Hoppa till innehåll

Författare: Daniel Holm

Elenor.

För en tid sedan träffade jag en sådan go tjej. Hon hette Elenor, men brukade kallas för Ellen.

Jag och Ellen skulle egentligen upp till fjällen över helgen, men vi åkte istället till Liseberg. Resten av kvällen tjatade hon om den där karusellen.

Efteråt tänkte jag att vi skulle gå och ta en öl, men hon ville inget ha. Tydligen var hon på smällen.Men trevlig var hon verkligen. Och varit med om ett och annat. Bland annat en flygolycka där planet tappat propellern. Hon berättade även om att hon tyckte om att plocka svamp. Hennes favorit var visst kantarellen.

Vi tog en sväng runt om i stan och gick dessutom förbi ett av stadens citadellen.

Det visade sig dettsutom att hon redan som barn var duktig på matte. Hon var först i sin klass med att kunna hela multiplikationstabellen. Jag var mer bättre på biologi, framförallt cellen.

Den enda bagatellen var att jag förlorade duellen med hennes man den kvällen. Men det är sånt som händer.

Det sista jag hörde om henne var att de fick ta skalpellen när hon skulle föda. Och att hennes man åkte dit för att startat den hemliga och olagliga bordellen. Hon hennes dotter har nu varit runt på alla möjliga ställen och Ellen har dessutom bidragit en hel del till världens alla samhällen.

Kommentarer är stängda

Vänner och Julhälsning.

Jag har tre huvudsakliga vänskapsskaror. Eller -grupper om ni så vill. Man kan se dem så hur olika nära hjärtat de står och de är enkla att koppla när det är jul.

  • De jag ringer på Julafton för att önska God Jul.
  • De jag skickar SMS till på Julafton för att önska en God jul.
  • De jag inte hör av mig till alls. Säger God Jul när jag möter dem.

Under året har många nya vänner tillkommit, nästan lika många försvunnit.
Det ’är inte det (oftast) att jag inte vill höra av mig till vissa, utan att de helt enkelt inte är så nära vänner.

Imorgon är det julafton och jag kommer att prata med många såväl nya och som gamla vänner.

Men för er därute som jag inte har tillgång till att varken ringa eller skicka SMS till så vill jag bara önska er alla, läsare, vänner, fiender, de av er jag glömmer, anonyma, robots, internet:

God Jul!


Jag önskar er dag att bli lika lyckad som min kommer att bli.

Kommentarer är stängda

Internet, Anonymitet och Molnet. Vad är framtiden?

Den hype som idag finns för molntjänster kommer nog delvis att bestå, dock så känner jag mig inte helt övertygad. Det är inte det att jag ser det som bättre eller sämre, utan jag står neutral.

Windows 7 kanske blir Windows sista OS för skrivbordsdatorer. Kanske blir istället GNU/Linux med dess större distrubutioner framtidens fullständiga OS för skrivbordet. Windows kommer istället satsa på sin molntjänst och deras Office-program och allt annat kommer kanske istället köras via en applicerbar mjukvara som finns lokalt, medans resten körs i just molnen.

Det som är det tråkiga med detta är att konkurrensen kan försvinna. Ifall alla väljer ett OS nu istället så blir frågan istället hur man kan revolutionera det som redan är fullständigt. Dock så lär ju Mac OS X ligga kvar och tävla med GNU/Linux på skrivbordet.

På serversidan så kommer nog däremot GNU/Linux också få sig en spark framåt. Ifall allt lämnas skrivbordet för att lagras just i molnet så kommer större datacenter med bättre optimisering behövas. Här ser jag dock en stor chans för BSD att slå på stort.

Men detta med molnet har sina tillämpningar och jag har mina funderingar. Om man säger såhär så kommer ju mycket av säkerheten av avskiljas. Man behöver inte längre oroa sig för en del hot mot direkta arbetsstationer då de ändå inte innehåller något värdefullt. Men tänk då istället om en attack mot något så vitärt som en miljons molnkonton. För det kommer alltid att finnas folk som vill visa vad de kan, de vill skada, förstöra osv. De kommer nu kunna fokusera på en tjänst. Precis som de fokuserat tidigare på ett specifikt säkerhetshål i Windows – för säkerhets hål kommer det alltid att finnas.

Säg iallfall att det skulle bli på det vis att alla körde Ubuntu på sina skrivbordsdatorer och bärbara. När de ska arbeta, såg mot Microsofts molntjänst så loggas de in i ett Chrome OS-liknande skal och är tillika inne på ett online-baserat skrivbord som ändå ser ut och fungerar som Windows, vilket det också är, fast det är online. Din dator behöver knappast att beräkna något annat än rendering av AJAX.

Arbetsstationer kommer inte behöva lika mycket uppdateringar för att programmen inte ligger på datorn. De som kommer är möjligtvis för Linux-kärnan och vissa andra service-tjänster som rullar ii bakgrunden. De program du har i molnet uppdateras där – en ända gång. Men återigen, se om den uppdateringen skulle vara felaktig – tänk om den är skadlig. Då är ALLA körda.

Detta kommer att kunna fortgå i en evighet.

Se också detta men anonymitet. Googles webbläsare Chrome slår nya marknadsandelar och blir allt större. Men nyligen så upptäcktes en bugg som gör att man inte kan surfa riktigt anonymt i Chrome. Det är troligtvis en bugg, men tänk om så inte skulle vara fallet. Det finns många spekulationer angående hurvida Google handskas med all information de får av oss användare. Jag använder alla Googles tjänster i princip varje dag. Det är funktionellt och gratis, jag kan inte vara naiv nog och tro att det är helt gratis. Jag tillgängligger en del av min information mot att jag får använda deras tjänster. Det är okej. Men jag vill ändå ha det valet, den möjligheten att säga nej och inte vilja mer.

Det är den valmöjligheten som ska vara synonymt med anonymitet. Det är som att jag använder Google Maps och Google Latitude med mina vänner. Och har funderat på att göra en Rick Falkvinge, och lägga ut min position i realtid för att bevisa något, precis som han. För det är dit som vi kan hinna att komma. Skillnaden som måste göras är bara det att vi ska kunna ha den möjligheten att när som helst kunna stänga av.

Ifall allt körs i molnet på en sluten källkod som ingen, någonsin kommer att veta vad som sker, mer än de som producerat koden, så kommer vi aldrig att veta vad som sker med det som vi gör. kanske sitter det en snubbe på andra sidan internet, i molnet och ser hur du för musen runt på skrivbordet pga ett integrerat RDP-protokoll som ingen kommer att få veta något om.

Redan nyligen så skedde en attack mot Amazons molntjänst EC2, där det skapades en Zombietjänst.

Fri, öppen mjukvara i molnet på skrivbordet. Stängd, properietär mjukvara i molnet eller på skrivbordet.

Vilket är rätt, vilket är fel? Vilket ska bort, vilket ska stanna? Vad tycker och tror ni?

Kommentarer är stängda

Jag är än mer fri!

Nu är jag klar med allt som har med skola att göra för i år!

Efter den hektiska helgen som var fylld av Fysik-labbar och -prov så känns det nu väldigt lustigt.

Efter att ha haft mitt betygsamtal med min lärare i Fysik och fått mitt besked så somnade jag sött och sov ett par timmar. Sen när jag vaknade så fick jag tanken ”Här kan jag fan inte ligga och dra mig, jag måste ju plugga!”. Men det behövde jag inte. Jag är klar. Nu ska jag dock sova och komma igång och tänka praktiskt igen. Mitt huvud känns utsletet och trött. Saker går inte riktigt ihop.

En treårig börda har lämnat mig och jag känner mig återigen fri. Eller jag känner mig friare.
För tre år sedan kuggade jag i Fysik B. Sedan dess har det tyngt mig. Men nu är det fixat.

Jag är på en underbar plats i livet och allt känns så väl. Jag kommer någon vart. Jag kommer längre än vad jag gjort på väldigt länge.

Julen är snart här och igår i och med beklädnaden av granen och understoppandet av packeten, tillsammans med glöggen med mina systrar och Mamma (plus att min kusin/bror) kom senare fick mig att känna julkänslor. Riktiga julkänslor.

Jag längtar inte efter något som är framför mig tidsmässigt. Julen i är är dock svår att inte längta till. Dock så gör jag det inte, men fy fan så jag ser fram emot den. Detta år blir det förhoppningsvis inte lika mycket stress. Och bara snön har bidragit till en stor del av det jag känner. En vit jul.. vad underbart.

Men som sagt, mina arbeten är klara och jag kan nu slappna av. Det är mycket annat som både ska och vill göras. Som det där temat tex. Och alla bilder jag vill lägga upp.
Det kommer.

Utanför fönstret är det snö och vinter. I mitt hjärta finns värme och kärlek. Julen är här och den säger att dela, lev och njut.

Kommentarer är stängda

En fantastiskt, solig vinterdag.

En helt underbart solig vintertag så tog jag kameran och gick rakt ut i den skog där jag och min kära Mormor brukade leka när jag var barn. Anade att solens strålar skulle bryta sig in ibland träden och jag fångade en del av dem.

Vidare tog jag en promenad mot havet för att se de miljoner reflektioner i havet. Och än mer fina bilder fick jag. Hur havets små vågor strök mot den snötäckta och oberörda stranden.

Under hela vandringen så fick jag se väldigt många typer av djurs spår i snön. Rådjur med kidd, möss, harar och ett som jag inte lyckats bestämma än.

Här är några favoriter ifrån dennda dag.

Sunny Snowpath
Sunny Snowpath

Vass isbit.
VassIsbit

Vinterns små vågor.
Vinterns Vågor

Havets solreflektioner en vinterdag.
Havets Solreflektioner En Vinterdag

Kommentarer är stängda

Sömnen behövs.

Om två timmar har jag varit uppe i ett dygn – det känns även på rytmen på mitt hjärta. Det slår så annorlunda.

Varför har jag lidit igenom detta? Lidit, och lidit. Det har varit jätte kul! Lite för mycket enskild fokus på kurserna har fått det att bli stressigt i slutet. Den senaste veckan har jag inte gjort något annat än att enbart plugga. Tror det är en vecka nu iallfall.. Dagarna är i kvadrat. Idag känns som flertalet.

Den sista kursen för denna termin är Fysik B, och jag har gett mig fan på att fixa den denna gång! Därför har jag detta dygn, gjort prov i sammanlagt 9 timmar. Sen har jag nött labbar de övriga timmarna på dessa 22 timmar.

Vaknade kl 5 imorse – naturligt. Då hade jag sovit i 3-4 timmar. Sedan dess tog jag en powernap på drygt 10 min.

Nu är jag dock snart klar med detta. Så skönt… Fantastiskt. Jag har dock en halv labb kvar, har bara tagit fram de formler jag kan tänkas att behöva. Labben innehåller vikter i ett snöre och jag kan inte göra den just nu. Bla. för att alla här sover och ska till skola, resp. jobb imorgon bitti och sen har jag ingen tyst plats att fästa snöret i.

Annars har det gått som smort! Dagens trötthet har gått i vågor och skiftningar mellan pigghet, seghet, trötthet, övertrötthet och otroligt energisk i en enastående frekvens. Jag gjorde faktiskt ett av mina prov under en bilfärd på 5 mil.

Föresten har jag inte bara, bara pluggat idag. Umgåtts en del med föräldrar, systrar och kusin/bror. Granen är dessuom klädd och det är fullt med klappar under den.

Nu har jag verkligen en ofantlig julkänsla i mitt hjärta. Bilder på underverket kommer imorgon. Nu ska jag pladdask däcka i sängen, sova någon timme innan jag ska upp, göra pendellabben, skicka den och åka tillbaka till Loftahammar för att jobba lite hemma.

 

Det jag egentligen ville ha sagt med denna text var att sömn verkligen behövs. Ta bara mitt ojämn-frekvens-dunkande hjärta. Och det att jag inte riktigt kan tänka klart. Underbar kombination. Eller det är snarare att jag inte kan tänka praktiskt utan det är bara formler som snurrar i mitt sinne.

Föresten så är servern uppe igen – som ni ser. En väns vän hade dragit ur fel kontakt där den är placerad. Sen så frös den när jag byggde om alla bilders storlek, samtidigt som den kombinerade proteiner till ett forskningsprojekt.

När mitt lov börjar om ca 8 timmar så ska jag (förutom att vila och julstöka) knacka kod och bygga ett nytt, jävligt snyggt och fullständigt eget-kodat tema!

God morgon!

Kommentarer är stängda

Julgransjakt på Gotland med Google Maps.

Min gode vän Marcus har precis åkt till Idre för att jobba över säsongen. Det tillhör också att han har skaffat sig en ny mobil – en iPhone 3GS… Ja, jag försökte få honom att välja en Android-baserad.

Och som lite kul tänkte jag att vi kunde ta och använda oss av Google Latitude under tiden han var borta. Dels för att jag ville se exakt vart det är han jobbar och för att jag reser väldigt mycket och han då lätt kan se det.

Google Latitude innebär helt enkelt att man delar med sig av sin postition till angivna kontakter. Ens position får man via mobilen, då via mobilnätens lokalisering eller GPS, eller sin dators IP-adress. Man kan också sätta manuella platser.

Egentligen detta inte är så kul – för er. Men det får mig fortfarande att le.

Jag satte min postition till mitt inne på Gotland och sa till Marcus att hitta mig. Såhär löd diskussionen:

(14.44.37) Daniel Holm.se:
kolla vart jag är nu då 😛
(14.45.37) Marcus:
va gör du där :P:P
(14.45.49) Daniel Holm.se:
haha. letar julgran 😉
(14.45.59) Marcus:
haha

 

Julgransjakt på Gotland.

– ”Var det inte mer?”
– Nope, det var bara det som jag ville dela med mig av.

Kommentarer är stängda

Fantastiska dag.

Dag och dag. Har bara pluggat. Skitsamma.

Efter gårdagens alla inlägg så är detta ett rent glädjes inlägg. Idag mår jag helt fantastiskt! Jag är, som Florence Valentin sjunger, där jag borde var.

En av de tyngre stenare på länge har lämnat mitt bröst, mina sista skoluppgifter för denna termin försvinner en efter en, i helgen blir det julmys och sen är det faktiskt snart jul.

Dessutom är det snö ute. Massor med snö! Och det är underbart. Kanske håller den sig så att det faktiskt blir en vit jul. Det finns ju fan till och med snö i Göteborg.

Som sagt, lördag blir det julmys och då i Göteborg. Förhoppningsvis ska vi åka skridskor och det är jag jävligt sugen på! komiskt nog så slog mig samma tanke några timmar innan jag fick höra om planerna.

Sist jag åkte skridskor så var det på en frusen pöl på en åker en bit bort ifrån mig, här ute i skogen. Det var två år sedan.

Kärlek är inte lätt, men det kan göra en så lycklig på så många nivåer.

När jag blev tillsammans med Anneli så försvann i princip varenda en av mina forna ”flickvänner”. Alltså vänner som är flickor, tjejer, kvinnor. Eller ja, de var inte kvinnor då.
I vilket fall så försvann de och jag behöver kvinnliga vänner lika mycket som manliga. Jag vill få perspektiv!

Och nu har det fan kommit tillbaka lite. Och det gör mig än lyckligare. Som nu sitter jag bara och pratar med kvinnliga vänner. Fantastiskt!

Och att gör dem, eller andra lyckligare gör mig ännu mer lycklig.
Ja, jag kan fortsätta läänge.

Men i huvudsak är den där stenen. Tack för din ärlighet.

Kommentarer är stängda

Förlöjligad.

Allt är verkligen inte skit. Verkligen inte. Nog att jag just nu känner för att börja asgarva åt mig själv och absolut inte visa någon vördnad och förlöjliga mig själv till sömns, men jag känner samtidigt en annan känsla; Mod, styrka och värme.

Saker blir inte alltid som man tänkt sig och kanske får jag inte vara lycklig för att det jag tror skulle göra mig lycklig är fel. Att jag gjorde fel, att det är fel val eller oriktigt.

Olyckligt kär kanske jag är. Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte om jag håller mig för att vara eller att jag håller mig för att inte vara. Slutet kom iallfall ärligt och uppfriskande. Jag har länge hållit mig ifrån att säga detta, men kanske är jag ändå inte redo för att nytt förhållande.

Just för att jag nyligen kom ut ur ett väldigt långt. Anledningen till att jag inte velat säga det är för att det låter som; – ”Äh, jag bryr mig inte. Jag var ändå inte redo”. Så är verkligen inte fallet utan jag bryr mig, men känner samtidigt en viss lättnad. Tänk om man fått det man ville och sen inte kunde uppfylla dennas tanke om kärlek för jag inte är laddat sedan den senaste utkörningen. Det har jag förvisso haft i åtanke hela tiden, men jag har velat vara redo!  För samtidigt känner jag mig inget annat än monogam. Holmen dig för en lång tid sedan.

Dock finns all säkerthet till att jag är helt över Anneli. Jag har varit säker på det rätt länge, men efter en hetsig diskussion så fick man kastat i ansiktet att jag inte kommit över henne och att det var därför som jag uttryckte mig som jag gjorde. Jag höll inte med, men blev ändå osäker efteråt. Nu är jag dock som sagt ännu säkrare på att så är fallet – både nu och då.

Jag känner däremot tyvärr fortfarande viss ilska. Samtidig glädje. Men ilska. Och jag står fortfarande fast vid en del av det jag sa. Moralen saknas.

Kanske är det som Gabriella sa, att man måste vara riktigt nere för att kunna komma upp. Nog att det var en kort nedtid, men jag fick ut mycket av det. Kanske är tiden orelevant? Kanske var jag bara trött då? Och grinig?

Att aldrig haft en chans ifrån början ger en ändå det förnuftet att man då inte gjort något fel under resans gång. Och det var ju egentligen detta som jag ville skulle skett ifrån början.
Men samtidigt råkade jag komma i en situation som är så löjlig så det finns inte och att jag inte såg den komma! Haha, ja. Jag säger nog det. Jag ska förlöjliga mig till sömns och imorgon fortsätter mitt glädjerus!

Någon som vill ha lite?

 

Godnatt, mina kära vänner!
Pöss!

1 kommentar

Om det hade kunnat vara sommar.

Nu. Nog att jag tycker det är underbart med snö – verkligen! Men just precis nu skulle jag vilja kunna gå ut, själv, i natten utan att behöva frysa och klä på sig en massa kläder. Barfota, till och med.

Jag skulle behöva det nu. Värmen, ljuset. stranden, gräset, Månberget.

Jag vill inte ha någon med mig. Jag vill vara själv med min sång. Sjunga de vackra sånger som berört mig igenom livet och de som återger mina alla minnen.

3 kommentarer