Först kändes det jätte skönt och helt rätt. Sen kom man in i det att man saknade närhet och tänkte givetvis på den senaste och då saknade man henne – dock fortfarande fast bestämd att jag gjorde rätt i att göra slut.

Men nu är det bara skönt – jag gjorde helt rätt – och jag känner ingenting. Ingen saknad, inget behov att få prata med henne. Då kan jag bli ledsen för det istället.

En annan fantastisk sak med att vara singel är att jag kan knyta nya band. Jag har förlorat så många av mina gamla kvinnliga vänner och vill gärna träffa nya. Att faktiskt bara vara vänner, kunna diskutera och ger mig lite perspektiv, influens och kontrast.

Slutligen så är jag inget singeldjur. Nu gäller det bara att inte bli kär i kärleken och krossa någons stackars hjärta.

Skrivet och postat via Android och Drupal Editor.