Kan du

Kan du ta till dig mina ord?

Så som jag skriver dem nu?

Skulle du förstå?

Eller skulle du i förhast förkasta?

Ord är mer romantiska i text. I sång. Långt bort från en själv. När de talas i egen hög person blir de klyschor och oseriöst.

Eller är det bara jag? Är det likadant nu?