Satt och nötte igenom en massa gamla feeds jag inte läst och fann en hel del fantastiska klipp som jag måste dela med mig av.
Kommentarer är stängdaKunskap ska delas
Satt och nötte igenom en massa gamla feeds jag inte läst och fann en hel del fantastiska klipp som jag måste dela med mig av.
Kommentarer är stängdaFör första gången har jag tagit mod till mig för att faktiskt publicera min sång och mitt spelande för alla att se. Jag börjar bli allt bättre på mitt gitarrspelande och detta får ses som ett resultat och ett steg framåt i utvecklingen. Enjoy!
”En fantastisk låt av Tiger Lou som skänker hopp. Jag gav mig fan på att börja spela gitarr mer och bättre. En gitarr fick jag tillsammans med en chans. Nu är det på framfart och här är ett resultat, värt nog att visa upp.
Alltid har jag velat sjunga ut.”
6 kommentarerSaker blir inte alltid som de tänkt sig. När kärleksrelationer får sin ände så brukar ofta en av de vanligaste fraserna vara att man fortfarande kan vara ”vänner”. Något som är alltför utnyttjat och felanvänt. Att gå tillbaka ifrån en passionerad, kärleksfull och sympatisk relation till något som du redan har massor av – vänner som kanske gör ett bättre jobb – något som plötsligt känns så onaturligt. Det är inte det enklaste och oftast så slutar det i misär. Det går inte att bara vara vän med en som du gjort allt för och som du älskat mer än allt.
Gränsen mellan kärlek och hat är hårfin och passar du dig inte så kommer du skära dig på den. Möjligheterna för att skapa en bestående vänskap mellan en fd. älskare, både finns och är så långt borta de kan komma. Skillnaderna blir för stora och för små. Delar av kärleken består i omtanke och dygd, men den kommer att skära annat itu. Det närmaste man kan komma den ”vänskap” som man då så fint talar om är den ytliga. Man frågar hur det är för att vara snäll.
I dessa situationer som denna fras tillkommer så finns det olika grunder. Det kan vara kvinnan som säger det till mannen för att denna är helt förkrossad för att det känns som allt hopp är intet och borta. Men det är en falsk förhoppning som bara ter sig till hatet och sorg. Man ska inte säga det såvida men inte absolut menar det, vilket leder till den sitsen då båda parter kan säga det och i sin naiva, lilla tanke, tro att det är sanning – det är det inte. Åtminstonde inte till en början.
Man behöver hålla avstånd och komma över den andra. Och denna känsla skapar en skyddnade bubbla runt dig, vilken har en tendens att överskrida ens vanliga ilska och skickar istället ut spontana motreaktioner som kan ses som fullkomligt ologiska. För djupa tankar av scenarier som spelas upp i ditt huvud. Din syn på verkligheten, på anledningar. Den förra kärleken har plötsligt byts ut mot ilska, hat och en tävling mot klockan.
Jag har ett enda ex som jag kan anse mig själv vara hennes vän, och hon min. Men det har varit en bergochdalbana. Vi har skrikit åt varandra, kyssts, bett den andra dra åt helvete. Det finns absolut de relationer som kan bestå i en endast vänskaplig bemärkelse, men de är få och svåra att komma dit. Och det är inte bara mitt fel att de andra inte är mina vänner eller att den relationen har bestått – precis som det inte bara är deras – precis som det inte är endast en endas fel att den kärleksfulla relationen tog slut. Nej, man är alltid två i en relation. Man har ansvar, man ger och man tar.
Det kan vara en tråkig del av livet att sin älskade försvinner ur ens liv, men det är en naturlig del som alla behöver vara med om för att förhindra det nästa gång. Du kanske kan hålla en relation uppe nästa gång. Dock så kanske inte din partner är mogen för det, utan måste uppleva det till nästa gång. Och så kan det fortgå i evigheten.
Inget är omöjligt i denna värld, men vissa sker är betydligt svårare än andra saker. I dessa fall så kommer svartsjuka, ilska, ofullkomlighet, hetta och icke svalnade känslor att spela in en sådan stor roll att det kan ses som omöjligt och för mycket aspekter. Man måste dock försöka. Försöka, bli nedslagen, resa sig upp och försöka igen.
Kommentarer är stängdaPrecis hemkommen ifrån något som jag ser som ibland de absolut bästa nyår i mitt liv. God mat, gott sällskap och en nära döden-upplevelse. Men det är något jag saknar. En värme. Ljuger jag för mig själv när jag säger att jag inget saknar? Jag vill inte ha något att söka efter.
Men just precis nu skulle jag vilja släppa en tår fri. I längtan, i glädje, i hopp och i sorg. Det finns dock ingen axel att luta sig emot. Inte här, inte nu. Det gör inte så mycket så, men det skulle vara befirande. Någon som kunde bevittna min tår – det var så länge sedan. Och dessutom årets första. Det är 2010 nu och allting torde vara nytt. Men just nu är det inte det. Hat och kärlek.
Jag gav mig fan på att inte åtala mig någon typ av kommunikation ifrån mitt håll denna afton. Jag fick fyra fantastiska samtal. Ifrån en ny kär vän, ifrån mina älskade föräldrar och ifrån en vän jag aldrig trott att jag skulle få ett samtal ifrån. Men dock inte ifrån mina närmaste vänner. Ingenting.
Jag vet inte om det är på grund av Kristian Anttilas ’Innan Bomberna’, som strömmade ur mina högtalare när jag anlände, men just nu känner jag mig sårbar. Vart är ni?
Jag är fullt medveten om hetsen, om allting som sker runt omkring, men något hade jag ändå väntat mig. Min fullständiga fullkomlighet lönade sig tydligen inte detta år…
Men jag har mina älskade föräldrar, min vän som symboliserar det nya, och min vän som symboliserar det gamla.
”Allt har ett slut. Mitt börjar här och nu”, sjunger min herre. Jag skulle kunna antastas och dras ner i dess tankarn men jag vägrar. Min fortsättning börjar här och nu. Men melodin är fullkomlig och helt, helt underbar.
Gott Nytt År!
(Hade gärna skrivit ’Fuck you, the rest’, men det tänker jag inte (förutom att jag just skrev det. Oh, well)).
EDIT: En stund senare – efter ett samtal med en gammal väninna, en ny väninna och ett SMS av min yngsta syster så mår jag helt underbart igen och älskar återigen där jag är.
Kyss
Jag är nu tillbaka i Göteborg och min miljö. Jag har ett tänt ljus med doften av vanilj i min närhet och ur högtalarna strömmar musik som jag älskar. Livet känns gött och jag är på den plats som jag vill vara. Jag är lugn.
Om 23 timmar – exakt – så är det 2010. Därför tänkte jag ta och skriva ner mina tankar och händelser som format mig och samhället under både det senaste året och under det senaste deceniumet.
Det är en stor text och jag kommer troligtvis inte att hinna klart med den innan det faktiskt är 2010. Men då jag ändå inte ser det som att någon har tillfälle att sitta här och läsa den på nyårsafton så godkänner jag det ändå.
Jag tänker dock inte ta upp allt som rör denna tid, eller allt som rör det gångna året, för den saken skull, utan det ska bli kort och koncist.
Denna krönika rör dessutom i huvudsak mig själv. Dels för att få ut det och en dag kunna läsa det själv – ge instikt. Men även för er så ni kan se vad jag anser vara viktigt och kanske ge en viss förståelse för den jag är.
Året:
Personligen:
Jag satt mig äntligen ner i skolbänken igen, efter en tids paus. Komvux, först på Elsa Brändströms skola, Linköping och sedan distans i Göteborg ifrån Tjustskolan, Västervik.
Återigen tog jag viss ledning i Piratpartiet. Både i Linköping och Västervik var jag aktiv och glädjen var fullkomlig när Christian Engström fick ta plats i EU-departementet.
Flyttade ifrån Linköping, vilket var oerhört skönt. Linköping är verkligen inte min typ av stad och hade det inte varit för min dåvarande så hade jag aldrig satt min fot där. Dock så hade vi det väldigt bra under den tiden i vår fantastiska lägenhet. Men sommaren i Loftahammar gjorde också sitt. Även detta år blev jag kär lilla Loftahammar. Dess grönska finns det inte mycket som slår. Något som jag skulle vilja visa er alla.
Dock så är det heller inte mycket som slår att jag tillslut flyttade till min drömstad, Göteborg. Här har jag det verkligen underbart och det har varit jätte roligt med en ny, stor, men mysig stad. Alla nya vänner som kommit därtill – och att bo ihop med två (nu en) vänner har även det varit en upplevelse som har varit jävligt trevlig och som jag inte vill lägga ner.
Att mitt och Annelis förhållande tog slut efter flytten var mer eller mindre självklart. Något som var för oss bådas bästa. Det fanns saker jag aldrig kunnat ge henne och saker hon aldrig kunnat ge mig. Bara musiken i våra hjärtan har en otrolig roll och se spelade inte ihop. Nu är jag fri ifrån något som ibland känns som att hållit mig tillbaka, tråkigt nog. Tiden var god, men den är nu över. Ur detta förhållande fick jag dock mycket nya tankar, insikter och förstålse. Mycket lärdom, helt enkelt.
Nu är även alla kurser fixade såhär långt, vilket är fantastiskt bara det. Lyckan är fullbordad när kurser som jag fick IG i för nästan tre år sedan nu är klara.
Jag har vuxit en hel del och insett massor. Kärlek, känslor, livet, relationer, politik, genus. Det är mycket som jag tack vare goda vänner, diskussioner och mycket, mycket annat har fått mig att tänka i andra banor.
Att jag börjat ta mycket fotografier och att jag äntligen har kommit igång och skriva någelunda igen.
Jag har lärt mig att uppskatta saker så mycket mer än tidigare. Ett leende, solsken, naturen. Ifrån det minsta till det största. Det finns i princip något i allt som jag ser med lyriska ögon.
Ökat intresse för vetenskap och ren allmänbildning.
Samhället:
Känns som att det skulle bli för mycket så tar det lite punktligt.
Decenniet:
Det gångna decenniumet är i princip hela mitt medvetna liv. Det som jag minns mest av min tid på denna jord. Skolan, puberteten, känslor, liv, död, vänner, ifrågasättande, tonåren, mm. Allt detta ryms inom den tid som gått ifrån år 2000 då vi brände av en gigantisk raket vid tolvslaget, tills det att klockan slår tolv och det är 2010. Det är många känslor och händelser och jag får rysningar när jag tänker på dem.
De största skillnaderna var skolbytena. Loftahammar till Överum för högstadiet, Överum till Västervik för gymnasietiden. Att flytta hemifrån till min egna lilla etta och få känna ansvar för städning, ekonomi, självbehärskning i form av att lägga sig i tid, upp i tid, i skolan i tid. Att göra allt som behövde göras. En otroligt utvecklande tid och det finns hur många minnen som helst – och att inte tala om de hundratals inlägg ifrån gymansietiden och min smärre depression.
Puberteten och att börja känna sig allt mer manlig är också en viktig del. Och tillsammans med det så går kärlek hand i hand. Den första riktiga kyssen, kärleken, hur våren gjorde sig allt mer till känna. Första riktiga, seriösa flickvännen. De första, staplande idotiska stegen.
Och hur min politiska syn också tog sina steg framåt. Ifrån något högerextrema tankar till dagens Pirat-politik och att jag gärna ser att jag står framåt än åt höger eller vänster. Ifrågasättandet av livet och allt som finns därtill. Min första kostym.
Gymnasietiden då man insåg att man inte var en vilksen själv i ett hav av stolpskott. Det fanns folk som inte konstant idiotförklarade än och man mötte massvis med nya vänner som man hellre stötta sig mot, umgicks och festade med. Men även de allt starkare banden med de barndomsvännerna man hade och som jag har kvar än idag. Hur vi alltid stått där, trots våra relativt stora olikheter.
Också hur min självbehärskning, finnandet av mig själv och dess relation till självkänsla och självförtroende.
Jag hann förlova mig och vara ihop med en fantastisk kvinna i hela tre år. Oavsett hur det ser ut idag mellan oss, eller hur vi ser på det, så kommer vi alltid att ha den tiden. Att man även bodde med henne unde nästan hela denna tid. Att bo ihop med en kvinna på det viset var nytt, spännande och väldigt roligt.
Jag hann bo i tre lägenheter i Västervik, flytta hem till Loftahammar igen, jobbat i Västervik, tömt en gammal ICA-butik, jobbat som telefonmäklare, bott i Loftahammar, Västervik, Linköping och Göteborg. Även jobbat på ICA i Loftahammar de flesta sommrar, med en liten paus då jag jobbade som soppgubbe – det bästa jobb jag haft.
Jag har sårat människor något otroligt. Jag har räddat andra. Jag har gläds vissa medans andra har gläds åt mig. Nu står mycket efter ”Hur kan jag stå till tjänst?”. Jag vill dela med mig av allt jag kan och hjälpa folk med det jag kan.
Jag har kommit underfull med vart jag vill vara och kommit dit. Jag har startat eget och lärt mig massor.
Insett att allmänbildning är något som står mig nära. Kunskap om allt. Hellre lite om allt än allt om lite. Kunskap är fantastiskt roligt och jag vill kunna svara på i princip alla frågor som mina barn kommer att ha.
Jag har insett så mycket och jag har verkligen tagit vara på situationer och händelser. Lärt mig att uppskatta det minsta i allt. I var sekund. Jag har lärt mig att ta fram skönhet och se den för vad den är.
Ubuntu har också haft en gigantisk påverkan på mig. Det är något som jag tagit till mig som min livsfilosofi. Ubuntu är ett Linux-distribution, men det är också en urålderlig, afrik
ans livsfilosofi . Medmänsklighet mot andra och att man är vad man är pga. vad andra är eller vad de gör.
Mycket i det och i hela den öppna källkods-världen är något som står mig nära. Att vara öppen, fritänkande och inte inlåst i ett mönster. Att inte se allt till ekonomiska principer eller som ens motiv och mål. Allt handlar om frihet i dubbel bemärklese och något som jag lever var dag efter. Jag vill bidra till något större än att i min lilla bubbla övervinna allting igenom att slå ner allt motstånd.
Glömmer aldrig den gången då jag en tidig morgon satt framför det stora fönstret i vardagsrummet i min och syrrans lägenhet, Midgård och såg hur en blodröd sol gick uppp bakom taken. Det var en syn som värmer mitt hjärta än idag.
Kuriosa:
Årets mest överanvända ord: Miljövänlig och Molnet.
Årtiondets mest överanvända ord: Miljövänlig.
Årets misslyckande: Låta våra marionetter till politiker att göra Sverige till en polisstat.
Decenniets misslyckande: Att män och kvinnor ännu inte är fullständigt jämställda.
Trender som växte under året:
Trender som minskade under året:
Favorit-låtar under det gångna året:
Favorit-låtar under det gångna deceniet:
Favorit-filmer under det gånga året:
Favorit-filmer under det gånga deceniumet:
Och många, många fler låtar och filmer. Kanske lägger jag till något mer senare, nu vill jag bara få detta postat.
Kommentarer är stängdaJag börjar längta hem lite. Hem till Göteborg. Till mitt rum – det är dags att göra det lite mer som hemma nu när man själv bor i det. Sätta ihop mitt skrivbord, trycka upp några foton av mina favoriter och sätta in dem i de ramar som jag fick i julklapp, möblera om lite, få fram lite av mina minnnen i små fysiska ägodelar.
Jag åker tillbaka den 30 men jag vet inget som egentligen väntar mig. Dagen därpå är det nyår och jag har inga som helst planer. Kanske ska jag bara sitta inne för mig själv? Jag anser ändå att Nyår är otroligt överskattat och egentligen bara skit. Det finns bättre anledingar till att bli full på än till raketer och fullsmockade torg där folk ändå bara börjar att bråka.
Skolan börjar snart – ifrån Västervik. Ibland kommer tankarna vad jag har gett mig in på. Varför bor jag redan i Göteborg. Det som får mig att le och hålla den tanken i skymundan är dock alla nya vänner jag fått. Och att det alltid varit min dröm. Onödigt att ta steget tillbaka. Det är lite därför som jag vägrar att hålla mig i Västervik på nyår. Inte ont om Västervik som så, det är jävligt roligt att stöta på gamla vänner och flammor, som i helgen. Men nyår har gjort sitt i denna stad – iallfall för en lång tid framöver.
Det är bara att sätta igång igen, göra bättre, göra mer.
Samtidigt är det väldigt skönt att vara hemma på andra sidan Sverige. Vara med familj och gamla vänner. Men det är ju även så att man måste komma iväg för att uppskatta det än mer när man är här. Det har varit otroligt avslappnande och roligt att vara här, men det är dags att bege sig tillbaka. Jag lär inte vara borta allt för länge, men jag saknar Göteborg. Min typ av stad.
Jag saknar än mer att få gå till en riktig skola för att lära och träffa klasskamrater.
Kommentarer är stängdaJag känner ofta en viss dubbelmoral. Samtidigt som jag inte vill annat än att hon ska vara lycklig så vill jag inget annat än att såra henne känslomässigt. Så som jag blivit sårad.
Saken är den att jag kände mig så speciell när hon valde mig. Denna underbara och vackra varelse valde mig. Men när man kan bli ersatt på så kort tid så känner man sig lurad. Både att man lurat sig själv och att denna varelse har.
Och att man har varit så blind och naiv. Att man inte fattade redan ifrån början hur det skulle sluta. Att man skulle bli lämnad och ersatt. För det blev jag. Man frågar sig hurvida man faktiskt var älskad och hurvida den dyrbara tid jag lade ner var helt i onödan.
Det var den förvisso inte då jag lärde mig ett och annat, men jag är ändå rädd att jag bara var ett tidsfördriv.
Man trodde ju ifrån början att man var den lyckligaste i världen, men nu visar det sig att det lika gärna hade kunnat vara vem som helst. Att ryktena om denna unga tjej var sanna. Osannolik och omöjlig att vara ensam.
För det är klart som fan att jag känner så. Och återigen att man var så naiv. När man blev dumpad och ännu mer ledsen när hon inte visade något som helst, rent känslomässigt. Då visade sig anledningen vara att hon träffat en ny. Eller snarare att hon hade honom när hon gjorde slut med mig.
När då jag gjorde slut så blev jag ledsen att det inte verkade ta alls hårt på henne, långt ifrån hur hårt det tog på mig – och det var ändå jag som gjorde slut, hon borde varit förstörd. Men nu förstår man ju att samma sak hände igen.
Att hålla sig sina känslor tillbaka är inte alltid det enklaste – det vet jag allt för väl. Och för vissa verkar det vara betydligt enklare, respektive svårare än för andra. Men man behöver ju ändå inte kasta sig in i ett nytt förhållande. Låta sig förblindas.
Det är en lustig känsla, den som jag har. Man märker den hårfina gränsen mellan kärlek och hat. Man känner sig besviken och sviken.
Kommentarer är stängdaFör en tid sedan träffade jag en sådan go tjej. Hon hette Elenor, men brukade kallas för Ellen.
Jag och Ellen skulle egentligen upp till fjällen över helgen, men vi åkte istället till Liseberg. Resten av kvällen tjatade hon om den där karusellen.
Efteråt tänkte jag att vi skulle gå och ta en öl, men hon ville inget ha. Tydligen var hon på smällen.Men trevlig var hon verkligen. Och varit med om ett och annat. Bland annat en flygolycka där planet tappat propellern. Hon berättade även om att hon tyckte om att plocka svamp. Hennes favorit var visst kantarellen.
Vi tog en sväng runt om i stan och gick dessutom förbi ett av stadens citadellen.
Det visade sig dettsutom att hon redan som barn var duktig på matte. Hon var först i sin klass med att kunna hela multiplikationstabellen. Jag var mer bättre på biologi, framförallt cellen.
Den enda bagatellen var att jag förlorade duellen med hennes man den kvällen. Men det är sånt som händer.
Det sista jag hörde om henne var att de fick ta skalpellen när hon skulle föda. Och att hennes man åkte dit för att startat den hemliga och olagliga bordellen. Hon hennes dotter har nu varit runt på alla möjliga ställen och Ellen har dessutom bidragit en hel del till världens alla samhällen.
Kommentarer är stängdaJag har tre huvudsakliga vänskapsskaror. Eller -grupper om ni så vill. Man kan se dem så hur olika nära hjärtat de står och de är enkla att koppla när det är jul.
Under året har många nya vänner tillkommit, nästan lika många försvunnit.
Det ’är inte det (oftast) att jag inte vill höra av mig till vissa, utan att de helt enkelt inte är så nära vänner.
Imorgon är det julafton och jag kommer att prata med många såväl nya och som gamla vänner.
Men för er därute som jag inte har tillgång till att varken ringa eller skicka SMS till så vill jag bara önska er alla, läsare, vänner, fiender, de av er jag glömmer, anonyma, robots, internet:
God Jul!
Jag önskar er dag att bli lika lyckad som min kommer att bli.
Kommentarer är stängdaDen hype som idag finns för molntjänster kommer nog delvis att bestå, dock så känner jag mig inte helt övertygad. Det är inte det att jag ser det som bättre eller sämre, utan jag står neutral.
Windows 7 kanske blir Windows sista OS för skrivbordsdatorer. Kanske blir istället GNU/Linux med dess större distrubutioner framtidens fullständiga OS för skrivbordet. Windows kommer istället satsa på sin molntjänst och deras Office-program och allt annat kommer kanske istället köras via en applicerbar mjukvara som finns lokalt, medans resten körs i just molnen.
Det som är det tråkiga med detta är att konkurrensen kan försvinna. Ifall alla väljer ett OS nu istället så blir frågan istället hur man kan revolutionera det som redan är fullständigt. Dock så lär ju Mac OS X ligga kvar och tävla med GNU/Linux på skrivbordet.
På serversidan så kommer nog däremot GNU/Linux också få sig en spark framåt. Ifall allt lämnas skrivbordet för att lagras just i molnet så kommer större datacenter med bättre optimisering behövas. Här ser jag dock en stor chans för BSD att slå på stort.
Men detta med molnet har sina tillämpningar och jag har mina funderingar. Om man säger såhär så kommer ju mycket av säkerheten av avskiljas. Man behöver inte längre oroa sig för en del hot mot direkta arbetsstationer då de ändå inte innehåller något värdefullt. Men tänk då istället om en attack mot något så vitärt som en miljons molnkonton. För det kommer alltid att finnas folk som vill visa vad de kan, de vill skada, förstöra osv. De kommer nu kunna fokusera på en tjänst. Precis som de fokuserat tidigare på ett specifikt säkerhetshål i Windows – för säkerhets hål kommer det alltid att finnas.
Säg iallfall att det skulle bli på det vis att alla körde Ubuntu på sina skrivbordsdatorer och bärbara. När de ska arbeta, såg mot Microsofts molntjänst så loggas de in i ett Chrome OS-liknande skal och är tillika inne på ett online-baserat skrivbord som ändå ser ut och fungerar som Windows, vilket det också är, fast det är online. Din dator behöver knappast att beräkna något annat än rendering av AJAX.
Arbetsstationer kommer inte behöva lika mycket uppdateringar för att programmen inte ligger på datorn. De som kommer är möjligtvis för Linux-kärnan och vissa andra service-tjänster som rullar ii bakgrunden. De program du har i molnet uppdateras där – en ända gång. Men återigen, se om den uppdateringen skulle vara felaktig – tänk om den är skadlig. Då är ALLA körda.
Detta kommer att kunna fortgå i en evighet.
Se också detta men anonymitet. Googles webbläsare Chrome slår nya marknadsandelar och blir allt större. Men nyligen så upptäcktes en bugg som gör att man inte kan surfa riktigt anonymt i Chrome. Det är troligtvis en bugg, men tänk om så inte skulle vara fallet. Det finns många spekulationer angående hurvida Google handskas med all information de får av oss användare. Jag använder alla Googles tjänster i princip varje dag. Det är funktionellt och gratis, jag kan inte vara naiv nog och tro att det är helt gratis. Jag tillgängligger en del av min information mot att jag får använda deras tjänster. Det är okej. Men jag vill ändå ha det valet, den möjligheten att säga nej och inte vilja mer.
Det är den valmöjligheten som ska vara synonymt med anonymitet. Det är som att jag använder Google Maps och Google Latitude med mina vänner. Och har funderat på att göra en Rick Falkvinge, och lägga ut min position i realtid för att bevisa något, precis som han. För det är dit som vi kan hinna att komma. Skillnaden som måste göras är bara det att vi ska kunna ha den möjligheten att när som helst kunna stänga av.
Ifall allt körs i molnet på en sluten källkod som ingen, någonsin kommer att veta vad som sker, mer än de som producerat koden, så kommer vi aldrig att veta vad som sker med det som vi gör. kanske sitter det en snubbe på andra sidan internet, i molnet och ser hur du för musen runt på skrivbordet pga ett integrerat RDP-protokoll som ingen kommer att få veta något om.
Redan nyligen så skedde en attack mot Amazons molntjänst EC2, där det skapades en Zombietjänst.
Fri, öppen mjukvara i molnet på skrivbordet. Stängd, properietär mjukvara i molnet eller på skrivbordet.
Vilket är rätt, vilket är fel? Vilket ska bort, vilket ska stanna? Vad tycker och tror ni?
Kommentarer är stängda